.

Die Linke rev sin ”Berlinmur”

.

Jubel från Die Linke i natt

.

I skuggan av den europeiska finanskrisen blev det ett historiskt nederlag för Angela Merkels kristdemokrater i det tyska valet.Hennes parti tappade lite drygt 10 procent och stannade på 34 procent av rösterna. Det sämsta valet någonsin i delstatsvalet för Nordrhein-Westfalen, som med sina 18 miljoner innevånare är den stora hjärtmuskeln för det industriella och ekonomiska Tyskland.

Koalitionspartnern liberalerna backade nästan tre procent och fick därmed bara knappt sju procent.

Högerns gulsvarta block föll. ”Angela Merkels lyckliga dagar är över”, menade SVT:s Stig Fredriksson i en bra sammanfattning.

Socialdemokraterna tappade något. Från 37.1 till 34.5 procent.

”De Gröna” eller Die Grüne gjorde däremot ett rekordval. Från 6.2 procent till 12.1. Nära nog en fördubbling.

För Vänsterpartiet eller Die Linke blev det ett historiskt genombrott. Delstaten var också centrum för det gamla Väststyskland och partiet har aldrig lyckats med att ta sig över valens svåra femprocentsspärr. Partiets egen ”Berlinmur”. Det gjorde man nu. Från 3.1 procent till 5.6 och får därmed 11 platser i delstatsparlamentet.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Tyskland, Västtyskland, Die Grüne, Die Linke, Angela Merkel

I pressen: SVD1,SVD2,DN1, DN2,AB1,AB2,Expr1,GP1,GP2,SVD3,AB3,AB4,SVD3,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,

.

”Bergsbon från Kreml”

.

I dag böjer vi våra huvuden och minns alla dem som offrade sina liv i kampen mot nazismen. Det är 65 år sedan segern i Andra världskriget. Inte minst inför hågkomster om de ofattbara uppoffringar och den okuvlighet som fanns hos det sovjetiska folket. Dessvärre finns det fortfarande människor som förväxlar kampen mot nazismen med arbetarmördaren Josef Stalin. På nytt målas hans porträtt i blanka oljefärger.

.

.

Därför kan det vara på plats att återge en dikt av den ryske poeten Osip Mandelstam, Bergsbon i Kreml. Mandelstam var till en början entusiastisk för den ryska revolutionen 1917 – men med Stalins politiska kontrarevolution under 1920-talet blev han en öppen kritiker av den partidiktatur som växte fram. Denna dikt gav honom tre års fängelse. Under trettiotalet förpassades han till sist till ett fångläger där han gick under.

Vill du sätta dig in i den ryska revolutionens historia hittar du massor med material här: Marxistarkiv.se

.

Vi lever som om landet inte fanns.

På tio stegs håll hörs inga samtal.

Men där orden räcker till samspråk,

där minns man Bergsbon i Kreml.

Hans fingrar är feta som daggmask,

hans ord är som blytunga lod.

Hans stövelskaft blänker, mustaschen

kryper av kackerlacksskratt.

Kring honom bossar med tupphals

– han leker med deras fjäsk:

De piper och visslar och jamar.

Han ensam får peka och slå.

Som hästskor smids Bergsbons dekret

att slungas mot ögon och ljumskar.

Han suger på dödsstraff som hallon

– det är fest i hans breda bröst.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Andra världskriget, Moskva, Josef Stalin, Adolf Hitler
I pressen: DN1,SVD1,GP1,

Bloggare:

,

Tänk dig en butik som annonserar färsk märgpipa till lockpris och sedan inte har några bitar så det räcker ens till kalops inne i butiken. Då skulle man riskera en stämning för vilseledande marknadsföring.

.

Tänk om butiken inte ens har några kalopsbitar kvar…

.

I politiken är sådana turer hur vanligt som helst. Regeringen Reinfeldt lovade att sätta folk i arbete – men har gett oss massarbetslöshet. Göran Hägglunds kristdemokrater lovade oss sänkt bensinskatt. När ministerposten var klar, dröjde det inte länge förrän han var med och höjde skatten.

