Marine Le Pen seglar i medvind

.

Färska opinionsundersökningar visar att den franska extremhögern seglar i stark medvind. I en ny gallup svarar inte mindre än 31 procent att de ansluter sig till Marine Le Pens och Nationalfrontens värderingar. Ännu värre är kanske att bara 35 procent säger att de tar helt avstånd från frontens idéer, något som över 50 procent sa sig göra för knappt ett år sedan.

.

Respektabelt och med siffror i handen är Marine Le Pens giv.

.

Samtidigt visar en annan undersökning att 21,5 procent svarar att de skulle rösta på Marine Le Pen om presidentvalet hålls i dag. I vilken riktning siffrorna kommer att peka i maj när valet äger rum kan vi bara gissa. En kvalificerad sådan är kanske att hennes resultat i första valomgången kommer att ligga just kring 21 procent. Eller kanske mer ändå om hon får benäget bistånd från Socialistpartiet som bara har uppoffringar och en mörk finanshorisont att erbjuda och från Sarkozys UMP som den här gången inte kommer att kunna vinna väljare från Marine Le Pen med en ”tuff” agitation mot utlänningar, läs muslimer.

Marine Le Pen har lagt om pappa Jean-Maries strategi, från att uteslutande hacka på immigrationen och islamismen till att koncentrera frontens propaganda till det ekonomiska planet. Receptet som Marine Le Pen kokat ihop kan sammanfattas i ett ord –protektionism.

Som första parti ut på plan presenterade hon häromdagen i en två timmars lång presskonferens partiets program inför presidentvalet. Himmel och gröna skogar lovas till småföretagare och arbetare i ett program som bryter med frontens tidigare anslutning till de nyliberala dogmerna om den fria marknadens gudomlighet.

Den nya linjen har tre grundpelare: lämna euron och EU, stoppa immigrationen och skydda franska småföretagare. Om väljarna ger fronten sitt förtroende lovas de jobb, högre löner och stora besparingar tack vare ett stopp på immigrationen.

.

-Finanskris.  alla partier(UMP etc) , alla är globalister, alla är skyldiga,

Slut upp i Nationalfronten.

.

Det hela är ett jonglerande med siffror utan någon som helst seriös bevisföring i en femårsplan fram till 2017.

Att lämna euron och återinföra den franska francen kommer enligt programmet att spara in 87,6 miljarder euro. Varför finns det inget svar på. I presentationen menade Marine Le Pen att den nya francen kommer att devalveras med 9,4 procent. En siffra helt tagen ur luften samtidigt som de flesta beräkningar som finns pekar mot en devalvering på minst 20 procent om francen återinförs.

Om fronten får makten ska den inför punktskatter på vissa varor plus en 3-procentig skatt på alla importerade varor och tjänster. Inkomsterna från dessa tullar ska finansiera en fond för ”nyindustrialisering” och en löneökning netto på 200 euro i månaden för alla med en nettolön under 1 500 euro i månaden. Enligt fronten kommer de protektionistiska åtgärderna att ge strax över 200 miljarder euro fram till 2017. Hur andra länder kommer att reagera på frontens tullavgifter berörs inte med ett ord. Det är rena Alice i Underlandet.

Den andra huvudpunkten i Marine Le Pens krigsplan för presidentvalet är den gamla käpphästen –stoppa invandringen. Den här gången har fobin försetts med siffror. Från dagens 200 000 invandrare per år ska invandringen strypas till 10 000 per år när vi nått 2017. Det ska spara in 40,8 miljarder euro säger hon som alltid framställer sig som Jean d’Arcs reinkarnation. Hur ska det gå till?  Genom att skära ned på sociala bidrag till ”utlänningarna”, och genom att avskaffa hjälp till äldre och slopa vårdbidrag från staten ska 22 miljarder euro sparas.

.

Far och dotter. Där den ene provocerade med klavertramp försöker dottern visa upp en fasad av omtanke för de små i samhället.

.

Utöver det ska bidrag, jobb och bostad reserveras för franska medborgare och de invandrare som gått arbetslösa i ett år och som inte ännu bott i landet mer än tio år kastas ut. Det ska spara 14 miljarder.

Marine Le Pen berör inte med ett ord vilka inkomster staten får från invandrarna, i form av inkomstskatter, i form av minskade pensionsavgifter eftersom nästan alla invandrare är i arbetsför ålder. Hennes kalkyl att invandringen kostar 40,8 miljarder är helt enkelt nonsens, ren rasistisk propaganda som tyvärr har en resonansbotten tack vare de borgerliga och socialistiska ”demokraternas” ryggradslösa hållning gentemot invandrare. De ses som en tillgång för att städa i tunnelbanan och för att tvätta och stryka åt herrskapen och som en lämplig slagpåse för att så split i samhället. Nu skördar Marine Le Pen borgerlighetens draksådd.

Hur ska man placera frontens nya ”arbetarpolitik”? Rent ideologiskt finns det mycket som har rötter i den rena fascismen. Främlingsfientligheten känner alla igen. Att det inte kläds i en hatpropaganda om de kosmopolitiska judarnas internationella sammansvärjning är förståligt. I stället får arabiska muslimer stå som syndabockar för det ”ofranska” och den internationella finansen tar de ”kosmopolitiska judarnas” plats i ekonomin. Det är dess fel att ”jobben flyttar utomlands”.

Den reaktionära, nationalistiska och protektionistiska politiken får vind i seglen från den etablerade politikens budskap att i finanskrisernas och statsskuldernas epok finns det ingen annan framtid för den arbetande befolkningen än uppoffringar. Svett och tårar för att bankirernas och spekulanternas vinster inte ska naggas i kanten. Med ett sådant budskap till människorna blir allt prat om tolerans och förståelse, det vackra med ett ”multikulturellt samhälle” och alla andra pratbubblor totalt ineffektiva argument mot Marine Le Pens chimär om ett nytt franskt folkhem.

.

