François Hollande hade nog hoppats på en lungnare inledning av sitt presidentskap. Att han skulle ställas inför eurokrisen med budget- och statsskuld var väntat. Men han hade knappast räknat med det besked som den franska biltillverkaren PSA (Peugeot/Citroën) kom med i dagarna. Åtta tusen anställda ska sparkas inom två år. Fabriken i Aulnay, där Citroën C3 tillverkas, läggs ned och de tre tusen anställda ansluter i kön till a-kassorna.
Citroën C3 är en av bolagets dåliga säljare.
Ryktena om läget för PSA cirkulerar sedan länge, men beskedet kom ändå som en chock för de anställda och de fackliga organisationerna. Även för Hollande och den nya socialistiska regeringen är beskedet mycket obehagligt. Så pass obehagligt att finansministern Moscovici anklagar PSA för att ha skjutit upp beskedet till efter presidentvalet för att inte störa Sarkozys valkampanj. PSA fick under Sarkozys presidentskap åtta miljarder euro i olika statliga subventioner. Man ska visa tacksamhet. Moscovici har däremot inte låtit antyda att PSA borde avkrävas pengarna tillbaka. Det ska vara någon måtta på radikalismen.
För det franska socialistpartiet är PSA:s nedläggningsplaner en tuff nöt som partiet knappast kommer att knäcka. Pierre Moscovici har visserligen redan sagt att planerna är ”oacceptabla” och avfärdar bolagets klagan över för höga lönekostnader med att lönerna i PSA bara svarar för 10 procent av produktionskostnaderna. Finansministern kräver att bolaget arbetar fram en ”ny plan” som inte är så drastisk. Han har säkert kvar i minnet hur Lionel Jospins popularitet störtdök när han sa att ”staten kan inte göra allt” som ursäkt för att inget göra alls när däckfabrikanten Michelin 1999 avskedade en stor del av personalen.
”Staten kan inte göra allt”, sa Jospin uppgivet.
Dessutom måste regeringen ta hänsyn till de fackliga organisationerna och resten av vänstern. Både Vänsterfrontens Jean-Luc Mélénchon och NPA:s Philippe Poutou kräver stopp för avsked i vinstgivande företag, vilket är fallet med PSA, och en socialisering av företaget om det lägger ned fabriken i Aulnay.
Från fackligt håll anklagas PSA för att ha negligerat investeringar och forskning till förmån för en hutlös utdelning på bolagets aktier som till huvudelen ägs av familjen Peugeot. För fackföreningen CGT innebär PSA:s strategi att produktionen på andra fabriker i Frankrike ska trissas upp till max för att ”rationalisera” tillverkningen och maximera profiten.
Det är ännu långt ifrån klart att loppet är kört. Allt beror på den mobilisering som de anställda har kapacitet till och den solidaritet som kan mobiliseras i samhället. Sett till att PSA:s besked kommer bara två månader efter presidentvalet kan det också betyda att François Hollande och hans regering känner sig tvingade att driva fram en plan som drar ut på avskeden till en spiral av ”naturlig avgång”.
Arbetarna vid Opel Antwerpen stred tappert för sina jobb men fick inte tillräckligt stöd från kollegorna vid Opel Bochum, som nu i sin tur står inför en nedläggning.
Europas bilindustri står inför en djup kris, eller rättare sagt befinner sig i en djup kris vilken PSA:s nedläggningsbesked är en del av liksom nedläggningen av Opel i Antwerpen och Saab i Trollhättan. Två avgörande faktorer ligger under krisen.
För det första råder det en enorm överkapacitet i de europeiska bilfabrikerna. I dag har industrin kapacitet att tillverka 20,6 miljoner bilar per år i Europa medan försäljningen stannade vid 13,6 miljoner 2011. Trots ”just in time”, och annan modern teknik för att ”slimma” produktionen maximalt kan inte bilföretagen undvika att minska sin kapacitet. Att hoppas på kraftigt ökade säljvolymer i Europa för att minska gapet är för tillfället en önskedröm och det beror på den andra faktorn nedan.
De europeiska regeringarnas ekonomiska kris- och åtstramningspolitik driver kontinenten in i en allt djupare recession. Hushållens köpkraft stagnerar i många länder och minskar kraftigt i en del. I det läget skjuter många upp sina bilköp. Frankrike är inget undantag. Statens bidrag till skrotpremier gav bilhandeln en kraftig skjuts under 2010-2011 men den arsenikkuren kan inte upprepas år efter år.
Överkapaciteten är kronisk i bilindustrin.
Ingen ska bli förvånad om det inom de närmaste åren kommer att försvinna bilmodeller och kanske hela märken från gatorna. Ett stort antal bilfabriker kommer att läggas ned. Opel i Bochum står redan på falluckan och hela Opelkoncernens framtid är tveksam. Spanska SEAT har också en osäker framtid.
Peugeot/Citroën tappar marknader och volymer. År 2000 producerade koncernen 3,186 miljoner bilar. I dag har produktionen sjunkit till 1,970 miljoner och till skillnad från giganten VW som exporterar 66 procent av sin europeiska produktion till marknader utanför EU lyckas PSA bara exportera 40 procent utom EU. Det innebär att företaget är mer beroende av en stagnerande marknad än exempelvis VW.
-I september börjar kriget. Så säger Jean Pierre Mercier, en av de fackliga ledarna på den nedläggningshotade Peugeotfabriken i Aulnay. Under sommaren står det fackliga livet still i Frankrike. Men sedan kan kampen börja. Då behöver arbetarna i Aulny solidaritet från hela landet, speciellt eftersom en majoritet av den manuella arbetskraften är svarta och araber.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bilar, EU, Peugeot, Citroën, PSA, Kris, Saab, Opel,