Libyens olja -realitet och myter

 

-Det är oljan   – dumhuvud.

.

Uttrycket har fått internationell användning. Det var Bill Clinton som myntade ”it’s the economy- stupid” när han seglade upp som vinnare i det amerikanska presidentvalet 1992. Sedan dess har det blivit ett sätt att presentera något som så uppenbart att det inte är värt att diskuteras.
Så är det nu med den libyska oljan. ”It’s the oil -stupid” är snart sagt var och varannan journalists favoritknep för att i en handvändning ”analysera” varför imperialistiska makter i väst ingrep i Libyen men inte gör samma sak i Syrien exempelvis.
Uppenbarligen handlar allt i sista hand om oljan i Libyen. Om Libyen varit utan olja och gas hade Natos bombningar över landet aldrig ägt rum. Khaddafi hade i lugn och ro kunnat krossa motståndet i Benghazi i mitten av mars och det är inte troligt att de kämpande i Misrata och berberna i västra bergen då segrat.

.

Trots belägringen av Misrata i flera månader lyckades stadens revolutionärer att bryta sig loss.

.

Men däremot är det inte alls uppenbart att det scenario som många skribenter, både till vänster och höger, tar för givet, nämligen att nu kommer den nya regimen i Libyen att lämna dörrarna på vid gavel för Exxon, BP, Total & Co blir verklighet.
-Det nya regimen i Tripoli segrade tack vare Natos bomber och nu är det dags att betala av skulden i form av saftiga oljekontrakt, är ett återkommande axiom. Senaste i raden av artiklar med den utgångspunkten publicerades häromdagen på Newsmill av Anders Hellberg. Först försöker Hellberg att leda i bevis att västs ingrepp 2011 kan ledas tillbaka till Khaddafis ”äventyr” i Lockerbie 1988 och andra ”anti-imperialistiska” aktioner av Broder Ledare. Hur orsak och verkan mellan 1988 och 2011 ser ut hoppar Hellberg över. Det bara tas för givet att väst ville göra sig av med Khaddafi även efter att han kom in i stugvärmen 2003-2004.

.

En ”udda stil” och ”radikal” retorik har lett många till att se

diktatorn som en bundsförvant i kampen mot imperialismen.

.

Hellberg bryr sig inte heller om fakta för att ”bevisa” sin tes att allt handlar om att ”ta kontroll över oljan”. Han skriver att efter Tony Blairs besök i Tripoli maj 2007 kunde de internationella oljebolagen på nytt börja arbeta i Libyen. Kronologin är helt enkelt felaktig. I januari 2006 skrev Khaddafi 15 oljekontrakt med utländska oljebolag varav 11 gick till amerikanska bolag. I början av sommaren samma år skrevs ytterligare 45 kontrakt med de internationella oljebolagen, varav de flesta gick till europeiska bolag och ett par kinesiska.

.

Innan diktaturens fall fördelades Libyens oljeexport som kartan visar. Närmare 90% köptes av Europa, speciellt av Italiens ENI som har historiska band med Libyen. Khaddafi drog sig inte för att ”favorisera” den förra kolonialmekten.

.

 

Med TNC som övergångsregering tar nu många för givet att nya villkor för de utländska oljebolagen väntar runt hörnet, nya och mycket intressantare villkor än under Khaddafi. Det vet vi inget om ännu eftersom inga nya kontrakt har förhandlats fram. Vad vi vet är att landets oiljeproduktion nu ligger nästan på noll, eller cirka 50 000 fat per dag jämfört med 1,6 miljoner fat per dag i genomsnitt 2010. Att TNC vill få igång produktionen så fort som möjligt är ju minst sagt begripligt. Nittio procent av landets exportinkomster under de senaste åren kommer från olje- och gasexporten. Om revolutionen ska överleva och utvecklas positivt behöver de nya ledarna pengar till allt från löner för de statsanställda till nybyggen och reparationer av krigsskador. Det finns visserligen 146 miljarder dollar i statens reserver. Men mycket är ännu låst utomlands och det är inte klart hur mycket som sonen Saif Islam spekulerat bort via holdingbolaget Libyan Investment Authority. Många av bolagets fonder sägs ha investerats i mycket riskabla papper. Tiotals miljarder av det libyska folkets rättmätiga egendom kan ha gått upp i rök.