Media:DN1,SVD1,AB1,DN2,DN3,GP1,DN4,SVD2,ETC,DN5,DN6,SVD3,

Bloggare;Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Le Pen, Nationalism, Protektionism, EU, Euro

Riksbankerna det privata

kapitalets kassakista

.
I dagarna har olika nationers centralbanker stått i rampljuset.

Den nationalistiska högerregeringen i Ungern inför den ena begränsningen av demokratin efter den andra. Men en av alla ”reformer” har också fått den internationella finansen att resa ragg. Parlamentet har upphävt centralbankens absoluta självständighet. Det går inte ihop med EUs fördrag som stipulerar att ingen kan besluta över centralbankerna och att deras enda uppgift är att bevaka att inflationen inte överstiger 2 procent.

Ultranationalisten Viktor Orban driver Ungern in i en polisstat

.

Efter det ungerska beslutet kastade sig ”marknaden”, det vill säga det lilla fåtal av jättebanker och fonder som står för nästan all spekulation mot olika valutor, över den ungerska forinten, som föll snabbt i förhållande till dollarn och euron. De som inte följer ”spelreglerna” straffas snabbt av Gud…, nej Marknaden. Något att tänka på för Vänsterpartiets nya ledarskap som menar att smått är vackert och underlättar för den arbetande befolkningen att skydda sig mot den Stora Stygga Vargen på världsmarknaden.

Men fler centralbanker har utmärkt sig. EUs egen centralbank ECB fortsätter att ösa pengar över de privata bankerna för att de ska känna sig i goda händer. Inte mindre än 490 miljarder euro lånades nyligen ut över en treårsperiod till unionens storbanker till 1 procents ränta. Att samma banker kommer att låna ut dessa pengar till Italien, Spanien och andra skuldsatta till mycket högre ränta går osagt. Vansinnet är uppenbart. ECB använder offentliga pengar till låna ut åt privata banker eftersom ECB enligt EUs fördrag är förbjuden att låna ut pengar till enskilda medlemsstater. Om Grekland kunde låna till 1 procents ränta vore krisen över omedelbart.

Nej, det är Greklands befolkning som ska betala krisen med ett åtstramningsprogram som kommer att leda landet in i en social katastrof med en depression som grekerna inte upplevt sedan trettitalet. Det privata bankkapitalet ska däremot räddas till vilken kostnad som helst. ECB öser pengar över dem för att ska ha stabila kassor att spekulera med mot olika länders statsskulder.
I dagarna har det också publicerats information om den amerikanska centralbankens, FED, agerande. Den stora nyhetsbyrån Bloomberg krävde att FED skulle publicera uppgifter om hur mycket som lånats ut till bankerna och till vilken ränta. FED vägrade släppa informationen men en domstol beordrade centralbanken, under offentlighetsprincipen, att ge Bloomberg vad de krävde.

.

.

Håll i er. Tusentals miljarder dollar har lånats ut till en ränta på 0,01 procent. Tar vi inflationen i beräkning innebär det att de privata bankerna får betalt för att låna pengar av FED. Inte illa. Med kassakistan full av gratis kredit från staten kan samma banker kasta sig ut i den krisdrabbade världen och kräva 6, 7 ja, 9 procents ränta på olika länders statsobligationer.

-Är det normalt att privata banker, som vanligen lånar av centralbanken till 1 procent, i kristider kan göra det till 0,01 procent, medan vissa stater i kris tvingas betala 600 till 800 gånger högre ränta?
’Att regeras av den organiserade finansen är lika farligt som att regeras av den organiserade brottsligheten’, sa Franklin Roosevelt. Han hade rätt. Vi upplever en kris för den avreglerade kapitalismen som kan bli ett självmord för vår civilisation.
De drastiska orden av Michel Rocard finns att läsa i en artikel i den franska dagstidningen Le Monde 2 januari i år. Michel Rocard var premiärminister 1988-91 under François Mitterrand och Socialistpartiets ordförande 1993-94.

Michel Rocard och Mitterrand då det begav sig.

.
Michel Rocards upprördhet är mer än berättigad. Varför inte låta Grekland, Italien, Spanien, och andra låna till 0,01 procents ränta och i ett huj sanera de obetalbara lån som ackumulerats under åratal. Det handlar inte om att ”bestraffa lata greker”. Kloka industrialister vet att överskott motsvaras av underskott. Därför säger de tyska arbetsgivarna att det är dags att Tyskland tar itu med sitt stora exportöverskott och höjer lönerna för Tysklands arbetare. Läs mer om det i Götes blogg här under.

.

Media: DN1,SVD1,ETC,ETC2,DN2,DN3,SVD2,SVD3,

Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, ECB, FED, Statsskulder, Banker, Finans

Mina önskningar inför 2012

.

Det är tradition att vår blogg inför ett nytt år spekulerar i vad som väntar oss. Att skriva prognoser är att sätta ut hakan. De gångna åren har våra gissningar väl varit si och så, inget att skryta över och inget att skämmas över.

Inför 2011 missade vi dock det som skulle överskugga allt annat under året –den arabiska våren. Trots att upproret startade i Tunisien just dagarna innan Jul 2010 var det ingen som såg vad som skulle komma i land efter land. Än en gång visade det levande livet att det är mycket lättare att ”förutspå” det som redan skett än att säga något vettigt om framtiden.

Så i år blir det ingen prognos om vad som kan tänkas ske 2012. I stället ska jag avslöja vad som finns på min önskelista inför det nya året. Går de i uppfyllelse är det bara att korka upp bästa champagnen till Nyår 2013. Men små framgångar och delsegrar är inte heller att förakta, speciellt inte i en period där borgerligheten tror att den kan tillåta sig allt.

