Trettiotalspolitik

Krigsförklaring mot Europas arbetare.

.

– Finansministrarna i världens ledande ekonomier skrotade i lördags stimulanspolitiken och medgav därmed att finansmarknadens oro över statsskulderna tvingat fram mer fokus på minskade budgetunderskott, skriver Financial Times som en sammanfattning över G20-mötet i den sydkoreanska staden Busan.

.

.

Med Angela Merkel i mitten styr G20 ekonomin käpprätt åt…

Översatt till mer vardagligt språk är det en direkt krigsförklaring mot alla löntagare, speciellt i Europa, som de mäktiga kom överens om. Det tidigare högljudda pratet om att det var dags att knyta upp svansen på de internationella storbankerna tystnade till en viskning. Upp till varje land för sig att ta bankirerna i örat. Vad det innebär behöver ingen tvivla om –business as usual- rör inte mina profiter.
Nej vad som ska röras är den sociala välfärd som ännu finns kvar i arbetarrörelsens vagga, det industriella Europa. Det tyska finanskapitalet lett av Angela Merkel tillsammans med en nyvunnen bundsförvant i Torys George Osborne klubbade igenom en depressionspolitik som kan visa sig lika förödande som president Hoovers politik efter kraschen 1929, det vill säga leda rakt in i en djup social och ekonomisk kris framför allt i EUs randstater likt Grekland, Portugal, Spanien, Ungern och Rumänien.
.

Herbert Hoover körde ekonomin i botten. Roosevelt försökte att lyfta den ur avgrunden

I det sistnämnda landet, Rumänien, har lien redan skördat sina offer. Från den första juni sänktes de statsanställdas löner med 25 procent och pensionerna med 15 procent. I ett land där den lagstiftade minimilönen är cirka 1 500 kronor, kan den antagna politiken inte leda till annat än social katastrof.
G20s kommuniké säger att syftet måste vara att rädda de utsatta ländernas från att gå omkull på grund av okontrollerade statsskulder och budgetunderskott. Men i själva verket handlar det att rädda bankerna som sitter inne med hundratals miljarder euro i tvivelaktiga fordringar på ”svaga” länders obligationer.
I valet mellan att stimulera ekonomin, som G20 ännu i april sa var en prioritet, och finanskapitalets kortsiktiga intressen tvekade inte finansministrarna att visa vilka som bestämmer – bankirerna.

.

Hank Paulson symboliserar de hårt knutna banden mellan Wall Street och den politiska makten.

-Det är en stor majoritet för att en uppryckning av statsfinanserna är prioritet nummer ett. En minoritet är för att stödja tillväxten, sa Frankrikes finansminister Christine Lagarde.
I minoriteten hittar vi USAs finansminister Tim Geithner som visade oro för att en lägre tillväxt i Europa ska dra ned hela världsekonomin. Barack Obama sa redan i fjol att USA måste ta sig ur sin djupa kris genom ett stöd till den amerikanska exportindustrin. Men om tillväxten kraschar i Europa finns det ingen chans för USA att öka sin export. Även i klubben G20 är man sig själv närmast.
Sig själv närmast är också medlemmarna i klubben AAA. Det är de euroländer, med Tyskland i spetsen, vars statsobligationer klassas av kredivärderingsbyråerna, S&P, Moody’s och Fitch med tre A, det vill säga som helt riskfria utgivare av statsobligationer.

.

Moody’s glada gäng samlat till AAA-utdelning

Om inte den europeiska arbetarrörelsen lyckas säga nej till alla ”reformer” av arbetsmarknaden, pensionerna, utbildningen och annan social service som nu väntar runt hörnet väntar en social nedrustning och en attack på reallönerna som de arbetande i Europa inte upplevt sedan den stora depressionen på trettiotalet.
Det är trettiotalspolitik som planeras. Enbart en klasskamp som knyter an till de bästa kamptraditionerna under förra seklet har en chans att stoppa kapitalets frontalangrepp. Det gäller inte bara de ”lata” arbetarna i södra Europa. Det finns ingen AAA-klubb där tyska, svenska eller brittiska arbetare kan söka medlemskap och skydd.

