Första valomgången till den franska Nationalförsamlingen är över. På söndag avgörs den andra valomgången då segrarna ställs mot varandra i kampen om de 577 platserna.
-Var har jag nu min röstsedel verkar François Hollande fråga sig.
Ändå finns det en rad intressanta och viktiga iakttagelser att göra efter första valomgången. Först av allt visar utgången att analysen av presidentvalet i maj var korrekt. Det var mer ett kraftigt nej till Sarkozy från vanliga löntagare än ett entusiastiskt ja till François Hollande. Det bevisades i söndags då Socialistpartiet och vänstern i sin helhet inte svepte golvet med högerns kandidater. Det stora röstskolket visar att entusiasmen för Socialistpartiets ”alternativ” till den borgerliga politiken inte var överflödande. Bara 57,1 procent av valmanskåren tog sig till urnorna vilket är nära ett bottenrekord och betydligt lägre än i valet 2007.
Valsystemet i Frankrike är komplicerat och kanske kräver en kort förklaring. Nationalförsamlingen motsvarar andra kammaren i ett tvåkammarsystem eller underhuset i Storbritannien. Valet sker inte med proportionell metod vilket ibland leder till en märklig fördelning av platserna. Exempelvis hade Le Pens Nationalfronten 11 procent av rösterna 2007 vilket slutade med noll platser i Nationalförsamlingen. Ett ”odemokratiskt” system som Marine Le Pen oavbrutet fördömer till stort gehör.
I de fyra svarta ”pusselbitarna” kom Nationalfronten först. I de blå vann UMP, i de ljusröda Socialispartiet och i de mörkröda vann Vänsterfronten.
I gårdagens första valomgång gällde följande regler: en kandidat med över 50 procent i en valkrets går direkt till Nationalförsamlingen och ingen andra valomgång hålls. I de övriga ställs de två främsta kandidaterna mot varandra. Om en tredje kandidat lyckas nå över 12,5 procent blir det ett ”triangelval” i andra valomgången, där bara segraren tar en plats i parlamentet. Alltså, plats för mycken taktikröstning i andra valomgången. Söndagens första valomgång visar att det blir triangelval i ett trettiotal valkretsar. Det är i dem som Marine Le Pen den här gången hoppas vinna ett par-tre platser och få in en fot i Nationalförsamlingen.
Ingen röd våg är således första konstaterandet. Däremot bekräftas en annan iakttagelse från presidentvalet. Blocket UMP kring Sarkozy är på väg att explodera under trycket från Marine Le Pens nationella höger. Vi är vittnen till en högervridning inom den franska borgerligheten. En del vill omfamna Marine Le Pen medan centern kring den olycklige François Bayrou med 1,7 procent är på väg att krossas.
Här mobiliserar Mélenchon i Hénin-Beaumont. Tyvärr utan framgång.
UMP försöker visa upp en enad fasad inför söndagens andra valomgång men de långa knivarna syns på långt håll. Konkret är det hållningen till Nationalfrontens väljare som spräcker den ”respektabla” högerns enhet.
Partichefen Jean-François Copé som är en kopia av Sarkozy flörtar öppet med Marine Le Pens väljare och i eftervalsdebatten vägrade han att svara på frågan vad UMP kommer att göra i de valkretsar där avgörandet står mellan en kandidat från Socialistpartiet och en av Marine Le Pens extremister. Förre premiärminstern François Fillon håller däremot fast vid Jaques Chiracs princip att inte ens ta i Nationalfronten med pincett. Nu på söndag kommer UMP att i olika valkretsar uppträda enligt Copés eller Fillons linje och dagen efter valet talar mycket för att Nicolas Sarkozys UMP flyger i luften.
Några av UMPs trogna anhängare. I presidentvalet röstade 80% av de kyrkogående katolikerna för Sarkozy.
En sista viktig iakttagelse är att Vänsterfrontens Jean-Luc Mélenchon kraftigt felbedömt sin egen tyngd i de lokala valen och slutade på 6,8 procent. Det som annonserats som en tuff boxningsmatch i valkretsen Hénin-Beaumont mellan Mélenchon och Marine Le Pen slutade med KO i första ronden. Le Pen kom först med 42,36 procent medan Mélenchon stannade på 21,48 procent. Det hade kunnat sluta med den duell som Vänsterfronten hoppades på om inte Socialistpartiets kandidat hamnat mellan de två med 23,50 procent.
Däri låg Mélenchons felbedömning. Hénin-Beaumont är ett gammalt fäste för arbetarrörelsen och i presidentvalet i maj fick Hollande 64 procent av rösterna i valkretsen. Mélénchons idé att han tack vare sin personliga utstrålning skulle kunna aktersegla socialistpartiets kandidat var mer önsketänkande än klarsyn. Nu hamnar han i stället utanför Nationalförsamlingen. Vänsterfronten får dock mellan 13-20 platser eftersom det franska kommunistpartiet fortfarande har ett antal trogna valkretsar där socialispartiet stöder deras kandidater i dueller med UMP och Marine Le Pen.
Detta är den troliga fördelningen av platserna i Nationalförsamlingen efter söndagens andra valomgång. Om Socialistpartiet ska få en egen majoritet är alltså inte ännu klart.
Tills sist ser vi än en gång att i lokala val har den revolutionära vänstern ingen reell tyngd. Med 1 procent tillsammans av rösterna blir slutsatsen att NPA och Lutte Ouvrière inte kan omvandla närvaron i ”nationella frågor” till det lokala planet då representanter till parlamentet utses.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Franska valen, Hollande, Sarkozy, Mélenchon,