Min första och högsta önskan är att 2012 går till historien som det år då den arbetande befolkningen stod upp och slog tillbaka den tre decennier långa trenden av ökade vinster på lönernas bekostnad. Den mest grundläggande av alla förändringar som nyliberalismen inneburit är den sjunkande löneandelen av bruttonationalprodukten till förmån för vinsternas andel. Det handlar om förskjutningar på några procent, upp till 10 procent i vissa länder, vilket svarar mot enorma överföringar av rikedom från de lönearbetande till de som lever på inkomst av kapital. Finansens toppar har tagit makten med benägen hjälp av underdåniga politiker. Mitt hopp är att allt fler, ja miljoner och åter miljoner, ska börja inse att dagens maktstruktur endast kan leda till allt större klyftor och orättvisor i samhället och att det finns bara ett sätt att sätta stopp på denna katastrofala utveckling –ta ifrån dem makten.

.

.

Min andra önskan inför 2012 är att den arabiska revolutionen som tog världen med överraskning för exakt tolv månader sedan ska segra. Det är långt ifrån säkert att det blir så. Mäktiga krafter i Egypten, Tunisien, Libyen med flera länder verkar, tillsammans med Obama, Sarkozy och andra försvarare av det bestående, för att de arabiska folkmassornas krav på frihet, värdighet och rättvisa inte ska rubba de härskandes grepp om makten. Farorna är många, alltifrån generaler med en kontraevolution på agendan till reaktionära fundamentalisters strävan att sätta religionen i maktens säte och kvinnorna i baksätet.

Hoppet står till alla de som de senaste tolv månaderna stått i spetsen för en verklig befrielse av de förtryckta. De har med sitt mod och sin beslutsamhet visat att allt ännu är möjligt. En seger för upproret i Syrien skulle betyda enormt mycket för att ge ny energi och stimulans till hela regionens revolt mot förtryck och despoti.

.

.

Min tredje önskan och förhoppning inför 2012 kan uppfyllas i Mittens Rike. På ett par decennier har ett par hundra miljoner kinesiska män och kvinnor dragits in i den kapitalistiska marknadsekonomin vilket gjort Kina till världens verkstad för konsumtionsvaror. Under det gångna året har många förtryckta i Kina, både arbetare och fattiga jordbrukare, rest sig mot det kinesiska kommunistpartiets envälde och den djungelkapitalism som frodas i partiets beskydd. Mitt hopp är att partiets maktmonopol bryts, att den förstelnade byråkratin störtas i gruset och att den kinesiska arbetarklassen befriar sig från sina bojor. Det blir också slutet för alla multinationella företags utnyttjande av billig arbetskraft utan rätt till organisering i självständiga fackföreningar och politiska partier. Ett sådant Kina ser jag gärna växa ut till en gigant. En stor seger för de arbetande i Kina är en seger för hela världens arbetarklass.

.

.

Med det är min önskelista slut. Jag har många andra hopp inför framtiden. Men infrias de tre önskningarna ovan då blir 2012 det år då hela Världen förvandlades. Det är väl något att se fram emot?

.

Gott Nytt År till Er alla.

.

Media:DN1,SVD1,SVD2,DN2,SVD3,DN3,DN4,SVD4,DN5,SVD5,

Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,KP,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kapitalism, Nytt År, 2012, Kina, Arbetarklass

Trevlig helg och ett Gott Nytt År

.

Det har varit ett fantastiskt år. Gamle Lenin sa att ibland känns ett år som decennier, det händer inget, och så plötsligt sker decennier på ett år, allt kastas omkull. Inget exakt citat, men ändå. År 2011 var som ett decennium. I årtionde efter årtionde har reaktionära militärer och despoter regerat i den arabisktalande världen. Så länge att det gav upphov till myten att ”araberna är inte mogna för demokrati”.

På tio månader slogs myten i spillror och de västliga ideologer som skapat myten framstod i blek dager. Fyra diktaturer har störtats av folkliga uppror och fler är på gång. Världshistoria skrevs 2011. Det kommande året lovar att bli minst lika upphetsande. Ska Bachar Assad falla? Vad kan ske i Algeriet och Marocko? Och inte minst – ska  rika oljekungar kunna fortsätta att härska med stöd av USA?

För oss på bloggen har det varit ett nöje att skriva om den arabiska våren. I debatten om revolutionen i Libyen har det rått skarpa meningsskiljaktigheter i den radikala vänstern. Förhoppningsvis blir det möjligt att klara ut dem under det kommande året.

Men det är inte bara den arabiska våren som skakat om 2011. Den internationella finanskrisen har gått över i en ekonomisk kris. Våra regeringar har öst pengar över de privata bankerna och tagit över deras skulder. En privat skuld skapad av giriga bankirer har gjorts till en statsskuld och nu skickas räkningen till de arbetande. Vi har efter bästa förmåga följt krisen och informerat om det motstånd som de härskandes ”krispaket” mötts av.

Det är med glädje vi sett att ni läsare blir allt fler och att många av er dagligen besöker vår blogg. Det är den enda stimulans vi behöver för att med energi gå in i det nya året som lovar bli lika spännande som det gångna.

Så med det löftet vill vi tillsammans med Kalles Blues Band önska er en riktigt trevlig helg med vila, god mat och kanske en god bok. Väl mött 2012. Nu tar vi ledigt ett tag om inte något riktigt omskakande sker. För då ryker alla föresatser om bloggvila över helgerna. Politiken väntar inte på att helgerna ska ta slut.

Benny & Göte

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Revolution, Marx, Lenin, Arabiska våren, Libyen, Assad,

Egyptens revolutionärer i motvind

-Det är en kontrarevolution. Det finns en systematisk plan för att hindra en fredlig demokratiseringsprocess.

Nej, det är inte ett uttalande av en förkämpe för ett fritt och demokratiskt Egypten som talar. Det är vad general Adel Emara, vice försvarsminister och medlem i det nationella armérådet, sa vid en presskonferens i måndags.

-Vi bara försvarar revolutionen mot sabotörer som styrs från utlandet, ville generalen påskina i ett makabert försvar av det extremt brutala tillslaget mot tältlägret på Tahrirtorget och de efterföljande demonstrationerna utanför regeringsbyggnader i närheten av torget.

