.
Aftonbladet i dag…
Visst är det bra att media belyser korruptionen hos moderaternas nye partisekreterare Sofia Arkelsten. Men efter WikiLeaks alla krigsdagsböcker på nätet är det mer än märkligt att inga strålkastare riktats också mot krigsministern Carl Bildt.
Tätt inpå alla sina sinnen känner irakierna redan väl till innehållet i de 400 000 nya dokument som WikiLeaks lagt ut på nätet . På grund av kriget har de tvingats att begrava någon eller några av sina anhöriga. Nära och kära som ibland torterats innan de mördats. Hundratusentals andra har dött som en följd av kollapsen för det civila samhället. Miljoner irakier har flytt sitt land. Bara i Sverige har mer än hundratusen irakier fått en fristad.
Men att WikiLeaks nu publicerat ockupationsmaktens krigsdagböcker är sensationellt. En historisk välgärning. FN:s högste kommissionär för Mänskliga rättigheter, Navi Pillay, tvingas att kräva av USA:s och Iraks regeringar att de undersöker de krigsbrott som kan ha begåtts. Många röster höjs för att en internationell krigstribunal.
Men självklart blir det ingen sådan. ”Det går aldrig USA med på”, konstaterar lakoniskt Ove Bring, Försvarshögskolans professor i folkrätt.
.
Vad värre är att Västmakternas liberala press skjuter skarpt på budbäraren. Dess giftigaste drakar sprutar sin etter över WikiLeaks Julian Assange. Tidningar som New York Times och Dagens Nyheter konstaterar först att de krigsbrott som avslöjats är lika omfattande som avskyvärda. Sedan ger de en bild av Assange som en möjlig våldtäktsman och ett hot mot de krigförande ländernas nationella säkerhet.
Vore det inte mer klädsamt om den liberala pressen här i Sverige gav sig på vår utrikesminister Carl Bildt?
Fredrik Reinfeldt har stolt berättat att han vid sin regeringsbildning hade ett utökat frågeformulär där han ville att tilltänkta ministrar skulle berätta om allt som kunde finnas i deras garderober. Minsta lilla fläckiga trasa skulle visas upp. Som svartjobbande dagmammor eller ett bloss på en marijuanacigarett i ungdomen. När det gällde partisekreteraren Arkelsten glömde han däremot att fråga om bjudresor. Men uppenbart frågade statsministern inte heller Carl Bildt om hans politiska ansvar för USA:s illegala invasion av Irak 2003…
Det borde han ha gjort. För när det begav sig medverkade Bildt i den amerikanska lobbygruppen ”Committee for the Liberation of Iraq”, CLI, vars mål var att arbeta för den invasion som Bush sedan verkställde. CLI:s förste ordförande var Bruce P Jackson, som tidigare var chef för planeringen vid rustningsindustrin Lockheed Martin. I gruppens kärna ingick republikanska krigsivrare som Ronald Reagans förre utrikesminister George Schultz, Newt Gingrich och John McCain. ”Vi ville invadera Irak redan 1998. Det är ingen hemlighet att det var det vi arbetade för” var Bruce Jacksons kommentar när Expressen skrev om skandalen. Bildt själv skrev artiklar till nytta för krigsaktivisterna. Han satt också med i styrelsen för finansjätten Legg Mason, med en stor aktiestock i just Lockheed Martin, och tjänade personligen miljoner på optioner i det egna företaget. I Bildts styrelseuppdrag ingick dessutom att tillgodose ekonomiska intressen i fyra av världens fyra största klusterbombstillverkare. Ett av dem Alliant Techsystem tillverkar även radioaktiva vapen med utarmat uran. När Israels flyg bombade Libanon i augusti 2006 användes klusterbomber från dessa företag…
.
.
.
.
Att tilltänkta ministrar lejt svartjobbande dagmammor är ett oskick. Vi ska heller inte acceptera att de någon gång provat marijuana. Men bara byket plockas fram ur garderoben i tid. Då kan ministern bli förlåten om han eller hon erkänner synderna innan tillträdet till regeringskansliet. Våra ministrar ska vara snövita. Åtminstone nästan.
