-Alla visste om det men ingen reagerade. Så lyder dagens rubrik i The Independant om den omfattande kriminella aktivitet där bankirer, bland annat den brittiska banken Barclays, fifflade med den ränta som kallas Libor och som styr till vilket pris banker lånar pengar mellan sig under ett dygn.

Under Londons mörka skyar fifflar kriminella bankirer ostört.

Jag har redan skrivit om detta kriminella finansfiffel. Men nu finns det klara bevis för att de som är satta att kontrollera de privata bankerna visste om vad som pågick strax innan finanskrisen 2008 utan att reagera. Chefen för Bank of England , Mister King, visste vad som pågick. Detsamma gäller amerikanen Tim Geithner som vid den tiden var chef för Federal Reservs avdelning i New York.

Dokument som släppts av FED visar att alla på toppnivå visste att Barclay fifflade med sin rapportering för att pressa ned Libor-räntan med fördel för banken. Ingen reagerade för att undvika ”större skada”. Sådan är logiken i finansvärlden. Är brotten tillräckligt grova måste de skylas över för att ”skydda” kapitalintressen. De ansvariga får gå sin väg, med några tiotals miljoner i avgångsvederlag för ”väl utfört arbete”. Att de skulle åtalas för kriminella handlingar kommer inte på frågan. Så går det bara när brotten begås av ensamvargar som Bernard Madoff. Då finns ingen ”systemrisk” att ta hänsyn till.

Tim Geithner vissta vad som skedde utan att ingripa.

Men vad var det Barclays och andra storbanker fifflade med? Libor är den ränta som banker använder som referens för lån mellan varandra på daglig basis. Libor fixeras varje dag klockan elva på förmiddagen av den brittiska bankföreningen. De samlar in uppgifter från 20 internationella storbanker om vilken ränta de tror att de måste betala för att låna över dagen från andra banker. De fem högsta uppskattningarna och de fem lägsta skalas bort och sedan fixar British Bankers Association Libor (London InterBank Offered Rate) vid genomsnittet från de tio i mitten.

Men vad gjorde Barclays? Banken uppskattade medvetet sin låneränta lågt för att undvika spekulationer om bankens finansiella situation. Andra storbanker som Deutsche Bank sägs ha fifflat på samma sätt. Effekten av fifflet var att Libor fixades till någon hundradels procent lägre än vad som borde ha varit fallet. Det kanske låter futtigt och utan betydelse. Någon hundradels procent, vad är det?

Men när en hundradels procent ska räknas om till reda pengar då handlar det om hundratals miljoner. För vi talar om hundratusentals miljarder dollar som varje dag lånas mellan världens banker. VD för Barclays, mister Diamond, har tvingats avgå. Likaså bankens ordförande. Bob Diamond får nöja sig med att han tjänade 1,3 miljarder svenska kronor mellan 2005-2008 och lite ”fickpengar” räknat sexsiffrigt i brittiska pund.

För var dag som går dras nu ridån upp en liten bit. Fram tittar brottslingar som med sin aktivitet bidragit till den finanskris som nu härjat i fem år. Hundratals miljoner arbetande människor har drabbats ekonomiskt och socialt av finansens kriminella affärer. Ändå förväntas vi ställa vårt hopp om att en väg ut ur krisen ska hittas just av samma brottslingar som skapat krisen. Tusentals miljarder euro och dollar har vräkts ut över de privata bankerna som enligt Anders Borg & Co. måste räddas för att krisen ska kunna bekämpas. Det är som att bekämpa eld med bensin.

Media: DN1,DN2,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Barclays, Finans, Brott