.

Tusentals ungdomar riskerar sina liv i kampen mot militärens repression.

.

Det är en modern dramatisering av sagan om Vargen och Rödluvan vi är vittne till. Den verkliga kontrarevolutionen klär sig i revolutionens dräkt och hoppas kunna sluka de ungdomliga revolutionärerna och stoppa arbetarnas strejker och självständiga organisering i fria fackföreningar.

Tiden då de aktiva på Tahrirtorget hade förhoppningar om att militären stod på revolutionens sida är definitivt över. Kontrarevolutionen kommer inte från mörka okända krafters sida, inte heller från det muslimska brödraskapets sida utan från de militärer som i desperation gjorde sig av med Mubarak i syfte att rädda vad som räddas kunde av deras makt och inflytande.

Att militären nu mer öppet slår mot alla demokratiska och revolutionära krafter visar att arméledningen anser att risken för uppror i kasernerna och ordervägran på gatorna är minimal. Den kanske bedrar sig grovt.

.

Misshandeln av den unga kvinnan haar chockat de flesta i Egypten.

.

Den drar sig inte ens för att inför omvärlden visa upp sitt mest brutala ansikte och låter alla veta att aktivister torteras och misshandlas godtyckligt. Vad som skedde i hemlighet i inrikesministeriets källare och fängelsehålor under Mubaraks diktatur tror sig militären nu kunna bedriva inför öppen ridå mot de som kräver att revolutionens mål genomförs.

Det är en farlig balansgång för generalerna. Det bevisar uppståndelsen efter den brutala behandlingen av den unga kvinnan som halvnaken släpades i håret medan en soldat sparkade henne i magen. Det är bilder som chockar även de konservativa krafter i landet som nu anser att ”nog är nog’ och tycker att ordning och säkerhet är viktigare än fortsatt demokratisering av samhället. I går samlades tusentals kvinnor och män i protest mot det speciella förtryck mot kvinnor som militärens kravallstyrkor och betalda huliganer ägnar sig åt.

Det står nu helt klart att SCAF, det militära rådet, inte tänker släppa ifrån sig makten till ett valt parlament och en regering utsedd av detsamma. Det handlar inte bara om att behålla kontrollen över den politiska processen utan kanske lika mycket om att behålla generalernas position vid de ekonomiska köttgrytorna. Inte mindre än 20 procent av landets industriella och finansiella företag konrolleras av militära höjdare. Det förklarar också militärens aggressiva agerande mot strejkande arbetare och att militärrådet inte respekterar beslutet att upplösa den officiella fackföreningen och rätten för de anställda att bilda fria fackföreningar. Strejker har olagligförklarats och strejkande arbetare angripits av militär och huliganer.

.

I dag tisdag protesterade många kvinnor tillsammans med män mot militärens brutalitet.

.

Innebär de senaste veckornas utveckling att kontrarevolutionen går mot en seger? Det är säkert en förhastad slutsats. Sedan upprorets start i januari har framgångar följts av bakslag och nya framgångar i sin tur. Kraftmätningen är ännu igång och ingen kan i dag förutsäga hur slutresultatet kommer att se ut.

Generalerna kan inte återupprätta en ren militärdiktatur utan att förlora all legitimitet både inom landet och internationellt. Dess plan på en allians med det muslimska broderskapet baserat på en stor majoritet i parlamentet och en lydig regering verkar också hänga i luften. Brödraskapet riskerar att förlora inflytande till salafisterna om de går in i en alltför intim allians med generalerna. Just nu verkar brödraskapets ledning tveka inför vilken strategi de ska följa. Många av deras yngre medlemmar har deltagit aktivt i nästan alla mobiliseringar mot förtrycket och kontrarevolutionens försök att vrida klockan tillbaka. Vid ett alltför gemytligt samarbete med militärrådet kan de helt tappa greppet över stora grupper de har ideologisk kontroll över.

.

Media: DN1,SVD1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Kairo, Tahrir, Militär, Revolution

Våren smälter permafrosten.

.

Bli inte rädd. Det är inte en varning från Durban om snara utsläpp av stora mängder metangas ur Sibiriens tundra. Bli i stället glad, för det blåser plötsligt varma protestvindar över Röda Torget. Kylan som härskat alltsedan före detta KGB-agenten Vladimir Putin kom till makten för tolv år sedan börjar ge med sig.

.

Kungaparet gillar att uppträda i  blått.

.

Bilden av ett till synes stabilt och alltmer välmående samhälle, med en steril politisk opposition av nostalgiker och röd-bruna ultranationalister och en politiskt ointresserad befolkning var falsk. Det rörde sig under ytan utan att det syntes. Liksom vid andra plötsliga utbrott av missnöje räcker det med en liten gnista för att protesterna ska välla fram och ta alla med överraskning.

Redan under valkampanjen fick vi en antydan om vad som var på gång. Machohjälten Putin som haft för vana att brösta sig inför folket blev plötsligt utbuad när han efter en match i en kampsport av något slag hyllade den ryske världsmästaren. Media försökte snabbt förklara att det inte var Putin som buades ut av publiken men den slagne motståndaren. Oavsett hur det var med det så var det ändå som om. För ocensurerade videoklipp från händelsen sågs på U-tube av mer än tre miljoner personer.

.

-Ingen röst.

.

Den starke ledaren, machofiguren Putin, härskaren i Kreml klarar enkelt av utmaningar från andra ”starka män”. De hamnar i fängelse efter en korruptionsrättegång. Men kejsaren står där i all sin ynkliga nakenhet inför skrattet. Löjet dödar sakta men säkert och det finns inget bot. Skimret av styrka och fast beslutsamhet har slocknat.

Den verkliga gnistan är allas övertygelse att det förekom omfattande valfusk i valet till Duman i början av månaden. Den ”nya medelklass” som Putin stolt sagt sig ha skapat med sin återuppbyggnad av ett ”starkt Ryssland” kände sig plötsligt lurad och hånad. Makten hade stulit deras röster och visade sedan att den inte accepterade protester.

