Från Marocko till Syrien

Revolutionens andra våg.

.

I går tog den arabiska revolutionen nya steg. I Egypten kanske vi bevittnar en ny utveckling i revolutionens karaktär och de deltagandes politiska och sociala medvetande.
För många unga aktivister i Egypten är smekmånaden med den militära hierarkin över. I går och i natt drabbade tusentals demonstranter samman med kravallpolis, säkerhetsstyrkor och arméenheter på det nu historiska Befrielsetorget. Två demonstranter sägs ha dödats av skarp ammunition vilket armén förnekar.

.

Folket kräver att Mubarak ställs inför rätta.

.

Militärrådets försök att klä sig i revolutionens färger samtidigt som den manövrerar för att bevara och befästa den härskande klassens makt möter allt större misstro. Medan Mubarak sitter i sitt lyxpalats i Sharm-el-Sheik attackerar militären arbetarnas strejkrätt och förbjuder demonstrationer. I går krävde demonstranterna på Tahrirtorget respekt för revolutionens krav på frihet, slut på undantagstillståndet, högre löner och inrättande av en civil övergångsregering fram till ett helt demokratiskt val, samt att Mubarak ställs inför rätta.
De fattiga folkmassorna i landet ser att den sittande militärregeringen inte tar det minsta steg framåt för att minska deras missär. I stället spelar den ut islamister mot kopter och fängslar unga aktivister som inte vill spela med i deras falskspel.
Under tiden riskerar fortfarande den libyska revolutionen att krossas av Khaddafis terrorregim. Man kan som många drömmare beklaga att revolutionen inte lyckades bryta sig fram med fredliga protester. Men det var Khaddafis omedelbara svar med skarp ammunition som tvingade fram det väpnade motståndet. Det var inte oppositionen som valde att ta en väpnad strid med Khaddafis regim, det var regimen som tvingade ut oppositionen i en väpnad kraftmätning som utspelas på mycket ojämna villkor.

.

Viljan att besegra Khaddafi är det inget fel på. Men beväpningen är usel och det militära kunnandet noll.

.

Sett till den senaste tidens allt mer utbredda protester mot diktatur och monarki i hela den arabiska världen har inte motgångarna i Libyen bromsat människornas krav på frihet. Tvärtom ökar protesterna i styrka både i Syrien och Jemen samtidigt som antalet strejker och sit-ins i Algeriet växer för var dag som går. Farhågorna att Natos inblandning i Libyen skulle leda till en reträtt för protesterna i hela den arabiska världen har inte besannats. Folkmassorna i grannländerna har uppenbarligen sett bombningarna mot Khaddafis styrkor utanför Benghazi som det som räddade staden från ett blodbad. Annars hade vi redan sett omfattande protester mot ”västs” bombningar av arabiskt territorium.
Däremot har Khaddafis brutala svar på de till att börja med fredliga demonstrationerna haft inflytande på diktatorkollegornas val av politik. När Ben Ali och Mubarak föll som käglor träffade av de fredliga demonstrationerna visade Khaddafi att brutalt och omedelbart våld kanske var räddningen. I Bahrain, Jemen och nu i Syrien har de styrande valt Khaddafis metod- gränslöst våld mot obeväpnade demonstranter och ännu mera våld om det inte räcker. Det är en riskabel metod för de härskande och för de imperialistiska makternas intressen. Riskabel för de första eftersom de satsar allt på ett kort – våld. Riskabel för imperialismen om den av folkmassorna indentifieras som de härskandes allierade och högsta beskyddare.

.

I Syrien brukar president Assad extremt våld för att krossa alla protester.

Minst ett hundratal demonstranter har skjutits ihjäl.

Lyckas de härskande att med brutalt våld rulla tillbaka revolutionerna i Jemen, Syrien, Bahrain och Libyen då kommer det att ge kraftig luft under vingarna på kontrarevolutionen i Egypten och Tunisien. Men vi är inte där ännu och den senaste tidens utbredning och fördjupning av den folkliga resningen pekar i motsatt riktning – mot en arabvärld där den ena diktatorn efter den andra faller.
Begränsningarna i den aktuella resningen kommer att visa sig senare. Kraven på frihet och värdighet och ett slut på korruptionen kan bara delvis tillfredställas av en politisk revolution som avskaffar det tyranniska enväldet. Formella fri- och rättigheter kan däremot inte möta de enorma sociala behov som måste mötas för att den misär som majoriteten i dag lever under ska kunna hävas. För det krävs att den politiska revolutionen också ställer sig uppgiften att ta tag i de sociala omvälvningar som krävs för att bryta underutvecklingens förbannelse och beroendet av den kapitalistiska världsmarknaden.
Den uppgiften kommer inte den rika eliten i de arabiska staterna att ta sig an. Tvärtom, deras privilegier och rikedomar är beroende av banden till och beroendet av den internationella finansmarknaden och stödet från imperialismens metropoler. Bara de arbetande i industri, offentlig service och jordbruk kan driva en sådan revolution till seger.

