Berlusconi på fall.

En skammens epok.

.

Silvio Berlusconi erövrade premiärministerposten första gången 10 maj 1994. I arton år har hans vidriga personlighet dominerat italiensk politik. I arton år, med ett par mellanrum, har Italien letts av en man som inte drar sig för något skamgrepp i politiken och som är inblandad i rättsliga processer för korruption, mutor, skattefusk, maktmissbruk och uppmuntran till prostitution.

.

Verklighetens Don Corleone.

.

Berlusconis tid vid makten och hans maktmissbruk kan bara förklaras med hur arbetarrörelsens historiska partier banade väg för ”berlusconismen”. Det italienska kommunistpartiet klarade inte av brytningen med Moskva och stalinismen och att samtidigt skapa ett trovärdigt alternativ till de socialdemokratiska traditionerna – Berlinguers ”eurokommunism” blev bara en blindtarm på reformismen.
Samtidigt leddes de italienska socialdemokraterna av en skurk vid namn Benito Craxi, som i skumraskaffärer inte stod Berlusconi efter även om han saknade finansmannen Berlusconis personliga tillgångar. Ett år innan Berlusconis tillträde som premiärminister flydde Bettino Craxi till Tunisien undan en säker fällande dom i Italien för mutor och maktmissbruk.

.

Craxi och Berlusconi  simmade i samma vatten och brottslighet.

.

Stilen var så att säga präglad i förväg. Berlusconi hade bara att kliva i galoscherna och fortsätta i samma bana men med andra medel till sitt förfogande. Trots att han inte suttit som premiärminister oavbrutet sedan 1994 har ”il Cavaliere” dominerat Italiens politik. Även under Prodis ”demokratiska” styre var det Berlusconi som i viss mening stakade ut politikens innehåll.
Berlusconi kom alltså till makten mycket tack vare den etablerade vänsterns oförmåga att erbjuda annat än förvirring och kompromisser med högern.
Nu är epoken Berlusconi snart över. Han har helt enkelt själv slagit in alla spikar i sin politiska likkista. Det är inte en framstormande entusiastisk vänster som vunnit de just hållna kommunalvalen. Det är Berlusconi som förlorat dem.
Den sista spiken i kistan satte han strax innan valdagen då han i ett sista desperat utspel satte allt på ett rasistiskt kort. I det kanske mest vidriga utspel som någon europeisk politiker gjort i moderna tid anklagade han vänstern för att vilja ”islamisera” Italien och att Milano skulle förvandlas till ett ”zigenarcity” om han inte vann.

.

Två herrar som använder Europas romer som slagträ i inrikespolitiken.

.

Under åratal hade Berlusconi skördat röster med sin blandning av språklig vulgaritet och elegant jet-set liv. Likt de teve-såpar hans medieföretag sprutar ut fascinerade han en stor del av befolkningen under lång tid. Allt förläts. Alla sexuella ”äventyr” hamnade på den ”italienska gigolons” oförargliga konto.
Men det kommer en tid då även den mest omtyckta såpan börjar fastna i halsen och illamåendet tar över. Till och Dynasti fick lägga ned en dag. För mycket blir för mycket. Tydligen blev ”zigenarcity” den lilla ärtan som stjälpte lasset. Trots den tilltagande fientligheten mot invandringen och ”invasionen” i Lampadusa var det något så uppenbart överdrivet med Milano som ”zigenarstad” att det fastnade i halsen på de flesta.

.

Romer utvisas eskorterade av italiensk polis.
.

Skredet hade satts i rörelse och nu kan ingen stoppa det. Epoken Berlusconi är snart över. Milano har alltid varit hans ekonomiska och politiska bas. I och med förlusten av Milano för hans parti PDL finns det inga dammluckor kvar. Nästa etapp i sammanbrottet för mediekungen kommer troligen i form av ett brott med Lega Nord. Umberto Bossis nationalistiska extremhöger kan inte längre ingå i en allians med Berlusconi om det ska undvika att dras med i ”kungens” fall. Bryter Bossi med ”bossen” då finns det ingen majoritet kvar i parlamentet.
Den ekonomiska och sociala krisen i Italien är djup och den har nu hunnit ikapp och neutraliserat tevesåpornas opium. Vulgaritet, bunga-bunga och alla andra frivoliteter serverade med Stomatol räcker inte längre.
Men det ger inte den segrande vänstern i kommunalvalen fria händer att fortsätta i den italienska socialdemokratins nötta spår. Det är mer än symboliskt att vinnarna i Milano och Naples inte var socialdemokratins första namn utan ”out-siders”. Krisen kräver en politik som kan ge hopp om en bättre framtid, inte ett budskap om ”sparande, budgetsanering, minskade sociala utgifter, sämre a-kassa” och alla andra nyliberala recept som den europeiska socialdemokratin gjort till sina.

.

På Puerta del Sol kräver ungdomen nya vägar i politiken.

Den spanska ungdomen har visat på en väg ut ur krisen –vägra betala kapitalismens kris. Det är i mobilisering för solidariska samhälleliga lösningar på kapitalismens kris som en väg framåt kan brytas. För det krävs att Italiens, Frankrikes, hela Europas arbetande med ungdomen i spetsen gör Puerta del Sol till sin sak. Krisen kräver en social lösning som tar människornas gemensamma problem som utgångspunkt, inte bankernas och aktieägarnas behov av snabba klipp. Annars kommer vi att bli passiva åskådare till och offer för ”lösningar” på krisen som likt en ångvält krossar allt i sin väg.

.

Media: SVD1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

5 svar på ”Berlusconi på fall.

  1. Hallå Johannes,
    Som god matematiker drar jag slutsatsen att du är 28 år.

    Då tror jag att många fina överaskningar väntar dig ännu.
    mvh
    Benny

  2. 26, men jag var inte medveten nog när jag gick i lågstadiet… Ja, det är märkligt att ha växt upp i den kyliga nyliberalismens epok och plötsligt känna varma brisar.

  3. Ja, Berlusconi är ett ruggigt rövhål, men herregud vad ska man då säga om dem som går och röstar på honom eller för den delen de som som glor på hans tv-program som är fullständigt intelligensbefriade. ( Bland de 2000 stationer jag har har tillgång till tycks merparten av de italienska finnas.) Skyll inte världens elände på några vidriga politiker. Det leder ingenstans. Tillgången på såna är obegränsat så länge som de efterfrågas. Ansvaret ligger hos dem dem som röstar fram dem.

  4. Hej Kent,
    Det var ett märkligt inlägg. Ska jag dra slutsatsen att de små och förtryckta, de oskolade och okunniga, är ensamt ansvariga för sin situation? Folket förtjänar sina ledare, alltså? Har du kastat överbord alla idéer vi hade gemensamt om den borgerliga förhärskande ideologins hegemoni, dominans och fördummande effekt?
    mvh
    Benny

Lämna ett svar