De första demonstrationerna i Moskva och Sankt Petersburg angreps av kravallpolisen och hundratals medborgare greps och behandlades som ”huliganer”. De statliga tevekanalerna nämnde inte protesterna med ett ord vilket bara spädde på ilskan över maktens arrogans. En arrogans så uppenbar att kanalen Rossya 24 inte ens brydde sig att kontrollera summan av partiernas resultat som kanalen visade upp valkvällen.  Häpna tittare kunde därför se att i Rostovregionen fick partierna sammanlagt 146,37 % , i Sverdlovskregionen 115% och i Voronej 129 %. Siffror som inte ens Josef Stalin och Walter Ulbricht kunde visa upp under sina bästa dagar.

.

.

Den 10 december svepte de varma vindarna in över Rysslands gator och torg. Minst 50 000 personer demonstrerade i Moskva och 20 000 i Sankt Petersburg, som jag ännu kallar Leningrad. När staden döptes till Leningrad ingick det i den begynnande traditionen av personkult i det degenererade Sovjetsamhället. Men när staden döptes om efter murens fall var det en symbol för kapitalismens återkomst. Så i mitt hjärta är och förblir det Leningrad. Men det var en parentes mitt i vårvindarna.

Kungaparet Putin – Medvedev gjorde ett snabbt lappkast och samma kväll hände något landets tevetittare häpnade inför. I stället för de vanliga toppnyheterna om Putin som invigt ett kraftverk eller Medvedev som klappat ett barn på kinden visades på bästa tid hur tiotusentals människor skanderade –avgå Putin – Putin tjuv – nyval. Putins parti Enade Ryssland har i folkmun döpts om till ”Tjuvarnas och Svindlarnas Parti”. Lappkastets syfte var uppenbart. Ge intryck av öppenhet och förståelse. –Folket har rätt att protestera bara det sker inom lagens ram, lät Medvedev förstå.

.

Hundratals demonstranter greps dagarna efter fuskvalet.

.

Sedan trädde Kejsaren in på scenen för att försöka splittra oppositionen genom att spela på den nationella stoltheten. I ett makabert tal anklagade Putin USA för att organisera demonstranterna. Hillary Clinton sägs ha gett ”signalen”. Som om USA skulle kunna trycka på en knapp och mobilisera tiotusentals människor som aldrig förr deltagit i en demonstration. Han till och med antydde att de skulle vara betalda för att protestera då han sa att USA spenderat ”hundratals miljoner dollar” för att påverka valet.

.

Den 10 december samlades den största demonstrationen i Ryssland sedan murens fall.

.

Men inget kan ändra de protesterandes övertygelse att valfusket var massivt och enda orsaken till att Enade Ryssland fick nästan hälften av de avlagda rösterna. Att fusket var organiserat av makten råder det inget tvivel om. Eller vad sägs om följande valresultat på platser som statsapparaten och militären kontrollerar: 99% för Putin i Tjetjenien, 91% i Ingouchi, 91% i Dagestan. I fängelserna, militärkasernerna och de psykiatriska klinikerna tog Putins parti hem allt.

Men det finns ännu bättre bevis för fuskets omfattning. Tabellen här under visar valdeltagandet i landets alla vallokaler. Som väntat är det mycket få valdistrikt med extremt lågt deltagande, se delen av kurvan längst ned till vänster. I majoriteten av valkretsarna ligger deltagandet kring 50% och sedan borde kurvan sjunka ned mot noll vallokaler med 100 % -igt deltagande. Men som vi kan se gäller inte denna mer allmänna regel för demokratiska val i fallet Ryssland. Slutet av kurvan rusar i stället i höjden och vi har en massa vallokaler med närmast 100 % deltagande.

.

Det är i dessa lokaler som alla videoklipp spelats in som visar funktionärer som proppar urnorna fulla med sedlar som förberetts innan valdagen. Det förklarar också valdeltagande långt över 100% i flera distrikt. Funktionärerna har helt enkelt glömt att ta bort sedlar för oppositionspartierna när de fyllde på med sedlar för Enade Ryssland, eller i arrogans inte brytt sig.

Tolv år med Putin vid makten är nog för många i den ryska ”medelklass” som växt fram i metropolerna Moskva och Sankt Petersburg. Unga välutbildade och tidigare ”opolitiska” medborgare står plötsligt upp och kräver att deras röst ska räknas och inte försvinna i manipulering av valurnornas innehåll. Kung Putins projekt att på nytt leda Ryssland som president med hår på bröstet verkar ute i blåsväder. De varma vindarna kommer att ändra klimatet. Oligarkins och statselitens ohämmade maktmissbruk är satt ifråga. Vad kommer sedan? The answer is blowing in the wind.  

.

Media: DN1,SVD1,DN2,SVD2,SVT1,ETC,DN3,SVD3,SVD4,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Ryssland, Putin, Medvedev, Moskva, USA, Clinton

Är du skyldig?

.

Skuld. Statsskuld. Att vara skyldig. Det låter osunt. Själva ordet ”skuld” skapar olust när det uttalas på svenska, tyska och holländska. Att vara ”skyldig” har två helt olika betydelser i vårt språk. När man lånar pengar till ett husköp eller sätter sig i skuld för att skaffa sig en gedigen utbildning är det bara ett ord för en finansiell handling. Man kan också vara ”skyldig” till ett brott eller en omoralisk handling.  I engelskan, med ”debt” och ”guilt” och franskans, ”dette” och ”coupable”, finns inte denna tvetydighet som antyder att det är omoraliskt att vara satt i skuld.

Den här lilla språkliga utsvävningen vill bara visa att på vårt eget språk är det en moralisk förpliktelse att betala sina skulder och inte bara ett finansiellt åtagande.

