Vilken solidaritet med libyen ?

En viktig debatt

med stora konsekvenser.

.

Den folkliga resningens förlopp i Libyen och dess påtvingade övergång till väpnat motstånd mot Khaddafis regim har skakat om den internationella vänstern. Allt, ifrån ett direkt stöd till Khaddafi (och nu Bachar Assad) till ett okritiskt ja till FNs resolution 1973, finns i det spektrum av positioner vi kan hitta.

.

Aktivister i Benghazi organiserar propaganda för oppositionen.

.

Naturligtvis är det inte bara i Sverige som Libyen splittrat upp vänstern i en regnbåge av åsikter. En lång Påskhelg närmar sig och en del av er kanske vill sätta tänderna i också något annat än ägg och sill.
Därför lägger vår blogg här ut två längre artiklar på engelska som vi gillar skarpt eftersom de ligger i linje med vad vi själva skrivit om revolutionen i Libyen och dess plats i hela den arabiska resningen mot tyranner och kungar.
Båda artiklarna finns publicerade på :

.


I den första artikeln analyserar pseudonymen Kit de olika linjer som finns i debatten om den libyska revolutionen och klargör varför stödet till oppositionen inte kan underordnas en allmän anti-imperialism som tar avstånd från all befrielsekamp om den inte samtidigt är anti-USA eller anti-väst.
The Libyan Revolution and the Arab Spring


Den andra artikeln är skriven av spanjoren  Santiago Alba Rico och Alma Allende från Tunis, som gjorde mycket uppmärksammade dagboksreportage från Tunisiens revolution. I den här artikeln analyserar de båda vilken katastrofal effekt Chavez och Castros stöd till Khaddafi kan komma att få för socialismens anseende både i den arabiska världen och i Latinamerika.


From Latin America to the Arab World – What’s going on in Libya?
Helgen är lång, alltför lång för att bara njuta av mat. De här två artiklarna är också en njutning i sin klarhet och analytiska stringens. Smaklig lästid.

.

Media:DN1,SVD1,GP1,DN2,SVD2,GP2,DN3,AB1,DN4,SVD3,

Bloggare: Jinge,Röda Lund,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

17 reaktion på “Vilken solidaritet med libyen ?

  1. Kerstin,
    Ja wsws har ofta bra och detaljrika artiklar om internationella händelser. Men deras politik är en märklig historia. Deras artiklar innehåller alltid två element. Detaljerad analys , som jag sa ovan, och ett sekteristiskt fördömande av alla andra politiska strömningar än deras egen. Den fackliga byråkratin och alla arbetarpartier ses endast som uttryck för borgarklassens makt och alla organisationer till vänster om socialdemokratin ”avslöjar” de alltid som ”förrädare” som har till uppgift att avleda masskampen in i de reformistiska organisationernas fållor. Därför måste massorna överge alla dessa organisationer och ansluta sig till dem. Enkelt och effektivt.

  2. Jo, enighet är ju inte alltid av ondo 🙂

    Men allvarligt talat, hur vet ni att de där rebellerna står för åsikter som omfattas av majoriteten i Libyen?

  3. Men vidare:
    Vad är det ni vet som ingen annan vet med säkerhet, i sakfrågan alltså. Jag struntar i vilka som är av den rätta kommunistiska tron, jag är bara intresserad av vad som faktiskt sker i Libyen just nu. Vilka är rebellerna? Inte ens USA:s försvarsminister anser sig veta det. Vet ni det? Berätta i så fall, och visa era källor.

    Och tänk om artikeln, som jag länkade till ovan, har rätt i sak, alldeles oavsett vilken socialistiska eller kommunistisk inriktning organisationen som står bakom siten har. Sakfrågan tycker jag nämligen är det enda intressanta i sammanhanget.

    Nu, däremot, är det ju inte konstigt att Benghazi skjuts sönder av Ghadafi, men vilka bevis har ni för att han hade gjort det om inte Nato och först Sarkozy hade börjat bomba i Libyen. Vill gärna ha källor alltså.

