I dag sörjer det palestinska folket det politiska, sociala och militära helvete som blev deras lott när Ben Gourion 1948 utropade Israel som självständig stat. Vi sörjer med dem. Nakba var verkligen en katastrof inte bara för palestinerna och den politiska stabiliteten i hela mellanöstern utan paradoxalt nog också för det judiska folket. Staten Israel skulle ge judarna ett hem där de kunde känna sig säkra från pogromer och judehat. -Aldrig mera, var ledmotivet. Ingen annan stans i världen är en jude osäkrare än i dagens Israel. Vilken ironi. Risken att dödas eller skadas av anti-semiter är större i Tel Aviv än i New York och London.

Men paradoxen kan inte skyllas på arabiska extremisters anti-semitism. Dess orsaker finns i själva den israeliska statens definition som en judisk stat. Vem är jude enligt israelisk lag? Är jude den som har judisk mor eller som låtit omvända sig till judisk tro, svarar lagen. Där sitter grundbulten. De arabiska familjer som i århundraden levt på och brukat jorden i det som 1948 utropades till Israel blev därmed aldrig fullvärdiga medborgare i den judiska staten eftersom de inte har en judisk mor och saknar den rätta tron. Däremot kan en omvänd immigrerad ryss från uralbergen omedelbart hämta ut sitt israeliska pass oavsett hans/hennes totala avsaknad av band till den judiska diasporan. -Tig och var nöjd, det finns de som har det värre, används ofta som argument mot israeliska arabers klagan över att de behandlas som andra rangens medborgare. Ja, det är sant att fattiga förtryckta egyptier inte har det bättre, tvärtom. Men det är ändå inte ett värdigt argument. Förtryck kan aldrig försvaras med att det är värre på andra platser.

Allt talar dessutom för att Nakban fortsätter. Israel har aldrig godkänt en gräns och högern i landet driver på för ett totalt fördrivande av alla araber från palestinskt territorium. Araberna i Israel betecknas som ett ” transferproblem ”. Ordet fördrivning, etnisk rensning, är självfallet för laddat, men bakom ” transfern ” gömmer sig samma gamla rasism. När Israel firar sitt 70-årsjubileum är chansen stor att araberna inte längre finns kvar i landet, att ännu ett erövringskrig ägt rum med upprättandet av ett Stor-Israel som resultat. De palestinier som fortfarande finns kvar befinner sig då i Jordanien, Syrien, Libanon och övriga arabländer. Det är ett andra Nakba som bara kan förhindras av de arabiska massornas kamp för att befria sig från sina egna tyranner och ett kraftigt uppvaknande av en demokratisk sekulär rörelse för ett Israel där tron inte bestämmer arten av medborgarskap.

Intressant?
Bloggat: Rawia1, Rawia2, Jinge, Trotten, RoyaMatilda, Svensson,
I media: DN1, DN2, DN3,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Palestina, anti-semitism, rasism, 1948, etnisk rensning

Valborgsmässoafton firas inte med eld och krök i Frankrike. I stället har folket för vana att tutta på ordentligt i maj månad. I år blir det inget undantag. Sarkozy ” firar ” ett år vid makten. En period som han knappast kommer att minnas som sina ljuvaste månader i livet. För Frankrikes arbetare finns det verkligen inget att fira. Av Sarkozys löften blev det inte ens en tumme.

-Franska folkets köpkraft är min huvuduppgift, proklamerade den blivande presidenten innan valsegern rotts hem. Att han bara tänkte på den rikaste femtedelen av befolkningen höll han sig från att precisera. Hans första beslut som president blev att driva igenom ett skattelättnadspaket på 15 miljarder euro för de rikaste i samhället. Med det startade den nyblivna presidentens rutschbana i opinionsundersökningarna. Elever, lärare, papperslösa, och inte minst arbetarklassen självt tänker inte sitta med armarna i kors medan våren blommar.