.

Media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,GP2,Dagens Arena,Fokus,SVD3,AB1,DN4,AB2,DN5,SVD4,AB3,

Bloggare: Svensson,Röda Berget,Jinge,Ekonomikommentarer,Röda Malmö,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

28 reaktion på “Trettiotalspolitik

  1. Pingback: Jinge.se » Hotet från Iran eller Memri?

  2. Ja ha det kan man tycka när man inte vet hur saker hänger ihop.

    Pengarna finns inte, det går inte att spendera hur mycket som helst på kredit. Då hamnar man i grekernas situation. Det är betydligt bättre för ”arbetarna” att stadsfinanserna hålls hyfsat skick än att antigen inflationen släpps låss (hyperinflation) eller att allmänt kaos på finansmarkanden utbryter innan man ändå måste dra ner på utgifterna, då har man knäckt konjunktur uppgången på köpet. Både drabbar ”arbetarna” värst.

    Dessutom är det inget krav på budgetbalans ala Hoover och fortfarande en pennigpolitisk stimulans som heter duga.

    Med facit i hand så hade de nog varit bättre om man nöjt sig i större utsträckning med bara penningpolitisk stimulans och insett att länder med för svaga stadsfinanser inte kan stimulera ekonomin uthålligt med finanspolitik.

  3. Kanske därför danskarna har mer i lön, bättre studiemedel samt bättre a-kassa? För att man satsar på SINA medborgare i stället för att slänga ut pengar till höger och vänster. Märk att jag sa medborgare.

  4. Ekonomi betyder hushållning, när det gäller hela nationer kallas det för folkhushållning. Alltså mänskliga aktiviteter, hur vi skapar värden genom att använda den talang och kunskap vi har. Man undrar hur det står till med kunskapen när stora delar av befolkningarna ska upphöra att använda sin kunskap och talanger för att skapa värden och mänsklig behovstillfredsställelse därför att religiösa dogmer säger att ”pengarna är slut”. Som om pengar var en real resurs.

  5. Men som denna eminenta blogg verkar notera i denna post så är det nog inte så att det görs av ren okunskap utan det har ett syfte, det finns vinnare och förlorare i alla skeenden. Men man blir bekymrad över hur lätt man har att kollra bort sk vanligt folk som kommer att tillhöra förlorarna. Det finns inga pengar, man undrar om folk har tänkt närmare på vad penningen är när man säger så.

    Allt annat än skyhög arbetslöshet och undersysselsättning kommer att skapa hyperinflation, hur kan folk tro på sånt nonsens. Men å andra sidan är stor delen av mänskligheten ”religiösa” och tror i varierande grad på att det finns olika varianter av himmelska makter som ”vakar” över dem.

  6. Läget är nu sådant att kapitalismens högborg och hard core Wall Streeters ger ett intryck av förnuft och rationalitet jämfört med EU/eurolandet som alltmer liknar dårarnas paradis.
    Stronger domestic demand in Japan and in the European surplus countries” is needed, Geithner said in a June 5 press briefing in Busan. “The value of the G-20 is to help each of us individually recognize the importance of economic policies that are in our broad collective interest.
    The conundrum is that governments are all trying to harness a rebound in trade, which the Netherlands Bureau for Economic Analysis last week estimated grew 3.5 percent in March, more than double February’s pace.

    Treasury Secretary Timothy F. Geithner said the world cannot again bank on the cash-strapped U.S. consumer to drive growth and urged other nations to stimulate their own demand. European Central Bank President Jean-Claude Trichet said fiscal tightening in “old industrialized economies” would aid the expansion by shoring up investor confidence.
    G-20 Clash Over Recovery

    I en situation med skyhög arbetslöshet och en uppenbar svag efterfrågan sitter euro-bossen Jean-Claude fast i dogmerna om utbudsekonomi. Fixaren och trixaren Jean-Claude som med ett nödrop klarade sig undan från upputsade bokslut i Credit Lyonnais bank, den då statliga franska banken. Nåja ett nödrop är väl att ta i, inte låter Frankrike lagens långa arm i onödan besudla sin elit.

