När danske statsministern Anders Fogh Rasmussen utsågs till ny generalsekreterare för NATO 2009 förnekade han bestämt att han själv skulle ha sökt jobbet.

Många danskar menade att detta var en fet lögn och har nu fått sina aningar bekräftade i och med att Damon Wilson, då central rådgivare i Vita Huset, i dagarna gått ut och berättat att den danske högerpolitikern själv uttryckligen bad om uppdraget vid ett möte hemma hos George W Bush på dennes ranch i Texas 2008. En privat förfrågan som kom sedan han först på ett möte med pressen berättat om sin beundran för presidenten och hans krig:

”Frihet och värdighet har för människan ett universellt värde. Det är värden, som människor, vilka lever under förtryck av brutala regimer, strävar efter. Vi har en förpliktelse i att stå vid dessa människors sida i deras kamp för frihet och demokrati. Detta är vår gemensamma utmaning, och Ni herr president, och USA har mer än någon annan främjat denna vision om frihet och demokrati. Tillåt mig att ge Er min hyllning för detta.”

Bush stod inte själv för den formella utnämningen men pressade på hårt vid övergångsträffar med Barak Obama för att denne skulle utse just Rasmussen till chef för denna toppbefattning. Om än en juniorscout för USA i det europeiska sammanhanget, ändå den mest lojale och plikttrogne medlöparen på en kontinent där gamla stormakter hade drabbats av politisk vilsenhet med sina starka antikrigsopinioner. Rasmussen är ett av de fotavtryck som Bush lämnat efter sig i politiken.

Att Rasmussen ljög om sin egen roll är naturligtvis i sig en struntsak.  Det som upprör många i Danmark är att han betalade för sitt jobb genom att dra in Danmark i USA:s reaktionära krig och där visa Bush sin lojalitet genom att offra danska soldaters liv. Femtioen danska soldater har mist livet i Afghanistan och Irak sedan 2002.  Varav fyrtiotre i Afghanistan. De flesta i frontstrider samtidigt som beslutet om jobbet som generalsekreterare i NATO skulle fattas. I förhållande till folkmängden innebär det att lilla Danmark där haft i stort sett samma förluster i stupade som USA. ”Du har blod på dine hænder” som en aktivist utropade i Danmarks riksdag när han slog röd färg över statsministern i samband med beslutet om att tjäna Bush i Irak.

Rasmussen ljög dessutom på samma sätt som Bush och Tony Blair om Sadam Husseins påstådda massförstörelsevapen:

”Irak har massförstörelsevapen. Det är inte något vi tror. Vi vet det. Irak har själv bekräftat att man haft senapsgas, nervgas, mjältbrand, Men Saddam vill inte göra en avräkning. Han vill inte berätta för oss när och hur dessa vapen har blivit förstörda”.

Rasmussen ljög också – liksom den danska riksdagens majoritet – när det gällde påståendet om att Saddam vägrade att samarbeta med FN:s vapeninspektion. I stället var det Bush – och han själv – som vägrade att lyssna på Hans Blix, ordförande för FN:s Vapeninspektionskommisson, vilken hävdade att den inte funnit spår av massförstörelsevapen vid sina inspektioner. Detta trots att denne i hemlighet var avlyssnad av amerikansk säkerhetstjänst. ”Tänk om de ändå brytt sig om vad jag sa”, är Blix egen kommentar till detta…

I sina memoarer rackar Bush igen ner på Frankrikes tidigare president Jacques Chirac och den tidens tyske kansler Gerhard Schröder vilka ”svek” när det gällde invasionen av Irak 2003. Han lär ha sett dem som omoraliska vindflöjlar. För tidningen Times har han berättat att det bara finns fyra bestående internationella vänner från sin tid som president: Tony Blair, australiern John Howard, Japans Junichiro samt Danmarks Anders Fogh Rasmussen. Den senare utvecklade en personlig vänskap med Bush. Stoltserade med stor cowboyhatt på dennes privata ranch i Texas, åkte tillsammans med krigspresidenten fyrhjuling runt på markerna och vände sedan gigantiska amerikanska burgare ihop på dennes grill.

I Tyskland blev det liv över Bush`s påstående om att Schröder fick kalla fötter under förhandlingarna om Irak. Uwe-Karsten Heye, då talesman för regeringen, svarade i Der Spiegel med att kalla den förre amerikanske presidenten för ”en obegåvad bondröv”:

”Hans intellektuella nivå var extremt begränsad. Han hade inte den minsta aning om vad som föregick i världen. Men däremot kände han till varenda ko i Texas”.

Hur Danmark en gång kommer att värdera Rasmussens internationella karriär återstår att se….

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Anders Fogh Rasmussen, NATO, George W Bush

I media: SVD1,