EUs depression i Grekland.

 

Recept för hur man raserar ett samhälle

.

Alexia var bankanställd i 20 år och hennes make i 14 år. Nu är de båda arbetslösa.
-Våra liv har förändrats, säger Alexia och berättar att a-kassan som förr var 450 euro i månaden nu ska sänkas till 360 euro samtidigt som priserna stiger och i många fall kostar varorna i affärerna lika mycket som i Paris.
Helena är lärare i en privat skola i Aten. När vårterminen började sänktes hennes lön med 20 procent.
-I början av karriären är nettolönen 1 114 euro i månaden, nu ska den sänkas till 660 euro för 21 timmars undervisning i veckan. Under sommarmånaderna har jag inte betalt, berättar Helena och säger vidare att a-kassan som hon får under sommarlovet ska sänkas från 461 euro till 356 euro i månaden. Dessutom har det blivit svårare att få a-kassa. Till sommaren har hon inte längre rätt till ersättning.

.

.

Panagiota har diplom i främmande språk och arbetar sedan hon var 19 och är nu 39 år.
-Med fem åttatimmars arbetsdagar i veckan tjänar jag 700 euro i månaden och behöver fortfarande hjälp av mina föräldrar för lönen räcker inte till att hyra en lägenhet, berättar hon.
Kyriakos är en 42-årig lärare gift och har två barn.
-Vi hade 3 000 euro i nettoinkomst 2006. Nu är vår gemensamma nettoinkomst nere i 1 500 euro i månaden, säger Kyriakos och berättar att samhället faller samman. Alla byggplatser har slagit igen och kastat ut arbetarna i arbetslöshet. Ingenjörerna och arkitekterna följer nu efter.

.

.

Georges är en 53-årig forskare.
-Aten har blivit farligt och grått. Många gator är inte upplysta och på vissa är alla butiker igenbommade och fulla med klotter. De hemlösa ökar snabbt i antal och letar efter mat i soporna. Invandrarna som kommit för att söka arbete sitter nu fast här utan resurser att ta sig hem.
Dimitrios är 32 år och har doktorerat i grekiska.
-Tills i september tjänade jag 1 200 euro i månaden. Jag talar sex språk, jag har doktorerat i språk, det vill säga studerat i tolv år utöver grundskolan och nu tjänar jag 750 euro. När jag betalat hyran och andra fasta kostnader har jag 70 euro att leva på i månaden, säger Dimitrios uppgivet.

.

Atens gator kantas av stängda nertaggade butiker.

.

Det här är ett axplock av individuella öden som den franska dagstidningen Le Monde beskriver i en artikel om hur den grekiska krisen inte bara handlar om siffror utan i första hand om hur den av EU påtvingade åtstramningen stryper det grekiska samhället och krossar den sociala strukturen. Det är bara på landsbygden, där familje- och grannsolidariteten spelar en stor roll, som krisen inte ännu slår så hårt. Men i städerna sker ett brott mot mänskligheten i finansens och nyliberalismens namn.

Räddningspaket dödar

Kalla fakta bakom de enskilda personernas sociala misär är också skrämmande. Det så kallade räddningspaket som nu valsar fram och tillbaka mellan Aten och Bryssel är bara fortsättningen på den attack mot välfärden som redan ägt rum. Den grekiska ekonomin har sjunkit med 15 procent sedan 2007. Bara i fjol sjönk BNP med 6,8 procent och prognosen för 2012 pekar på över 7 procents nedgång. Det är recession i fyra år och med den arsenik som nu bjuds ut av EU talar vi om en depression som kan slå sönder det grekiska samhället. Ekonomiska experter säger att kring 30 procent av befolkningen nu lever under fattigdomsstrecket.

.

Diagrammet visar att en grekiska statsskulden inte steg under lång tid. Först när samhället tog över de privata bankskulderna rusade den iväg till dagens höjder. Plus att räntorna att betala på skulden ökade kraftigt.

.

Den hästmedicin som grekerna ska tvingas att svälja för att ”räddas” handlar om flera strama åtgärder som det grekiska parlamentet röstat för:
-Minimilönen ska sänkas med 22 procent från 751 euro i månaden till 586 euro. För nyanställda under 25 år ska minimilönen sänkas med 32 procent. Cirka 25 procent av de lönearbetande i landet berörs av sänkningen. Dessutom avskaffas det automatiska ålderstillägget.
-Alla pensioner sänks med 15 procent utöver de sänkningar som redan genomförts. Gamla ensamma förväntas leva på pensioner kring 500 euro i månaden. Pensionsåldern ska höjas.
-I år ska 15 000 avskedas från offentliga tjänster och fram till 2015 ska 150 000 tvingas lämna sina arbeten.
-En miljard euro ska sparas i den sociala sektorn. Sjukhusen är redan i en katastrofal situation. Mediciner saknas eftersom läkemedelsföretagen begär betalning i förskott.

