Ny offensiv från Khaddafi

Segrar och bakslag i Libyen.

.

De senaste dagarna har tydligt visat ett grundläggande problem för den libyska oppositionen i kampen mot Khaddafis regim. Det militära styrkeförhållandet är helt till Khaddafis fördel. Det har bevisats gång på gång den senaste månaden.

.

Det folkliga upproret i västra Libyen slogs ned med militärt våld.

.

I dag glöms det bort att upproret mot diktaturen inte var isolerat till östra delarna av landet. Det folkliga upproret i västra Libyen var också mäktigt i städer som Az Zawiyah, Zlitan och Misrata och inte minst i Tripoli självt. Trots det enorma övertaget i eldkraft tog det flera veckor att besegra motståndet i Zawiyah och Misrata håller fortfarande oppositionen delar av staden.
Att regimen efter dygn av bombardemang med artilleri och stridsvagnar lyckades krossa upproren kan inte förklaras med att Khaddafi har ett massivt folkligt stöd i västra Libyen till skillnad från regionen i öst kring staden Benghazi. Förklaringen till nederlagen i västra delarna är militär. Khaddafis milisenheter under ledning av två av hans söner, varav en nu sägs vara död, är de enda militära enheterna i landet som har en modern utrustning och stark disciplin. Den reguljära armén var dåligt utrustad och saknade det mesta.
De kraftmätningar som vi sett mellan Khaddafis milis och den illa beväpnade oppositionen kan bara sluta på ett sätt. Tanks och artilleri krossar allt motstånd på de öppna ökenvägarna mellan varje stad på kustremsan mellan Benghazi och Tripoli. Khaddafis inmarsch i Bengahzi stoppades enbart på grund av no-fly zonen och det franska flygvapnets attack på tanks och artilleri som Khaddafi hade rullat fram till stadsgränsen. Utan den insatsen hade vi i dag tillhört de närmast sörjande över oppositionens blodiga nederlag. Många anser det hade varit ett bättre alternativ än imperialismens militära ingripande på oppositionens sida med hänvisning till framtida risker för en invasion på marken och en ockupation av Libyen. Jag kan inte ställa upp på detta omvända känslolösa ”realpolitiska” resonemang.

.

I Benghazi pendlar känslorna mellan segervisshet och tvivel.

.

Nu faller på nytt oppositionens beväpnade unga män tillbaka från sina positioner. Khaddafis motattack med artilleri och granateld kan inte besvaras med den usla utrustning som oppositionen har tillgång till. Det är självmord att stanna kvar på de helt oskyddade ökenvägarna.
Oppositionens militära nederlag kan inte användas som argument för att nedklassa det folkliga upproret mot Khaddafis diktatur. Det finns många politiska skiftningar inom oppositionens led. Säkerligen också vissa islamistiska strömningar som om de skulle få ett större inflytande kan starkt försvåra bygget av ett Libyen med demokratiska fri- och rättigheter befriat från Khaddafis diktatur.
Bästa sättet att hindra en sådan utveckling är naturligtvis att oppositionen ges konkreta möjligheter att störta diktaturen och upprätta det samhälle som den själv skisserar i den ”regeringsdeklaration” som Nationella Rådet i Benghazi publicerade i tisdags. ”En vision om ett demokratiskt Libyen” är deklarationens titel och innehållet kan klassas som en grundstomme till en konstitution med alla nödvändiga fri- och rättigheter för befolkningen. (A vision of a Democratic Libya).

.

Medlemmar i  det Nationella Rådet.

.

Konkreta möjligheter att störta diktaturen innebär i dagsläget att oppositionen får tillgång till de vapen som tyvärr krävs för att besegra Khaddafi. Tyvärr skriver jag naturligtvis därför att det vore så underbart om en folklig resning som i Tunisien och Egypten kunde sätta punkt för hans styre. Men folkresningarna i väst krossades militärt och för att människorna i Tripoli och andra städer i väst på nytt ska ställa sig upp och kräva frihet krävs det att regimen är nära ett sammanbrott.
Den nödvändiga militära utrustningen finns på andra sidan gränsen till Egypten. Men det militära rådet i Kairo har klart visat att solidaritet med det libyska upproret inte finns med på dagordningen. I London nämndes i går möjligheten att väst beväpnar oppositionen med vapen som den redan krävt att få. Redan från start har jag och andra varit helt positiv till att all möjlig materiell hjälp ges till Benghazi. Det anser jag fortfarande och det spelar ingen roll varifrån hjälpen kommer så länge den inte kopplas till villkor som hindrar att ”visionen om ett demokratiskt Libyen” förverkligas.

.

Oppositionen kan inte stå emot Khaddafis styrkor med bara lätt beväpning.

