Äntligen, säger medborgarna. Valen är över. På mindre än två månader har Frankrikes befolkning fyra gånger gått till valurnorna för att bestämma vem som ska vara president de närmaste fem åren och vilka som ska sitta i det franska parlamentet. I dag har vi ett facit som visar att det politiska landskapet möblerats om i Frankrike.
Högern under ledning av Nicolas Sarkozy har besegrats på alla fronter. Den stora segraren i valet är Socialistpartiet. François Hollande som vann presidentvalet i maj med knapp marginal kan nu luta sig mot en klar majoritet i Nationalförsamlingen. Socialistpartiet har med sina 314 mandat egen majoritet och inga ursäkter för att inte hålla sina vallöften.
Grafiken till vänster visar reesultatet i gårdagens val.
Till höger ser vi en jämförelse med 2007.
Från vänster i grafiken ovan ser vi att Vänsterfronten gör ett dåligt val och slutar med tio mandat. Kommunistpartiet tappar flera av sina stolar från 2007. Vad det kan innebära för Vänsterfrontens framtida sammanhållning återstår att se. Miljöpartiet EELV kan med sina 17 mandat bilda egen parlamentsgrupp och bli stödtrupp till Socialistpartiet som, tillsammans med två allierade småpartier, får 314 platser, vilket grafiken ovan visar.
François Bayrous mittenparti MoDem smälter med sina två mandat samman till nästan intet. Den franska ”mitten” har försvunnit och Bayrou själv förlorade i sin plats i Nationalförsamlingen. Monsieur Mitten är slut. Sarkozys högerkoalition UMP förlorar nästan hundra platser från valet 2007 och därmed bekräftas nederlaget i presidentvalet med ett kraftigt utslag i parlamentsvalet. Om mitten har försvunnit så är det lika säkert att högerns samling i UMP är slut. Partiet kommer att spricka. Valet visar att en stor del av UMPs lokala ledare under partisekreteraren J-F Copé vill ”samtala” med Nationalfrontens väljare medan före detta premiärministern François Fillon och andra ”respektabla” högermän inte vill ha något att göra med Marine Le Pen.
Marine Le Pens Nationalfront gör ännu ett starkt val. Framgången i presidentvalet bekräftar att hennes nyorientering av frontens politiska linje lyckats mobilisera väljare som förlorades till Sarkozy 2007. Marine Le Pen kommer inte själv in i Nationalförsamlingen. Hon misslyckades att slå ut Socialistpartiets kandidat i den nordliga valkretsen Pas-de-Calais. Ändå kommer fronten nu att ha två platser i Nationalförsamlingen eftersom hennes systerdotter Marion Maréchal-Le Pen vann i alpdistriktet Carpentras. Frontens kandidat Gilbert Collard vann den andra platsen i det sydliga Garde.
Det odemokratiska majoritetssystemet speglar inte Nationalfrontens framgångar. Marine Le Pen har lyckats ta tillbaka de röster som förlorades till Sarkozy och mer därtill. Kombinationen av främlingshets och ekonomisk nationalism har lockat många väljare som känner sig krossade i globaliseringens järngrepp. När det blir borgmästarval och kommunalval kommer vi att få konkreta bevis för Nationalfrontens framgångar. Det är en kvalificerad gissning.
Socialistpartiet står som den stora segraren i de fyra val som hållits. Med en egen majoritet och obundna händer finns det inga ursäkter för att inte uppfylla Hollandes vallöften. De som gett honom och Socialistpartiet sitt förtroende är framför allt de yngre och de lågavlönade. De väntar sig konkreta reformer och beslut som förbättrar deras vardag. De många arbetslösa vill se ett stopp på försämringen av a-kassorna och framför allt en riktig jobbpolitik som ger säkra, vettigt betalda heltidsjobb. De väntar sig också att Hollande tar tillbaka alla de skattelättnader som Sarkozy gav de rikaste i samhället.
Så här i fotbollstider kanske man kan säga att François Hollande inte är en komplett spelare. Han är nämligen först av allt en högerfotad president, även om vänstern ibland kan användas till fina passningar som skär genom det borgerliga försvaret. Alla små fina passningar till vänster beror nämligen helt och hållet på den ekonomiska tillväxt som väntar. Utan tillväxt är det bara högerfoten som fungerar, för den måste se till att skjuta statsskulden och budgetunderskotten i sank. Det har Hollande lovat ska ske innan 2017. Allt annat är underordnat i hans strategi.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Frankrike, Hollande, Sarkozy, Socialistpartiet, Marine Le Pen, Rasism, Nationalism,