-Den som är satt i skuld är inte fri, sa den gode Göran med moralisk basröst. Det är naturligtvis nonsens i ekonomisk mening eftersom ett lån kan ge en människa möjligheten att befria sig från underkastelse och rent av slaveri. Fråga vissa kvinnor i Bangladesh vad en minikredit betytt för dem.

-Är man skyldig ska man betala för sig, är därför en logik som det är speciellt svårt att argumentera emot i länder med germanska språk. När grekerna i raseri ropar ut att ”det är inte vår skuld – vi betalar inte” upprörs många och tycker som Göran Persson.

I debatten om hur krisen i Europa ska betalas har det därför i första hand argumenterats för hur den ska betalas inte om den ska betalas. Nyliberaler höjer ögonbrynen och frågar vad det är för fel med att rädda bankerna och kapitalägarna. Annars blir Marknaden förbannad och det vill vi inte vara med om. Socialdemokrater och mer socialt ansvariga borgare säger i stället att visst ska skulderna betalas men bördan för det ska fördelas mer rättvist. De som har stora inkomster och förmögenheter ska bära en större del av bördan än fattiga människor, menar de. Att detta inte är en självklarhet visar debatten i USA där republikanerna hukande under Tea partys piskrapp säger nej till varje skattehöjning för dollarmiljonärerna.

.

.

Inom EU handlar också debatten mest om hur skulderna ska betalas, inte om de ska betalas. Ska det privata bankkapitalet dela bördorna för det kaos som finansen självt skapat eller är det nationerna, det vill säga skattebetalarna, som ska stå för kalaset? Ska de ”lata grekerna” själva stå för fiolerna eller krävs det solidaritet inom den europeiska unionen?     

Den verkliga frågan som måste resas är OM de olika ländernas statsskuld ska betalas. För det är inte alls självklart att statsskulderna ska betalas även om det är vad det ”sunda förnuftet” dikterar  -är man skyldig ska man betala. För att bli lite personlig undrar jag om du skulle känna dig skyldig att betala en skuld som en släkting lyckats ta i ditt namn? Samma problematik kan man nysta i vad gäller olika länders statsskuld och fråga sig:

-Hur har skulden uppkommit?

-Vad har lånen använts till?

Kort sagt, är en skuld legitim? Eller är delar av statsskulden en illegitim skuld som befolkningen inte kan ställas till svars för? Vilka delar av statsskulden bör betalas tillbaka?

Allt detta är frågor som det finns all anledning att ställa och finna svar på innan en ”skuld” förklaras legitim.

.

CADTM (Kommitten för annulereing av tredje världens skuld) har i 20 år krävt att fattiga länders skuld ska avskrivas. Nu kan CADTM också rikta sina blickar mot Europa. På CADTM hittar du massor av information om hur en offentlig revision kan gå till.

.

Hur kan det gå till? Svaret finns redan. Organisera en offentlig revision av statsskulden för att undersöka vilka lån den består av, vilka som äger statsskulden och vad de olika lånen använts till blir uppgiften.

I Grekland har kravet på en offentlig revision av statsskulden fått folklig förankring och olika statligt oberoende kommittéer arbetar redan. Initiativ för en offentlig revision har redan tagits i Frankrike av Attac och är på gång i Irland.

Det finns också ett viktigt historiskt exempel att hänvisa till. I juli 2007 beslutade Equadors nyvalde president Rafael Correa att låta en internationell kommitté undersöka landets statsskuld. Efter fyra månaders arbete förklarade den att inte mindre än 3,9 miljarder dollar av statsskulden kunde anses som illegitim. Till mångas förvåning sa sedan Correa att den illegitima delen av skulden inte skulle betalas av Equador.

År 2001 inställde Argentina sina avbetalningar på statsskulden och begärde att omstrukturera den. Än i dag har inte Argentina betalat tillbaka sin ”skuld’ till Parisklubben (de 7 rikaste fordringsägarna) som i sin tur inte säger något för den vill inte att det ska talas vitt och brett om att man kan ställa in betalningarna av statsskulden om det skulle innebära outhärdliga konsekvenser för landets befolkning att betala den.

En offentlig revision är naturligtvis inte lika lätt att genomföra i EU som det var i Equador. Där fanns en ny regering som mobiliserade befolkningen i kamp mot kapitalägarna och de stora jordägarna. Vi kan knappast vänta oss att Anders Borg ska starta en revision eller ens uppmuntra till något sådant. Men det bör inte hindra att folkliga initiativ tar tag i problemen och börjar nysta upp statsskuldens olika trådar. Det är vad som nu sker i Grekland.

Men vad är en illegitim skuld? Det är viktigt att svara på frågan eftersom det krävs konkreta svar för att kunna besvara en kritik som exempelvis säger att vi vill ta ifrån småspararna deras surt förvärvade pengar. Det enklaste och mest klara fallet av en illegitim skuld är lån en diktator tagit för att betala import av vapen som används för att slå ned den egna befolkningen. Ska det libyska eller det syriska folket betala den del av statsskulden som använts till vapenköp? Naturligtvis inte. De vapenproducerande länder som sluter vapenkontrakt med blodiga diktatorer ska inte klaga om de förlorar allt när folket tar makten.

.

Ska Libyens folk betala de ryska S-75 SAM som Khaddafi köpt?

.

Men den grekiska skulden? Är den också illegitim? Det kan bara en verklig revision av skulden fastställa. De lån som den grekiska regeringen tvingats ta därför att den fört en nyliberal politik med skattesänkningar för de rika ska inte betalas. Det är lån till följd av sänkta skatteinkomster för staten, en följd av en politik som tjänar en liten minoritet i samhället. Det är inte upp till den stora majoriteten av de arbetande att betala konsekvenserna av en politik som enbart gynnar en liten minoritet.