Först har han studenterna på halsen. Den nya skolreformen innebär att 11 000 lärarare ska avskedas. Regeringen menar att de inte behövs eftersom antalet elever minskar. Men studenterna och lärarna vill inte alls lyssna på det örat. Färre lärare kommer enligt kritiska elever och lärare att medföra lägre kvalitet på undervisningen i framför allt skolor i fattiga områden, med fler elever i varje klass, medan elever i välbärgade skoldistrikt inget har att frukta förutom nya prisökningar på Ray-bans.. Redan innan det nyss avslutade skollovet höll eleverna flera stora demonstrationer i Paris med minst 30 000 deltagare. Även eleverna i andra städer mobiliserade, som 4 000 i Nice, 3 500 i Rennes, 3 000 i Tours och så vidare. I går den 6 maj hölls den första demonstrationen efter skolloven i Paris. Deltagandet var lägre än innan lovet , cirka 6 000 enligt studentorganisationerna. Men det stora testet kommer den 15 maj, då eleverna tillsammans med lärarna mobiliserar till en nationell demonstration i Paris.
De papperslösas kamp verkar ha pågått i evigheter. Ändå har inga verkliga framsteg gjorts i deras lagliga situation. Regeringen lovar hit och dit men de papperslösas situation regleras inte medan regeringen säger att den bara kan handla från fall till fall. Detta bekräftar vad vi redan sagt i den här bloggen : det är en medveten politik att låta utvisningshotet hänga över de papperslösas huvuden. Idén är att skapa lätthanterlig arbetskraft för ”skitjobben”. Alla vet, och vissa arbetsgivare säger nu rakt ut, att de papperslösa håller hela sektorer av ekonomin uppe. De arbetar, betalar skatt och sociala avgifter men de ska inte ges uppehållstillstånd som grupp. Omkring 600 papperslösa är i strejk sedan den 15 april och genom skicklig organisering och samarbete och stöd från fackliga organisationer som CGT och Droits-devant, har deras kamp blivit en verklig huvudvärk för Sarkozy som står för en ” selektiv immigration ”, det vill säga att välja de bäst utbildade bland de sökande. I stället för att isoleras lyckas nu i stället de papperslösa att bli en del av den organiserade arbetarrörelsens kamp. Många av dem har under kampens gång anslutit sig fackligt och öppet utmanat den rasistiska immigrationspolitiken genom att gå ut i strejk.
Kulmen på protesterna mot Sarkozys politik kommer den 22 maj. Alla fackliga organisationer kallar till en gemensam nationell demonstration i Paris för att säga nej till regeringens nya pensionsreform. Den innebär att antalet arbetsår som krävs för att få full pension vid 65 ökas ut med ett år till 41 år. I höstas lyckades Sarkozy driva igenom försämringar för lokförarna som hade ett eget pensionssystem. De kunde isoleras från resten av arbetarklassen därför att regeringen lyckades framställa lokförarna som gynnade. Däremot riskerar det att bli tvärstopp för 41-årsreformen. Vi ser fram emot den 22 maj. Olika kampfronter kan då knytas samman till en enda mäktig social rörelse som inte längre accepterar den rikemanspolitik som krims-kramspresidenten Sarkozy står för. Må tusen majbrasor tändas.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Frankrike, Sarkozy, CGT, elevstrejker, papperslösa, pensionsreform

Ordet papperslösa får de flesta att tänka på olyckliga flyktingar utan arbete och utan bostad, helt beroende av det offentliga. Men det är långt ifrån verkligheten för alla. I flera länder i Europa är de papperslösa alltmer en lättillgänglig och kuvad arbetskraft som inte vågar säga nej till arbetsgivarnas diktat. Många arbetar sedan åratal och betalar skatt samtidigt som de har ett utvisningsbeslut hängande över sig. I går hade jag tillfälle att lyssna till en man från Kamerun som på ett möte berättade sin egen otroliga historia. Mannen har sedan flera år en anställning som fysiklärare i en kommunalägd skola i Bryssel. Samtidigt hotas han av utvisning eftersom han är papperslös. Utan papper därför att utlänningsbyrån här i Bryssel alltid vägrat ge honom det uppehållstillstånd som till och med hans arbetsgivare, kommunen, gjort påtryckningar för. I stället tvingas fysikläraren att åka ”hem” till Kamereun under sommaruppehållet men accepteras sedan på nytt när skolan börjar. Allt detta är inte ett verk av Kafka. Det är inte byråkratiskt krångel som ligger bakom utan en medveten politik. Många papperslösa i Belgien och Frankrike har fasta arbeten sedan många år. Men de som ständigt lever under rädslan att utvisningsbeslut plötsligt kan verkställas är beredda att acceptera dåliga arbetsvillkor utan att protestera. Nu ska mannen försöka att vända på bevisbördan. Han stämmer kommunen för att ha anställt en papperslös lärare, vilket är olagligt. Han riskerar naturligtvis sitt arbete men sätter ändå tummen mitt i ögat på den olagliga praktik som satts i system.

Läs även andra bloggares åsikter om Invandrare, papperslösa, flykting, Belgien,

Första Maj är alla revolutionärers lilla Julafton. Då är det bara att oblygt presentera hela önskelistan som om genomförd kan bli början till en bättre värld utan kapitalistiskt förtryck. Här har du vår egen lilla lista.