I går var det Vänsterpartiets tur att prata om en lockvara som man sedan inte tänker plocka fram i ett eventuellt regeringsarbete. ”Vänsterpartiets ledning beslöt i dag att köra över partiledningen när det gällde dess försök att hålla bort kravet på sextimmars arbetsdag från valplattformen”, hette det visserligen i medias rapporter. Man ska arbeta för en arbetstidsförkortning som ”på sikt” ska leda till sex timmars arbetsdag.

”Det sägs att tiden inte är den rätta att det är så mycket annat som vi måste göra först”, underströk Ana Rubin i sin goda argumentation mot partistyrelsen som ville skuffa undan frågan. ”När tiderna har varit goda har man sagt att det saknas arbetskraft. När tiderna är dåliga har vi inte råd”, fortsatte hon.

Hon och andra fick bifall från kongressen. Kravet ska in i valplattformen.

Men när Lars Ohly kom till SVT Rapport såg han inte alls ut som om han hade blivit överkörd. Inte det minsta tillplattad.  Snarast gladare och rundare än vanligt. På stående fot körde han i stället över kongressen med följande sammanfattning av beslutet:

.

”Vi ser kravet på en sextimmars arbetsdag som en så viktig fråga att vi vill vara tydliga med att vänsterpartiet är det parti som driver på. Men vi tror inte att det går att genomföra det här under nästa mandatperiod så det kommer inte att bli en av de viktigaste frågorna.”

.

Hur kan man ”driva på” någonting som man inte tänker genomföra. Är det inte snarare så att man driver med oss?

Med partiets beslut om ministersocialism utan socialism kan det inte heller se ut på något annat sätt. Uppgörelsen med socialdemokraterna och Miljöpartiet – som också backat från kravet – var klar redan före kongressen. En uppgörelse som utesluter detta i och för sig självklara och förnuftiga krav. Det har bryskt avvisats av Mona Sahlin därför att det hör hemma i en strategi där vi skulle kämpa för en verkligt rödgrön regering. Som vågar börja med att bryta med kapitalismen och dess marknadskrav på långa, slitsamma arbetsdagar.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vänsterpartiet, Lars Ohly, sextimmarsdagen, den rödgröna alliansen

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,Expr1,AB2,SVD4,Expr2,

Bloggare: JonasSjöstedt,

.

När solidariteten flög sin kos…

.

Vi är många som undrar varför Lars Ohly varit tyst som en mussla när det gällt solidariteten med Greklands kämpande människor. Den internationella solidariteten? Vart tog den vägen? Nu när det grekiska folket i våg efter våg av förbittring visar vad de tycker om den slakt på välfärden som socialdemokraten Papandreou, på uppdrag från Greklands rika, EU och IMF, börjat att iscensätta.

.

.

Vi vet vad de svenska socialdemokraterna anser. Leif Pagrotsky är personlig rådgivare åt Papandreou och partiets utrikespolitiske språkrör, Urban Ahlin, mässar dagligen i media om att Greklands ”stabiliseringsprogram” måste drivas igenom…

När det gäller Ohly fick vi ett besked i går. Han svarade som om han  redan vore en Göran Persson och som om det först och främst handlar om börsens och marknadens väl och ve. I SVT:s Rapport, i ett reportage från den partikongress som mals i gång i dag, ställdes han mot väggen när det gällde Grekland:

.

”Du nämnde inte Grekland i din inledning?

”Självklart är en så här allvarlig finanskris i ett av Europas länder allvarligt också för oss. På det sättet kommer kanske vissa reformer att fördröjas..”

.

Mer blev det inte. Solidariteten flög sin kos.

När det gäller kapitalismens kris har inte heller Vänsterpartiets opposition några svar. Den tror att grundbulten till alla problem är otillräckliga skattehöjningar. En ny färdriktning kan bara stakas ut med rejäla skattehöjningar för alla. Om än mest för de rika.

Inför generalstrejken i Grekland under den vecka som gick underströk många av Europas antikapitalistiska grupper och partier att kampen och framtiden måste handla om någonting helt annat. Vi måste kämpa för  ett program, ytterst för regeringar, som bryter med kapitalismen. Inte minst för ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll. Här saxar jag en bit från detta program:

.