  7. Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » ”Fredsaktivisternas” lek blir plötsligt allvar

  8. Exporten utgör inte % av BNP, i det fick Björling i alla fall ett rätt då hon sa ”motsvarar” % av BNP. Exporten ingår inte i BNP.

    EU och stora delar av G20 pratar nu om att lösa krisen med finanspolitisk åtstramning och satsa på exportledd tillväxt, d.v.s. lyfta sig själv i håret. Man frågar sig om Björling överhuvudtaget förstår att våra ständigt rekordstora exportöverskott inte hade varit möjliga utan att Grekland, Piigs och USA haft motsvarande underskott, dvs lånat av överskottsländerna. Som det verkar förstår inte ens nuvarande EU-bossar detta.

    Kapitalismens högborg och regimens ”die hard” Wall Streeters som Geithner ger ett intryck av förnuft och rationalitet jämfört med EU/eurolandet som alltmer liknar dårarnas paradis.

    “Stronger domestic demand in Japan and in the European surplus countries” is needed, Geithner said in a June 5 press briefing in Busan. “The value of the G-20 is to help each of us individually recognize the importance of economic policies that are in our broad collective interest.”
    The conundrum is that governments are all trying to harness a rebound in trade, which the Netherlands Bureau for Economic Analysis last week estimated grew 3.5 percent in March, more than double February’s pace.

    Treasury Secretary Timothy F. Geithner said the world cannot again bank on the cash-strapped U.S. consumer to drive growth and urged other nations to stimulate their own demand. European Central Bank President Jean-Claude Trichet said fiscal tightening in “old industrialized economies” would

    G-20 Clash Over Recovery

    Trichet repeterar nyliberal utbudsekonomiska mantran som försänkt i bön.

  9. Nej, jag instämmer inte alls i detta, ekonom Åslund. Bland övriga skillnader i synsätt (oss mellan), torde detta vara vår mest grundläggande MOTSÄTTNING. Makthavarna kan inte göra något annat. När det gjorde annat, t ex USA:a 30-tal var det utifrån ett kapacitetsutnyttjande som sänkts med 30% eller mer (= mycket kunde mobiliseras uppåt och per produktiva kringverkanseffekter; när de gjorde det i Hitlertyskland var det genom kraften som kom sig ur en fysiskt krossad arbetarklass; när det gjorde det i sovjet var det genom världshistoriens hastigaste och mest våldsamma utbyggnad av löneslaveriet. Du närmar dig historiens lärdomar, men låter din vänster-keynesianska lins hålla dina läsare inom skygglappar om utsikternna. Jag upprepar: makthavarna är inte orsaken eller drivkraften eller ens motoriken. Bosse Almunger, intersocialist

  10. Bo
    Jag heter Åsman
    Mer än så har jag inte att säga om ditt von-oben-inlägg

  11. Il Padre,
    Ja då kan ju Danmark skicka tillbaka snyltare till Sverige, och Sverige till Norge, och Norge till Danmark, och Danmark till Sverige etc etc etc