Men drabbas inte småspararna om en stat vägrar att betala sina obligationer? Svaret är att de få obligationer som vanliga hushåll och enskilda småsparare har i byrålådan inte kan betraktas som illegitim. Dessa småsparare ska garanteras återbetalning till 100 % via ett system av positiv diskriminering. Ett krav på en offentlig revision kan aldrig få ett brett folkligt stöd om inte vanliga småsparares pengar garanteras. Och det är verkligen inget problem. Det är en ytterst begränsad minoritet som äger den övervägande delen av emitterade statsobligationer.

Det måste sägas högt och tydligt att vi vägrar att acceptera sparprogram som saboterar den sociala servicen, utbildningen av våra barn, vården av gamla och sjuka och pensionerna för de som avslutar ett långt liv av arbete och slit för att betala tillbaka pengar till redan rika människor som placerat pengar i statsobligationer som de fått tack vare nyliberala regeringars skattesänkningar. Det är en illegitim skuld som den arbetande befolkningen inte ska betala.

.

På den fria andrahandsmarknaden krävs omöjliga räntor för grekiska statsobligationer.

.

Vi går in i en period av ytterst skärpta klasstrider, där den europeiska borgarklassen satt som mål att avskaffa de sociala skyddsnät som ännu fungerar för att hävda sig i den internationella konkurrensen. Statsskulden används som ett vapen i den kampen. Därför intar ett krav på en revision av statsskulden en central plats i ett radikalt försvar av den arbetande befolkningens välfärd. Det är ett vapen i kampen som kan förklara varför det inte är vi som ska betala den statsskuld som orsakats av en politik som enbart tjänat de rikas intressen.    

.

Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Skuld, EU, Grekland, Anders Borg, Tea Party

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,DN3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,DN6

DN8,DN9,DN10,SVD7,SVD8,DN11,SVD9,

 Mera pengar till bankerna

.

-Ödestimmen för euron är slagen. Det är vad medias budskap trummat fram i snart en vecka. I så fall verkar de politiker som samlats i Bryssel inte ha läst sina dagstidningar. För det var det vanliga ”käbblet” i Bryssel.

Käbbel naturligtvis inom citattecken eftersom det verkligen handlar om minst sagt allvarliga saker inte minst för Europas arbetande befolkning.

Men först en kommentar till ett ”missförstånd” som ofta repeteras i vänsterpressen då den ser förslaget om en omskrivning av EU-fördragen som ett bevis på att Bryssel, det vill säga EUs centrala byråkrati, tar över allt mer makt på bekostnad av de nationella parlamenten.

Vad vi varit åskådare till de senaste veckorna är inte Bryssel som spänner musklerna utan nationella regeringar inom EU. Det är inte Barosso och Van Rompuy (hört talas om honom?) som dikterar politiken. Det är Angela Merkel med Nicolas Sarkozy i släptåg, som dikterar dagordningen och fattar besluten.

-Låt ECB ge ut euroobligationer så att alla medlemsstater får tillgång till billiga krediter. NEIN, svarade den tyska riksbanken och Merkel. Med ursäkten att det kan skapa dåliga vanor i de ”slösaktiga” länderna så att de inte drar åt svångremmen på den egna befolkningen tillräckligt hårt. Att Tysklands enorma handelsöverskott till 70 bygger på underskott i andra EU-länder ser hon inte som ett problem.

.

Det enda politikerna är överens om – allt tuffare åtstramningspaket

.

Van Rompuy fick sig också en känga. I stället för att skriva om EU-fördraget ville han lägga till vissa formuleringar till det existerande avtalet och därmed undvika omröstningar i bångstyriga nationella parlament. NEIN, svarade Merkel. Kommer inte på fråga.

Men vad har konkret beslutats i Bryssel? Konkret, ingenting ännu. Merkel och Sarkozy är överens om att skriva in en ”gyllene regel” i ett nytt fördrag med innebörden att budgetunderskotten inte får överstiga tre procent av BNP över en konjunkturcykel och om det sker ska automatiska ”bestraffningar” delas ut såvida inte två tredjedelar av medlemmarna beslutar annorlunda. Men detta är bara förslag ännu.

.

Merkel och Draghi, med Trichet och Van Rompuy som tjuvlyssnar.

.

Däremot visade den Europeiska Centralbanken vad som ligger den varmt om hjärtat. Bankens nye chef, italienaren Draghi, meddelade strax innan mötet i Bryssel att ECB sänker sin utlåningsränta till 1 procent och att de privata bankerna får obegränsad tillgång till krediter under de närmaste tre åren. Det beräknas att EUs banker behöver en kapitalförstärkning med 115 miljarder euro enligt de nya ”stresstester” som utförts.

Konkret betyder det att medan politikerna brottas i Bryssel ser ECB än en gång till att det privata bankkapitalet i Europa kan räkna med att gå skadelösa ur alla svindlande affärer de ägnat sig åt med de offentliga pengar de redan fått. Nu kan de låna av ECB till 1 procent och sedan själva låna ut pengarna till stater med bytesbalansproblem för cirka 5 procent. Enligt Draghi ska ECBs beslut hindra en kredittorka (credit crunch) och låta bankerna låna ut pengar till ”hushåll och småföretag” som han uttryckte det. Tro det den som vill. Pengarna kommer att användas till att spekulera mot grekiska, spanska, och andra länders statsskuld och till att förbättra bankernas egna kapitalreserver.

David Cameron vägrade delta i en kompromiss och därför går nu förhandlingarna vidare inom eurozonen med ytterligare vissa länder. Extremnationalisterna i Budapest gjorde Cameron sällskap och Sverige och Tjeckien vill konsultera sina parlament.

.

London City -världens största finanscentrum.

.

Förklaringen till att Cameron hoppade av finns i London City som är världens centrum för det fiffel och båg som dagligen omsätter hundratals miljarder dollar och euro. Derivathandel, valutahandel och all annan spekulation har London som plattform. Den skatt på finansiella transaktioner som framför allt Sarkozy trycker på för gillas inte av finansens mäktiga fondchefer som sitter i London. David Cameron är bara deras springpojke.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVT1,DN4,AB1,SVD4,GP1,DN5,DN6,

Bloggare; Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Bryssel, Merkel, Sarkozy, Cameon, ECB

The American way of life

Fyra miljoner amerikanska familjer har förlorat sina hem sedan ”sub primekrisen” skakade finansvärlden hösten 2007. Härbärgen för hemlösa har fyllts. Släkt och vänners gästrum är fulla. Andra har helt enkelt blivit uteliggare.