    Vilka belägg har ni för att Ghadafi började bomba först? Ryssarna säger att de inte sett något sådant i sin satellitövervakning av Libyen, Gates säger att han saknar belägg för de där påstådda bombningarna. Hur kan ni veta vad alla andra inte vet med säkerhet?

    Jag är mycket intresserad.

  4. Kerstin,
    Det är väl ett problem i alla revolutioner och politiska processer där det inte finns allmänna val att konsultera. Hur vet vi att en majoritet stöder den egyptiska revolutionen? Högst tio miljoner deltog i demonstrationerna av en befolkning på 80 miljoner.
    Uttrycket ”folket vill”, ”folket kräver” osv är ju relaterade till de som deltar i den politiska kampen. De som inte deltar, ”den tysta majoriteten”, är ju tyst just för att den inte utgör en kraft. Det är bara ”atomiserade” människor som inte finns med i kampen.

  5. Kerstin,
    Belgaren Jean Bricmont som intervjuas i CounterPunch tycker jag kör som många andra med bevis genom analogi. Varför bombar man inte Kongo eller Gaza? Men vad vill man när man använder det argumentet: bomber överallt eller ingenstans? Att det skulle leda till att ”vem som helst kan ingripa var han vill” som han säger är ju rätt så luftigt och klamrar sig fast vid en ”non-interventionsprincip” som jag inte kan skriva under i alla lägen.
    Ingrep inte Sovjet i vietnamkriget?
    Ingrep inte Vietnam i Kambodja?
    Ingrep inte Kuba i Angola?
    Var fanns alla försvarare av abstraktionen: ”det är folket självt som ska befria sig”?

    Jean Bricmonts problem är att han är en stor entusiast av Hugo Chavez och hans prat om en femte International, med Khaddafi, Ahmedinejad, Luokachenko och alla andra ”anti-imperialister”.
    Det är däför han kan svara som han gör i citatet nedan (klippt ur din länk):

    ”In that connection, I am angry when I hear left-wingers in Europe denounce the horrible Bolivarian Alliance for the Americas which supports dictator Gaddafi. They got it all wrong ! The leaders in power in Latin America have important responsibilities. They are not just small leftists chattering in their corner. And the major issue for these leaders is the interference of the U.S. : the less it can do whatever it pleases, wherever it pleases, the better it will be for all those countries which try to free themselves from tutelage by state power, and also for the whole world.”

    Hur kan man justifiera ett öppet stöd till Khaddafi (och nu också till Bachar Assad) med hänvisning till ett övergripande intresse: kampen mot USA-imperialismen. Det stinker av cynism. Och är dessutom att hoppa i galen tunna- Khaddafi var en mycket god allierad med USA sedan 2003.
    Det påminner mig om Kinas stöd till den pakistanska militärdiktaturen då den försökte krossa kampen för självständighet i Bangladesh och hur KFML då högljutt förklarade att Kinas strategiska intressen var viktigare än ett litet sketet folks krav på frihet.

    Vad gäller källor har vi inga andra än alla andra som stöder den folkliga resningen. Bricmont säger att Khaddafi har ”rätt” att slå ned motståndet eftersom det är en ”väpnad resning”. Ja, rent formellt har väl alla härskare rätt att slå ned ett folkligt uppror. Det tar ju sig den rätten. Å andra sidan tror jag att nÅgon har sagt att ”det är rätt att göra uppror”. Sedan glömmer han medvetet att det startade med stora fredliga demonstrationer i både östra och västra Libyen som sedan tyvärr tvingades över i ett väpnat uppror eftersom Khaddafis svar på de fredliga demonstrationerna var omedelbart och totalt våld. Om han använde flyplan eller inte ha egentligen ingen betydelse. Alla vet att hans hans stridsvagnar krossade allt motstånd i exempelvis Zawiya väster om Tripoli.
    Vår ståndpunkt är att den libyska resningen är en genuin del av en arabiska revolutionen och kräver vårt fulla stöd, politiskt och materiellt. Vi är emot 1973 som är en typisk FN-resolution med embargo mot båda parter. Franskt flyg räddade Benghazi undan en massakere 19 mars. Tack så mycket herr Sarkozy. Men håll fingrarna borta från innehållet i den libyska revolutionen. Hittills har också Nationella Rådet sagt nej till marktrupper och det tycker vi är rätt. I Misrata kan man förstå att ”rebellerna” börjar tveka i den frågan. De har kniven på strupen. Vi är emot markrupper och säger ”ge dem adekvata vapen”.
    Bricmont säger: sorry guys, ge upp, det finns större övergripande intressen i kampen mot imperialismen som kräver att ni offras. Slappna av och låt kniven göra jobbet.

