.
Årstiderna går igen även i politiken. Under decennierna efter Andra världskriget när ladugårdstaken störtade samman, åkrarna lades för fäfot och en stor del av landsbygdens folk flydde sina gamla hembygder. Ja, då minskade odalmännens parti i samma snabba takt. Socialdemokratins Tage Erlander kohandlade visserligen fortfarande med Bondeförbundets Gunnar Hedlund. Men uppenbart var detta det sista kapitlet i den egentliga bonderörelsens politiska historia. Mulens marker var borta och det egna partiet snart ett museum. Hösten på väg över i vinter.
.
.
Tage Erlander och Gunnar Hedlund när det begav sig.
.
Med hjälp av namnbytet till Centerpartiet och sin demagogi om att inte ladda mer kärnkraftsreaktorer lyckades ändå Torbjörn Fälldin med en snabb övervintring för den egna rörelsen. Tjälen blev kortvarig och hans parti kunde gå en ny vår till mötes. En blomstrande sommar kom med all sin fägring. Nya väljarskaror strömmade till, väldiga röstetal kunde skördas och under sjuttiotalet blev man borgerlighetens största parti med upp till 25 procent av rösterna.
Men samtidigt tog tjälen ett allt starkare grepp om partiets sociala jordmån. I dag finns det bara 9 150 mjölkkobesättningar i Sverige som försöker att överleva och den globaliserade, marknadsfokuserade livsmedelsproduktionen skördar ständigt nya offer. Den svenske ”mjölkbonden” med sina sista öppna landskap ska nu konkurrera med exempelvis mjölkindustrier i Estland där basen kan vara låglöner för tillfällig arbetskraft och tusentals mjölkstinna kor. I dag finns det omkring 150 000 människor som är sysselsatta inom jordbruket. Lite drygt 1.5 procent av befolkningen ska klara livsmedelsförsörjningen för alla de andra. Dessutom ska skogsindustrin matas…
Centerpartiets svek i kärnkraftsfrågan har samtidigt i val efter val inneburit allt mindre skördar. Under eran med Maud Olofsson har detta blivit allt värre. Det man sparat i ladorna är på upphällning. Missväxt har följt på missväxt och nödår på nödår.
Försöken att bryta in i storstäderna har misslyckats. Trots Fredrik Federley`s ihärdiga knog med att försöka skapa också en Stureplanscenter där Maud Olofsson`s badtunna i Västerbottens Robertsfors skulle kompletteras med överdåden ute i Stureplans heta krogliv.
Nu räckte inte detta och i ett desperat försök till överlevnad tänker man ny välja ”det politiska geniet” Annie Lööf till ny partiordförande. Men frågan är då om inte centern kommer att avlövas för gott.
.
Annie Lööf. Nyliberalismens nya drottning?
.
Den nykorade Lööf vill rädda partiet från den eviga vintern genom att göra nyliberalismen till partiets enda sanna evangelium. Hon ser Margareth Thatcher som sin politiska förebild. Sin ideologiska inspiration får hon från ”egoismens filosof” Ayn Rand.
Så mycket som möjligt av offentlig verksamhet ska säljas ut på auktion. Inte bara sjukhusen utan också Sveriges radio och SVT. Då kan statens intäkter minimeras och Sverige kan införa ”plattskatt”. Lika skattesats för fattig som för rik. Givetvis är hon för kärnkraft och fackföreningsfientlig ut i fingerspetsarna. LAS ska avskaffas. Fick hon som hon själv vill skulle Coop och Kvantum fritt få sälja vin och sprit. Salutorget i Värnamo skulle kunna konkurrera med Stureplans krogar.
Men i denna och andra frågor lovar hon ändå att hennes åsikter ska modelleras av den kommande centerstämman. Hon ska representera centern och inte sig själv.
Säkert sant. De skarpaste kanterna ska slipas bort på vår ny politiska profil. Men kvar blir ändå en nyliberal själ vars drivkraft självklart kommer att bli att få så mycket genomslag och så mycket ”tydlighet” som möjligt för sina egna åsikter.
Vår andra smålänning i rikspolitiken, Håkan Juholt, kan nog glömma alla eventuella idéer om att återuppta Erlanders gamla kohandel med bonderörelsens nya företrädare…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Annie Lööf, Gunnar Hedlund, Tage Erlander,
I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,SVD5,DN3,SVD6,SVD7,
Pingback: En libertarian i ledningen för Stureplanscentern | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv
Huga, en person som har Margareth Thatcher som sin politiska förebild. och får sin ideologiska inspiration från Ayn Rand. Just nu har jag svårt att komma på något värre.
Det är svårt att förstå hur vi hamnat i denna ”liberala soppa”. En vän till mig som arbetar med barn och ungdomar sa till mig att många av dessa inte har någon aning om vad ordet ”solidaritet” betyder. Men när hon förklarar betydelsen för dem så brukar de oftast lysa upp och säga att ”– det är ju precis så jag vill att det skall vara”.
Janne