Grekland är just nu i stormens öga. Grekland är en av flera sårbara europeiska ekonomier, delvis på grund av skuldsättning under högkonjunkturen delvis på grund av problemen att konkurra med eurozonens gigant Tyskland. Under tryck från finansmarknaderna, EU-kommissionen och den tyska regeringen har George Papandreous regering rivit upp sina vallöften och annonserat nedskärningar motsvarande fyra procent av nationalinkomsten.

Grekland har lyckligtvis sedan 70-talet en imponerande historia av socialt motstånd. Efter ungdomsrevolten i december 2008  följde den grekiska arbetarrörelsen upp med en våg av strejker och demonstrationer som svar på regeringens krispaket. Vi gläds också över den isländska befolkningens nej till att betala bankernas skulder.

Greklands arbetare behöver all solidaritet från socialister, fackföreningar och antikapitalister. Grekland är helt enkelt det första landet som finansmarknaderna siktat in sig på. Andra står på tur i första hand Spanien och Portugal.

Vi behöver ett program med åtgärder som kan lyfta ekonomin ut ur krisen. Ett program som prioriterar människornas behov inte jakten på profiter och som tar en demokratisk kontroll över marknaden. Vi måste stå upp för ett antikapitalistiskt svar som sätter vårt liv, vår hälsa och våra arbeten före profiterna.

• Alla nedskärningar i de offentliga utgifterna måste stoppas- stoppa ”pensionsreformerna”, hälsa och utbildning är inte till salu.

• En garanterad rätt till arbete och ett offentligt program för gröna arbeten, industrier för förnyelsebar energi, och för renovering av alla privata och offentliga byggnader för att minska koldioxidutsläppen.

• För ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll.

• Sluta utpeka invandrare och flyktingar som syndabockar- legalisera dem.

• Nej till militära utgifter. Ta hem alla västliga trupper från Irak och Afghanistan. Skär ned de militära utgifterna och upplös Nato.

Vi syftar till att organisera europeiska solidaritetsaktioner mot nedskärningar och kapitalismens attacker. En seger för de grekiska arbetarna kommer att stärka motståndet överallt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, finanskrisen, Vänsterpartiet
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,GP1,GP2,GP3,Expr1,DN2,SVD6,Expr2,Expr2,Expr4,DN3,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,

Läser i Göteborgs-Posten att en äldre kvinna omkom under ett fallande träd nu på eftermiddagen.

Vill bara understryka att det inte var en enstaka tillfällighet eller något som orsakades av slarv när det gäller personalens skötseln av Botaniska Trädgården i Göteborg. En park som varit en källa till vederkvickelse i hela mitt liv.

Ungefär samtidigt var jag nämligen ute med vår hund, en bit från kalvhagen, när en ståtlig sälg mitt i denna betesmark, med en väldig knall bara vräktes överända och flög ner av en hård stormby från nordan. Såg sedan på SMHI att det var 18 sekundmeter i byarna ute vid Måseskär. Vilket är lojt när man talar om hårda vindar här på västkusten.

Men hos oss, som bor högt uppe i Alefjäll, fyra mil norr om Göteborg, blåste det hård storm i byarna. Dessutom då från nordan, samtidigt som träden byggt upp sig för att klara sydliga eller framförallt västliga vindar.

.

Samtidigt med olyckan i Botaniska vräktes den här sälgen omkull

.

Hunden brukar rasa ut nerför backen under sälgen. Nu gick det dessbättre bra för oss. Senare i kväll har jag sett att en del furutoppar brutits av…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Botaniska trädgården

I pressen: GP1,

De brittiska enmansvalkretsarna gör det oerhört svårt för socialister till vänster att skaffa sig ett utrymme i valen till parlamentet. Dessutom är det socialistiska kraftfältet försvagat av en kronisk uppsplittring i flera mindre partier. I valet fanns ändå ett åttiotal utmanare. I de flesta fall med blygsamma resultat på mellan en halv och två tre procent. Bäst gick det för två av The Respect Partys kandidater, Alma Yaqoob och George Galloway. Socialist Resistance som är Fjärde Internationalens brittiska sektion deltog i kampanjen för Respect. Med 25.1 respektive 17.5 procent. Deras resultat återfinns nedan. Kanske något sämre än kamraterna hade hoppats på. Men ändå mycket respektabla siffror. Deras valresultat är hämtade från tidningen Socialist Worker som har en löpande onlinerapportering.