.

Bildad akademiker i diktaturens tjänst. London School of Economics tog emot

stora bidrag från Saif Islam. Vissa menar att diplomet i ekonomi var en belöning.

.

Lika uppenbart är det att de utländska oljebolagen så snabbt som möjligt vill återuppta produktionen på den nivå som rådde innan 17 februari. Men återuppta produktionen är lika med att fortsätta arbeta under existerande kontrakt som slöts med Khaddafi för 4-5 år sedan och alla experter säger innehåller tuffa skattevillkor.  
Det är här som logiken slår slint för de som säger att nu står dörrarna öppna för en plundring av landets olja. Det handlar inte ännu om nya kontrakt utan kontrakt som båda sidorna säger kommer att respekteras till punkt och pricka. Olika ledare för TNC har redan sagt att ”alla existerande kontrakt med utländska bolag kommer att respekteras”, inklusive kontrakt med kinesiska bolag i olje- och byggbranschen. Det innebär att oljebolagen kommer att fortsätta uppfylla kontrakt som var relativt fördelaktiga för Tripoli jämfört med kontrakt i exempelvis Sudan. Men ändå inte lika hårda som de kontrakt bolagen tvingats acceptera i det ”nya” Irak, vilket som parantes visar att USA inte uppnått mycket med sitt oljekrig i Irak.

.

De nya oljekontrakten i Irak blev inte vad Pentagon väntat sig. Den nya irakiska regeringen favoriserade bolag från andra länder. Otack är världens lön.

.

Vad som kommer att ske när det blir dags att skriva nya oljekontrakt återstår att se. Nya kontrakt kommer naturligtvis att läggas ut på offert och då kanske engelska och franska oljebolag kommer att ”belönas” på bekostnad av andra internationella bolag. Khaddafi hade planerat att öka landets produktion från 1,6 miljoner fat per dag till kring 3 miljoner fat innan 2015. Om den nya regimen gör denna plan till sin ligger det naturligtvis nya kontrakt i potten. Om dessa kontrakt kommer att innehålla stora nya fördelar för de internationella oljebolagen då kan det bli aktuellt att fördöma den nya politiska ledningen och kalla det en avbetalning av en skuld till Nato. Men vi är inte där nu. Ändå är det vad många redan proklamerar som ”fakta”.  
-Vi vet nog var Nato-rebellerna har sin husbonde, låter det. Sakta i backarna säger jag. Ska vi se till vad som TNC redan sagt vad gäller vissa krav från västmakterna är det inte alls så givet att det är vad som väntar.
FNs generalsekreterare Ban Ki Moon sa nyligen att det behövs en internationell säkerhetsstyrka i Libyen för att upprätthålla ”lag och ordning”, det vill säga kontroll över regimen.
-Det är helt uteslutet med utländska styrkor i landet, möjligtvis kan vi acceptera poliser från andra muslimska länder om det visar sig nödvändigt, svarade TNC. Inte precis ett svar från en foglig ”nickedocka” som Tariq Ali fördrar att kalla TNC. (Se bl.a. artikel i  BBC)

.

”Nickedockor” i imperialismens ledband? Det återstår att se.

.