  12. Pingback: Ge livet ett skjuts – Begrav kapitalismen « Röda Lund

  13. Åsman: Jo, så har det brukat heta när du stöter på teoretiskt underbyggd patrull; nu ”van oben”, tidigare ”motsägelser”. Ändå har du någon gång kommit i kontakt med med ”basen bestämmer överbyggnaden” (apropå ”van oben”) eller ”borgerliga arbetarpartier” (apropå motsägelser). Det invecklade och synkrona måste rätas ut i stillbilder, för att dina vinklar ska nå fäste. Inte helt olikt en Barrat-Brown eller Husson förmedlar du ekonomiska förlopp och omvandlingstryck som om den marxska arbetsvärdeteorin ingenting väsentligt har att tillföra förståelsen. Då blir historiska lärdomar av den större ordningen och nuvarande orsakssamband upp-och-ner vända. Jag kallar mig inte ekonom, men två resultanter genomsyrar den pågående systemchocken sedan oktober 2088: kapitalöverflödets reproduktionsvillkor och för liten mervärdemassa. I dina stillbilder, som krusar på ytan, framstår det tvärtom, nämligen som om värdemängderna som framställs är för stora och skulle behöva omfördelas. I det ingår att du inte uppfattar statsorganisationernas kapitalisering som införlivade i överflödskapitalets reproduktionsvillkor, vilket fungerar samtidig orsak och verkan till avindustrialisering och dess förlängare in i social nedrustning. Ekonomer emellan, i makthavande ställning eller kritiserande ställning, framstår det som att kapitalsystemet bevarat utrymmet för självreglerande krafter och därmed val: utbudsnärda eller efterfrågeeffektiva. Makthavarnas sammansättning och lutning görs till den oberoende variabeln. ”van oben” och ”motsägelsefria” resonemang tillhör dessa sfärer och salonger, ekonom Åsman.

  14. Ett tillägg: som jag ser det är ”trettiotalspolitik” både missvisande och underskattande. Dåtida utvägar finns inte i dagens ackumulationstillstånd och förskjutningar av imperialistisk arbetsdelning. P g a den ytterst uppdrivna organiska sammansättningen, och hypertrofiska tillväxt av improduktivt arbete, för vilket generaliserat lågt kapacitetsutnyttjande mest av allt är det spegelvända uttrycket för sjunkande mervärdekvot och dess allt långsammare sänkning av enhetspriser, rusar överflödskapitalets reproduktionsvillkor hejdlöst och stegrande vidare längs uttömningens politisk ekonomi. Det är en destruktiv ackumulation och föder sina särtypiska förare vid den politiska makten. 30-talskrisen löstes med anti-kollektivistiska och krigsförberedande metoder överallt. I den pågående systemchocken händer det motsatta, nämligen att maktvaakumet bara ökar och borgarlägret kläcker merkantilister och inte fabrikörer. Polisifiering av militären och militarisering av polismakten är systemets sista tillgångar, som du själv flimmrande visat upp från Thailand och Grekland. Vi befinner oss i den överburna socialismens födslovåndor, Åsman, inte 30-talets mörbultande och blodiga nederlagshistoria för världens arbetarrörelse. Vi ser saker och ting från diametralt motsatta håll./Bosse Almunger

  15. Andra tillägg: men ser man det som att ”vi” med högre köpkraft, vidgade skattebaser och nationalvalutor kan rädda oss tillbaka till tillståndet under vilket ”vi” HADE MER ÄN VÅRA BOJOR ATT FÖRLORA (varaktiga konsumtionsmedel, inkomstöverförda serviceutbud, ihållande efterfrågan på arbetskraft), är det inte bara den socialistiska revolutionens aktualitet som fördunstar utan hela arbetarrörelsen fortsätter sin kräftgång kring ”försvaret av erövringarna” eller – vilket bara är en variation på samma socialreaktionära tema – ”vi ska inte betala krisen”. Varför inte tala klartext: vi måste nå den socialistiska revolutionen för att EN GÅNG FÖR ALLA betala den kapitalistiska krisens hopade destruktivkraftsansamling, lägga om arbetsdelningen och frigöra handlingskraften för en kollektivistisk omgörelse av hushållningen. Den vägen BÖRJAR MED en upprensning och omställning som sänker hela befolkningsmassans levnadsstandard. Varför hymla om det? Vem blir klokare och mer beslutsam av att matas med systembundna illusioner, ekonom Åsman?

