Valutakrig?

QE2 – vad är nu detta ?

.

Damen till e2 kan det tolkas till. Men nu handlar det inte om mitt favoritspel – schack. Nej det är ännu en av dessa fantasiförkortningar som finansvärlden gjort till sin specialitet.
Quantitative Easing – betyder det och innebär kort och gott att den amerikanska riksbanken Federal Reserve köper amerikanska 10 åriga statsobligationer. Tvåan står för att det är den andra köprundan Fed gett sig ut på.

.

Ska USAs valutapolitik driva världsekonomin utför fallet?

.

Rent praktiskt fungerar det som om Fed skulle trycka upp 600 miljarder dollar i nya pengar. Det är den summa som finansministern Tim Geithner tänker skölja över marknaden med fram till juli nästa år.
Den offentliga förklaringen är att den ekonomiska återhämtningen är för långsam och tvekande. Det behövs mer stimulans för att skapa jobb och få fart på hushållens konsumtion. Om det vore Obamas och Geithners verkliga bekymmer borde de ta sig an problemen på ett annat sätt. Med 600 miljarder går det att starta en upprustning av USAs infrastruktur. Både elnätet och de offentliga transporterna är i ett uselt skick och ut miljösynpunkt är en effektivisering av de båda sektorerna utmärkt.
Men det är inga planer på upprustning och jobbskapande som styrt Feds politik. I stället skapar det ännu mer svängrum för bankerna och finanshajarna på Wall Street. I stället för att gå till jobbskapande investeringar och miljöteknik späder Feds pengar på de spekulativa rörelserna på världsmarknaden och eldar på det som redan kallas ”valutakriget”.

.

Ekonomer och politiska ledare i ”tillväxtekonomierna” misstar sig inte när de säger att USA för en politik som hotar deras finansiella stabilitet. Den stora tillgången till billiga pengar(låga räntor) i USA och Europa gör det möjligt för spekulanter att föra över stora summor till framför allt asiatiska länder men också Brasilien och Argentina där de kan skumma av övervinster tack vare de högre räntorna.

.

Timothy Geithner en guldgosse på Wall Street som Barack Obama bjöd in som finansminister.

.

Det är inga småsummor det handlar om. Enligt DBS Bank i Singapour flyter det in 2 miljarder dollar per dag på ”tillväxtmarknaderna”. Det handlar inte om långsiktiga investeringar i industri och handel utan om snabba klipp i aktier, obligationer och andra värdepapper med hög avkastning. Länder som Thailand, Sydkorea och Argentina vet vad den typen spekulativt kapital kan ställa till med när det lämnar landet lika hastigt som det kom.
Thailand och Brasilien har infört en skatt på dessa kapitalrörelser om än en modest sådan. Men om strömmen av flyktigt kapital ökar till en flodvåg, kapitalet söker alltid högsta vinsten, då kan vi få se ett regelrätt uppror från ”tillväxtländernas” sida mot Wall Street och andra finanscentra.
Från USAs sida ingår QE2 i en politik som syftar till att sänka dollarns värde med målet att stimulera den amerikanska industrins export. Det var av den anledningen som Brasiliens finansminister Welber Barral i september sa att det pågår ett ”valutakrig”.

.

Det är inte bara George Washington som tar sig åt huvudet.

.

-Så länge världen inte begränsar utgivningen av globala valutor, som dollarn, är en ny kris oundviklig, skriver en kinesisk expert i den kinesiska riksbankens publikation.
Under den värsta finanskrisen 2007-2009 bedyrade den ene statschefen efter den andre att nya regler skulle antas så att den ”galna” finansen (som Sarkozy sa) inte en gång till skulle kunna sabotera världsekonomin. Att det bara var tomt fäktande ser vi nu. Förbered dig för nästa finanskatastrof. Hajarna i finansvärlden visar redan huggtänderna.

.

Media; GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SSD1,

Bloggare: Ekonomikommentar,Motvallsbloggen,Teckentydaren,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 reaktion på “Valutakrig?

  1. Bankerna blir ju varken rikare eller fattigare, balansräkningen är oförändrad. På inrådan av bl.a. Krugman tror jag det var försökte sig Japan på QE i slutet av 90-talet, bankernas balansräkning ökade sin andel Yen från 5 biljoner till 35 biljoner. Inge nämnvärt positivt resultat på utlåning, deflation etc. Alltså inte heller någon hyperinflation. Finns det inga kreditvärdiga kunder att låna ut till blir det inte mer utlåning av detta, finansiella spekulationsmarknader får en påfyllning.

    Men som det visar pengar kan skapas ur tomma inte för att köpa obligationer, varför ställer sig inte folk och förstås 3:e statsmakten frågan varför kan inte pengar skapas ur tomma intet för att som nämnts bygga och reparera viktig nationell infrastruktur som framtida generation har nytta av. Det har gjorts förr. Sedelpressnacket är meningslöst i ett fiat-valuta system, statens värdepapper i form av penningen skapas och förstörs hela tiden, de typ dollar som idag finns är skapade av staten som har monopol på att tillverka dem.

    När man sen tittar på vad det är för en tunn teorisoppa som ligger till grund QE och andra idéer som styr i dag som att det t.ex. inte ska finnas finanspolitisk stimulans blir man mörkrädd eller den paniska ogrundade nflationsskräcken som verkar besitta centralbanker.

    Man kan fråga vad de egentlig avser, så här skrev bank of England om QE:
    In addition, banks will find themselves holding more reserves. That might lead them to boost their lending to consumers and businesses. So, once again, borrowing increases and so does spending.”