Samma sak sker nu med den internationella domstolens krav på att Khaddafi ska utlämnas till Haag.
–Det är uteslutet. Vi lämnar inte ut några libyska medborgare. Det var Khaddafi som gjorde det. Han och hans söner ska dömas här i Libyen, förklarade regeringschefen Jibril. Inte heller det ett underdånigt bejakande. De som inbillar sig att den regim som kommer att installera sig blir en nickedocka i imperialismens tjänst är ute på tunn is. Ingen regim i Tripoli kan kasta överbord den tradition av antikolonial kamp som går tillbaka ända till kampen mot den italienska ockupationen av landet utan att provocera stora delar av befolkningen.
-It’s the oil-stupid, förklarar mycket. Men inte allt och mellan vad oljebolagen i väst vill och vad de uppnår kan det bli ett stort gap vars vidd kommer att bestämmas av de sociala stridernas omfattning och den nya regimens eftergifter till de imperialistiska makterna bakom Natos agerande.  

.

Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,SVT1,DN3,DN4,SVD2,SVD3,SVD4,GP2,DN5,DN6,SVD5,SVT2,SVT3,

Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

16 reaktion på “Libyens olja -realitet och myter

  1. Om det nu inte var för oljan – varför bombade imperialistmakterna då Libyen så intensivt?

    Tror ni att det följande, på Klassperspektiv, är helt uppåt väggarna?

    ”Vad det handlade om var att imperialismen ville se till att hamna på den segrande sidan i detta oljerika land, och då kunde man kosta på sig att dumpa sin gamla allierade Khadaffi.”
    http://klassperspektiv.wordpress.com/

    Det låter som om ni plötsligt vill utså illusioner om Nato. Är det ett missförstånd?

    Det låter definitivt som om ni vill utså illusioner om den med Nato allierade höger- och nyliberaldominerade libyska övergångsregeringen TNC. Var är er klassanalys? Borde inte de libyska revolutionärerna agitera på ett sätt som avslöjar dessa imperialistlakejer och kapitalisttjänare för de libyska massorna, så att dessa vänder sig ifrån dem? Eller är det ”borgfred” och klassenhet som ni förespråkar?

  2. Givetvis kan man inte med säkerhet säga hur det blir, om imperialismen kommer att få fri tillgång till oljan, det beror på styrkan i den antikoloniala/imperialistiska kampen, inte bara i L utan i hela den Arabiska revolutionen. Men att den militära insatsen från Imp har stärkt deras positioner inför fördelningen av oljan är uppenbar. Imperialistiska väst framställer sig som garranten för den sK demokratisk utv i L. Jag tycker mig märka att den del av vänstern som såg Natos militära insats som nödvändigt har en del att försöka förklara och legitimera just nu.

  3. I den första delen håller jag med dig. Detta citat från Klassperspektiv är vi helt överens med dig om ( men inte en del andra). Det var inte ett imperialistiskt angreppskrig utan ett försök att hänga på revolutionen.

    I den andra delen är du ute och far. Vad vi vänder oss mot är en förenklad analys. De flesta revolutionärer (det är en politisk revolution med fall för en diktatur vi sett ) i Libyen har haft frihet och mer rättvisa som sina målsättningar. Nu är det självfallet viktigt att detta omformuleras i krav på en demokratisk konstitution (där rester av klansamhället kan försvinna), fria val, rätten till politisk och facklig organisering (också för immigrantarbetare),jämställdhet för kvinnor, nationella rättigheter för berberna, gemensamt ägande av oljan och vikiga infrastrukturer, stopp för en fortsättning av Saif Khaddafis privatiseringar, solidaritet med palestinierna mm.

    Det är på detta sätt som existerande eller möjliga ”kapitalistlakejer” kan avslöjas och passeras av den gryende arbetarrörelse som vi hoppas på.

    Inte genom stort prat och verbala åthävor.

  4. Hej Gay!

    Varför den del av vänstern som bejakade revolutionärernas rätt att begära och få hjälp med framförallt flyginsatser från FN/NATO skulle ”ha en del att förklara och legitimera” är för mig obegripligt. Är det inte i stället så att den del av vänstern som var emot detta, har ”en del att förklara”. I en första fas har revolutionen segrat. Hade revolutionärerna lyssnat på den del av vänstern som såg som sin huvuduppgift att mobilisera mot NATO:s (och Sveriges) militära hjälp. Ja, då hade de i stället varit döda!