Det finns en till kategori av offer för bostadskraschen. De som gjort om bilen till sitt tak över huvudet. Det finns ingen känd statistik över hur många familjer som lever dag och natt i sin bil. Men det handlar säkerligen om femsiffriga tal.

Det finns till och med en hitlista över de mest eftertraktade ”husbilarna” på vilken Volvo 740 placerar sig bland de tio ”bästa”.

”Bilfolket” kallas de i amerikanska media och det finns redan webbsidor med goda råd och tips om hur att göra det bästa av situationen, om var man kan parkera på dagarna och var parkera under dygnets mörka timmar, vilka rastplatser på motorvägarna som har dusch för en billig penning.

De hemlösa barnen gör sin morgontoalett i bensinmackars tvättrum innan de ger sig av till skolan. I videoreportaget längst ner på sidan kan du se ett program av CBS som kallas ”60 Minutes”. Det är sevärt trots all idiotreklam som inleder och avbryter reportaget.

Henry Ford hade som devis att arbetarnas löner skulle var så pass höga att de kunde köpa de bilar de tillverkade. Han skulle bara veta att nu är det ”uteliggare” som gjort hans bilar till ett allt-i-allo, transportmedel, salong och sovrum.  

Honda Element på 7e plats. 

Volvo 740 Wagon på 5e plats

Wolkswagen Westfalia på 2a plats

Dodge Sprinter är den mest populära ”husbilen”

 CBS specialreportage ”60 Minutes” beskriver vardagen i ”husbilen”

.

Media: DN1,DN2,SVD1,GP1.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Sub-prime, Car People, Hemlösa, Volvo, Honda, Ford,

Vem behöver AAA?

.

Det går knappt en dag utan att media rapporterar om den ena eller andra staten som fått sitt kreditbetyg sänkt. Är det inte Standard&Poors som sänker Italiens ”betyg” så hoppar Moodys upp som gubben ur lådan och varnar för att hela eurozonen inklusive Tyskland, Holland och Luxemburg riskerar att förlora högsta noteringen –AAA.

.

.

Men vad är det för orakel vi har att göra med? Vilka kristallkulor ser dessa institut in i när de dömer ut hela nationer och ofta skapar självuppfyllande profetior om ond bråd död. De uppträder närmast som offentliga domstolar som värderar brottslingens lista av dåd och delar ut straff därefter. Men det handlar vare sig om offentliga inrättningar eller ”opartiska” domare.

De tre stora som de kallas – Standard&Poors, Moody’s och Fitch – är alla tre privata företag, de två första ägda av amerikanskt kapital och Fitch av franskt kapital. De två första är jättarna på ”betygsmarknaden” och vanligtvis vänder sig intresserade till Fitch bara om de två stora är oense i ett omdöme.

Den första och egentligen enda frågan som behöver ställas är: Varför har dessa privata företag ett monopol på att värdera hela nationers kreditvärdighet och varför kryper all världens regeringar inför dessa institut  som tydligen kan tvinga ner vilken stat som helst på knä? Det finns bara ett svar. Vi lever i en värld där finansen dikterar staters och industriföretags agendor.

.

.Varför ska privatägda bolag med oklara kriterier ställa hela nationer till svars?

.

Att det förhåller sig så är i sig absurt. Ännu märkligare blir deras makt när man ser tillbaka på det ”betyg” de själva förtjänar. Riktiga råttbon har getts AAA för inte så länge sedan. Ni kanske minns affären Enron, det amerikanska energibolaget som i oktober 2001 föll samman som ett korthus. Bakom en blänkande fasad hade företagets ledning genom bluff, finansmontage i skatteparadis och kokade böcker, lett bolaget långt utöver klippkanten. Fallet blev förödande. Enron var ett råttbo med AAA på dörren. Ett betyg som både S&P och Moody’s villigt utfärdat. De hade inget sett och inget hört. Förtroendeingivande eller hur? Världens dittills största svindel och påföljande konkurs hade gått dem obemärkt förbi.      

Ändå bleknar skandalen med Enron jämfört med deras betygssättning av de banker och låneinstitut som satt fast upp till halsen i det som kom att kallas sub prime-kraschen. Derivatpapper baserade på lån till människor som en vanlig hästhandlare visste inte kunde betala tillbaka vad de lånat gavs AAA av de ”hedervärda” kreditvärderarna.

Vad har dessa ”betygsgivare” för meriter som ger dem rätt att värdera hela nationers kreditvärdighet? Inga alls. Man skulle nästan kunna falla till föga för en konspirationsteori om att deras roll är att hjälpa nyliberala regeringar att skapa hotbilder som gör det lättare att driva igenom sparplaner på befolkningarnas bekostnad. Nu tror jag inte det är fallet. Det är redan illa nog ändå.

.

.

Men däremot visar ”betygssystemet” att finansvärlden har överhanden mot enskilda regeringar som tvingas anpassa sig för att inte få sänkt betyg.

Om det nu ska behövas ett system för riskvärdering är lösningen hur enkel som helst. Det är bara att via lagstiftning förbjuda dessa privatägda bolag att betygsätta riskerna med statligt utgivna obligationer. Inrätta ett internationellt icke vinstdrivet institut ägd av medlemsstaterna med uppgift att värdera riskerna med olika statspapper och låt de privata riskvärdera Bank of America, Exxon, IBM, Siemens och andra multinationella bolag. Då är det bara aktieägarnas pengar de bollar med. 

.

Media: DN1,DN2,DN4,SVD1,SVD2,AB1,DN5,DN6,SVD3,GP1,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Finans, Skulder, Banker,