När det gäller Bildt är denna lilla ritual omöjlig. I hans många garderober finns inte bara en eller annan nerfläckad slips eller en skrynklig skjorta. De är helt enkelt, på ren svenska, så fullproppade med skit, att det stinker ända långt ut i farstun.
Det var därför Reinfeldt aldrig ställde några frågor till sin kompis Bildt. Skulle denne kommit ut ur garderoben, med famnen full av politiskt ansvar för fasorna i det krig som WikiLeaks dokument nu tydliggjort, då skulle han knappast ha blivit förlåten. En utrikesminister med politiskt ansvar för det smutsigaste kriget i vår tid? En utrikesminister som dessutom tjänat grova pengar på att tillhandahålla de vapen som dödat alla dessa människor? Vore det anständigt? Är det anständigt?
.
Självklart inte. Det är en skam. På samma sätt är det en skam att Mona Sahlin i dagarna sitter och gosar med just denne Carl Bildt och försöker att skriva ihop en gemensam proposition om ett förnyat mandat för den svenska insatsen i USA:s nu snart tio år långa krig i Afghanistan…
Ropen skallar om att Sofia Arkelsten ska avgå. Det går inte an för ett regeringsparti att drivmotorn i det inre partiarbetet tidigare accepterat lättsamma bjudresor från näringslivet och fått en rejäl dusör för ett styrelseuppdrag i ett börsbolag.
Men går det an med en utrikesminister som agerat som krigsaktivist och själv tjänat miljoner på en smutsig vapenhandel?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Sofia Arkelstan, Carl Bildt, Shell, Afghanistan
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,AB3,Expr1,GP1,GP2,GP3,AB4,AB5,Expr2,SVD5,
Carl Bildt är det stora mysteriet i denna valrörelse. Hur lyckades man begrava honom så djupt? Med de rödgrönas goda minne. Har någon en förklaring?
Svaret är nog att lyfter man på dasslocket – då luktar det över hela nejden…
Kriget mellan shia och sunni kräver många dödsoffer. Saddam trodde att väst fattade djupet i konflikten och därför aldrig skulle våga invadera och destabilisera ”balansen”, men USA brydde sig mindre om detta, eller fattade inte, eller tycker att ändamålet helger medlen, eller att oljan är viktigare än allt. Anden är ur flaskan.
Man bör inte utbilda någon europafientlig makt i krigskonst, inte i Irak, inte i Somalia eller någon annan stans. Det kommer att sluta med att vi får smaka vår egen medicin. De går direkt till fienden med vår knowhow. Man får skörda vad man sår.
I sammanhanget är Carl Bildt en fluga, han surrar omkring. Det är inte flugan som luktar, det är bajset. Bajset i detta fall är från 700-talet. Enorm stank. Pengar, däremot, som alla vet, luktar inte.
Bildt borde rimligen anses ha gått främmande makts ärenden och ställas till ansvar för landsförräder.
Man kan ju tänka sig hur det skulle ha låtit om det kommit fram att en svensk politiker och riksdagsman en gång hade samarbetat med Sovjet angående angreppet på Afghanistan och verkat för att Sverige skulle ha medverkat redan den gången, då när det var Sovjet som ville befria de afghanska kvinnorna bl.a.
Pingback: Arkelsten även köpt av bilindustrin | Svensson
En fin poäng, Kerstin. Tänk om samme riksdagsman dessutom tjänat grova pengar på det hela genom att sitta i styrelsen för en statligt ryskt vapenindustri…
Pingback: Franska protester mot pensionsreformen
Ju mer jag tänker på Bildt, desto underligare blir det. Den här mannen och Reinfeldt har inte varit bästa kompisar, om man säger så. Trots detta sitter denne Bildt som utrikesminister och verkar ha en alldeles egen agenda. Det är som om han inte ens ingår i regeringen utan lever sitt eget liv helt vid sidan om, gör som han vill och vägrar både att delta i valarbetet och att diskutera sin politik med oppositionen under valrörelsen. Vad Bildt gör ska väl inte svenska folket lägga sig i.
Så på vilket mandat sitter han? Svenska folkets eller någon annans?
Han har internationella kontakter ingen annan har, i något parti. Det är det man har i utrikespolitik, det är själva tillgången.
Pingback: Jinge.se » Afghanistan, svart absurd teater