    Det blev ingen militär ockupation som en fortsättning på detta militära stöd. Den arabiska revolutionen besegrades inte i Libyen. Den segrade! I denna avgörande vändning. Kampen kan gå vidare.

    Tror du att du kan hitta en enda revolutionär i Libyen som tycker att exempelvis Benny och jag har ”en del att förklara”? Det tror inte jag.

    Däremot är det nog bra många, i de mån de får reda på detta, som kommer att fråga sig varför en del av vänstern i Europa, från sina skyddade och ombonade revir, ville förvägra dem rätten till militär hjälp utan i stället såg som sin huvuduppgift att delta i diktaturens kampanj mot NATO och att stödja de ”fredsplaner” man beställt från Afrikanska unionen.

  5. Gay,
    Vilken ”omfördelning” av oljan till västimperialismens fördel pratar du om? Under Khaddafi såldes 90% av all olja till väst och låg helt under västliga oljebolags exploatering oftast i joint-ventures med NOC (Libyens statliga oljekoncern).
    Är det de 10 resterande procenten (som bland annat säljs till KIna) som ska ”omfördelas”. Libyens försäljning till utlandet var 1,3 miljoner fat per dag. Tror du att Nato krigade för att få kontroll över 130 000 fat per dag, en droppe i havet på den internationella marknaden.
    Sluta blanda ihop fantasier om hur relationen med Libyen såg ut och kommer att se ut med den verkliga situationen på oljefälten.

  6. Göte #4
    När du skriver att ””Den arabiska revolutionen besegrades inte i Libyen. Den segrade!” är det värt att granska den ”arabiska revolutionen” närmare och dess betydelse i Libyen för redan i kapitel 1 och artikel 1 i NTC’s förslag till konstitution statueras att lagstiftningen ska utgå från islamsk Sharialag:
    http://allainjules.files.wordpress.com/2011/08/constitution_libye_fr1.pdf
    Inte helt oväntat för det är just vad de safalistiska imamerna i Cyrenaika, enl ett antal Wikileaksdokument, propagerat för vid varje fredagsbön i årtionden.

    Dessa islamistiska extremister visade tydligt nog vem som bestämmer i den här ”revolutionen” i samband med mordet på NTC’s överbefälhavare Younis när NTC tvingades ombilda och anpassa hela sin ”regering” till safalisternas krav och därmed vet vi vad deras variant av demokrati och frihet betyder för i artikel 22 i Kairodeklarationen från 1990 om mänskliga rättigheter i islam förklaras att:

    Alla skall ha rätt att uttrycka sin åsikt fritt på ett sätt som inte strider mot principerna i Sharia.

    Alla skall ha rätt att förespråka vad som är rätt och propagera för vad som är bra, och varna för vad som är fel och ont enligt normer av islamisk Sharia.

    Denna förklaring – av Organisationen för den islamiska konferensen (OIC) och avsedd som en anpassande åtgärd till FN: s 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna – exponerar deras totala förakt av yttrandefrihet och demokrati under Sharia-baserade tolkningar av rättigheter och friheter för om varje sådan rätt och frihet begränsas av religiösa påbud, då finns och kommer inga sådana rättigheter och friheter att finnas.

    Om Kildén & Åsmans stöd för en islamistisk och därmed antidemokratisk revolution representerar Socialistiska Partiet och Fjärde Internationalens värderingar så borde det framgå av partiets stadgar och program men där hittar man endast rent motsägande uppgifter som t ex att ”Vi säger nej till rasism och de imperialistiska krigen för olja och strategisk kontroll.” eller att ”Denna grundläggande omvandling kallar vi revolution. Den kan bara genomföras av majoriteten och har ingenting att göra med kuppmakeri.
    Vår vilja är att omvandlingen ska ske fredligt”

    Men som tangentbordsrevolutionär är det förstås enklare att stödja en islamistisk revolution än en kommunistisk / socialistisk när inget annat resultat än framgång på barrikaderna behöver beaktas.

