Det är den slutsats som kan dras av konsultfirman AlixPartners årliga rapport om situationen i bilindustrin som publicerades måndag 17 juni.
Den ekonomiska krisen som bitit sig fast i Europa efter finanskraschen 2008 har ställt den europeiska bilindustrin i ett katastrofalt läge. Inte mindre än 58% av alla tillverkare 2013 ligger på ett kapacitetsutnyttjande under 75% i sina fabriker. Branschen räknar med att under den nivån går fabrikerna med förlust. Så sent som 2011 var det ”bara” 40% som inte nådde upp till 75%.
I konkreta siffror innebär det att kontinentens bilfabriker har en överkapacitet på 3 miljoner fordon, samtidigt som försäljningen i västra Europa minskat från 16 miljoner år 2008 till 12 miljoner i dag. Enligt AlixPartners finns det ingen ljusning i sikte innan 2019, vilket om det visar sig stämma innebär att kanske tio fabriker kommer att läggas ner utöver vad som redan planerats.
Men det är inte en kris som slår jämnt mot bilfabrikanterna. I stället kan man se två klart motsatta tendenser.
För det första mår fabrikanter av bilar i prislägen utanför vanliga medborgares köpkraft mycket bra. De producerar i Europa och säljer till den kinesiska och amerikanska marknaden. Det gäller naturligtvis den tyska bilindustrin med sina lyxbilar från Mercedes, Audi, BMW och delvis VW. I den tyska bilindustrin ligger kapacitetsutnyttjandet på hela 80%, där enbart Opel går minst sagt knackigt.
Mer överraskande är att bilindustrin i Storbritannien går för full rulle; Det är bara 25 år sedan som biltillverkningen låg nästan helt nere och gamla märken dog i den tuffa konkurrensen. Som fågeln Fenix ståtar den med nya fjädrar. De sänkta lönerna i brittisk industri och framför allt den totala avregleringen av arbetsmarknaden bäddade för framför allt BMW och de numera indienägda Jaguar och Land Rover.
Henry Fords gamla devis att en arbetare ska kunna köpa en bil som han tillverkar gäller inte längre i ”imperiet”. Inte mindre än 80% av alla bilar som tillverkas i landet exporteras till i första hand USA och Kina. Där finns en marknad för lyxbilarna i miljonklassen. Vinsterna uteblir inte heller eftersom kapacitetsutnyttjandet ligger på samma nivå som i Tyskland.
Den motsatta trenden hittar vi framför allt i södra Europa där den existerande bilindstrin går på knäna. Det gäller framför allt i Italien med ett kapacitetsutnyttjande på 46%, i Spanien med 63%, Turkiet med 65% och Frankrike med 63%. Det är här som fabriker kommer att läggas ner och tusentals arbetare avskedas. Renault, Peugeot, Citroen, Fiat, Seat och andra mindre märken säljer huvudsakligen mindre billigare bilar och den marknaden har för tillfället kollapsat i Europa.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bilar, Kris,
hej Benny
detta är helt sant, men den springande punkten saknas faktiskt i texten, och den är av värde, både för konsumenter och producenter. Andelen vinst per producerad lyxbil är procentuellt enormt mycket större än per producerad budgetbil. Det säger oss två saker; dels att lyxbilsköparen betalar för luft och blir lurad på sekinerna, dels att konkurrensen resulterat i prispress på budgetbilar, och alla fabrikanterna har kommit på den briljanta idén att ytterligare öka skalfördelarna genom volymökning. Allihop på en gång, och så koreanerna på det. Å andra sidan kan man konstatera att volymbilarna köper upp lyxbilarna, per styck-vinsten vinner inte över volym i långa loppet. Det är billighetsbilarna Ford, VW och Tata som äger de brittiska lyxmärkena. Verkligheten är vackert komplicerad, och ändrar sig över tiden.
