****************

Taverne Greenwich är nyöppnat efter två års renovering. Arkitekter och hantverkare skrapade fram originalfärger under sju lager av gammal färg. Foton från förra seklets början kom också till hjälpt för att ta fram den exakta kopian av Greenwich då det öppnades 1916. Rue des Chartreux ligger ett stenkast från Börsen på huvudgatan genom centrum.

Men låt oss börja från början, det vill säga min egen lilla gata. Här hittar du en monumentalmålning som mot all förväntan gjorts på väggen till sjukhuset Cesar de Paepe, rue des Alexiens. Syftet är nog inte att skrämma livet ur patienterna men att stoppa sugna klottrare.

Små gator där många boende har gröna fingrar finns det gott om trots Bryssels dåliga rykte som stenstad. Den här lilla gränden, rue de la Gouttière, finns mellan de två huvudgatorna Boulevard Anspach och Rue du Midi bakom sjukkassan Mutualité Socialiste.

Ett par minuter från min tvärgata ligger en liten plats med kyrkan Notre-Dame du Bon Secours och ett trevligt billigt café med stora härliga mackor.

Ett stenkast längre bort skiner solen över Café Au Soleil.

På den lilla tvärgatan, rue de Bon Secours, finns både en butik med godsaker av alla de slag och en liten restaurant med fina udda rätter.

På samma bakgata prövar en ung Don Juan lyckan.

Utanför Brasserie du Lombard köar kunderna upp mot väggarna. Rue du Lombard n°1, inte långt från turisternas Grande Place och stora polishuset (utifall att).

Mitt emot ligger den välbesökta Restaurant Plattesteen under ännu ett par seriefigurers glada uppsyn. Här bodde jag i en takvåning i slutet av 70-talet då jag ännu var ung och vacker. Som alla vet är jag numera bara vacker; det tycker i alla fall min snart hundraåriga mamma.

Här är vi så tillbaka till Taverne Greenwich som också har en liten terrass som trängts ihop på trottoaren. Innan renoveringen var Greenwich ett Mekka för alla schackspelare i stan. Men nu är det så fullsatt att det inte längre finns plats för oss. I stället kan su se på eller spela själv i den ombyggda saluhallen St-Gery femtio meter bort. Här spelade bland annat Réne Magritte dagligen innan han slog igenom som världsartist. Ägaren av Greenwich lär ha vägrat ta emot en tavla av Magritte som ersättning för en skuld med orden -målar du lika dåligt som du spelar schack är den nog inget värd.  Båda är i dag döda och vet inte att den säkert är värd en förmögenhet.

Den gamla saluhallen på Place St-Gery invigdes 1881. Där kan du ta en öl eller två, titta på utställningar eller kanske spela ett parti schack om anden faller på.

Eller varför inte prata en stund under trädets ljuva skugga också på Place St-Gery.

Inne i den gamla saluhallen träffar jag ofta vänner och bekanta, både gråhåriga och svarthåriga. Här slutar min lilla personliga guide över Bryssels bakfickor och gränder i kvarteren på båda sidor om Boulevard Anspach. Hundra meter från Börsen i riktning mot Gare du Midi hittar du dem alla.

PS; Nu drar jag på semester till Timrå och fiskevattnen i Indalsälvens delta. Så ni kanske inte hör av från mig på några dagar. Men jag kommer nog tillbaka med mina synpunkter på utgången av andra omgången i franska valen den 17 juni. Ska Socialistpartiet få egen majoritet i Nationalförsamlingen? Jag tror det, men kan ha fel.

Media:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bryssel, Magritte, Greenwich, Klotter,