Ett nyliberalt test i naturformat

Den stora frågan är varför? Varför köra det grekiska samhället i botten? EUs ledare med Merkel i spetsen vet mycket väl att med de sparprogram som tvingas på Grekland finns det bara ett tänkbart resultat- depression av trettitalssnitt. Vi kanske redan befinner oss där förresten. Arbetslösheten är 21 procent och stiger i snabb takt. Nästan hälften av alla unga är utan arbete. Samtidigt djupdyker BNP och med sänkningar av löner och pensioner måste konsumtionen sjunka ytterligare, det vill säga det ekonomiska raset bara skyndas på.
Så frågan kvarstår –varför? Rent finansiellt vill Trojkan –Merkozy, ECB och IMF, orsaka ägarna av de grekiska statsobligationerna minsta möjliga förluster. Genom att försöka undvika en grekisk statskonkurs kan problemen skjutas på framtiden i hopp om att konjunkturen ska vända uppåt i Europa och därmed sopa undan de statliga underskotten.
Men det finns en annan aspekt som jag tycker blir allt tydligare. Trojkan använder Grekland som ett socialt laboratorium. Hur långt kan man gå i den sociala nedrustningen och attackerna på de arbetandes realinkomster utan att samhället exploderar? Det är tydligen den fråga som Bryssel vill ha svar på. Det är naturligtvis ett farligt test i naturformat. Om den grekiska ekonomin faller ihop och går över i en katastrofal depression har i sig ingen ekonomisk betydelse för EU. Landets ekonomi väger knappt tre procent av EUs samlade ekonomi.
Risken finns där ändå. För om Greklands regering tvingas deklarera ”konkurs” och ställa in sina betalningar är det inte bara de grekiska bankerna som med säkerhet tvingas slå igen. Även stora europeiska banker, främst franska, riskerar att drabbas av så stora förluster att flera stater på nytt tvingas gripa in och låta det allmänna ta över privata kapitalägares förluster. I kölvattnet på en grekisk konkurs kan därför Portugal, Italien och Spanien stå i tur för en kur arsenik. Men då talar vi inte längre om en småtting som Grekland utan om EUs tredje största ekonomi –Italien.

Skydda bankerna – pressa de arbetande

-Hur man än vänder sig sitter ändan därbak, är ett uttryck som passar in på situationen. Trojkan försöker nämligen jämka oförenliga målsättningar: Grekerna ska betala krisen, kreditägarna ska hållas skadelösa, krisen ska begränsas till Grekland så att inte andra länder dras med och en recession i Europa som helhet ska undvikas. Detta går inte att förena. Med de ”sparpaket” som presentaras över hela kontinenten kan resultatet bara bli än värre – Grekland kan inte betala av sina skulder, andra länder kommer att följa i Greklands spår och en ny och djup recession breda ut sig. Just vad man vill undvika.

.

Papandreou sålde sin själ till bankerna och skrotade Pasok.

.

I själva verket råder det inte enighet inom Trojkan om hur krisen ska skötas. Barroso, Olli Rehn, bankirer och andra höjdare driver på hårt för att undvika en grekisk inställning av betalningarna och varnar för ”drastiska” konsekvenser för hela EU om det inträffar. Samtidigt verkar det som att ledare som Luxemburgs premiärminister Junker och tyske finansministern Wolfgang Schäuble bestämt sig för att se fan i vitögat och vill låta Grekland falla –gå i konkurs och tvingas lämna eurozonen. Schäubles position dikteras också av inhemska hänsyn. Han anpassar sig till den närmast rasistiska hetskampanj som slaskpressen med Bild-Zeitung i spetsen driver mot den grekiska befolkningen.
Är Grekland ännu en del av Europa? Frågan är berättigad för den sociala situationen och miljön i Aten börjar mer likna en storstad i ett fattigt land söder om Medelhavet. Efter fyra år av ”räddningspaket” är patienten på randen till kollaps. Situationen liknar allt mer den som många fattiga länder upplevde under den så kallade skuldkrisen i början av 80-talet. Då hade de rika eliterna i fattiga länder under ett antal år kunnat låna pengar till mycket låg ränta på den internationella finansmarknaden. När sedan den amerikanska centralbanken rekordhöjde räntan följde resten av världen med och i ett huj satt ett stort antal länder fast i en skuldfälla där de inte ens kunde betala räntorna på sina lån. Den mexikanska finanskrisen 1982 höll så när på att kasta hela finansvärlden i kaos.
IMF och Världsbanken tvingade på de fattiga länderna en ”strukturanpassning” som likt dagens arsenikkur för Grekland skapade social misär, enorm arbetslöshet och flera hungerkatastrofer.
Det enda som saknas i Grekland är svält i någon omfattning. Dit har inte landet drivits –ännu. Aten är i dag oigenkännligt för de som inte besökt huvudstaden på ett antal år. Nu påminner staden allt mer om förfallna megapoler i Syd. Ett otal butiker är stängda och uteliggare syns på allt fler platser.