  16. Sista tillägg: de vänsteroppositionella röster och krafter som inte talar klartext om konsekvenserna av de rundpallare och murbräckor som krävs för att bryta ned det kapitalistiska systemet, inräknat (en övergående) levnadsstandardssänkning av stora mått, är helt enkelt en räv som är ute och cyklar. En arbetarkollektivistisk resning kan inte segra utan kirurgiska ingrepp i de försörjningsbalanser som är produkten av ett system som härjat ett sekel för länge och hunnit bygga till sig ställningar, vilka måste raseras. Valet mellan denna operation, och de retroaktiva avbetalningar som befolkningsmassorna måste betala för att driva ut kapitalet (och inte bara kapitalister), och platsen som patient på den aldrig avslutande intensivvårdsbädden för kapitalets självkurerande – är som valet mellan att dö i strid eller genom långsam harakiri. Det finns inga farligare, mer falska diagnoser och terapier, än de keynesianska omfördelningspropåerna.

  17. Bo.
    Du tror tydligen fortfarande att vår blogg är och ska vara ett teoretiskt debattforum om arbetsvärdelära och mervärdeskvoter. Dessutom skriver du på ett språk som ingen annan än du själv(?) begriper. Börja med att översätta den begreppsapparat som du filat på i 30 år till ett begripligt språk, almungerksa är det bara du som talar.
    – De vänsteroppositionella röster och krafter som inte talar klartext om konsekvenserna av de rundpallare och murbräckor som krävs för att bryta ned det kapitalistiska systemet, inräknat (en övergående) levnadsstandardssänkning av stora mått, är helt enkelt en räv som är ute och cyklar, skriver du.
    ”En levnadsstandardsänkning av stora mått”. Du får det att låta som Angela Merkels nedskärningar på 800 miljarder kronor är söndagsgodis jämfört med vad du utlovar om vi följer i dina spår på väg mot det socialistiska samhället.
    ”Stora mått” är inte smulor eller en procent här eller där. Det är inte heller ett mer rationellt utnyttjande av de produktiva resurserna i det nya samhället. Nej, det är ”stora mått”.
    Med ditt program för en övergångsperiod av tagelskjorta och barkbröd finns det ingen risk att någon ens kommer att följa dig till en valurna mycket mindre ta steget ut i det okända i kamp för en drastisk levnadsstandardssänkning.

  18. Ja, så långt har du nästan rätt: 800 miljarder skulle inte räcka till de omställningar som avskaffad kapitalackumulation nödvändiggör. Ser man inte det (eller talar tyst om det) blir den revolutionära omdaningen av produktionssätet något som måste skjutas på framtiden, alltmedan predikningarna håller sig till de återstående länkarna av bojorna som binder befolkningsbasens handlingskraft till eftergifter från det kapitalistiska systemet. Men mänskligheten befinner sig inte längre i den socialdemokratiska uppbyggnadsperioden, då utrymmet fanns för reformer och man med viss rätt kunde kalla dem ”avbetalningar på socialismen”(Branting). Karakterisera den kris du ordar så mycket om, ekonom Benny!

  19. Ekonom Åslund, Ekonom Äsman, Ekonom Benny,

    Vad är meningen? Att vara ironisk? Eller att efterapa Lenins ”herrar kälkborgare”? Kom ner på Jorden ”teoretiker Almhunger”.
    Det är faktiskt synd att du är oförmögen att föra en normal diskussion mellan personer med mer eller mindre lika värderingar. Du tror omedelbart att du har en ”totalt motsatt uppfattning” och en fiende ”en face” som du måste vara oförskämd med.

    Lycka till i din strid för en ny period av tagelskjortor och aska.

