Tack vare WikiLeaks har vi nu belägg för det alla i och för sig visste. Carl Bildt är en skvallerbytta eller snarare en spion. Utrikesministerns fingeravtryck i syltburkarna har säkrats! Han har slickat alla skålar och sedan berättat om allt sött och gott för den amerikanska ambassaden i Stockholm…
Själv menar han att skvallret om de hemliga regeringsförhandlingarna bara handlade om ”banaliteter”. Våra stora tidningar väljer att kalla honom för ”informatör”. Aftonbladets Lena Mellin föredrar att beskriva slickeriet för USA som ”osnyggt och våghalsigt”…
Bevismaterial är säkrat. Men detta reser en rad nya frågor? Var Gösta Bohman och moderaternas partiledning informerad? Har Bildt fortsatt sitt spionage? Vad berättar han för USA om alla de de gårdar där han i dag ränner runt?
.
.
Anrika Villagatan 13. Här bodde Carls Bildts partiordförande och blivande svärfar,
Gösta Bohman, och hit kom Carl Bildt varje dag för en lång ”briefing”.
WikiLeaks dokument är från tiden med Fälldins och Ullstens regeringsbildningar. Själv hade jag under denna tid goda möjligheter att speja på Carl Bildts morgonvanor. Han var då moderaternas partisekreterare och samordnare i olika regeringsförhandlingar. Högerns portalfigur och partiordförande var Gösta Bohman. Denne residerade i en av lyxlägenheterna på fina Villagatan 13.
Fastigheten Villagatan 13 har en anrik historia. Där härskande en gång tändstickskungen Ivar Kreuger. Andra omtalade hyresgäster har varit Sigvard Bernadotte, Jan Stenbeck, Ingmar Bergman, Jarl Kulle med flera. Även Sovjets ambassad var under lång tid inkvarterad i det stora huset och då med kvinnokämpen Alexandra Kollontay som mest kända hyresgäst.
Av en slump bodde jag mittemot några år under 1970-talet, i en lägenhet anvisad av Bostadsförmedlingen. Det var en kuskbostad, utan dusch och varmvatten samt med toaletten över en gård och ner i källaren till den gamla huvudbyggnaden.
Varje morgon kom då den unge Bildt, nyss skild från sin första fru Kerstin Zetterberg, med morgonposten till sin partiordförande och blivande svärfar, Gösta Bohman. Bildt stannade ofta ett bra tag, pratstunderna med Bohman tog lång tid. Kanske flirtade han också samtidigt med sin blivande fru, Mia Bohman. Vad vet jag, det är ointressant, men mycket talar för att Bohman var väl informerad om att svärsonen in spe också var USA:s skvallerbytta när det gällde olika skarpa regeringsförhandlingar. Gösta Bohman gick bort 1997 och kan inte själv berätta. Kanske vi någon gång får svar från andra källor…
.
.
1952 protesterade upprörda Östermalmsbor
utanför Sovjets ambassad på Villagatan 13.
Det handlade om ”Catalinaaffären” i spåren av
det svenska spionplan som Sovjet skjutit ner över Östersjön…
En annan självklar fråga gäller naturligtvis Bildts jakt på främmande ubåtar. Hur mycket av denna var regisserad i samband med USA:s underrättelsetjänst? Tids nog lär vi få svaren.
Kunde svenska staten sätta Jan Guillo och Peter Bratt i fängelse för spionage, bara för att de avslöjade IB, borde naturligtvis Bildt omedelbart buras in. Att han själv pladdrar om ”banaliteter” och fungerar som en teflonpanna för all kritik är inga avgörande skäl för ett frikännande. Visst vore det spännande att få se ett beslag av Bildts datorer med alla minnen och IP-adresser på samma sätt som en gång för Bratt och Guillou som fick se alla sina manuskript och brev genomsökta…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Carl Bildt, Catalinaaffären, Villagatan 13, Kollontay, USA-spionage,
Kan bli en intressant affär.
De som slickar uppåt och sparkar neråt kan lätt sticka ut både haka och armbågar och ändå klara skinnet för dom har alltid stödet uppifrån.
Sen finns det dom som slickar både uppåt och neråt och det kan sluta mycket illa om stödet uppifrån viker.
(Tidigt på lördagmorgonen den 29 mars 1986 var jag i källaren och snickrade till några hyllor och som sällskap hade jag en radio. Varje heltimme var det nyhetssändning och då meddelades att Sveriges statsminister blivit mördad. Jag fick en klump i magen och arbetsglädjen var förstörd. På måndagsmorgonen efter kom en borgardagstidning som farsan och morsan prenumererade på och där kunde jag läsa att statsministern var *skjuten*.
Som om det varit ett vilt djur under jaktsäsong…
Klumpen i magen förvandlades till ett hat. Ett klasshat. Fast det var ett omedvetet klasshat för jag var totalt politiskt ointresserad då men det var lätt att ta till sig högern för dom var så enkla att förstå. Dom andra var nåt akademiskt som inte gick att fatta.)
Till sist finns det också ett litet antal som värnar det svaga i samhället och dom bör nog vara jävligt försiktiga med att sticka ut både haka och armbågar för vem skulle skydda dom?
Jadu Göte. Vi börjar nog bli lite gamla, men jag minns fortfarande er lägenhet på Villagatan och alla våra politiska möten vi hade där. Jag nästan tonårig och politiskt ängslig och oerfaren, och ni alla andra, många på den tiden, något äldre än jag och säkrare… RMF i tillväxt och de flesta av oss dessutom med större delen av livet framför oss. Optimism låg i luften… Jag präglades nog för livet av samtalen jag lyssnade till där och då. Jag känner nästan ingen längre från den speciella kretsen, från mötena på just den adressen. Utom du. Sedan växte vår riktning och blev ganska stark, du blev ett känt fackligt namn i Göteborg och ingen av oss anade då att vänstervågen skulle ebba ut…
Som alla trender så har även politiska trender en topp.
