Barack Obamas tal, vacker retorik-samma politik.
-Amerikas band med Israel är obrytbara.
Behöver det sägas tydligare än så. Orden var den centrala punkten i Obamas tal till « den muslimska världen », vad nu det är. Med sitt eleganta språk och slagkraftiga retorik övertygade Barack Obama många att nya politiska perspektiv öppnar sig i Mellanöstern och att « civilisationernas krig » bara finns i Hollywood. Den arabiska mediavärlden lät sig charmas av Obamas citerande ur Koranen och ser hopp i hans muntliga stöd till en tvåstatslösning.
Ett egyptiskt kafé visar Obamas tal
De israeliska ledarna missade däremot inte Obamas « obrytbara band » som garanti för att Israels vitala intressen inte kommer att ignoreras av Vita Huset. Mer resonabla tidningar som The Jerusalem Post och Haaretz använde Obamas tal till att peka på den egna regeringens ovilja att erkänna palestinernas rättigheter och i Haaretz skriver Gideon Levy att « aldrig har våra ledare sett så patetiska ut ». Men den fredssträvande pressen i Israel lever i den politiska utkanten och den sionistiska eliten misstar sig inte när den räknar på fortsatt poltiskt, militärt och ekonomiskt stöd från USA. Obama kommer inte att lyckas förena de « obrytbara banden » med sitt uttalade stöd för en hållbar tvåstatslösning.
Summan av Obamas tal kanske kan beskrivas som att en epok med smidigare och mer bugande diplomati från Vita Huset inleds, samtidigt som den knutna stålnäven kläds i en len handske. Men Israel är och förblir USAs strategiska allierade i en region som USA-imperialismen mer än någonsin ser som strategiskt viktig.
Obamas trognaste allierade
Det finns en annan aspekt av Obamas tal som världspressen inte berör med ett ord och som jag personligen finner mycket störande. Genom hela talet går en röd tråd. Alla problem som han berör ges en religiös framtoning. När han talar om « det palestinska folket-muslimer och kristna-som lidit i sitt strävande efter ett hemland » sopas historien under mattan. I årtionden var det palestinska motståndet sekulärt. Vare sig Al Fatah, PFLP eller andra motsåndsgrupper definierade sig religiöst.
Det sekulära motståndet mot ockupationen dominerade under lång tid
Ännu värre blir det när Obama säger att « kärleken till familjen, till våra samhällen och till vår Gud är saker vi har gemensamt. De är hela mänsklighetens hopp », för då hamnar plötsligt hälften av samma mänsklighet på sidan om. Vart tog alla buddister vägen och vad sker med hinduer och alla andra religioner. Och inte minst av allt. Vart tar den sekulära arbetarrörelsen vägen ? Alla dessa hundratals miljoner arbetande män och kvinnor som i kamp mot kyrkan och överheten formade det samhälle som vi i dag lever i lämnas utanför mänskligheten.
-Vi har kraften att skapa den värld vi strävar efter, men bara om vi har modet att börja om och håller skrifterna i minnet, säger Obama i talets avslutning och citerar Koranen, Bibeln och Talmud för att avsluta med :
-Världens folk kan leva i fred. Vi vet att det är Guds vilja.
Tack så mycket. Men vi som strävar efter ett samhälle fritt från förtryck och utsugning behöver varken Bibeln, Koranen eller Talmud som program. Det socialistiska program som arbetarrörelsen burit fram i över ett sekel räcker. Vilken Guds vilja är kan andra fundera över.
I media: DN1,DN2,SVD1,AB1,SSD1,
Bra bloggare: Svensson,Jinge,Motvallsbloggen,Motbilder,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, Kairo, Israel, Palestina, Gud, Koranen, Bibeln, Talmud
Uppfriskande med en socialist som är KONSEKVENT. Den svenska och Europeiska mainstream-vänsterns enorma kärleksaffär med Islam och troglodyterna som förespråkar sharia är väldigt, väldigt oroande.
Jag är inte socialist, men denna bloggs konsekventa idéinnehåll är värd all beröm. Är man socialist så är man även konsekvent ateist. Det förstår inte dagens unga socialister tyvärr.
Hej Olbap,
Trevligt med lite beröm. Tack för det. Jag har bara en sak att säga om att vara socialist och troende eller ateist. Jag tycker den personliga tron på en gud eller ett tvivel om en gudomlig existens är upp till var och en. Personligen är jag socialist och ateist. Jag känner socialister som är kristna. Andra som tvekar. För en socialistisk organisation anser jag att detta bör vara privtsaker som den inte ska ta ställning till. I arbetarrörelsens ungdom var det viktigt att avgränsa sig från kyrkans antisocialistiska aktiviteter och ibland gick socialistiska och kommunistiska organisationer överstyr och krävde ateism av sina anhängare. Bara medlemmarna är övertygade om klassamhällets existens och har en vilja att skapa en rättvis social ordning här på Jorden får de tro vad de vill om Himlen för min del.
Åsman poängterar socialismens ateistiska plattform. Hur konsekvent är det av vänsterns totala stöd av Hamas och Broderskapets bas av en muslimsk stat reglerad av Sharia. Kvinnor och andra religoner är inte tolererade.