***

Den nyliberala offensiven mot de arbetande i samhället har på mindre än ett kvarts sekel skapat en arbetsmarknad där ingen längre kan känna sig trygg och en lönesättning som undergräver kollektiva avtal och förbättringar för alla arbetande.

-För 6 timmars arbetsdag. Fördela arbetet på alla arbetare, anställda som arbetslösa.
-Lika löneökning i kronor och ören. Ingen ska tjäna mer än 60 000 kronor i månaden.
-Kollektivavtal för alla.
-Ta pengarna där de finns. Kraftigt ökad beskattning av de rika.
-Konfiskera alla riskfonders vinster på spekulation i matvaror.

Omsorgen om de äldre är inte längre en kollektiv uppgift. Med nyliberala recept tvingas allt fler familjer eller ensamstående äldre att ta hand om sig själva. Har du haft det bra ställt i livet då kan du unna dig en bekväm ålderdom. Annars tar fan dig.

-Riv upp pensionsreformen och bygg ett nytt kollektivt solidariskt pensionssystem där var och en bidrar efter förmåga.
-Kraftig ökning av grundpensionen

Skolan splittras alltmer och privata skolor breder ut sig. Elever med svår bakgrund riskerar alltmer att hamna i bakvatten. De rikas ungar behöver bara lägga upp pengarna för att garanteras förstklassig utbildning.

-Alla skolor i statlig regi.
-Fri utbildning för alla.
-Kraftig ökning av lärarnas löner.

Kapitalismens sätt att exploatera Jordens resurser leder mänskligheten rakt in i en katastrof. De projekt som Kapitalet inte kan omvandla till profit föses åt sidan som en omöjlighet.

-All energiproduktion och tyngre transporter i samhällets ägo.
-Anta omedelbart en plan för övergång till en fossilfri energiproduktion.
-Stoppa all prospektering efter fossila bränslen
-Förbjud alla bilmotorer som dricker mer än 0.7 liter per mil vid hundra kilometer i timmen.
-Fria offentliga transporter för alla.
-Beskatta transporter av alla lyxvaror.

När du blir sjuk gäller det att ha kalla fötter. Privatiseringen av sjukvården ställer alltfler inför olösliga finansiella problem.

-Fri sjukvård
-Bygg ut den offentliga sektorn.
-Kraftig löneökning för alla offentligt anställda med mindre än 30 000 i månaden.

Imperialismen breder ut sina tentakler över Jorden. Fattiga människor i många länder krossas av den moderna produktionsapparaten. Jordbruket dör ut och jordlösa samlas i slumstäder där endast misär väntar.

-USA ut ur Irak.
-Inga svenska soldater till EU’s ”fredsstyrkor ”
-Upphäv alla fattiga länders utlandsskulder.

Kapitalisten lyder under en enda logik : Öka vinsten eller gå under. Arbetaren kan bara befria sig från löneslaveriet om han avskaffar kapitalismen.

-Var realist. Kräv det otänkbara .

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 1a Maj, Politik, Solidaritet, Miljö, Imperialism,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Hungerupplopp, IMF, Världsbanken, FN, FAO, svält

Det skriver den belgiska fackföreningen FGTB i senaste numret av sin veckotidning. Jag har redan i flera artiklar i vår blogg dragit uppmärksamheten till det faktum att lönernas andel av förädlingsvärdet(andel av BNP) i samhället oupphörligt minskat sedan början av 80-talet. Det handlar om tusentals miljarder kronor som hamnat i Kapitalets i stället för arbetarnas fickor. FGTBs undersökning bekräftar att trenden också gäller i Belgien. Vid 80-talets början var lönernas andel strax över 60 procent av BNP. I dag ligger de för första gången i modern tid under 50 procent. Ser vi till den individuella arbetarens andel ligger den ännu lägre vilket beror på att antalet yrkesverksamma ökat och att därmed fler arbetare delar en minskande ”kaka” . Den nyliberala offensiven har burit frukt i alla större industriländer. Enda landet där statistiken inte entydigt visar samma trend är Storbritannien. Varför det är så finns det anledning att återkomma till. Antagligen handlar det om statistiska irrgångar.

Läs även andra bloggares åsikter om Löner, Belgien, FGTB, Nyliberalism, BNP

Gästskribent: Kjell Pettersson

Kommunalarbetareförbundet är Sverige största fack. Närmare 600 000 medlemmar. I huvudsak är alla medlemmar välfärdsarbetare. Vi möter dem inom barnomsorg, hemtjänst, sjukvård, renhållning, transporter… dessa samhällsbärare.

