”Glädjeyra, Glädjefnatt, klang – och jubelföreställning på Stockholmsbörsen”.

Gästskribent Kjell Pettersson

Tidningarnas ekonomisidor beskriver finansvalparnas reaktioner efter att den amerikanska regeringen gått in och förstatligat de två bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac.

Konstateras kan efter denna akuta räddningsaktion att hut går inte hem. Varken i USA, Sverige eller i något av de kapitalistiska länderna.

Här har ekonomerna, politikerna, analytiker… fan och hans mormor sjungit marknadens lov i snart 30 år. Det har predikats, och det högt och ljudligt, om alla verksamheter utan det rent repressiva måste konkurrensutsättas och privatiseras. Marknaden fixar biffen… Staten har varit den stora stygga varg som hämnat kreativitet, utveckling, sann entreprenörsanda…

Sålunda låt pengarna rulla. Berika de redan rika. Gör finansvalparna till hjältar. Glöm gårdagen, skit i morgondagen, vi lever idag och det finns pengar att tjäna. Bankerna lånar ut utan säkerhet.

Så går det i bäcken.

Marknaden är på väg att kollapsa. De amerikanska hästhandlarfirmorna, de så kallade bolåneinstituten, som genom frikostiga lån tvingat ut miljoner amerikaner på de depressionsvägar som familjen Joad tvingades trampa under trettiotalsdepressionen, mästerligt skildrad i John Steinbecks bok Vredens druvor.

Så när raset som alla vanliga dödliga utom ekonomerna, politikerna och analytiker visste skulle komma och bubblan spricker då står hoppet till den av marknaden så hatade staten.

Som tvingas städa upp.

Men vilka är det som kommer att tvingas betala.

Vanliga amerikanska löntagare genom nya stora nedskärningar.

Scenariot känns igen från den tid när den svenska spekulationsbubblan sprack i skarven mellan åttio- och nittitotal. Nordbanken kapsejsade, Gotabanken gick på grund. .. De som var ansvariga, direktörerna och ekonomerna, öppnade fallskärmarna och flaxade i väg med miljoner i avgångsvederlag.

Den ansvarige ministern moderaten Bo Lundgren skyfflade in 50 miljarder av statens pengar, det vill säga våra pengar, för att räddas vad som räddas kunde.

De ansvarig ställdes aldrig till svars.

Notan skickades till bankkassörskan och arbetarklassen.

Som fick betala genom att bli av med jobben, med sänkta ersättningar, med en skola, sjukvård, hemtjänst, barnomsorg som bit för bit monterades ner.

Visserligen lovade Lundgren att löntagarna skulle få tillbaka vartenda öre av de 50 miljarder som de tvingats betala för lån som de välbeställda tagit.

Har någon fått tillbaka pengarna?

Risken är uppenbar att detta kommer att hända återigen.

Kontentan av detta och den ekonomiska politik som förs över i stort

sett hela klotet är att vinsterna är privata medan förlusterna

gemensamma.

Det är så man kan spy….

I media: DN,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Bankkris, USA, Bostadslån,