    Men som sagt: jag tror att vi kommer att se mer klart inom kort.

  6. ”men vilka bevis har ni för att han hade gjort det om inte Nato och först Sarkozy hade börjat bomba i Libyen. Vill gärna ha källor alltså.”

    Kerstin, hur kan du vilja ha källor på det? Vi kan bara bedöma sannolikheten i att han faktiskt skulle genomföra den massaker han lovade, utifrån vad vi vet om honom och hans dokumenterade beteende. Och den bedömer jag som extremt hög. Tydligen också Noam Chomsky, om du läste hans artikel på Znet; ”avoiding a likely massacre in Benghazi is no small matter” citerat ur minnet. Eller titta på vad han gör i Misrata, vad han gjort i Zawiya, och mot andra som satt sig upp mot honom. En sansad bedömning är att en massaker i Benghazi var väldigt trolig. Hade du och alla andra som protesterar mot interventionen fått råda så hade vi förmodligen suttit här idag och beklagat oss över att världssamfundet inte gjorde något i tid, som i Rwanda. Och det hade inte funnits någon revolution i Libyen att hålla tummarna för. Jag har fortfarande inte sett ett enda argument mot den militära insatsen som stoppade Khadaffis framryckning mot Benghazi som är trovärdigt.

  7. Hur som helst, nu ser det ju ut att bli fullt krig och det är nog väldigt troligt att många fler människor kommer att stryka med på grund av de åtgärder Nato satt in och sätter in nu.

    Och vad förväntar ni er som försvarar bombningen i Libanon? Att bara Nato räddat Benghazi från att attackeras av Ghadafi, ja och att rebellerna sedan lyckas avsätta Ghadafi förstås, så kommer Nato, USA och Frankrike att snällt dra sig tillbaka och då kommer rebellerna att lika snällt utlysa allmänna val och sedan kommer deras nyinrättade bank att fixa välstånd åt alla i Libyen?

  8. Kerstin,
    Jag begriper mig helt enkelt inte på din bittra cynism. Hittills är det tusentals som dött av Khaddafis bomber och kulor. Spelar det ingen roll. Och allmänna fria val är ju inte så tokigt med tanke på vad som rått innan. Vi verkar helt enkelt inte förstå varandra i den här frågan. Tiden får utvisa vilka förhoppningar, förväntningar eller farhågor som var rätt.

  9. Benny!
    Jodå, just det spelar roll för min del, men jag kan inte se att det blir bättre nu, tvärtom.
    Ghadafi vet ju hur det gick för Saddam, och därmed kommer han att just kämpa till sista blodsdroppen, och ger sig Nato den på att trappa upp tills de avsatt honom, vilket allt tyder på att man kommer att göra, så kommer många fler liv att spillas.

    Det hade ju varit möjligt att försöka medla, att försöka tala med Ghadafi istället. Han har visat vilja i den riktningen men då har Nato, USA och Frankrike vägrat att tala med honom. Det där är inget bättre än ynklig ”hederskultur” från Natos sida och att just tvinga Ghadafi att fortsätta bomba så länge han kan.

    Jag är övertygad om att det hela bara blir värre på det här sättet och dessutom hyser jag inte samma tilltro upprorsmakarna som ni tycks göra. Nato ställer uppenbarligen upp på ett gäng halvgangsters och dessa i sin tur tar till slut djävulen till hjälp när de ber om assistans från just Nato. Detta kan bara sluta i en total katastrof av samma slag som i Irak och i Afghanistan.

