Valutakrig och vallmo.

G20 bäddar för ett ekonomiskt krig.

.

Karel De Gucht som under sin tid som Belgiens utrikesminister gjorde sig omöjlig i Belgien med sina halvrasistiska kommentarer om regeringen i Kinshasa är sedan hösten 2009 EUs handelsminister.
Häromdagen anslöt han sig till kören av politiska och ekonomiska ledare i väst som nu specialiserar sig i vad amerikanerna kallar ”China bashing”, slå på Kina. Det handlar om det som pressen upphöjt till Valutakriget. Egentligen handlar det om ett ekonomiskt krig, ett begynnande krig, utan militära arsenaler tills vidare, mellan USA, EU och Kina.

.

EUs handelsminister Karel De Gucht har för vana att trampa på andras tår.

.

-Länder som exporterar mycket mer än de importerar skapar obalans i världshandeln och utrikesbetalningarna, sa De Gucht som om det var den naturligaste sanningen i världen. Varför gäller inte det motsatta?
–Länder som importerar mycket mer än de exporterar skapar obalans i världshandeln och utrikesbetalningarna, är ju precis lika korrekt eftersom det är baksidan, eller framsidan, av samma mynt. De Gucht gör ett till synes oskyldigt uttalande men ansluter sig till ”kriget” om marknader som allt mer tar form.
Detsamma gjorde Barack Obama första dagen i Sydkorea inför det stundande G20-mötet. I ett brev till de ministrar som samlats i Seoul uppmanar han dem att ”vända den globala efterfrågan bort från det historiska beroendet av Amerikas konsumtion och skuldsättning”. Budskapet är tydligt. Obama uppmanar Kina och Tyskland att sänka sitt inflytande på världens exportmarknader för att lämna lite mer plats åt USAs haltande industrier.
Av Kina krävs att landets valuta värderas upp och av Tyskland, som redan har en stark valuta, krävs att hemmafronten ska konsumera mera – helst amerikanskt. Redan som nybliven president sa Obama att lösningen på den ekonomiska krisen i USA var att öka landets andelar av världens exportmarknader. När nu de amerikanska hushållen kraftigt skurit ned sin konsumtion på kredit återstår inte mycket för de amerikanska kapitalisterna än att skärpa striden på den internationella marknaden. Det är vad Obama säger till G20s ministrar i Seoul om än inlindat i mjuka diplomatiska fraser om ”ömsesidigt samarbete” och ”respekt”.

.

I Seoul samlas 19 statschefer plus EUs representant till diskussioner som den här gången kommer att sluta med en överenskommelse att förbli oense.

.

Den nya regeringen i London under David Camerons ledning bidrar på sitt ”brittiska” sätt till China bashing. Det har blivit en tradition i England att bära en vallmoblomma på kavajslaget inför den 11 november, dagen då första världskrigets slakt upphörde. Problemet är bara att för de kinesiska deltagarna i Seoul uppfattas blomman som en diplomatisk snyting. Den symboliserar de två opiumkrigen 1839-46 och 1856-60 då brittiska flottan tvingade det kejserliga Kina att acceptera opiumhandel på dess territorium och lämna ifrån sig Hongkong på hundra år.

.

Vallmoknappen som britter gärna bär den 11 novemeber och som påminner Kina om opiumkrigen.

.

Scenen för det ekonomiska kriget, som nu kallas valutakrig, byggs upp. Små diplomatiska utspel, oskyldiga anmärkningar, outtalade hot och andra incidenter ingår i scenuppsättningen. Världens ledare svänger in på en väg av intensifierad konkurrens om marknader och råvaror. Det ekonomiska kriget närmar sig. I en galen värld där vinsten på eget kapital styr det mesta kan vi tyvärr vänta oss ännu större galenskaper och vansinne inom en kanske inte alltför avlägsen framtid. Upp till dig och mig att visa på en annan väg. Solidaritetens, jämlikhetens och broderskapets väg. Inget är oundvikligt. En annan värld är möjlig och absolut nödvändig.

.

Media;GP1,DN1,DN2,DN3,SVD1,AB1,SSD1,Dagens Arena,AB2,AB3,EXP1,GP2,DN4,

Bloggare; Jinge,Ekonomikommentarer,Sjöstedt,Röda Berget,Motvallsbloggen,Teckentydaren,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kommentera