Khaddafis sista dagar.

Orientexpressen.

.

Likt Agatha Christies klassiker Orientexpressen rusar den arabiska revolutionen fram över arabisk mark som om den hade en tajt tidtabell att följa. Passagerarna hinner knappt sätta sig till rätta innan nya kliver på.
De som saknar biljett till slutstationen ombeds vänligen att kliva av och alla fripassagerare kastas av utan minsta tvekan. I går klev nya passagerare på i sultanatet Oman medan expresståget gjorde en avstickare. Tyvärr kostade det sex frihetskämpar livet då regimens poliser inte tvekade att döda för att hindra den demokratiskt sociala revolutionen från att stanna upp i hamnstaden Sohar.
De tusentals demonstranter som samlats på stadens torg krävde politiska friheter, arbete åt ungdomen och bättre löner. Landets sultan Qaboos bin Said, som suttit vid makten i 40 år, försökte omedelbart kyla ned expresstågets upphettade ångmaskin och annonserade att 50 000 nya jobb ska skapas omedelbart och att alla arbetslösa ska ersättas med 386 amerikanska dollar i månaden. Om de snabba eftergifterna ska räcka till för att kyla av maskinen eller om det ska gå som vid alla andra anhalter under den arabiska rundturen återstår att se.
Fripassagerare åker som sagt av utan pardon. I går kastades Muhammed Ghannochi av i Tunis. Ben Alis gamle trotjänare kunde inte längre stå emot demonstranternas krav på utrensning av alla reliker från despotins epok. Ghannouchi försökte att med alla sorts eftergifter blidka revolutionen och gjorde stora eftergifter för att kunna behålla det viktigaste – statsrodret. Men enough är enough som den arabiska ungdomen lärt sig att både uttala och stava till.

.

Den gamle räven Muhammed Ghannouchi lyckades hålla sig kvar i regeringen i sex veckor.

.

In kommer nu i stället Béji Caïd Essebsi, en gammal trotjänare från president Bourguibas epok, . Ännu en relik från en gången tid även om Essebsi inte är insyltad i Ben Alis familjediktatur. Om han ska lyckas sitta kvar mer än några veckor krävs det konkreta åtgärder för att rensa den tunisiska staten från alla korrupta personer ur Ben Alis parti RCD som ännu sitter på höga poster runt om i landet.
Hur ser Orientexpressens färdplan ut? Ingen vet. Det är en resa i zig-zag där varje stopp är mer eller mindre oväntat. Ändå verkar ångan nu vara uppe i det tryck som kommer att krävas för att ånga in på centralstationen i Tripoli. Det finns en passagerare att hämta upp där. Inte för en resa i första klass utan som fånge i tågets kollager. Muammar Khaddafis brutala välde verkar närma sig sina sista dagar.
Oppositionen har redan organiserat en provisorisk regering i de östra delarna av landet och fäste efter fäste faller i oppositionens händer. I går togs den viktiga flygplatsen utanför Benghazi över av rebellerna och snart är Khaddafis familj och privatmilis isolerade till Tripolis centrala delar. Oppositionen i Benghazi säger att den inte vill se ett militärt ingripande från Natos sida. Det är en hållning som vi alla bör stödja.

.

Revolutionens ansikte.

.

Natogeneraler i Tripoli kommer att ha en enda uppgift – undvika ett ”maktvakuum” som det kallas i finare kretsar, det vill säga garantera att oljans flöde till utlandet inte sätts i fara eller hamnar i händerna på politiska krafter som inte vill fortsätta att lyda under Washington och Bryssel.
Lyckas Orientexpressen stanna upp i Tripoli då blir det fest och jubel i många dagar. Det är det verkligen värt. Så stora offer för att göra sig av med en tyrann av värsta sorten kräver både tid till sorg över de döda och till firande av den vunna friheten.

.

Hur många dagar till innan Orientexpressen kan flaggas in i Tripoli?

.

Men sedan bär färden vidare. Det finns stationer att besöka i Alger, Rabat och Damaskus. När rundturen en dag är över kommer vi att leva i en värld där det påstådda hotet från den arabiska världen inte längre kan ursäkta Imperiets ”krig mot terrorismen” och  låta Israel brösta sig som ”den enda demokratin” i regionen. Tvärtom kommer den sionistiska statens rasistiska ockupationspolitik att framstå för vad den just är – ett kolonialt erövringskrig mot det palestinska folket.
Leve Orientexpressen.

.

Media: DN1,DN2,DN3,AB1,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SVD4,SVT1,DN4,DN5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

7 reaktion på “Khaddafis sista dagar.

  1. God morgon , intressant morgonläsning , jag har dock lite invändningar.

    Ghadaffi vägrar att lämna Libyen , inbördeskrig väntar , utgång oviss.