.

Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,GP2,SVD3.DN3,SVT1,GP3,SVD4,DN4,SVD5,

Bloggare: Röda Malmö,B&P,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

16 svar på ”Från Marocko till Syrien

  1. De är modiga. Heja frihetsaktivister! Man baxnar över Syriens säkerhetsstyrkor som inte skyr några medel. Åker förbi på motorcyklar och skjuter ihjäl sörjande vid begravning av mördade, av samma säkerhetsstyrkor, demonstranter..

    Det var en liten fin film länkad på Al Jazeera igår. En tyst gryningsdemonstration i Tripoli ackompanjerad av pilfinkar. Snabbt uppläsning av ett brev och man kan se att de oroligt tittar omkring sig efter krypskyttar(?)

    (8:00pm)
    http://blogs.aljazeera.net/live/africa/libya-live-blog-april-9

  2. Hej
    Som jag kan se det så är den enda orsaken att Nato, FN och USA bryr sig om Libyen är för att upprätthålla det petrodollarsystem som USA genom ren beskyddarverksamhet tecknade med huset Saud och OPEC 1973.
    Det finns ingen som helst tanke på att befria Libyens befolkning. För de som inte är bekanta med vad ”petrodollar-systemet” är så finns det en enkel förklaring på denna blogg…..(förstår man inte hur petrodollarn fungerar så är det omöjligt att förstå vad som händer i Libyen nu)…..

    http://blogg.aftonbladet.se/visionarerna/2011/03/usa-oljan-dollarn-och-makten

    Det som gör det enklast att förstå att insatsen i Libyen inte handlar om att beskydda befolkningen mot en diktator är om man jämför med Saud-Arabien. I Saud-Arabien är förtrycket betydligt värre än i Libyen men Saud-Arabien lämnas helt ifred av Nato m.m. Anledningen till detta är att Saud-Arabien är lojala och fortsätter att sälja sin olja i USA-valutan dollar. Så man måste förstå att allt detta handlar om vilken valuta som oljan skall säljas i och absolut inget annat.
    En väldigt bra blogg som följer händelserna i Libyen är Maveras blogg här…..

    http://blogg.aftonbladet.se/mavera

    Janne

  3. Er analys är glasklar:
    ”Man kan som många drömmare beklaga att revolutionen inte lyckades bryta sig fram med fredliga protester. Men det var Khaddafis omedelbara svar med skarp ammunition som tvingade fram det väpnade motståndet. Det var inte oppositionen som valde att ta en väpnad strid med Khaddafis regim, det var regimen som tvingade ut oppositionen i en väpnad kraftmätning som utspelas på mycket ojämna villkor.”

    Idag kan man läsa den ena märkliga beskrivningen efter den andra från vitt skilda politiska riktningar som denna i ett uttalande från vänsterpartier i Pakistan ”Amerika och NATO hemsöker idag Libyen med samma förstörelse som de hemsökte Irak. Medan de i Irak iscensatte en fullständig invasion, använder de andra metoder i Libyen –  genom att bistå kollaboratörer i själva Libyen.”
    Eller denna bild från stalinisterna på Proletären: det ” finns all anledning att ifrågasätta bilden av Benghazi krafterna som några ädla demokrater. Det är med denna sida som dagens svenska Vänsterparti och annan opportu­nistisk pro­imperialistisk ”vänster” allierar sig. Samtidigt som man tiger om de förföl­jelser som sker på Benghazisidans områ­den mot svarta människor samt mot Gad­dafisympatisörer.”

    Er blogg är en av de få som håller tungan rätt i mun när förvirringen tillltar alltmer i Libyenfrågan.

  4. Ja zhenotdel,

    Med åldern blir kanske tungan styvare och slinter mindre hit och dit. För oss är nog det mest nedslående den hållning som Hugo Chavez tagit. Tyvärr felorienterar hans totala stöd till Khaddafi, Assad i Syrien, Ahmedinejad och Lukhachenko inte bara en del av den yttersta vänstern i ”väst”. Det skulle man kunna stå ut med. Men i den arabiska världen är jag rädd för att det kan få katastrofala följder för ”socialismens” rykte bland folkmassorna. Ingen ska inbilla sig att det undgått libyer, syrier och iranier vilken sida ”socialisten” Chavez ställt sig på. Tyvärr kan det även få direkt motsatt effekt till vad Chavez säger om det så kallade ”anti-imperialistiska” blocket genom att stärka den islamska fundamentalismens dragningskraft som en följd av ”socialismens” devalvering i massornas ögon.
    Tack för att du följer vår blogg och bidrar med kommentarer.