  7. Erik, det går ju bra att vara raljant vid tangentbordet samt att utesluta det tätt följande raderna efter avslöjandet om charia:
    L’Etat garantit aux non musulmans la liberté
    d’entreprendre leurs rituels religieux. L’Arabe est la langue officielle, en garantissant les Droits linguistiques et culturels des Amazighs, des Tabous, des Touaregs et des composantes de la société libyenne. Det låter inte extremt islamistiskt i mina öron. Även om man givetvis önskar att staten inte ska utgå från religiösa doktriner över huvud taget.

    Vad gäller Younis fanns det helt klart ett mycket stort förtroendeproblem. Att det skulle ha att göra med han, som överbefälhavare mitt i ett krig, skulle sätta sig på tvären för ”dessa extrema islamister” av framtida konstitutionella skäl verkar långsökt.

  8. Paul #7
    De uteslutna radernas betydelse blir försumbar när vi nu vet hur t ex de egyptiska kopterna förföljs av islamister och får sina kyrkor nedbrända.
    Påven klagar och hans biskop i Tripoli ser ingen möjlighet att åter öppna den katolska kyrkan. Det är naturligtvis lätt för ”staten att garantera friheten för icke-muslimer att utföra sina religiösa ritualer” när deras verksamhet omöjliggörs.

    Gaddafi kunde också lova berberna att tala sitt språk och ägna sig åt sina kulturella intressen. Dvs hemma hos sig, – och när de stängt dörren. Utomhus var de att betrakta som Libyer och skulle uppföra sig därefter.
    Löftet att ”Arabiska är officiellt språk, som garanterar rätten till Amazighs språk och kultur.” förändrar alltså inget i sak. De lovas därmed att som förut få leva som berber, tala sitt språk. – Innanför sina dörrar.
    Varken mer eller mindre.

  9. Erik ,
    sluta upp med att prata om saker som du uppenbarligen inte vet ett jota om. Under Khaddafis regim var det förenat med fängelsestraff för berberna att använda det egna språket. Nu har de redan startat en radiostation på ”berbiska” och flera publikationer. När man bara har förutfattade idéer om vad som sker är det bättre att hålla tyst.
    Att de talar om en statsbildning med islam som religion är verkligen inget att förundras över om man inte som du tror att en ”socialistisk revolution” står på den omedelbara dagordningen. Det behöver inte betyda mer än att demokratiska revolutioner mot tyrraniet och enväldet i Europa deklarerade kristendomen som statsreligion. Lyft ögonen från dina ”anarko-syndikalistiska” recept och tänk självständigt. Om du ens för ett ögonblick inbillar dig att revolutioner i dagens arabiska värld, (eller Pakistan) kommer att sakna religionen som ingridient har du inte förstått mycket av den verkliga värld vi lever i. I din fantasivärld kanske det inte är ett problem.

  10. Benny:
    Jag har aldrig trott eller påstått att en socialistisk demokratisk revolution kan lyckas i ett land som konstituerar islam. Tvärtom har jag sedan min första kommentar på denna blogg hävdat att demokrati är sagor för barn i alla islamistiska samhällen.

    K&Å’s pinsamma stöd för denna islamistiska revolution, som aldrig haft ett jota med folklig resning, demokrati eller socialisering att göra, blir minst sagt bisarr när det dessutom sker under Fjärde Internationalens täckmantel.
    Än en gång: Hur kan ert Islamistiska Socialistiska Parti påstå sig anslutet till Fjärde Internationalen som har helt motsatta värderingar?

    Noterar och förstår din reflexiva obsession om vem som lever i en verklig värld.

  11. Jag förstår inte varför ni krånglar till allt med en massa politiska teorier. Enda anledningarna för NATO att ”hjälpa till” i Libyen är att oljan därifrån skall säljas i valutan dollar och ingen ny valuta som dessa gulddinarer lanseras.