    Trodde jag att människor skulle räddas så hade jag givetvis intagit en annan ståndpunkt. Men jag är ganska övertygad om raka motsatsen. Ju mer jag försökt ta reda på om hur det började och om vilka som är inblandade, ju mer övertygad har jag blivit att detta är den sämsta tänkbara utvecklingen och kommer att leda till ren katastrof i Libyen.

    Dessutom känner jag mig långtifrån övertygad om att upprorsmakarna verkligen representerar någon majoritet i Libyen.

    Sedan får vi som sagt se hur det går, nu när USA tydligen beslutat att sätta in drönare att bomba i Libyen och engelsmän, vad det verkar, ämnar och fransmän sätta in marktrupper. Sådana brukar i längden få alla människor där de ingriper att hata Västvärlden och göra allt de kan för driva ut europeer och amerikaner.

  10. Så tänker jag vidare:
    Först: Låt oss vara överens om att vi inte är överens om skälen till Västvärldens bombningar i Libyen. Ni tror att de är rent humanitära. Jag tror inte på det.

    Varför: Jo, man är inte alls intresserad av humanitära insatser för civila i Syrien, i Bharain eller i Yemen. Då kan man inte låta bli att fråga sig varför man inte är det. Vad skiljer dessa länder från Libyen? Varför är Syriers, Bahrainares, Yemeniters liv mindre värda att skyddas än libyers?

    Sedan måste man ta med det faktum i beräkningen att alla krigförande parter endast krigar för frihet och/eller av humanitära skäl. Ingen enda krigsherre/regering ställer sig upp och säger till det folk som ska kriga, riskera livet, för dem att de krigar bara för att få makt över oljan, eller penningsystemet eller tillgång till det angripna landets guld, diamanter etc. Det skulle inte gå att få folk att gå ut i krig för sådant. Alltså är snacket om ”humanitära ingripanden” och ”försvar av civila” ren propaganda. Det förvånar mig alltså att ni köper sådan propaganda. I synnerhet när den kommer från Nato och från flera konservativa regeringar runtom i Europa.

    Så igen, varför är just Libyens civila så viktiga att skydda men inte civila i de andra ovan nämnda länderna? Jag hittar olika teorier om den saken på nätet, i olika nättidningar, nämligen följande:
    1: Det handlar om makten över Oljan
    2: Det handlar om makten över Afrika, som Ghadafi försökt utöva.
    3: Det handlar om att hindra att Kina gör fler framsteg och får mer inflytande i Afrika.
    4: Det handlar om att Sarkozy ligger risigt till och vill vinna ett krig och öka sitt inflytande i Norra Afrika för att få fler röster i ett kommande val.
    5: Det handlar om att USA/Västvärlden (bankerna) vill ha makten över penningsväsendet i Libyen.
    6: Det hela är en följd av Sarkozys försök att skapa en union i unionen mellan Medelhavsländerna i akt och mening att öka Franrikes kontroll i området och makt och inflytande i EU gentemot Tyskland, vilket Tyskland motsätter sig, varför Tyskland inte vill vara med.
    7) Det handlar om att Västvärlden velat bli av med Ghadfi och hans hemmagjorda socialism under flera årtionden.

    Sannolikt är det så att olika aktörer inom Nato har olika skäl, några det ena andra det andra av de ovan nämnda. Men det är inte troligt att de ömmar speciellt för libyerna och inte för de andra prtotesterande arabfolken.

    Så har vi andra sidan av saken: Vad vill ”rebellerna” uppnå.
    1:Givetvis säger Västvärldens propagandaapparat att de vill befria sig från Ghadafis förtryck. Givetvis säger även rebellerna detta.

    Men, sedan har vi andra som hittar andra förklaringar till varför något drygt tusental personer gjorde uppror mot Ghadafi.
    2: I Benghazi hade en maffia tjänat enorma pengar på flyktingsmuggling. När Ghadafi kom överens med EU att hindra den här flyktingströmmen, vara EU:s vakthund mot flyktingar från Afrika, så förlorade dessa maffior sina ”affärer”. I synnerhet blev människor där förgrymmade som Ghadafi satte ledarna för muggelligorna i fängelse. De befriades dock av ”rebellerna” ganska direkt efter att upproret hade startat.