************************************

Birmingham Hall Green results

*********************************

Poplar and Limehouse results

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, TheRespectParty, Socialist Resistance, Socialist Workers, Socialist Party, brittiska valet, brittisk vänster

Bloggare: Svensson,

.

Så här illa slutade valet för reaktionären Nigel Farage

.

Det brittiska valet gick inte riktigt som alla hade tänkt sig.

Framförallt slutade det illa för Nigel Farage. Tidigare partiordföranden för det reaktionära partiet United Kingdom Independence Party. Redan valdagens morgon blev det platt fall för hans lilla flygplan som satte nosen i marken på en av örikets vackra gräsmattor.

Planet släpade på en väldig valbanderoll som skulle teckna sitt budskap mot skyn men som i stället tycks ha blivit till en trasselsudd i propellern. Både Farage och hans pilot överlevde turligt nog med mindre blessyrer.

Värre gick det för Nick Griffin. Ordförande för det smutsbruna British National Party. Även han klarade sig utan fysiska skråmor men fick storstryk i valet. Hans BNP hade satsat oerhört mycket pengar och dirigerat mängder med partiaktivister till valdistriktet Daghem and Barking i hopp om att kunna vinna ett efterlängtat mandat till parlamentet. Här fanns tidigare en av brittiska Fords större anläggningar med 40 000 anställda. Nu återstår nära nog bara ödetomter. Hela området, som ligger öster om centrala London, är nergånget och delvis förslummat och här hoppades Griffin att få gehör för sin rasistiska kampanj.

Men även han störtade med nosen i marken. Valet blev en stor framgång för en av Labours ministrar, Margaret Hodge, som inte bara behöll sitt mandat utan fick ett kraftigt ökat stöd. Detta trots den hårda motvinden för Labour i övrigt.

”Packa era väskor och ge er av härifrån”, blev hennes budskap till den mosade Griffin.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, brittiska valet, George brown, BNP, UKip, Nick Griffin, nazister, rasister, England, Nick Clegg
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,GP1,EXpr1,VG1,VG2,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,

.

.

Målfoto kommer att avgöra!

.

”Detta är troligen den sista dagen med en labourregering i parlamentet. För en hel generation. Kanske för alltid.”

Johann Hari i Independent

k

Ska Tories David Cameron lyckas med sin valspurt?

.

Valspurten i det brittiska valet är på väg att avgöras med målfoto. Väljarna har tappat förtroendet för den traditionella politiska eliten. Många är osäkra över hur de ska rösta och  i natt kanske ingen av de tre stora partierna lyckas med att bilda en traditionell brittisk enpartiregering. Ett styre baserat på en egen majoritet i det parlament där ledamöterna röstats fram i  650 enmansvalkretsar. För en kandidat räcker det kort och gott med att få flest röster och det finns inga utjämningsmandat. ”The winner takes it all”.

För det nerslitna och avruggade imperiets alla löntagare är det redan klart att valet kommer att bli en tragedi. ”Deras” gamla parti Labour är lika nerkört som imperiet. Sönderkört. Söndertrasat. En tragedi som den radikale och internationellt belönade journalisten Johann Hari försöker hantera i dagens Independent.

För hans del började dramat med glädjen och segerruset med Labours och Tony Blairs jordskredsseger i parlamentsvalet 1997. Han var 18 år och allt var möjligt. Högern och konservatismen var bortsopad och en helt ny värld var möjlig.

.

”Vi trodde att vi röstade på en etisk utrikespolitik. Men vi fick ett krig som dödade miljoner civila och där vi var medskyldiga till tortyr”, skriver Hari som själv fått flera av världens mest prestigefyllda journalistpris för sin bevakning av kriget i Irak. ”Vi trodde att vi röstat för ett mer jämlikt Storbritannien. Men i verkligen blev ´dom smutsigt rika´ mer smutsiga och rika och kraschade den globala ekonomin”…

.

