Rasism mot svarta i Libyen

En balanserad rapport från Amnesty

.

Av Benny & Göte.

.

-Det finns en verklig risk att vissa mönster från förr upprepas. Godtyckliga arresteringar och tortyr var ett kännetecken för Khaddafis styre, säger Hassiba Hadj Sahraoui, Amnestys chef för Mellanöstern och Nordafrika.

.

.

-Vi förstår att övergångsregeringen står inför många utmaningar, men om den inte nu markerar ett klart brott med det förgångna sänder den verkligen ut ett budskap att behandla fångar såsom det har gjorts kommer att tolereras i det nya Libyen, säger vidare Amnestys chef.
Redan från revolutionens början i februari har det förekommit övergrepp mot svarta immigrantarbetare och rasistiskt motiverade handlingar som inte kan eller ska försvaras. Amnestys rapport påminner också om att arabisk rasism mot svarta libyer och immigrantarbetare inte är en ny företeelse. Vår blogg har stött och stöder fortfarande revolutionens kamp mot resterna av Khaddafis diktatur och kampen för värdighet, frihet och demokrati. Men vi har också från första dagen tagit skarpt avstånd från de rasistiska övergrepp som förekommit. (se Libyen)

.

Bland fångade svarta finns legoknektar men troligen mest immigrantarbetare.

.

Amnestys rapport har stor trovärdighet. Organisationens internationella rykte är stort. Därför ska den också läsas för vad som står i den och inte tolkas som vissa gör för att ”äntligen” kunna bevisa att revolutionen inte är en revolution och att Khaddafis styre ändå inte var så tokigt. Amnesty säger inte att övergreppen mot de svarta är satt i system av NTC. Tvärtom hävdar rapporten att NTC uppmanar alla sina anhängare att inte utkräva laglös hämnd mot de som nu fångas i Sirte.
Amnestys rapport bygger på intervjuer med 300 fångar i Tripoli.  Det sägs finnas sammanlagt 2 500 fångar i huvudstaden. Bara det faktum att Amnesty fritt kunnat intervjua fångarna är ett tecken på att allt inte är som förr. Under Khaddafis tid var det ingen, inte en enda fånge som kunde intervjuas. En del av de som nu fastnat i rebellernas händer är enligt alla media legoknektar. Men andra är vanliga civila immigranter som inte kunnat lämna landet eller de bostadsområden de suttit fast i på grund av striderna. Övergrepp mot fångar, oavsett om de varit stridande eller civila, kan inte försvaras och skadar det samhälle som de stridande kämpar för.

.

I Khaddafis fängelsehålor försvann många för alltid.

.

Det sagt ska det också sägas att det ursinne och hämndlystnad som kommit fram i vissa tillfällen och som rapporterats av media är förklarligt utan att vara försvarbart. I Sirte hittades i onsdag, enligt The Independant och The Guardian, trettio rebeller bakbundna och mördade i kvarter som erövrats. Många av de stridande kommer från Misrata där de förlorat familjemedlemmar och vänner under Khaddafis belägring av staden. Att känslorna svallar över och hatet tar sig fula uttryck är kanske oundvikligt i enskilda fall. Däremot vill vi påstå att det inte handlar om en politik satt i system, vilket också understryks av Amnestys rapport.
I andra media finns också klara bevis för att övergreppen inte sker systematiskt och ingår i en utstakad plan för hur gripna ska behandlas. I torsdagens The Independant kan vi läsa följande.
-Inne i Sirte fanns det fortfarande människor i en del hus. Bakom en grind fanns en villa i vilken 30 sudanesiska män, kvinnor och barn gömde sig i källaren i väntan på att kunna fly. NTC-soldaterna kroppsvisiterade dem och när de inte hittade några vapen ordnade de transport med bilar ut ur staden för dem, skriver Portia Walker i tidningen den 13 oktober.

.

En legoknekt i Khaddafis sold fångas i Sirte.

.