För Israel utpekas ständigt hur deras ledare är höger extremister.
I själva verket är Israel en tolerat stat byggd på socialistiska principer inte så olik Sverige. Jämför Israel ideologiskt med deras av vänstern omhuldade grannar där oljerika potentater lever som eller är prinsar. Se hur Dubai behandlade sina sk gästarbetare och hur Kuwait kastade ut palstinier som bott där 30 år.
Hej igen Eva,
Jag måste säga att jag till en viss del beundrar din envetenhet. Det spelar ingen roll hur rmånga gånger jag i lika många bloggar har förklarat att jag har inget till övers för Hamas och andra islamistiska organisationers politiska program. Du fortsätter ändå att veva samma visa om och om igen- ni stöder islamisternas mål och medel. Jag avskyr deras stenreaktionära syn på kvinnans plats i samhället. Jag avskyr deras stenreaktionära syn på arbetares rätt att skapa fackföreningar. Jag avskyr deras totala intollerans mot allt som luktar sekulära organisationer. Och jag anser att deras militära taktik i motståndet mot Israels ockupation av palestinsk jord är kontraproduktiv. Men aldrig att dessa mina åsikter skulle leda mig till att ta avstånd från Hamas rätt att försvara sig mot den israeliska ockupationen. För allt motstånd mot en ockupationsmakt är förståeligt ock kan inte fördömas om man inte först fördömer orsaken till motståndet och dess former- nämligen ockupationen.
Nazisterna och deras franska kollaboratörer kallade konsekvent den franska motståndsrörelsen för terrorister. Vem är i dag beredd att försvara det språkbruket?
Jag undrar om du inte missar att det finns en viss omsvängning i den amerikanska hållningen. Den tidigare presidenten Bush strök förvisso också den muslimska världen medhårs i sina tal till den delen av mänskligheten. Men han gjorde också ständigt okänsliga kopplingar mellan extrem islam och terrorism. Obama talar om ”extreme terrorists”, utan att göra den religiösa kopplingen. Ett tecken på en verklig förståelse som Bush saknade.
Dessutom, och det är kanske viktigare, sa han: ”The United States does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements.” En utmaning av detta slag vet jag inte om jag har hört amerikanska presidenter göra tidigare. Utrikesministern Hillary Clinton tillade senare: ”He wants to see a stop to settlements. Not some settlements, not outposts, not `natural growth’ exceptions. That is our position. That is what we have communicated very clearly.”
Står de fast vid detta, vilket förstås återstår att se, har väl något skett som kan ge palestinierna nytt hopp, håller du inte med om det?
Hej Charlie,
Jo det håller jag med om. Så här skrev jag i torsdagens blogg innan talet hölls:
”Barack Obamas krav på stopp för nybyggen kunde vara ett första steg i att rulla tillbaka den israeliska ockupationen av Västbanken och lägga grunden till en verklig fred. Men det kräver i så fall ett andra steg- ett krav på Israel att dra tillbaka alla bosättningar från palestinskt territorium och ett återupprättande av 1967 års gränser.”
Det är uppenbart att tonen och tydligheten i kravet på ett stopp för utbyggnaden av de redan existerande bosättningarna skiljer Obama från bushadministrationens mumlande. Men det avgörande ”andra steget” tror jag att ingen president kommer att ta. Och det var ju också vad Obama sjäv sa i går i Tyskland. ’Vi kan inte lösa konflikten’ sa han och menade att det är upp till de två parterna. Det tror jag speglar vetskapen om att den halva miljonen judar som nu bor på Västbanken är där för att stanna och att det gör en fungerande palestinsk stat omöjlig. Det är en grundläggande motsättning som Obama inte kan lösa och som ”de obrytbara banden” inte tillåter en lösning på. USA har medlen för att tvinga fram en lösning. Israel kan inte fungera utan den finansiella och militära hjälpen från USA. Det finns bojkottmetoder etc, men inget av detta antydde Obama i Tyskland som en möjlighet. Därför tror jag att den nya tonen bara förblir en ton och inget annat.
Läs Caroline Glicks artikel i dag om Obamas tal från JPost på Isreal i Sveriges blogg.
Hon förklarar bättre vad Obama menar med att inte bryta relationerna mellan USA och Israel. Det är inte ett stöd för israel.
Jag förstår att du inte omhuldar alla delar av Hamas program, men vad du skrivit tidigare är att du stöder Palestina som en stat för det Palestiska folket, men Israel som en Zionistisk skapelse och inte en stat för det Judiska folket.
Hamas stadgar erkänner varken Israel eller judar… kallar för död åt båda. Fatah erkänner inte Israel, men kallar specifikt inte för död åt judar. Vad Hamas säger betyder förstås mer eftersom de efter Abbas kommer att ta över också Västbanken.
Varken Hamas eller Fatah ser en 2 statslösning som ett permanent mål.
På Hamas program står också inrättandet av en religiös muslimsk stat som styrs av Sharia. Det innebär knappast en sekulär stat där
kvinnor ses som medborgare med lika rättigheter.