Deras löner är skamligt låga i förhållande till den oerhörda samhällsnytta som utförs.

Närmare 600 000 kommunalare är en mäktigt kraft. En stridsignal från deras fackliga organisation så stannar Sverige.

Tyvärr har inte kommunalarna den ledning de förtjänar.

En ledning som genom sitt passiva agerande öppnat dörren för en samhällsutveckling där kommunals medlemmar är bland de som drabbats och drabbas hårdast. Det var i första hand kommunalarna som den socialdemokratiska statsministern Göran Persson gav ”hedersuppdraget” att sanera Sveriges ekonomi efter att regeringen Bildt mellan 1991 och 1994 kört landet i botten.

Priset för kommunalarna blev hårt. Uppsägningar, nedskärningar, ständiga omorganisationer…allt färre händer fick göra samma arbete som innan saneringspolitiken. Detta sargade kommunalarbetarna, som i första hand är kvinnor, hårt. Deras kroppar blev utslitna i förtid. Många av dem tvingades till långvarig sjukskrivning. En del tvingas gå i förtida pension.

Kommunals ledning lyfte inte ett finger för att protestera mot den socialdemokratiska högerpolitiken. Lojaliteten med det socialdemokratiska partiet vägde mycket tyngre än medlemmars omedelbara intressen.

I september 2006 bildar alliansen regeringen.

Nedskärningarna och försämringarna har kommit slag i slag. A-kassan, sjukförsäkringar, privatiseringar…alla åtgärder som slår hårt mot kommunals medlemmar.

Kommunals ledning är fortfarande lika oförmögna att göra motstånd mot dessa attacker. En del verbala utfall, några korta kampanjer som i första hand mobiliserat de egna ombudsmännen. Den kraft som 600 000 medlemmarna har används inte.

Nu är det två dagar innan Första Maj.

Kommunals ledning skall starta en kampanj mot alla de försämringar i sjukförsäkringen som riksdagen fattar beslut om den 4 juni.

Och den här gången har Kommunals ledning tänkt till ordentligt.

Nu är det stora saker på gång.

För kampanjen består inte bara av en namninsamling. Utan som extra krydda kommer den att kombineras med kampanjkort. Detta för att för att få regeringen att dra tillbaka alla de förslag till försämringar av sjukförsäkringen som klubbas av riksdagen 4 juni.

Kan tänka mig att det i detta nu är rätt skakigt i kanslihuset. Säkert har Reinfeldt redan samlat den övriga regeringen för att diskutera det akuta läget. Det går nästan att ta på den spänning som skakar det svenska klassamhället i grunden. Kommer regeringen tvingas att avgå? Är krisgrupperna inkallade? Blir det nyval? Obekräftade rykten säger att sju extraplan står startberedda på Arlanda för förbereda regeringens flykt ut landet. Frågorna hopar sig…

Det heter att svensk fackföreningsrörelse är i kris.

Kommunals ledning bekräftar återigen hur djup och omfattande den krisen är.

Läs även andra bloggares åsikter om Vårsdstrejk, Kommunal, LO, 1a Maj

-Araberna måste bort. Men vi behöver ett passande tillfälle för att det ska ske, som ett krig exempelvis, skrev den israeliska statens grundare och förste premiärminister, David Ben-Gurion, redan 1937.

Krig blev det och över en halv miljon palestinier drevs på flykt från hem och gård. Än idag lever de, deras barn och barnbarn i flyktingläger, öppna fängelser som Gaza och i bantustans på Västbanken. Myten att Israel skapades på ett land utan folk för ett folk utan land vårdas aktivt av den sionistiska rörelsens mest extrema anhängare. Att stora delar av den odlingsbara mark som den nya staten la under sig tillhörde palestinska bönder sedan generationer tillbaka förnekas eller skjuts åt sidan som ovidkommande, man kan inte göra omelett utan att krossa ägg.

Att den israeliska regimen inte erkänner några gränser bevisar att ockupationen av Västbanken inte är en militär ockupation efter ett krig. Det är ett kolonialt projekt med mål att ta så stora landområden som de lokala styrkeförhållandena och det internationella samfundet tillåter. Den medvetna bosättningspolitiken kan inte förklaras på annat sätt. Att skriva under internationella avtal och delta i fredsförhandlingar och samtidigt helt ogenerat bygga vidare på ockuperad mark är en medveten taktik som helt bygger på det tysta samförståndet från Vita Husets sida. Det var exemplevis vad Bush lät förstå i det hemliga brev han sände Ariel Sharon 2004.