  5. Benny, jag håller verkligen med om att det sorgligaste är Chavez hållning och hur länder, personer förknippade med radikalism, solkar ned socialismen bland de arabiska massorna när nu äntligen våren anlänt.
    Mindre vänsterorganisationers ord väger i det avseendet lätt men har stor betydelse i solidaritetsarbetet.
    Det är beklämmande hur mången vänsterorganisation (i besvikelse över en utebliven snabb seger i Libyen) ser som sitt främsta uppdrag ägnar sin huvudsakliga tid och smaltutrymme åt att leta fel på rebellerna.
    Två aktuella axplock: ”Numerous CIA agents and Western special forces on the ground are calling the shots. They have been described as the “designer pumps” on the ground, as opposed to army boots. Around them, former loyalists to the dictator Muammar Gaddafi are busily positioning themselves as the new political leadership in the country.” (Socialist Worker). Eller: ”Washington has placed special units of CIA operatives on the ground in Libya as the imperialist powers keep up their airstrikes, unleashed in mid-March, against the regime of Moammar Gadhafi.” (Militant)

  6. Det är ju bara svammel.
    Hoppas att du inte är så gammal att du missar vad din styvare tunga kommer att ha hjälpt till att skapa.
    Den västerländska vänstern har låtit sig duperas och troligen spelat ut sin roll och sitt berättigande i världen.

    Frågan du vägrat svara på så många gånger:
    Varför saknar de Libyska rebellerna militär kunskap och vapen? De bor i det område i världen med absolut mest privatutbildade soldater och dessutom har de värnplikt. Hur kan man hitta unga män här som saknar militärt kunnande?

  7. Zhenotdel:
    Jag tror att araberna har tillgång till mer information än aftonbladet-radikalerna som skriver sånt strunt som du gör.

    Det är så jäkla typiskt den moderata vänstern i väst….

  8. Profanum-vulgär,
    Nu är det dags för dig att hyfsa tonen i dina inlägg. Annars kommer du att hamna i skräpkorgen och det snabbt som bara den.

  9. Benny Åsman:
    Men såklart inget svar på någon fråga. Bara moderat-radikala fraser från aftonbladet utan belägg eller logik.

  10. Profanum, Om du har läst våra artiklar kan du hitta svar på alla dina frågor. Bland annat en beskrivning av hur den libyska armén sattes helt på undantag av Khaddafi för att kapa alla tänkbara ”kuppmakare” bland offierarna med knäna. Deras utrustning var minimal och ingen tilldelades skarp ammunition. Däremot var de två specialbrigaderna med cirka 10 000 soldater utrustade till tänderna med modern utrustning. Ditt jonglerande med procentsiffror för hur stora delar av armén som ”hoppat” av är rent av meningslöst. I Benghazi fanns bara en liten del av den reguljära arméns enheter stationerade och de var dessutom ännu sämre utrustade än resten av armén eftersom Khaddafi diskriminerade regionen sedan långa tid tillbaka. Den elitstyrka som fanns där avväpnades av stadens civila sedan de stormat strykans kasern. Händesleförloppet finns väl beskrivet i många media. Dina fantasier om emirat och al-Qaida runt varje hörn är inte värd en kommentar.

  11. Förstår faktiskt inte hur ni kan tro att insatserna mot libyen har något som helst att göra med att ”hjälpa befolkningen” där. Enda anledningen för ett ingripande är väl för att Gaddafi har visat sig opålitlig när det gäller att sälja Libyens olja i USA-valutan dollar. Och nu ser man ett utmärkt tillfälle att bli av med honom och upprätta en annan regim som fortsätter att sälja oljan i dollar-valutan.

    Om arabvärlden slutar att sälja oljan i dollar så är ju USA fullständigt kaputt. Om dollarn skall konkurrera med andra valutor på samma villkor så blir ju USAs ekonomi helt under isen.

    Vad kan det finnas för andra skäl för invasionen?

  12. Janne,
    Du missförstår helt vad vi säger. Vi har aldrig sagt att imperialisterna hjälper till för att de är snälla och osjälviska. Vi bryr oss inte om deras motiv och har inga illusioner över vad de är ute efter. Men det franska flygvapnets bombning av Khaddafis stridsvagnar utanför Benghazi stoppade en massaker på oppositionen och ett slut på revolutionen. Vi är emot 1973 och Nato. Vad annars? Men varför säga nej till en handling som hindrade revolutionen från att krossas omedelbart?

  13. @Benny

    Ok, då förstår jag bättre, ibland så läser jag ”lite för snabbt”.
    Intressant och bra blogg ni har förresten.

    Janne

  14. TILLÄGG

    Ingår själv i en vänsterblogg med sju skribenter som heter Solidaritetstanken. Vi skriver helt oberoende av varandra men med inriktning just på ett solidariskt samhälle. Själv skriver jag mest om penningsystemets funktioner under namnet Superzeke.
    Superzeke är 59 år gammal -:)

    Välkommen och titta in om ni har lust…..sista inlägget handlar om att utnyttja SBAB som statlig bank m.m
    De fick ju bankoktroj förra året…..

    http://blogg.aftonbladet.se/visionarerna/2011/04/lat-bankerna-tjana-medborgarna-istallet-for-tvartom

    Ha det
    Janne

  15. Pingback: Baghdad Bob i Tripoli

Lämna ett svar