  20. Den ansiktslyftning som världskapitalet genomfört sedan 8 oktober 2008, har i mina (ofullständiga) noteringar nått en summa över 150 TUSEN miljarder kronor. Merkels 800 miljarder kommer åt ögonlocken. Den som lever i föreställningen, och dessutom letar siffror för att predika kosmetik, är fullkomligt världsfrånvänd och lever avskilt från den stora befolkningsmajoriteten. För att slita upp rötterna från kapitalet och genomföra nödvändig omställning, måste en eller två generationer från de arbetande massorna räkna med umbäranden och insatser för en produktivkraftsutveckling i en storleksordning flera gånger om, räknat i arbetsvärden och inte prisuppblåsta aggregat. Kapitalismens har pumpat in destruktivkrafter för sin konstlade överlevnad i mer än ett sekel, och den kräftan kan inte drivas ut med mindre än kirurgi. För det krävs kämpainsatser från folk som inte har mer än sina bojor att förlora. Jag läste att statskapitalisterna i Beijing höjt arbetarnas i undrets mittrike med 20%. Nu får de 1 100 kronor i månaden. Själv tillgår jag 7 700 efter skatt. Ända har jag några bojlänkar att förlora.

    Men att kommunicera med dig, som utropat denna blogg som kemiskt ren från arbetsvärdeteori och mervärdekvoter, blir bara så meningslöst. Du slipper mig fortsättningsvis. Däremot kommer jag skriva och förmedla ett och annat till din parskribent, som jag fortsätter uppfatta som en medkämpe. Fast det blir då via e-postadressen till hemmet/boa

  21. Bosse: Jag tror nog att Benny (liksom jag själv) förstår att produktivkrafterna måste genomgå en enorm förändring med tiden (inom kort, med tanke på miljöproblemen vi står inför). Jag är van med minimi, maximi och övergångsprogram. Jag vet att ni har eran nödplan, och förstår nu att det alltså handlar om något sorts avvecklingsprogram. Det du pratar om här påminner ju mer om anarko-primitivism än socialism. Du kan väl ändå inte mena att det man ska säga till arbetarna i Grekland är att ”Ja, ledsen kamrater, men så här tokigt har det blivit att vi faktiskt måste ta skiten”. Hur tänker du att de förenade arbets/driftslagen skall uppstå? Menar du att arbetare skall inse det logiska i att ta över sina arbetsplatser med syftet att minska produktionen men på sikt öka arbetsvärdet? Är det det som är nyckeln? Nödplanen stavas egentligen maximiprogram och borde placeras in bland ”övrig plakatsocialism”

    Det var bra att jag snubblade in i denna debatt, för nu förstår jag mycket bättre vad ni menar än av att läsa erat principprogram.

  22. Fredrik från Arbetarmakt: hej!

    Du verkar inte alls förstå vad Intersocialisternas sk baskinje, en underlagsanalys, för att utforma samkörande övergångsåtgärder såsom kravställningar, är för något. Du må använda epitet ”anarko-primitivism”: jag har mött sådana beteckningar förr när skrämda byggare av sin egen ortodoxi ställts inför något som överskrider det egna, avbrutna spåret. Men bara så du vet: det går ut på att utverka kravställningar, på anställdas och brukares villkor, som inte låser handlingskraft och inriktning till rådande klassamarbetssystem (under avveckling) – utan tvärtom kan ta sikte på hörnpelare för ett arbetarkollektivistiskt samvälde för kravens genomförbarhet (dess revolutionära realism, om du så föredrar)
    Sedan: du har säkerligen alla skäl och böjelser i världen att följa det åsamanska vänsterkeynesianska omfördelningspropagandan. Allt den tjänar till är att krismedvetandet i befolkningsmassan aldrig omvandlas till ett klassmedvetande. Inte därför att Lenin sagt det, utan därför att han hade rätt i det han sa till USPD-centrismen: ”en revolutionär omvälvning leder ofrånkomligen till en kännbar nedång i levnadstandarden, även om den blir övergående”. Vår tids extremt uppblåsta moderkaka av kapitalackumulation, inklusive improduktivt arbete och inkomstöverföringar, kommer inte implodera och ersättas utan gigantiska umbäranden och omställningar. Intersocialisternas kravställningar söker peka ut genomförbara utvägar där den arbetarkollektivistiska uppoffrings- och arbetsinsatsen blir så liten som möjligt, om än av stora mått. Miljöförstöringen är bara förnamnet till den uppstädning efter en hundraårig tillväxt av destruktivkrafter och dithörande omfördelning av samhällelig arbetstid – i basen/Bosse A

    PS. En arbetsvärdeteoretisk analys ger vid handen att arbetsvärdet ska minska, så klart, vartefter förfluten arbetstid sporras fram och får stocken av lagrat arbete att växa. Vilken avvart av marxism bluddrar du om här, om jag får fråga?