    Om de uppnår dessa två mål så drar de sig gärna ur alltihop. Det spelar ingen som helst roll vad det för regim i Libyen för NATO/USA, det enda som är viktigt är dessa två mål. Som bonus så fick de ju nu också installerat en centralbank som kommer att ingå i centralbankssystemet BIS.
    Om den nya regimen skulle börja ”konstra” med dessa två saker så blir det naturligtvis en ny invasion under någon annan förevändning.

    Det som förbryllar mig så mycket är varför ni inte ens verkar ta med dessa skäl som petrodollarn, gulddinaren och den nya centralbanken i er analys. Det är ju så fullkomligt uppenbart att det är dessa saker som orsakat invasionen av Libyen……?

  12. Erik, Jag trodde att du hörde hemma på vänsterkanten, någon sorts anarko-syndikalist.
    Men nu ser jag att du är en liten skit till rasist som marscherar under Samuel Huntingtons fana, – ”civilisationernas krig”. vars huvudtes är att islam och demokrati är som eld och vatten.
    Hela den strömningen inom den amerikanska akademiska högern bygger sina argument på den rasistiska idén att araberna inte kan leva utan en stark ledare som bestämmer över dem.
    När jag nu ser var du verkligen hör hemma är det här sista gången jag ägnar ens två sekunder åt dina kommentarer.

  13. Janne,
    Jag kan inte se annat än att du har en fix idé du förklarar hela omvärlden med. Petrodollar i all ära, gulddinarer och centralbanker därtill men jag köper inte den typen av monokausala förklaringar av komplicerade politiska händelser.
    mvh
    Benny

  14. @Benny

    Nej inte är det en ”fix idé”, snarare att jag försöker se vad som egentligen händer genom att se vem som tjänar på det, Skillnaden mellan din analys och min är troligen att du anser att Gaddafi är en demonisk diktator och massmördare. Medan jag istället tror att han har skapat ett stort välstånd och bra livsbetingelser för det Libyska folket.

    Därför vill du ha honom ersatt med i stort sett ”vad som helst” och till vilket pris som helst medan jag absolut inte vill det. Någon annan förklaring kan inte jag finna till att vi har dessa totalt motsatta åsikter i just denna frågan. I övrigt så verkar vi vi ha mycket gemensamt i politiska frågor men inte just i Libyen-frågan. Fast man kan ju inte ”tycka likadant” i allt.

    Janne

  15. Marie,
    Mellan att göra anspråk på en större del än vad de redan har och uppnå vad man vill finns det ibland en skillnad. Fakta är att under Khaddafi gick 90% av all olja till Europa med Italien som definitivt största intressent. Nu säger TNC och oljebolagen att alla existerande kontrakt ska respekteras till 100%. Alltså ingen omfördelning mellan olika imperialister.
    Om det vid skrivandet av nya konktrakt inom de närmaste åren blir Frankrike och Storbritannien som favoriseras kan man tala om en omfördelning till fördel för de som bombat mest. Men om det samtidigt innebär att de 10 % som i dag går till Kina, Malajsia och några andra länder inte minskar vad har då imperialisterna i sin helhet vunnit? Västs kontroll över oljans flöde förblir då densamma. Vad som kommer att avgöra om TNC gör eftergifter är de villkor för exploateringen som skrivs in i de nya kontrakten. Om det blir stora fördelar jämfört med de kontrakt som finns nu då kan man tala om att TNC betalar ”skulden” till Frankrike och UK.
    Och inte ens det är säkert eftersom villkoren i kontrakt också beror på den internationella situationen på oljemarknaden, styrkeförhållandet mellan köpare och producenter, oljepriset och andra faktorer.
    Men just nu vet vi inte vad som kommer att skrivas i de nya kontrakt som det ska förhandlas om inom de närmaste åren.

Kommentera