-De sista fyra dagarna hade vi inget att äta.
Det säger Mohammed till den franska dagstidningen Le Mondes reporter Laure Stephan som mött rebeller som deltog i de sista striderna i staden Qusair. Hon mötte dem i den lilla libanesiska staden Chtaura i Bekaadalen.
I Qusair avgjorde arméns tunga vapen och Hezbollahs trupper.
Där träffar hon Abdallah utanför stadens sjukhus där rebeller från FSA vårdas. Abdallah deltog i evakueringen av ett hundratal sårade som han tillsammans med andra kamrater lyckades föra ut ur Qusair.
I en bädd på sjukhuset ligger Mohammed (28), murare till det civila. Han har granatsplitter i kroppen, dock inte livshotande. Enligt Mohammed var det Hezbollah som avgjorde striden om Qusair.
-Vi trodde inte att Hezbollah skulle delta i frontlinjen. Armén är uttröttad av två års repression och strider, den är försvagad. Men Hezbollahs män var ivriga att kriga. Det var de som stred. Av armén väntade de sig bara eldunderstöd, säger han till Le Monde.
-Den första veckans flygbombning var fruktansvärd. Flyget bombade samma mål flera gånger. När vi blev omringade förstod vi att det var över.
Det säger 26-årige Abdallah som ledde en milisgrupp på 200 varav hälften dog i striden. I det civila är han stenhuggare. Som synes handlar det om unga män ur arbetarklassen som kastats in i striderna av revolutionens virvelvindar. Människor långt ifrån de nidbilder av upproret som vissa klistrar på allt och alla som vågat resa sig mot diktaturen. Abdallah är besviken över utgången och kritisk mot det svaga stödet till miliserna och lika kritisk mot de salafistiska grupperna som försöker dominera.
Hezbollahs trupper rekryteras på religiöst fanatiserad bas.
-Vi hade problem med stridsledningen, vi saknade vapen. Enheterna var för små och när de träffades drog de sig tillbaka utan att tala om det.
-Vi var omkring 3 000 i Qusair. Al- Nusra hade ett hundratal i staden. Jag gillar dem inte. De förbjuder allt som de anser strider mot islam, som att röka exempelvis.
I Qusair finns det nu enligt Mohammed ett par hundra familjer kvar. Resten har flytt till närliggande byar. Regimens skådespel på TV med folk i staden som hyllar ”befriarna” är bara bluff enligt Mohammed.
-Scenerna från Baba Amro (kvarter i Homs, m.anm.) upprepas. Det är syrier från andra platser som skjutsas till de raserade kvarteren, säger han och menar att det är till för propaganda i TV.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Syrien, FSA, Assad, Le Monde;
Ännu ett snyftreportage det här börjar kännas patetiskt….
Jag har svårt för att ta mig igenom inlägg som känns starkt tendentiösa.
Det är betydligt lättare att läsa ett reportage eller inlägg som man upplever sakligt och balanserat.
Hej Någon, det är upp till var och en att läsa det man vill.
mvh
Benny
Ja det är det, jag säger bara det jag tycker 🙂
Företag t.ex. vill gärna höra vad man tycker om deras produkter oavsett om det är bra eller dåligt. Det handlar om respons jag hoppas ni uppskattar det också 🙂
Benny, har du tänkt på att i kommunistdiktaturer har folket mest bara kunnat läsa det dom ”bättre vetande” i kommunistpartiet vill att dom ska läsa.
Vad är det för demokrati i det? 🙂
Någon, det är ju något som gäller för alla diktaturer.
Varför ska man då sträva efter kommunismen när den visar diktaturens tryne när den väl kommit på plats? 🙂