.

Däremot har flygbombningarna spelat ut sin roll. De var nödvändig för att rädda Benghazi och kan kanske bli det på nytt om samma scenario spelas upp de närmsta dagarna. Men för att besegra regimen i Tripoli är de verkningslösa och kan komma att spela Khaddafi i händerna om de utökas och förlängs och därmed ֊ökar risken för att oskyldiga människor drabbas. Om revolutionen övergår till att bli ett flygkrig mellan Nato och Khaddafis markstyrkor då är revolutionen redan besegrad.


.

Media; DN1,DN2,DN3,SVD1,GP1,SVD2,DN4,AB1,SVD3,GP2,

Bloggare: B&P,Svensson,Jinge,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

11 reaktion på “Ny offensiv från Khaddafi

  1. Pingback: Rebellerna i Libyen behöver vapen | Svensson

  2. Jag håller med om risken med att ett fortsatt bombardemang stärker Gaddafi, åtminstånde i Tripoli. Frågan är vad arbetare och fackföreningar i Europa / global kan göra. Vänsterns roll borde vara att hjälpa arbetare till aktion, inte statsmakter. Det är hög tid för att driva i facken krav på globala aktioner/blockader mot Gaddafis försörjningslinjer, olja, vapen, finansiella tillgångar m m.

    http://rshaninge.blogspot.com/2011/03/nej-till-jas-plan-i-natos-bombkrig_9583.html

  3. Mattias Bernhardsson @ Jag har flera gånger hört dej föra kloka resonemang, men RS ställningstagande i frågan om akut flygstöd till rebellerna i Benghazi är ju katastrofalt. Är detta en produkt av RS eller ert kontor i England ? Jag vägrar att tro att du kan varit med på beslut om att överge revolten i dess mest kritiska läge för når floskligt om bättre lycka nästa gång, eller om blockader av Khadaffi när revoltens själva existens akut stod på spel…

  4. Nu förbererds nästa steg.
    ”Det militära styrkeförhållandet är helt till Khaddafis fördel.”
    Time for some serious action?
    Inga halvmesyrer nu.
    Dags att gå in helt och fullt för att säkra our way of life!

  5. Hur kommer det sig att de värnpliktiga tar ställning mot ett folkligt uppror?

    Egypten vill inte stödja det islamistiska upproret eftersom de inte vill ha ett islamistiskt emirat som granne.

  6. Göran S. Ska man förhandla med Khadaffi, eller? Om vaddå? Eller låta Khadaffi döda så många att oppositionen kvävs och tillbaka till ruta 1 (fast än värre förstås). Så kan väst fortsätta, som om inget har hänt, att hålla diktatorn under armarna och säkra ”our way of life”.

  7. Profanum,
    Öppna ögonen och se dig om i vekligheten. Vilket ”islamskt emirat”? Sadiarabien är ett islamskt emirat. Det är ingen förebild för revolutionen i Libyen. Läs Nationella rådets deklaration ”Vision om ett Demokratiskt Libyen”.

  8. Benny Åsman:
    Saudiarabien stödjer ju rebellerna, tillsammans med de andra islamistiska staterna, rebellerna har dessutom samma västliga allierade som Saudiarabien.
    Varför använder rebellerna det Libyska emiratets flagga? Varför har de samma huvudstad som emiratet hade? Varför bär de runt emirens porträtt i procession? Varför skriker de allah ahkbar så fort de ser en filmkamera? Varför kallar de regimen för bögar och judar? Varför klagar de på att regimen strider på fredagar och bönetid?
    OSV OSV OSV

  9. Profanum,
    Den som inte känner igen en folklig resning när den passerar framför ögonen blundar endera eller så är han blind.

    Suck

  10. Benny, du har förmodligen rätt i din sista mening i texten.

    Lösningen är naturligtvis att Natostyrkor på marken (kanske tillsammans med Svenska markstyrkor) avsätter diktatorn i Libyen. Jag kan dock inte riktigt tro att det är det du menar att du vill. För vad händer då på sikt med alla andra diktatorer i socialistiska stater? Jo, efter att västvärldens kapitalistiska marknadsekonomier hjälpt frihetskämparna att störta vänsterdiktatorerna så ges folket i dessa länder fria val och väljer då att införa marknadsliberala demokratier istället för socialistiska diktaturer.

    Men från de flesta inläggen på din blogg verkar inte införandet av den kapitalistiska marknadsekonomin världen över direkt vara det första du tänker på, och det är ju det oundvikliga utfallet om vänsterdiktatorerna störtas med västvärldens hjälp, i alla fall kortsiktigt.

  11. Pingback: Baghdad Bob i Tripoli

Kommentera