    ”Direct injections of money into the economy, primarily by buying gilts, can have a number of effects. The sellers of the assets have more money so may go out and spend it. That will help to boost growth.
    Or they may buy other assets instead, such as shares or company bonds. That will push up the prices of those assets, making the people who own them, either directly or through their pension funds, better off.

    Eller som en amerikan kommenterade Barnekes giv med QE:

    It’s interesting how when the CB wants to purchase a trillion or so of securities, then there is almost no political opposition either from the media, or from mainstream economists, or from the punditry at large. There is no government budget constraint when there is a chance of raising asset prices. The wildest schemes with 9 zeroes are quickly adopted without much fanfare other than “will it work?” Everyone intuitively understands that the CB can make as much money as needed.

    But when it comes to investing in real resources, or paying for social security, or healthcare, then suddenly we have a budget constraint. Then, we are broke and need to borrow from China. The same economists who enthusiastically speculate about spending trillions on purchasing equities in the hopes that maybe someone will get hired from this become hard money men when congress, rather than the central bank, does the spending. Fiat money for troubled assets, gold-standard for troubled lives.

    De merkantilistiska exporttigrarna bör förstås också ställa sig frågan vad deras befolkningar tjänar på den politiken i en värld som snurrar på fiat-pengar. Det är ju inte så att det varit okänt att den amerikanska dollarn och andra valutor skapas ur tomma intet med knapptryckning på en dator. Att USA följer den marknadsmässiga doktrinen att handla i egenintresse har inte varit okänt. Vad har svenska folket tjänat på den uppoffring de gjort i sänkt eller svagt utvecklad levnadsstandard och välfärd för att skapa abnorma exportöverskott till ingen nytta, i princip överskott som eldat på spekulationsidioti i baltikum, var det därför svensken försakade.

  2. Jag kan tycka att båda inläggen, den av Benny och det i inlägget, verkar överbelastade av en en mycket förvrängd uppfattning av penningens huvudfunktion i vår samtid. Den tas för given, fastän alla dess nuvarande former är härledda i flera led från Bretton-Woods 1944. Varför inte börjar med valutavärdena i guldstandard, och därifrån stiga upp mot förhärskande konvertibla valutors funktion i bytesvillkoren. Då kan aktioner av den det slag som Tyskland tryckte på för gentemot Grekland, liksom FED-köpet av obligationer i USA börja benas upp, tänker Bosse Almunger i Luleå

  3. Bo,
    Du är välkommen att bena upp problemet. Skriv ett inlägg.
    mkh
    Benny

  4. OK Benny, jag tycker det är juste och allt annat än okamratligt att/om du vill syna mina kort i det här spörsmålet (och kanske närbeslätade delämnen). Jag håller på att utarbeta en längre text, sedan några månader tillbaka och tar BL A upp betalningssystemet och dessa relations till objektiva bytesvillkor, i ett ännu vidare sammanhang. Bretton Woods 1944 innebar många följdverkningar och omställningar. En av dem var ett slags borgerligt-imperialistisk utrikeshandelsmonopol, som omslöt kapitalbildningens moderländer och exkluderade omvärlden. Kostnadsutvecklingen (produktiviteten) inom denna dollarhushållning följande en avtagande förbättring 1948-1966. Under samma period tog den första omgången fart, där dollarvärdet (och andra konvertibla valutor, kopplade till dollarn) började sjunka drastiskt mot guldvärdet. Numera är det astronomiskt (> $1000 för ett uns guld, mot dryga $40 1944) Av det följde att två långsiktigt avgörande funktioner i penningen började gå förlorade, först värdemätningen och sedan prisuttrycket omkring resursflödena. Professor Paul Ormerods, Deaths of Economics (1994), visade hur tumregeln om att årets tillväxt och årets priskurva upprepas nästa, kom avsevärt mycket närmare faktiska resultat 1987-1992 än expertteamens prognoser inom OECD, IMF och ett antal ledande regeringar (och trots avancerade modeller). Varför? Två viktiga delsvar, kan jag tycka mig se, är just att prissignaler med sitt ursprung i prisuttryck och – ännu mer så – värdemätningen trängts undan.

    Det var i detta sammanhang som upplösningen av Bretton-Woods hände sig 1971, påskyndat av ”seignorage”-utläggen på Vietnamkriget och rustningarna. Men innebörden följde den tidigare nämnda utvecklingskedjan för penningen och 1971 var året för USA:s första statskonkurs. Fortsättnings vis införlivade statsorganisationerna, mer och mer, ett nytt element i sina mellanhavanden. Flytande växelkurser förmedlade statsorganisationernas KAPITALISERING, för vilket IMF:s och WB:s ”omstruktureringspaket” ingått som viktiga tillbehör.
    BNP, PPP, GINI, E/A mäter inte verkliga och underliggande samband, urskiljer jag. Effekterna av en penninginsats, vars korta verkning du verkar kunna beskriva, tenderar att bli motsatta under inverkan från ovannämnda omställningar.

    Men då tvingas analysen tränga ned på mycket djupare och vidare plan: arbetsvärden, profitmassa/profitkvot, motverkande krafter till sjunkande lönsamhet, ackumulationskvoten osv. Jag försöker undersöka det planet, lekman som jag är.

    Så, bena upp klarade jag inte med denna utläggning- Möjligen kommer den större texten, något sånär, kunna zooma in de sambanden.

    Men för orienteringen i de korta rörelserna och makthavarnas insatser, är dina artiklar mycket värda och de ger handlingsberedskap inför hur s a s fronterna oupphörligt flyttar sig.
    mkh, boa

Kommentera