Liberalen Nick Clegg har ryckt hela sista varvet.

Men håller han ända fram till målsnöret?

Det bästa med honom är att det smutsbruna

British National Party inte syns lika mycket i loppet.

.

Johann Hari är besviken på Labours 13 år. Djupt besviken. Men han biter sig fast vid det förhållandet att Labour ändå sedan 1997 har ökat satsningarna på den offentliga sektorn med 57 procent. Skolor och sjukvård har fått mer pengar. Detta försvarar inte den större ojämlikheten eller de döda barnen i Irak, menar han. Men det är en skillnad.

Han varnar för att med Cameron vid makten väntar bara nerskärningar och hans valtaktik blir därför att rösta mot Tories och deras David Cameron. Ibland på Labours och George Browns kandidater. Ibland på liberalerna med deras Nick Clegg. I någon enstaka valkrets på en kandidat från det Gröna partiet.

En annan radikal skribent från  New Left Review, Tony Wood,  har helt tappat förtroendet för Labour. Hans slutsats efter en längre analys i tidskriften är kategorisk. Kärv och skoningslös:

.

”Vilken regering som helst med en sådan förskräcklig meritlista bakom sig förtjänar att bli straffad vid valurnorna. Om ansvaret inför väljarna ska ha någon mening. Det utmärkande när det gäller Labours meriter – det ena mördande kriget efter det andra; en slavisk hängivenhet för finansvärlden; med ett hejdlöst förespråkande för ojämlikhet; privatisering och fragmentering av den offentliga sektorn; återkommande övergrepp på civila rättigheter; skandalös korruption – allt detta innebär att de förtjänar att sparkas ut. ”

.

En del socialistiska grupper och mindre partier i Storbritannien ställer upp med egna kandidater. Där finns Respect Party som med sin karismatiske George Galloway siktat in sig på tre valkretsar. Partiet stöds av Fjärde Internationalens brittiska sektion Socialist Resistance. Där finns också en valkoalition kallad Trade Unionist and Socialist Coalition. Med flera mindre fackföreningar bakom sig och den skotske socialisten Tommy Sheridan som sitt mest kända namn. Koalitionen ställer upp med fyrtio egna kandidater och där ingår bland andra Socialist Workers Party och The Socialist Party. Det brittiska Kommunistpartiet ställer upp med sex egna kandidater men stödjer aktivt flera andra. Där det inte varit möjligt att aktivt utmana Labours kandidater med egna namn uppmanar vänstern människor att trots allt att rösta på Labour.

.

George Galloway. Örikets mest fantastiska talare och agitator

.

Den socialistiska vänstern är svag och splittrad. Men alla dess viktiga komponenter förenas i en viktig slutsats: oavsett valresultat så måste varje kommande regering mötas av en kamp för jobb, mot nerskärningar i den offentliga sektorn och för stora offentliga investeringar i miljövänlig energi- och industriteknik. Socialist Workers Party med tidningen Socialist Worker planerar exempelvis en stor nationell konferens i maj, där kampen för jobb står i centrum.

En förhoppning är också att den kroniskt splittrade brittiska socialistiska vänster kunde förenas i ett bredare gemensamt parti. Många försök har gjorts. Nu är det dags att lyckas.

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, brittiska valet, Storbritanninen, Labour, George Galloway, Respect Party, Labour

I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN2,AB1,AB2,AB3,AB4,Expr1,Expr2,SVD2,SVD3,GP1,

Bloggare: Svensson,

.

Här i Akropolis föddes många värdefulla demokratiska idéer.

Är det dags för den europeiska arbetarrörelsens återfödelse?

I morgon gäller det våra jobb och våra pensioner!

.

Det är lätt att ryckas med av drev. Hetsjakt på djur – eller människor – som inte kan försvara sig. Musklerna spänner sig. Blodet och andralinet pulsar.

Det kan gälla överklassens rävjakt på ett brittiskt gods. Det kan gälla förföljelserna mot judarna under nazisternas Kristallnatt i Tyskland. Eller mot araberna i Gaza – och i Europa. Mot romerna i Rumänien eller i Berlusconis Italien.