  23. Bo,
    Jag vet inte hur många gånger du brutit med (o)vänner efter att ha målat in dig i ett ideologiskt begreppshörn. Jag bryr mig inte om du är oförskämda mot mig. Jag har hud som en noshörning. Men att du är oförskämd mot andra som kommenterar mina texter accepterar jag inte. Vad har Fredrik gjort dig för att kallas ”bluddrare”?
    Du får gärna komma tillbaka med kommentarer den dag du beslutar så. Men om det är för att hacka ned på våra läsare då hoppas jag att ditt beslut att inte skriva fler kommentarer inte bara är ett hot utan också ett löfte. Vilken avart du själv kan sorteras in under är ett mysterium.

  24. Det är ett löfte, som kommit till punkt nu, förmyndare Åsman (som står upp i rollen av att agera väktare för andras självständighet – visst är det vackert, om än inte sant!).

    Om det inte vore för två saker. För det första, och det till Fredrik: det finns andra objektiva arbetsvärdeläror än Marx’ (allihop motsatta gränsnytteteorier av subjektivistisk art, med kulmination i keynesianism). Ricardos avtagande avkastning, med differentialräntan som gräns för arbetskraftens reproduktionskostnad; Lasalles tappning av den förre i sin ”järnhårda lönelag”, som skulle upphävas genom att arbetet tillägnade sig alltihop, och Schumpeters subsistensstandard och överskjutande vinsttilldelning efter konkurrenskraft. Källor kan du få av mig på bo_almunger@hotmail.com.
    För det andra: den gemensamma nämnaren mellan vänsteroppositionella på omfördelningsbasis, är inte avskaffande av kapitalackumulation och löneslaveri, utan statsorganisationens tillväxt. I denna politik ligger en helvetisk återvändsgränd, som historien framvisat åtskilliga gånger och nu igen. Den här gången bara med den skillnaden att allt står på spel: värdeimplosion, resursdepletion och naturkrafternas revolt.
    Du och jag, Åsman, kommer mötas i andra fora. Det är också ett löfte/boa

  25. Bosse: Ska bara klargöra min tolkning av din syn på arbetsvärdets vara eller icke vara. Jag ska villigt erkänna att jag långt ifrån är någon expert på vare sig ekonomi eller Kapitalet, men jag tolkar det som att den revolutionära realismen förblindar dig från att se den fulla potentialen i kommunismen. Du motsätter dig en värdeimplosion. Det är en bra utgångspunkt efter som just varan och värdet är utgångspunkten för kapitalet. Då borde det gå att reda ut tämligen enkelt. Värdet på en vara bestäms ju utifrån det insatta arbetet i tid. Utöver det finns det själva bruksvärdet.
    Om du samtidigt inte vill se en värdeimplosion men heller inte en arbetsvärdeökning (fler produktiva timmar), hur tänker du dig då att göra?

    Jag är böjd att hålla med våra föregångare revolutionära marxister om att det är en totalomvandling av produktivkrafterna som behövs, och som kommer resultera i allas gemensamma omformning och succesiva övervinnande över naturens gåtor. Vid den punkten går det inte längre att skilja på arbete från fritid. Allt blir skapande, och värderat som sådant. Med andra ord en ofattbart enorm ökning av arbetsvärdet så som jag tolkar det. I detta finns ingen nödvändig motsättning mellan en allmän värdeökning och hushållning med naturresurserna. VI kommer naturligtvis att rikta våra produktivkrafter mor resurssnål och återvinningsbar produktion.

    /Fredrik (I egenskap av mig själv)

  26. Pingback: Strejker i hela Europa | Svensson

Kommentera