Ibland är de lätta att upptäcka då de är så tydliga..
(Centerns utförslöp började med Fälldins stora intresse för ministerposten istället för vallöftena.)
Nog såg man hur politiska opportunister sökte sig till vänstern på 1970-talet.
Rödvinsvänstern från medelklassen, med Olof Palme i spetsen..
Så vänsterns utförslöp började när Erlander tog till sig Palme….
( Polens siste kommunistledare var polsk greve och Brescznev i Sovjet var av välbeställd rysk släkt. Grädden flyter alltid upp till ytan när man slutat röra i mjölken…)
Thomas. Jag tror inte den mäktiga (och ofta) naiva vänstervågen från -68 hade ett dugg att göra med opportunism… den gick djupt i samhället, hade inte alls bara medelklass i sej, massor av unga också från arbetarmiljö var genuint radikala och sökte lösningar på tidens problem. Radikaliseringen hade toppar, vi är nu i en mindre sådan igen bland unga, men den stora dyningen från då är ännu låg. Det kan vara långt mellan dyningarna, men den som har lite perspektiv vet att de återkommer gång på gång i historien, dessa radikaliseringar och revolutionära toppar som ibland förändrar världen.
Hmm..
Tim.
Jag jobbade i slutet av sextiotalet som lantarbetare och mina kompisar var allihop industriarbetare…
De som snackade politik kom från en helt annan miljö.
Ju bättre hemförhållanden desto mer engagerade i vänstern.
Jag jobbade ihop med riktiga statare.
De hade en stolthet för vad de själva åstadkommit….
”Du, gå hem och lägg dig, du är ju redit snörig…”, sa jag till en statare.
”Nej, sjukskriva sig, det gör man man när man är sjuk!”(sa han, på skånska..)
Stoltheten över att betala sin egen sjukförsäkring var avgörande, och friheten.
Hur har det gått sedan, då rödvinsvänstern överexploaterade systemet?
Måndagssjuka…
Så till slut tvingades man flytta över ansvaret för sjukförsäkringen på arbetsgivaren!
Tillbaka till statarlivet!
Jag har varit rörmokare de senaste åren. Sjukskriven en gång under tiden…
Antingen så går man till jobbet eller så tar man ledigt.
Ty vägen tillbaka för svenska arbetare/allmoge är tung och lång.
Hm….Thomas.
Jag undrar om det finns siffror på att ”rödvinsvänstern” (menar du radikala akademiker?) ”överexploaterade systemet” ? Vi vet vilka som ökat på sjukskrivningarna. Det är till stor del utslitna kvinnor i vård och omsorg som nu inte håller längre, nästan alltid med bakgrund i arbetarklass. Jag tycker du andas inte så lite förakt mot vanligt folk och våra problem ”Överexploatera”…? Vad gäller radikaliseringen i slutet av 60-talet var t ex maoistungdomar bara en liten pyttedel. Vanligt folk röstade S och VPK till stor del och Gruvstrejken var ett av flera genuina uttryck för ökad radikalism i arbetarmiljö, som senare uttrycktes i t ex kraven på Löntagarfonder. Med djupa rötter ner i Folkrörelserna. Den lurade maoistungdomen var bara en krusning på ytan på den mäktiga vågen av folklig radikalism som växte fram igen under 60-talet.
Helt sanslöst om Carl Bildt kommer undan utan repressalier efter det han gjort under sin tid som politker. Har själv skrivit ett inlägg om detta högst aktuella ämne och du får gärna kika in och lämna en kommentar om du fann något intressant.
http://www.detfriaordet.com/blogg
Vänliga Hälsningar
Magnus
Det är klart att vi alla har olika erfarenheter.
Vi som jobbat med låga inkomster hela livet ger inte så mycket för teoretiskt snack.
Tyvärr.
Hela samhällssystemet överexploaterades och vissa har inte insett den än….
Problemet är att man vägrar att se problemet då de som borde protestera icke gör det.
Om anrika Bildt och anrika uran.
Vi lever i en högteknologisk tid men med en teknologisk idioti bland journalister och politiker. Dessa som stigna direkt från skolgården klivit in för att förbättra världen uttalar sig fullständigt idiotiskt om denna värld.
Carl Bildt har en av de rappaste hjärnorna och tungorna och som gärna anför en spetskompetens på alla områden. I veckan hört honom om Iran och uran samt att anrika detsamma.
Här bröt dock denna fullständiga inkompetens igenom när han så gruvligt tog fel och i uttalet förväxlade material, biografi och grundämnen.
Den anrika släkten Bildt må ha ett anrikt urin men det har ju inte ett skvätt med uran eller iran att göra.
Jaja denna felskrivning må vara dum men är inte hälften så dum som Bildts förväxling när han i tal anför att anrika uran är detsamma som anrika släkten – i meningen att ha anor. Vad angår att anföra och anrika uran så har dess tre ord samma uttal på förstavelsen an-.
Läskunnigheten har ju rasat. Det kanske är dags att låta stavningen bli ann för att även folk i rutan skall kunna uttala det som har med processen att annrika uran att göra. Vad sen har med detta anor, anföra och anrika kan ju få stanna hos släktforskarna och inte blandas in i teknikämnen, eller hur obildade Bildt?