Dreven kan vara mer oskyldiga. Inte lika blodfulla och genomgripande. Som mot Tiger Woods där en hel värld ska ha åsikter om hur han ska leva sitt privatliv. Eller kabinettssekreterare Lars Danielsson under tsunamikatastrofen. Denne Danielsson som med Åsa Linderborgs ord nyligen ”hudflängdes från december 2005 till juli 2007 och gjordes nästan personligen ansvarig för att 500 svenskar mist sitt liv i en naturkatastrof”.

I dag går drevet mot grekerna. Inte mot Greklands giriga och korrupta kapitalister och politiker. Inte mot de banker som spekulerar i valutor och arbetslöshet. Nej. Drevet går mot grekerna. Den fräna blodlukten lägrar sig över nästan hela mediavärlden.

.

Ett av de värsta exemplen har jag sett i en av Europas mest ansedda borgerliga tidningar, Times of England. Där angriper en kolumnist ”grekerna” på ett sätt som gör att man mår illa. Dessutom ”sydlänningar” i det stora hela. En av hans slutsatser, om än ironisk, är att dessa länder inte hör hemma i EU utan borde bilda en egen union:

”Ett handelsblock kallat något i stil SESB (Södra Europas Siesta- och Bidragszon). För länder där man går och lägger sig klockan elva om förmiddagen. Sedan vaknar upp fem timmar senare och kräver några miljarder kontant innan middagen som ersättning för den bomull och tobak som man inte producerat. I en sådan union skulle nog grekerna känna sig mer bekväma. Det skulle stämma kulturellt…”

Syftet är uppenbart. Krönikören är inte bara ute efter att göra sig lustig med hjälp av fördomar. Han och Times är aktivister i den europeiska borgarklassens gemensamma attack på Europas arbetande människor. Som Anders Borg underströk i förrgår. Även England har enorma underskott som måste angripas…

I morgon är det val i Storbritannien. Redan dagen efter kommer en ny brittisk regering att börja planera för alla ”nödvändiga” angrepp på det egna landets befolkning. ”Britterna” är på många sätt lika belånade som ”grekerna” och är det inte så att engelsmännen egentligen bara vill titta på fotboll och dricka sig plakata på sina pubar?

I övermorgon kan det vara Sveriges tur. ”Vi måste arbeta längre”. ”Vi kan inte gå i pension innan 69 år”. ”Föräldrarledighet och den femte semesterveckan är lyx som vi inte längre ha råd med”. ”Sätt alla jäkla sjukpensionärer i arbete”…

Det är därför vi i dag alla är greker. Deras kamp är vår! Låt dig inte luras av ”drevkarlarna” i media.  Läs mer.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, finanskrisen, generalstrejk i Grekland, Anders Borg,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,AB1,AB2,GP1,GP2,Expressen1,Expressen2,AB1,EXpr.3,SVD3,GP3,Exprs.4,DN2,AB3,GP4,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,

.

.

I dag har den borgerliga regeringen satt sig i en ombonad och varm tågkupé för att hålla både valtal och regeringssammanträde. Allt sägs gå ”som på räls”. Både tåget och politiken. Att viktiga delar av landets arbetsmarknad frusit inne och att en halv miljon människor tvingas till arbetslöshet lär de inte prata om mellan stationsstoppen.

Hade det inte varit bättre om regeringen tagit tåget i vintras? Om inte annat hade den då fått klart för sig att skötseln av tågtrafiken varit lika usel som av den så kallade jobbpolitiken…

Nu höll det att bli tvärstopp likt förbaskat. Inte på grund av fastfrusna växlar utan på grund av en tågbrand i Stockholm som även hindrade fjärrtrafiken.

Det var synd att det hela klarades upp. För tänk om hela ministären Reinfeldt blivit kvarglömd på något stickspår. Med en stängd restaurangvagn. Då först kanske den på allvar hade insett hur illa ställt det är med satsningarna på det som borde vara hela folkets järnväg.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, den borgerliga alliansen, Fredrik Reinfeldt, SJ

I presen: GP1,GP2,SVD1,Expressen,AB1,