    Jag försöker alltså förstå vad som sker i den ström av motstridiga uppgifter vi får och försöker sålla bort propagandan. Ni vet den där som förklarade för oss att Saddam hade massförstörelsevapen, och i USA att han låg bakom 9/11. Och jag tror då inte på de humanitära skäl som anges.

    Ovanpå detta tror jag alltså inte att färre människor kommer att drabbas därför att Västvärlden börjar bomba i Libyen, lika lite som färre människor drabbades efter att man invaderat Irak och hängt Saddam, eller Afghanistan och börjat bomba där, liksom i Pakistan.

  11. Kerstin,
    Ja , det är bäst att vara överens om att inte vara överens. Vi har skrivit ett tiotal gånger att orsaken till västs ingripande inte är ”humanitärt”. Jag tänker inte upprepa våra argument här eftersom du bevisligen inte läser dem då du skriver att vi anser anledningen vara ”humanitär”. Vill man inte ta någon på orden utan i stället lägger åsikter i knäna på ”motståndaren” för att sedan debattera dem då kan jag inget göra.
    Jag kan ju påstå att du föredrar Khaddafi framför ”halvgangsters” i oppositionen, men tänker inte göra det. Du verkar bara se det som en fråga om hur många som kommer att dö i de olika alternativen. Det är en hedervärd mänsklig inställning. Men jag kan inte påminna mig en revolution, ett inbördeskrig eller ett krig där det varit riktlinjen.
    Kanske alternativet i hela arabvärlden just nu är att sitta ner och underhandla med alla tyranner och monarker som skjuter skarpt på sin befolkning?
    Men som sagt, vi kommer säkerligen inom kort att kunna se klarare.

  12. Men Benny:
    Jag har inte lagt några åsikter i knät på er utom möjligen att jag trodde att ni accepterat argumentet om en humanitär insats. Ber om ursäkt om det var fel slutsats. Men jag har inte lyckats förstå vad ni anser att rebellerna står för? Den sanna kommunistiska revolutionen?

    I övrigt har jag försökt förstå vad som faktiskt händer därnere, samt försökt förklara varför jag intar den ståndpunkt jag gör, nämligen att Sverige ska hålla sig utanför det där inbördeskriget, och även resten av Nato.

    Vad gäller Ghadafi så inbillar jag mig inte alls att han är någon ledare att avundas Libyen, men jag tror heller att rebellerna är ett spår bättre.

  13. Hej Kerstin,
    Jo , det var bara ”det humanitära motivet” jag vände mig mot.

    ”Den sanna kommunistiska revolutionen”? Men herre jösses! I artikel efter artikel kallar vi det hela en ”politisk revolution” för att skilja det från en ”social revolution”. Likt klasstriderna 1848, Pariskommunen och många andra resningar mot diktatur, tyranni och absoluta monarkier deltar nästan alla klasser och skikt i kampen(med olika motiveringar och beslutsamhet).
    Redan i en av våra första artiklar om Libyen skrev vi att det antagligen inte finns en enda ”revolutionär socialist” i hela Benghazi. I ett land där all organisering var totalt förbjuden, där artikel 71 i lagen påkallar dödsstraff för den som deltar i en politisk organisation, och utdömer 3 års fängelse för den som talar med en utländsk journalist, kan man inte vänta sig att hitta ”kommunister” runt varje hörn.
    Därför stödjer vi alla som reser sig mot en diktator, oavsett om han heter Khaddafi, Assad, eller Saleh. Och vi kräver inga garantier för hur samhället ska se ut i framtiden. Men om man som du ser alla i Libyen som lika goda kålsupare(rebellerna är inte ett spår bättre) då kan man bara vända kampen ryggen och hoppas att nästa revolt ska passa smaklökarna bättre.

  14. Pingback: Baghdad Bob i Tripoli

Kommentera