    Rabat ( Marocko ) är inte att jämföra med Tunisien , marockanska folket tror jag inte vill se en revolution , det går inte att jämföra Marockos socio-politiska eller socio-kulturella realitet med de övriga länderna , att dra likhetstecken för att landet ligger i samma geografiska område är inte godtagbart , ungefär som att dra likhetestecken mellan andra närliggande länder i världen såsom i Sydamerika eller Norra Europa , nej det funkar inte och det vet nog bloggaren , det är ett helt annat land.

    Trevlig dag önskar Ali , tack för en intressant blogg.

  2. Har följt er fylliga och initierade analyser om händelserna i Lybien, Egypten, Tunisien och även andra uppror mot långlivade diktatorer. Men ni kan ju inte hinna med allt. Själv har jag blivit mer och mer uppspelt när jag följt utvecklingen i Wisconsin och andra delar av USA. Är det början på ett en radikalisering av arbetar-och medelklassen? Det har varit få rapporter i svenska media. Men det finns mycket att hämta på YOUTUBE
    t.ex.

  3. Hej Ali,
    Tack för komentaren. Göte berättade att du talade på mötet i lördags. Nu till dina invändningar vad gäller Marocko. Jag håller med om att det finns stora skillnader mellan exemplevis Tunisien och Marocko. Men det finns det också mellan Egypten,Tunisien,Algeroiet och alla de andra arabländerna. Kruxet är att dete också finns likheter och gemensam kulltur,skriftspråk,religion och historia. Det är ingen tillfällighet att revolutionen som pågår bara berör arabiska länder. Att det inte handlar om islam ser vi i att andra icke-arabiska muslimska länder som Indonesien, Pakistan och flera muslimska stater i Afrika inte hoppar på Orientexpressen. Vi kan tala om en arabisk revolution och i den kommer inte Marocko att gå opåverkad. Dessutom är de sociala problemen i Marocko större (åtminstone på pappret) än i Algeriet, Libyen och Egypten i det att den genomsnittliga inkomsten är en av de lägsta i hela arabvärlden. Jag säger inte att det med säkerhet kommer att bli en revolution i Marocko. Jag bara säger att den inte kan uteslutas med hänvisning till kulturella eller historiska skillnader eller att folket inte ”vill se en revolution”.
    Vi får se vad som händer. Utvecklingen i Marocko kan också mycket bero på vad som kommer att hända i grannländerna de närmaste månaderna.
    Ha det bra
    Benny

  4. Du har helt rätt. Dessa dagar är det svårt att hinna med allt. Men var lugn. Wisconsin finns med i ryggsäcken. Tack för länken.

  5. Appropå Wisconsin hörde jag ett inslag på SR – Radiokorrespondenterna – där en en underbar slagordsramsa , med lite laid back sambarytm, inledde reportaget ”This is what democracy looks like — upprepning med rytm och igen — This is what democracy looks like”. Skönt att höra sådant från USA istället för skräniga Teaparty-möten som har en mer hatisk och nedsättande klang. Enough is enough, som sagt.

    Om någon vill lyssna — börjar ca. 23.35 – ramsan strax efter 24 minuter http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2946&grupp=13202 senaste sändning 27 feb.

  6. Hej , Marocko är fattigare ( ekonismskt sett ) än t.ex. Tunisien men det gäller även att se till rikedomen i det civila samhället som ( min åsikt ) är större i de övrig Nordafrikanska länderna , det finns te.x. ett parti i parlamentet med tydlig islamistisk profilering , Mohammed VI har suttit sedan 1999 och mycket har hänt i form av nya konstituitionella lagar ( som bland annat ger kvinnan större legal rätt i civila tivstemål ) , attans , nu måste jag med bussen men skriver lite i morgon

    Jag talade inte på mötet , annan Ali.
    En trevlig dag , önskar Ali.

  7. red . jag hade så bråttom när jag skrev inlägget ovan , nu korrigerar jag .

    edit : …till rikedomen i det civila samhället som ( min åsikt ) är större ÄN i de övriga Nordafrikanska länderna…

    Så , nu ser det bättre ut , jag menar att det marockanska samhället även har en kung som , trots att han inte är älskad överallt , ger sken av att ta tag i de problem Hassan II inte gjorde mycket åt , mängder av ( större ) byggnadsprojekt har dragits i gång de sista 10 åren , korruptionen har minskat , kåkstäder har rivits och hus för sämre bemedlade familjer har byggts , därutöver har den marockanska regeringen , till skillnad från den tunisiska , tillåtit de som inte tillhör medelklassen ( och det är en stor del av befolkningen ) att verka inom en obeskattad svart marknad , regeringen har vägt förlorade intäkter mot en social stabilitet , man har valt bort social oro.

    Så , nu fick jag tid att skriva lite till.

    Ali Khaoua , Göteborg.

Kommentera