Israel behöver inte förstöras med kärnvapen från Iran. Det kan elimineras också med en växande muslimsk befolkning.
Eva,
Jag ”omhuldar inte alla delar av Hamas program”, skriver du. Men sanningen är att jag omhuldar inte ett endaste komma i deras program. Jag har helt enkelt inte en enda atom gemensam med en religiös rörelse, må den vara kristen, muslimsk, talmudisk, buddistisk,hinduistisk eller vad det nu kan vara. Jag är 100% ateist.
Jag stöder det palestinska folkets krav på en egen stat även om jag själv inte tror att en tvåstatslösning längre är möjlig. Jag stöder också det judiska folkets behov av en egen stat även om jag är 100% emot en ”judisk stat”, för det är automatiskt en rasistisk stat gentemot de 20% araber som i dag bor inom Israels gränser. Varje stat som definierar sig självt som en religiös eller etnisk formation blir automatiskt en odemokratisk stat.
Vi kan tänka oss en tvåstatslösning där både Israel och Palestina accepterar att de minoriteter som bor i varje statsbildning har samma medborgerliga rättigheter som alla andra medborgare. Då skulle naturligtvis de israeliska bosättare som hamnar inom den Palestinska statens gränser ha samma rättigheter som de araber som bor i dagens Israel. Men eftersom dagens israelaraber diskrimineras utan att någon protesterar, skulle det då vara acceptabelt att den judiska minoriteten i en framtida palestinsk stat också diskriminerades?
Sj lv tror jag att du har en rasistisk syn på situationen eftersom du skriver:
”Israel behöver inte förstöras med kärnvapen från Iran. Det kan elimineras också med en växande muslimsk befolkning.”
Är då slutsatsen av ditt resonemang att den israeliska staten bör införa födelsekontroll för den arabiska befolkningen i Israel för att hindra att de eventuellt blir en folkmajoritet inom en tänkbar framtid? Eller vad menar du? Ska den arabiska minoriteten i Israel utvisas?
För övrigt undrar jag hur en stat som besitter minst 200 atomvapen ska kunna förstöras av en stat som inte ännu besitter en enda atombomb (enligt alla officiella källor).
Du stödjer det judiska folkets behov av sin egen stat. Det betyder en stat där judar har suveränenitet…. Jag antar på samma sätt som du stöder en egen stat för det palestinska folket. Folk som delar etnisk, historisk och kulturell bakgrund.
Även om den 20% arabiska befolkningen som redan finns i Israel växer mer än den judiska befolkningen var det inte det jag refererade till utan Saud Arabiens lösning från 2002 för Israel att absorbera flyktingar.
20% utgör ca 1 milj araber i Israel, så det vore ju logiskt att ett par hundra tusen isreliska bosättare skulle kunna leva som en minoritet i en palestinsk stat. Om du nu påpekar att isrealarabiska medborgare är diskreminerade emot i Israel, så är judar hotade till livet eller totalt förbjudna i en palestinsk stat.
När Jordan skapades, utvisades och förbjöds alla judar.
Iran med kärnvapen kan dominera MÖ utan att förstöra Israel med dessa. Det kan de överlåta till Hamas och Hisbullah som de redan stöder och kontrollerar.
Eva,
Så här tolkar du mitt inlägg och visar än en gång att du inte förstår vad jag menar:
”Du stödjer det judiska folkets behov av sin egen stat. Det betyder en stat där judar har suveränenitet…. Jag antar på samma sätt som du stöder en egen stat för det palestinska folket. Folk som delar etnisk, historisk och kulturell bakgrund.”
Så här skrev jag vilket är 100% motsatt din tolkning av vad jag står för:
”Jag stöder det palestinska folkets krav på en egen stat även om jag själv inte tror att en tvåstatslösning längre är möjlig. Jag stöder också det judiska folkets behov av en egen stat även om jag är 100% emot en “judisk stat”, för det är automatiskt en rasistisk stat gentemot de 20% araber som i dag bor inom Israels gränser. Varje stat som definierar sig självt som en religiös eller etnisk formation blir automatiskt en odemokratisk stat”.
Vad innebär detta? Jo att jag vänder mig mot etniskt definierade stater som i sin grundlag eller via andra metoder diskriminerar minoriteter. Om det en dag skulle bildas en palestinsk stat med en judisk minoritet blir jag den förste att försvara deras rättigheter som en minoritet. Nu finns det ju inte stor chans att de israeliter som bosatt sig på Västbanken skulle acceptera att vara en minoritet i en palestinsk stat eftersom de är de ivrigaste anhängarna av ett Stor-Israel där alla palestinier förvisats till de omkringliggande arabiska staterna.
Om vi båda försöker tänka om. Tänk på det judiska folket som kulturell, traditionellt och av egen defination ser sig själva som judar, inte etniskt eller religiöst.
De flesta araber är muslimer och av olika sekter. Judar är både sekuliserade eller definierar sig till en rad olika variationer av judisk anhörighet.
Araber som en etnisk identitet skiljer sig inte från judar som identitet.
För judar eller Israeler ska kunna tänka sig att bo på västbanken som minoriteter måste de väl först accepteras i en Palestinsk stat.