Varför inte kräva att Tyskland lämnar euron och återgår till D-marken? Låter kanske helt absurt, men varför inte? Den nya tyska marken skulle omedelbart stiga starkt i värde i förhållande till euron. Enligt IMF skulle en ny mark stiga med minst 18 % i förhållande till euron. De övriga länderna i EU kommer omedelbart att stärka sin konkurrenskraft i förhållande till den tyska exportmaskinen som hittills vunnit allt på de övriga EU-ländernas underskott i handeln med Tyskland. Är det ett skämt? Ja kanske det. Men varför är det normalt att Schauble kan kränga idén om en tillfällig ”grexit” men inte med ett ord ifrågasätta de tyska handelsöverskotten med alla andra länder i EU? Jo, det anses som helt naturligt eftersom EU inte är en solidarisk Union utan ett Imperium med ett centrum (Tyskland, Holland, Luxemburg, Finland) och en periferi med ett kuvat protektorat (Grekland) och framtida protektorat (Portugal, Spanien, Italien).
När Grekland sägs ha konsumerat över sina tillgångar finns det en sanning i det. Men det är en ”sanning” som gäller också alla andra euro-länder, inte minst Frankrike. Som bekant så innebär ett exportöverskott alltid ett motsvarande importöverskott på annat håll. När Tyskland övergav D-marken och antog euron innebar det en automatisk devalvering som gav den tyska industrin extra stimulans. (Se diagram ovan) Alla andra länders underskott finansierades med emissioner av statsobligationer som i fallet Grekland till stor del köptes upp av tyska och franska banker. På grund av landets svaga ekonomi kunde Grekland inte ge ut obligationer utan att locka med mycket högre räntor än starka industristater i norr. Sakta byggdes statsskulden upp för att sedan rusa i höjden med ”hjälp” av Trojkan.
Tysklands handelsbalans i miljoner euro 2011
Att Tyskland med sitt enorma exportöverskott gentemot resten av euro-zonen är den verkligt skyldige för den svåra obalansen inom euro-zonen talar Schauble tyst om. Det ger mer röster att sparka på de fattigaste av alla inom zonen. Höjda löner och bättre arbetsförhållanden inom de prekära branscherna i Tyskland skulle snabbt minska exportöverskottet och obalansen i utbytet inom EU.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Tyskland, EU, Euro, Grekland
I grunden håller jag med. Men två kommentarer.
1. Handelsunderskotten i underskottsländerna var till en början (före finanskrisen) privatfinansierade. Förts när krisen slog till ”socialiserades” den skuldbördan. Precis som på 90-talet i Sverige. Kapitalistiska kriser utmärks just av att de med mycket pengar spar istället för investerar och konsumerar: privata överskott = statliga underskott.
2 Euron är inte orsaken till obalanserna i Europa. Det är den lönepress och social nedrustning som användes i Nordeuropa (inte minst i Tyskland och Sverige) för att öka exporten och produktionen och vinsterna. Men det är klart att utan euron hade flera av överskottsländernas valutor stärkts i takt med växande handelsöverskott och sänkt de senare. Sverige, utan övergång till euro, bidrog förhållandevis mycket till obalansens i Europa.
Skrev om det här i Kommunalarbetaren för fyra år sedan. En av flera artiklar:
http://www.ka.se/press-pa-loner-skapade-ny-kris
Hej Bengt, jag ser inte att vi är oense om något. Obalanserna är naturligtvis i sista hand beroende av starkt skilda produktiviteter inom en och samma valuta. Så därför blir euron ett instrument för ojämlikhet inom Unionen. Utan en gemensam solidarisk skattepolitik blir det självklart de starka som bestämmer.
mvh
Benny
Bent B
Bara en notering Sverige hade inget handelsunderskott under 90-tals krisen, nettot av export (varor och tjänster) minus import var inte negativt. Senaste gången som export-import nettot bidrog negativt till BNP var 1981. Då som tidigare på 70-talet (2 el 3 år) var det tillfällig oljeprischock som drog importkolumnen. Ingendera gången alarmerande på något sätt bara strax under nollstrecket.
Men det var bytesbalansunderskott i samband med 90-tals krisen. Normalt sett är handeln det dominerande i bytesbalansen. Det som i huvudsak drog ner bytesbalansen i 90-tals krisen var huvudlös spekulation i utländska fastigheter och utlandslån, räntorna för detta belastar bytesbalansen. Det som kallades för att den arme svensken hade ”köpfest”.
Man kan notera i sammanhanget med handelsobalanser att om man summerar Sveriges exportöverskott inflationsjusterat från 1994 tom 2009 så blir det på ett ungefär samma siffra som hela 2009 års BNP. Det är en oerhört stor summa, alltså under denna tid när skolan rustades ner, gamla dog av vanvård, dödssjuka spädbarn avvisades från akutvård av ”besparings” skäl producerad den svenske arbetaren ett hel års BNP som denne inte konsumerade. Det var så pass illa att landet ansåg sig för ”fattigt” för att låta alla arbetsvilliga arbeta och producera för den inhemska ekonomin, typ äldrevård av god kvalité.
Ja skuldbördan som början på 90-talet ”socialiserades” i Sverige berodde på att kapitalägare (gynnade av vinstökningar) fört ut pengar för att investera utomlands. Affärer som inte blev så lysande, minst sagt. Underskotten späddes på av att utländskt kapitals inkomster från räntor och vinster i Sverige var större än vad svenskt kapital hämtade hem från utlandet.
Men vi fick veta att vi underskottet berodde på att vi ”levt över våra tillgångar”. Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar drog åt svångremmen med det argumentet. Den svenska välfärden revs ner.
Jag skrev på den tiden mycket om det här i Kommunalarbetaren – belönades med en Guldspade av Föreningen Grävande Journalister. Men de nyliberala ekonomerna var dagens profeter i nästan hela massmedia.
Många av dem visste självklart hur det verkligen var, men höll tyst om det. Ett undantag, som bekräftar regeln, var en av dåtidens ledande liberala nationalekonom Hans T:son Söderström. Men bara i nationalekonomernas facktidskrift Ekonomisk debatt, som inte når några större massor.
T:son Söderström skrev att statens dåvarande budgetunderskott var citat
”en överflyttning av skulder från från privat till offentlig sektor. Folkhushållet skaffar sig inga nya skulder.”
Ingen ekonom invände i Ekonomisk debatt.
Trots att att den dominerande bilden var oriktig sympatiserade T:son Söderström uppenbarligen med att den spreds och skrämde upp folk.
– Bara inför ett hot om statsbankrutt verkar den svenska riksdagen vara kapabelt att begränsa de offentliga utgifterna, skrev han.
Alltså: Inget problem med en lögn som vilseleder bara den leder till önskat resultat. Samma sak kan sägas om dagens hets mot vanliga greker.