Khaddafi hotar med blodbad.

.

I går gick en historisk film i liverepris. Charlie Chaplins mästerverk , Diktatorn, måste ha varit Khaddafis förebild. Hans tal i går kommer att gå till historien som det mest skrämmande och ändå skrattretande tal som en diktator någonsin presterat.

-Jag vill dö som martyr, sa den brunklädde galningen och hotade med att innan dess straffa alla demonstranter med döden.

.

Diktatorns sista tal?

.

Ska vansinnet segra? I går verkade det som att styrkor lojala med Khaddafi och utländska legoknektar tagit ett strupgrepp på huvudstaden. Men bristen på pålitlig information gör alla bedömningar osäkra. Om Khaddafi lyckas stärka greppet över Tripoli och krossa allt motstånd i huvudstaden då väntar inbördeskrig eftersom hela det östra Libyen brutit sig loss. Det rapporteras till och med att nya ”regeringar” skapats i Benghazi, Al Bayda och Tobruk.

.

I Tobruk har oppositionen tagit makten.

.

Än en gång blir det kanske de interna striderna i de väpnade styrkorna som kommer att avgöra utgången. Här gäller också att vi saknar färska nyheter. Det är klart att inrikesministern, tillika generalen, Younis har hoppat av skutan och uppmanar  armén att ansluta sig till upproret. Likaså faller regimens diplomatiska kår samman. Men vad sker i armén?

Likt Ben Ali i Tunisien har Khaddafi genom åren hållit sina officerare korta i syfte att undvika framväxten av eventuella rivaler med kupptankar i bakhuvudet. Var femte år har ”guiden” bytt ut alla högt ansvariga. Armén i sig har inte heller utrustats och underhållits, just för att undvika dess roll i en eventuell krissituation. I stället har enskilda elitbrigader väpnats till tänderna och soldaternas lojalitet med brigadchefen smorts med bra löner. Två av hans söner leder var sin brigad. Sonen Khamees har en ”egen” brigad som går under namnet Kateebit Khamees med extremt lojala soldater, inte till nationen men till Khamees själv.

.

Med ett handslag bekräftar Lord Blair att vapnen strömmar till Libyen i utbyte mot olja.

.

Nu är dessa ”privatbrigader” inte så talrika, vilket kan förklara importen av utländska legoknektar, dessa krigshundar som i årtionden spritt död och elände i Afrika. Enligt ögonvittnen på plats handlar det om ”frivilliga” från Tchad, Niger och Darfur. Sanningen om hur de har kunnat rekryteras på så kort tid får vi nog veta senare. En eller annan lokal krigsherre i dessa grannländer har säkerligen fått saftiga tillskott i sina bankkonton.

Mycket talar fortfarande för att de sista timmarna eller dagarna är inne för Khaddafi. Men ju längre upproret drar ut i tiden desto större är risken för att det brutala, totalt blinda våldet i Tripoli kan skrämma alla oppositionella till tystnad. Vi håller tummarna för att det inte blir fallet. Alternativet är fruktansvärt skrämmande. Det påstås att nu på morgonen drar civila ”supporters” till Khaddafi runt i Tripolis bostadskvarter, beväpnade med klubbor och machetes. Har de fått i uppgift att ”gå från hus till hus” som galningen sa i sitt tevetal?

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Libyen, Khaddafi, Revolution,

Bloggare; Jinge,Svensson,Röda Malmö,Röda Berget,