De ”fredssamtal” som pågår mellan Oelmerts regering och Abbas PLO är bara ett skådespel som aldrig kommer att leda till bildandet av ett fritt Palestina, inte ens på de 22% av det Palestina som fanns 1948 och som erbjuds palestinierna i dag. Orsaken ligger djupt rotad i den sionistiska rörelsens vägran att erkänna några andra gränser än Medelhavet och Jordaniens. Däremellan finns det Stor-Israel som allför många drömmer om i dagens Israel. Genom att påtvinga palestinierna i de ockuperade områdena bedrövliga levnadsvillkor söker Tel Aviv att lösa en del av det ”transferproblem” som ingen riktigt vill tala öppet om. Allt fler palestinier som kan ger sig av till andra länder. Ja det finns till och med en ”arbetsförmedling” som informerar om vilka möjligheter som finns på annan plats. Men detta kan inte lösa problemet att det i Israeliska högerns ögon fortfaranade finns alldeles för många palestiner i Israel och i de ockuperade områdena.

Det är med det som bakgrund som det inte är nojja att varna för ett nytt krig utlöst av Israel för att med Ben-Gourions ord uppnå målet: ”araberna måste bort”.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Politik, USA, Ben-Gourion, 1948

Den totala humanitära katastrofen närmar sig snabbt i Gaza, sedan Israel helt ostraffat blockerar all tillförsel av olja och bensin till det inringade getto som Gaza blivit. Till följd av den israeliska regeringens blockad har FNs flyktingorganisation tvingats inställa leveransen av mat till den belägrade befolkningen? En miljon av remsans 1.5 miljoner innevånare är beroende av FNs matprogram. John Ging är chef för FNs hjälpprogram i Gaza.

-Redan för tre veckor sedan varnade vi de israeliska myndigheterna för den katastrof som väntar, men inget händer. Det är en skymf mot det palestinska folkets värdighet och ett brott mot de mänskliga rättigheterna och internationell lag, säger John Ging.

Utan olja stannar det mesta. Elkraftverket går på tomgång och hushållen är nästan helt utan ström. Gazas gator är tomma på bilar. Åsnor och hästar gör sitt bästa för att varutransporter ska fortgå. Sopavfall kan inte längre fraktas bort och samlas därför i hög på gatorna. Många sophögar brinner och vatten saknas för att släcka eldarna. Stanken av brinnande sopor ligger över hela Gaza stad.

När svenska dignitärer i maj åker till Israel för att fira landets 60-årsjubileum ger de extremisterna med Oelmert i spetsen en hjälpande hand. I dessa dagar av hettsiga debatter av Olympiaden i Kina är det en skam att Mona Sahlin med fler tar fram festkläderna för att skåla med ledarna för ett land som stänger in ett helt folk i ett fängelse utan tak.

Intressant?
Bloggat: Svensson, Rawia, Motbilder,
I media: DN1, DN2, SVD1, SVD2,
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, blockad, Mona Sahlin, Oelmert, Olmert, Politik

I dag friade domstolen i Queens, en stadsdel i New York, de tre poliser som den 25 november 2006 med 50 pistolskott sköt afroamerikanen Sean Bell till döds utanför nattklubben Jamaica i Queens. Sean Bell skulle gifta sig dagen efter och hade firat sista kvällen som ungkarl med sina kamrater. När de lämnade nattklubben blev de anropade av poliser och något gick fel. Inom några sekunder avlossade polisen femtio skott och Bell dödades.

-Domare Coopermans ansvar var att ta ett beslut baserat på de bevis som lagts fram inför rätten. Amerika är nation styrd av lagar och även om alla inte håller med domslutet och domstolens åsikter accepterar vi dess auktoritet, sa New Yorks borgmästare Michael R. Bloomberg efter domslutet.

I de fakta som lagts fram finns det inget som bevisar att de tre poliserna var utsatta för ett reellt hot. Det faktum att de trodde sig vara i fara räckte för domstolen vad gällde ansvar eller inte för dödsskjutningen.

Vid sidan av medkänsla för Sean Bells familjs och tillkommande hustrus sorg och besvikelse över domstolens beslut finns det att frågetecken som det är upp till var och en att räta ut: Om Sean Bell hade varit vit, bördig en rik familj i Long Island, och om poliserna varit afroamerikaner vilket beslut tror du domstolen fattat?

Intressant?
Bloggat: Svensson1, Svensson2,
Läs även andra bloggares åsikter om rasism, USA, polismord, , Samhälle