En värld i kapitalets smak
Om du vill veta hur vårt samhälle skulle se ut om kapitalägarna fick fria händer att lagstifta och regera helt i ensamt majestät då ska du ta en titt på den lilla ön Jersey i engelska kanalen bara två mil från franska kusten.
Jersey är ett tillhåll för skattesmitare och banker som vill undgå insyn i sina affärer, det vill säga alla banker. Varenda ”respektabel” bank i Europa har en eller flera filialer på ön. Där kan de verka i skymundan och flytta kapital världen över med blixtens hastighet, spekulera i olja, gas och andra råvaror, köpa och sälja finanspapper världen över.
Men vid sidan av de rent affärsmässiga sidorna av skatteparadisets vardag är det värt att ta sig en titt på hur ön styrs politiskt. Det råder en total symbios mellan finansens topp och regeringskansliet. Det är helt enkelt samma personer. Sex av regringens tio ministrar är miljardärer. Ensamma sitter de på makten och driver en nyliberalistisk drömpolitik.
-Skatten är omvänt progressiv med en inkomstskatt på 20 procent för alla förutom för de rika som betalar 20 procent på de första 500 000 punden och sedan allt mindre ju mer de tjänar. Ofta slutar det med att de betalar noll procent i utbyte mot en fast avgift på 100 000 brittiska pund per år. Alltså fickpengar för de miljardärer det handlar om.
-Invandrad arbetskraft delas in i två kategorier. Dels de ”kvalificerade” som till hundra procent arbetar i finanssvängen. De har inga problem att integrera sig i det lilla ö-samhället eller att betala en lägenhet med hyror som aldrig ligger under 15 000 kronor i månaden.
-De ”okvalificerade” som alltså städar, diskar, lagar mat, eller är anställd i något annat manuellt arbete tjänar inte nog för att hyra en lägenhet utan bor i baracker. För att bli medborgare måste en ”okvalificerad” arbeta minst tolv år på ön. Målet med den lagen är naturligtvis att de ”okvalificerade” ska åka hem innan de tolv åren gått.
-Fackföreningar är i praktiken förbjudna i den privata sektorn eftersom ett försök att organisera sig riskerar att sluta med ett omedelbart avsked.
-För det finns ingen upsägningstid på ön. Arbetare kan avskedas på stående fot utan ersättning och ingen a-kassa , eftersom det inte finns någon.
-Pressen ligger i händerna på miljardärerna. Det finns ingen organiserad opposition. Rädslan för att hamna i miljardärernas onåd är stor.
Så ser det ut där finansherrarna kan styra som de vill utan att ta hänsyn till den allmänna opinionen, fackföreningar och politiska partier.
Allt detta bara för en enda sak. Att slippa ifrån skatt på de miljarder i vinster som samlas i Jersey och andra skatteparadis.
Därför är det också ett centralt krav i varje radikalt program att omedelbart stänga skatteparadisen.
I media: DN1,SVD1,AB1,Sydsvenskan,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jersey, Skatteparadis,
Tack för en bra artikel!
Tack själv för berömmet
Pingback: Alliansupproret » Nya tider väntar……