Den brittiska bilindustrin för allt utom lyxbilar dog, totalsocialiserad och utarmad, för snart 40 år sen. Endast Morgan, handbyggd med ram i askträ överklädd med knackad plåt, är brittisk. Jaguar, Landrover, Rolls, Bentley, Aston; allihop blev amerikansk- eller tyskägda, och numera indiska. Japanerna tog över Rover och byggde Honda med Rovermärken för att komma runt tullarna. Det är mycket möjligt att samma sak nu ska hända på kontinenten.
Sen har vi den problematiska vänsterpolitiken som ska föreställa att lösa problemen; risken för att den består av en gripklo kring medborgarens hals är överhängande. Å ena sidan måste staten ta skattepengar och pumpa in i latinska bilfirmor, å andra sidan ska skatten på bilägande höjas i så många led som möjligt. Medborgaren ska förlora pengar åt två håll. Och väljarna antas av någon anledning bli entusiasmerade.
Hej sl, jag har inget speciellt att invända mot dina kommentarer. Syftet med min artikel var inte att täcka allt, bara peka på att det inom kort kommer att stängas upp till 10 bilfabriker i Europa med tusentals avsked.
Europa är fullt av duktiga ingenjörer och om dessa genom sina arbetsgivare, bilindustrin, framställer en bil för de mångas behov och som kan tankas ur ett vanligt vägguttag är jag säker på att bilindustrin i Europa inte behöver avskeda en enda människa utan snarare behöver anställa fler.
Tyvärr verkar det inte finnas någon vilja att uppfylla detta behov utan man kör på i samma fossilbränslespår som för hundra år sedan. Kan någon förklara för mej vad låser fast denna brist på nytänkande och som kraftigt underlättar för bilägaren samtidigt som det ännu mer förbättrar miljön.
Vill samtidigt passa på och önska bloggare och kommentatorer en riktigt Glad Midsommar 🙂
Någon, tack ska du ha och trevlig Midsommar.
Visst tusan det är ju påsken som är glad och midsommaren som är trevlig.
God Jul, Glad Påsk och trevlig Midsommar så ska det ju vara… 🙂
Vad händer i Brasilien?
Här om nånstans tycks finnas folkliga protester och regimen har fått barrikadera parlamentsbyggnader.
Ser fram emot rapport ur Kildén & Åsmans perspektiv…. 🙂
Någon, vi är inga orakel och ingen av oss läser protugisiska eller spanska, så det är inte så lätt att ”rapportera”. Dessutom har ingen av oss följt utvecklingen i Latinamerika mer i detalj. Men om protesterna fortsätter att öka i intensitet blir det ett måste att mer i detalj sätta sig in i vad som sker.
mvh
Benny
hej Någon
jag tror inte alls att det finns någon motvilja mot att utveckla elbilen, och alla bilfabriker anpassar sig redan nu till den tänkta oljebristen och bensinprishöjningar genom att tillverka bilar som plockar mer effekt ur mindre cylindervolym. Industrin har tekniska problem med batteriernas uthållighet, livslängd och laddningstid, och måste sälja bilarna dyrt per styck så länge bara ett fåtal säljs, skalfördelarna som utgör industrins existensberättigande existerar inte ännu. Får de till det tekniska och man kan göra affärer så kommer elbilarna att dominera i framtiden, eftersom de utnyttjar energin bättre.
Konkuransen driver fram bilar som fabrikracers var för tjugo år sedan vilket gör dagens trafiksituation till en räsertävling. Jag vill ha en elbil som tar mig från punkt A till punkt B värdig alla människor som vistas i trafiken oavsett till fots, medelst cykel eller i en bil och till det räcker den batteriteknik som redan finns men bättre teknik lär följa med ökad produktion. Kan *marknaden* erbjuda eller krävs socialism och en (el)Trabant?
Blev fel i hastigheten 🙁
Hej sl, ska det börja med förstås… 🙂