.

.

Val i kaos

Den grekiska statsapparaten, utom polis och militär, är också i rent förfall. Elementär service fungerar inte längre, skolorna saknar undervisningsmateriel, sjukhusen saknar mediciner och utrustning, investeringar i infrastruktur är nere på noll. Kort sagt –förfallet accelererar i högt tempo.
Mitt i detta kaos ska det hållas val. I april väljer landets befolkning ett nytt parlament. Utgången av valet kan bli en kalldusch för hela Europas borgerlighet inklusive den marknadsvänliga socialdemokratin. Hela den politiska eliten i landet föraktas i dag av de som valde dem 2009. Papandreous ”socialistiska” parti Pasok har stått i centrum för alla sparprogram sedan krisens början. Räkningen för Pasok kommer att bli saftig. I valet 2009 fick Pasok 44 procent av rösterna. Nu får det mellan 8-10 procent i opinionsundersökningarna. Samtidigt ges vänstern till vänster om Pasok kring 40 procent. Där hittar vi det ortodoxa kommunistpartiet KKE, den radikala vänsterkoalitionen Syriza och det antikapitalistiska Antarzya. På den borgerliga sidan är det bara det konservativa Ny Demokrati som håller ställningarna med cirka 30 procent. Men det är mätningar som gjordes innan partiet röstade för EUs ”räddningspaket”.

.

Finansministern gör sitt bästa för att glädja Merkozy

.

De tre vänsterpartierna går kraftigt fram i opinionen men de har inte en gemensam syn på hur krisen ska lösas. Oenigheten gäller i första hand frågan om euron och medlemskapet i EU. KKE är av tradition mot EU och driver tyvärr oftast en sekteristisk politik på sin egen kant. När de stora fackförbunden demonstrerar organiserar KKE en egen demonstration med sin fackförening. Syriza är emot att släppa euron och medlemskapet i EU som partiet i stället menar ska demokratiseras i grunden. Antarzya å sin sida för fram antikapitalistiska krav som skuldavskrivning. Partiet säger också att Grekland ska lämna euron.

Solidariskt Europa eller konkurrenskraft

Euro eller inte euro är ett knivigt problem. Rent ekonomiskt finns det inget att hämta för den arbetande befolkningen om den grekiska borgarklassen ansluter sig till ett brott med den gemensamma valutan. Men det finns en politisk aspekt som inte alls är lika enkel.
Jag tror att det finns två scenarion för att hoppa av från euron som skiljer sig stort åt.
Det första är om det motiveras med idén att Grekland ska öka sin konkurrenskraft genom att införa en ny drachm och sedan devalvera sig ur krisen. Det är ett teknokratiskt och snävt nationellt perspektiv som kommer att kräva minst lika stora uppoffringar av den arbetande befolkningen som vad som nu sker. I grunden innebär det att be de arbetande att ge kapitalägarna sitt förtroende för att de inom några år och efter stora reallönesänkningar ska lyckas sätta fart på den grekiska kapitalismens hjul igen. Det är ett scenario som också Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt talar sig varm för i snart varje artikel han skriver.

.

.

Det andra scenariot är antikapitalistiskt. Om det djupa föraktet för landets politiska elit går över i en grekisk vår kan allt hända. Ett regelrätt uppror mot EUs och regeringens hästkur är inte alls att utesluta. Det har redan börjat. Blir det generaliserat kommer det obönhörligen i direkt konflikt med diktaten från Bryssel och den enda utvägen är i så fall att helt bryta med storkapitalets EU. Men då sker det i en revolutionär process och inte som ett teknokratiskt projekt för att stärka den grekiska kapitalismens konkurrenskraft. Då blir det nödvändigt att den regering som kastas upp av de arbetandes kamp omedelbart socialiserar banker och finansväsendet och inför en valutakontroll för att skydda sig mot spekulation och de egna kapitalisternas sabotage i form av kapitalflykt och nedläggningar. Då kan brottet med den nuvarande kapitalistiska diktaturen i Bryssel också bli ett första steg på vägen mot att annat Europa – ett socialt och solidariskt Europa, inte ett illusoriskt och nostalgiskt steg tillbaka inom nationsgränserna.

.