-I ett annat hus hittades två unga män som sa sig vara civilpersoner trots att de var i besittning av en kalashnikov och ett RPG granatgevär. De fördes ut och bakbands innan de leddes bort, skriver samma reporter. Det här fallet visar emellertid också på ett problem med Amnestys kritik då den kräver att inga arresteringar ska kunna ske utan skriftliga order från åklagarmyndigheten. Ska rebellerna bara släppa de två i väntan på en arresteringsorder från Tripoli? Det vore kanske underbart om det kunde fungera så. Men har det någonsin gått till så ”civiliserat” i öppna väpnade konflikter? De gamla juridiska institutionerna har till stor upphört att fungera efter upprorets början. Det var dess åklagare, domare, fångvaktare och bödlar som var diktaturens fähundar. En ny juridisk organisation är självfallet ännu inte på plats. Det pågår fortfarande hårda strider i Sirte och Bani Walid med stora förluster i människoliv på båda sidor och efter fyrtiotvå års kompakt diktatur tar det självfallet mer än några veckor för att utveckla nya mer rättssäkra institutioner.
Amnestys legala rekommendationer i slutet av rapporten är mer en önskelista över hur det bör se ut och gå till i ett fredligt stabilt samhälle. I ett samhälle som exploderat i revolution, kontrarevolution och hårda känslor är de inte lätta att leva upp till.

.

Glädjescener från Tripoli den 21 augusti.

.

Även andra media på plats beskriver rebellernas växande avsky för de ”lojalister” som fortfarande strider i Sirte, speciellt sedan trettio av deras medkämpar hittats bakbundna och skjutna. Det fåtal som fortsätter att strida för Khaddafi kan inte vänta sig behandling med silkesvantar.
Amnestys rapport har redan blivit ett tillhygge i händerna på de som inte hade ett ord att säga om Khaddafis blodiga belägring av Misrata eller det brutala krossandet av upproret i Zawiyha.  Samma personer och grupper har i dag inget att säga om Assads brutala mord på flera tusen syriska medborgare. De som höll tyst då och nu har inte ett uns av moralisk legitimitet för sitt klagande över rebellernas oförsvarbara övergrepp. Man kan inte sitta i knäna på Khaddafi och Assad och peka finger mot de som gör uppror.
Nu när striderna i landet närmar sig slutet är det av stor vikt för revolutionens legitimitet och fortsatta utveckling att de som tagits tillfånga ges en rättvis behandling. De som var vanliga immigranter men fängslats måste friges och behandlas korrekt och erbjudas fortsatt arbete i landet eller hjälp att åka till hemlandet. Vilket redan sker. Flera tusen arbetare från Niger har hjälpts över gränsen till hemlandet. De som kan bevisas ha stridit på Khaddafis sida som betalda legoknektar ska behandlas på det sätt de förtjänar, det vill säga åtalas för brott mot det libyska folket.

.

Media: SVD1,SVT1,GP1,DN1,DN2,SR1,

Bloggare: Klassperspektiv,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

5 reaktion på “Rasism mot svarta i Libyen

  1. Innebär inte ert resonemang också att Ni som inte har haft något att säga om NTC:s folkmord på svarta och homosexuella och som har överinseende med de brutala belägringarna av Sirte och Bani Walid, och inte med ett ord nämner de 5000 saknade svarta människorna i Tuwarga som också fick ”hjälp” ut ur staden i containrar inte har något moraliskt mandat att klaga på Khaddafis eller Assads regimers agerande?

    Vi som istället opponerade oss mot Khaddafiregimens behandling av oliktänkande, inhumana krigföring m.m. och som opponeras oss mot Assadregimens sätt att hantera upproren och samtidigt dessutom är på samma objektiva grunder kritiska mot övergrepp begångna av NTC, Yemen, Bahrain, USA m.fl. är väl de enda som borde ha moralisk rätt uttala oss i frågor om övergrepp då?

  2. P-V
    Du och andra som använder begreppet ”folkmord”,”genocid” och ”holocaust” borde tänka över två gånger vad ni skriver.

  3. Heja Libyen! Heja de gröna!

    http://www.youtube.com/watch?v=Zqb6Q65AdKc

    De postkoloniala länderna måste stå upp gemensamt mot imperialisterna, annars kommer de plockas en och en. Att stödja Syrien och Libyen som del i den kampen är en självklarhet. Ett angrepp mot Libyen är också ett angrepp mot Kuba eller Venezuela.

  4. Hej du glade antiliberal. Jag kan bara beklaga din sorg över Khaddafis fall.Hoppas livet inte blir allt för tungt utan Kungen av Afrika. Du kan ju trösta dig med att Lejonet av Syrien ännu sitter kvar på sin tron.

  5. Där har du Dizzy miss Lizzie, Benny. Och kämpande Antiliberal..du kanske ska ställa dig i Bashar al-Assads led och skjuta ihjäl demonstrerande i Homs, Duma etc. i Syrien. ’Upp till kamp!’ gäller visst både för diktatur- och mördarregims-kramare som Moderater nuförtiden.

Kommentera