Media:DN1,DN2,DN3,ETC,SVD1,AB1,SVD2,DN4,SVD3,SVD4,AB2,DN5,SVD5,DN6,SVD6,SVD7,SVD8,GP1,

DN7,SVD9,SR1,SVD10,SVD11,SVD12,

Bloggare: Röda Malmö,Svensson,Internationalen,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

9 reaktion på “EUs depression i Grekland.

  1. Det finns skrämmande uppgifter om politiker och banker. I Grekland finns väldiga förmögenheter, men de förmögna verkar inte betala skatt som de borde och bl a därför tyngs den enskilde medborgaren extra eftersom dom inte kan bolla med summor hit och dit när det deklareras – och inte har dom tillgång till ekonomiska rådgivare som trixar. Regeringen bör för första gången på allvar ta ansvar, lära sig förstå sambandet mellan orsak och konsekvens. Man kan inte ge de vanliga medborgarna någon skuld till dagens kaotiska situation. Det har skett över deras huvud.

  2. Helt rätt GM, Det har skett över deras huvuden. Därför frågas sig så många fattiga greker varför de ska betala den kris som skapats av bankirer och korrupta politiker.
    mvh
    Benny

  3. Släpp för guds skull grekerna fria från det förhatliga eurosamarbetet. Bankerna som lånat ut pengarna till Grekland har redan fått betalt med IMF samt IVF. Det finns inga pengar till det grekiska folket. De är bara till för att godkänna avtal om tillgångar som de själva inte får del av. Birgitta

  4. Man kan tänka sig ytterligare tolkningar på utvecklingen i Grekland: blir det en revolutionär resning i landet kan kapitalet och högerpolitiker, både i Grekland och Europa, använda sig av Chile-variant, militär diktatur och slutet för demokratiskt Grekland. Landet har redan ”övat” på detta på 60-talet! Det artikelförfattaren kallar för EUs experiment med grekiskt ekonomi passar väl till den osalige Friedmans teorier om ”schock och rädsla”. Schockfasen är redan igång; det återstår att se om det blir även terror.

  5. Pingback: Förväntad uppgång för sossarna i opinionen | Svensson

  6. Pingback: Solidaritet med Greklands folk | Svensson

  7. Pingback: Solidaritet med Greklands folk | Röda Lidköping

  8. Var det någon som läste Jonas Fröbergs artikel i Svenska Dagbladets ekonomidel den 19/2 -12? Titeln löd ”Grekisk kollaps guld för gamarna”. Den handlar om finansvärldens skuggfigurer, s.k. shadow banking, utom räckhåll för bankers balansräkningar och klåfingriga finansinspektioner – hedgefonder, råvaruderivat och andra skumma finansiella instrument. Hedgefonderna spekulerar i svaga och skadade bolag och valutor – och stater. Affärsidén går ut på att köpa skulder billigt på ren spekulation, uppbackade med en sorts försäkringar, s.k. CDS:er. Ju skakigare och närmare en kollaps ett bolag, en valuta eller en stat är, desto mer blod vädrar dessa asgamar. De sitter på en försvarlig packe grekiska skuldpapper, och ställer Grekland in betalningarna så kan de kassera in svindlande belopp. Dessvärre sitter representanter för hedgefonderna med vid förhandlingsbordet, tillsammans med ECB, IMF och IVF – men med sin egen agenda.

    Som ni förstår så är deras intresse för skuldnedskrivning lika med noll – då tjänar de inte en cent på Grekland. De sitter helt simpelt och bara väntar på att Grekland ska tvingas kasta in handduken…

    Tipsar om en brittisk journalist, Greg Palast, som specialiserat sig på finansvärldens avarter, och skrivit en bok därom, ”Vultures´picnic”.

    Vet inte riktigt hur EU egentligen borde ha hanterat den här soppan, men att brutalt kasta ett helt land rakt ner i tredje världen på mindre än ett decennium är ingen lösning.

  9. Hej Martin,
    Jag läste artikeln med behållning. Enda verkliga invändningen man kan ha är att de riskfonder (hedge fonds) han talar om bara svarar för en mindre del av spekulationen mot de grekiska statsobligationerna. Cirka 30 % av dem ligger nu i deras händer. Sedan är det inte sant att de bara tjänar storkosan om Grekland deklarerar ”bankrutt” och därmed utlöser alla CDS som riskfonderna köpt som försäkring mot en betalningsinställning. De vinner också om Grekland betalar av sin skuld därför att även vid en ”hair cut” på 53,5 % vinner de eftersom de köpt de grekiska obligationerna på andrahandsmarknaden till ett pris som varierat mellan 30-40 % av det nominella värdet.
    mvh
    Benny

Kommentera