.

Håll gärna för näsan

Men rösta mot högern!

.

När August Strindberg i dikten Esplanadsystemet skrev ner sin inspirerade fras, ”Här rivs för att få luft och ljus”, var det inte för att applådera rivningshysteri i stil med grävskopornas gravläggning av åldriga svenska stadskärnor under 1960- och 70-talen. Han skrev för att hylla genombrottet ”för det nya samhället och dess moderna livsstil”. Det var detta som var luften och ljuset för den gode August. Inte minst arbetarrörelsens uppmarsch och nya demokratiska landvinningar.

.

”Gamla Klara” i Stockholm revs brutalt.

Det var inte detta August Strindberg syftade på

när han diktade om luft och ljus.

.

När den rödgröna alliansen i dag lägger sitt budgetalternativ handlar det däremot definitivt inte om att riva ner det gamla, förbrukade samhället. Detta samhälle där en helt okontrollerbar och kapitalistisk marknad, med avsky för folklig demokrati, våldtar varje utrymme där vi människor lever. Marknaden med dess hunger efter vinster ska fortsätta med att lägga våra ”livspussel”.

I Sverige, som det kanske sista landet i Europa, upprepas nu det som prövats och förbrukats i land efter land. Vi ser en allians mellan arbetarrörelsen bägge gamla sunkiga partier och ett modernt socialliberalt borgerligt parti, Miljöpartiet. Där erbjuds vi inte, ”luft och ljus”, men lovas en bättre skötsel av ”den gamla halvruttna fastigheten”.

Många av jordskreden i mina bygder, som Surte- eller Tuverasen har orsakats av att saltet i gamla havsbottnar tvättats ur. Friktionen i de leror som markerna vilar på har minskat. Jordmassorna har gett sig i väg. Husen har rasat. Människor har omkommit.

De ”rödgröna”, som förr skulle ha kallats för folkfront, lovar att sköta fastigheten, ”Sverige”, bättre än moderaternas och deras spridda flock av borgerliga småpartier. De vill förvalta fastigheten på ett helt nytt sätt . Med en del nya fönsterramar. Här och där lovas vi inglasade balkonger. Några får nya kök. Trappuppgångarna ska snyggas upp. ”Stambytet”, med en första renovering av A-kassan, är dessutom självklart viktigt. Men fastigheten är ändå samma nerkörda kåk som för regeringen Reinfeldt. Vi lovas ”utredningar” om kommande renoveringar och därmed oklarheter och svikna vallöften.

Samtidigt är det en förvaltning där ”folkhemmet” eller ”välfärden” som det heter numer, vilar på det som är lösa leror. Där saltet har sköljts bort. Finanskrisens väldiga regn har dränerat hela den världsekonomi, där Sverige är en pyttedel.

Det som måste rivas får stå kvar helt orört. Klassamhället består. Inte en enda andning om kapitalskatter. Den omtalade ”Förmögenhetsskatten” är tom retorik. För att inte tala om den helt grundläggande förutsättningen för att våra liv ska få utvecklas på ett bättre sätt: en konfiskering eller socialisering av de banker och bolag som har makten över avgörande beslut för vår framtid.

Dessutom vet alla, som ägnat lite tid åt att fundera över framtiden, att vi inte kan riva det gamla utan att det sker som en del av åtminstone ett första steg, i en europeisk omvälvning eller revolution, där Europas arbetande människor tillsammans erövrar makten över sina liv. Ett första steg där kapitalismens och EU:s  glaspalats rämnar. Där vi sedan kan bygga ett verkligt Rött och Grönt Europa. Ett Europa där mänskligheten för första gången skulle kunna pröva att leva sina liv i en socialistisk demokrati. Inte till namnet, som i stalinismens avskyvärda folkdemokratier, utan i samhällen med bredast tänkbara yttrandefrihet. Vare sig begränsad av brutala bankdiktaturer eller av lika brutala stalinistiska enpartistater. Det var mer än en tillfällighet att Wanja Lundby-Wedin, som är ordförande för det stora Europafacket, i sitt 1 Majtal ( arbetarrörelsens internationella högtidsdag ) häpnadsväckande nog inte överhuvudtaget tog itu med hur solidariteten med Greklands just nu utsatta arbetande befolkning ska hanteras.

Även Sveriges krig i Asien, framförallt då i norra Afghanistan, ska fortsätta. En till två miljarder om året anslås till detta vansinne.  Vänsterpartiet blir i regeringsställning ansvarigt för ett imperialistiskt krig, helt underordnat USA:s jakt på kontroll över Central-Asiens råvaror. Ett krig där Norges rödgröna regering (som pumpar upp olja hej vilt) i dag, som en brutal påminnelse, får försöka hantera problemet med att ett tiotal norska ”fredssoldater” skadats av ”upprorsmän”. Två allvarligt. En livshotande. I november är det kanske Lars Ohly som får lägga ner kransar över sina soldater…

.

I går skadades flera norska ”fredssoldater” i Afghanistan.

I november kanske det blir Lars Ohly

som får lägga ner kransar över sina fallna svenska soldater…

.

Men hur man nu än vrider och vänder sig. Vi tvingas trots allt alla att leva i denna gamla slitna  ”fastighet” – ett tag till. Vare sig den är på glid eller inte. Är det då inte någon skillnad mellan ”fastighetsskötarna”? När vi väl är framme i september, hur ska vi rösta? Eller ska vi inte rösta alls?

Visst, vi måste bygga ett nytt, lika brett som levande demokratiskt socialistiskt parti, ett parti som både kämpar för värdiga sociala liv och försöker förstå och ta itu med ekologins betydelse för oss och framtida människor. Men samtidigt med detta. Själva valhandlingen, i riksdagsvalet?

Jag själv skulle aldrig lämna några garantier för att det ena alternativet är ”bättre än det andra”. Det kanske kan bli så att de nyrenoveringar som de rödgröna lovar, verkligen, av de flesta, får betalas med avgifter, skatter och räntor, som Reinfeldts borgerliga varnar för. Det finns socialister som glatt vill beskatta och höja avgifter, oavsett klass, bara det sker i namn av olika goda moraliska omskrivningar. Hade Lars Ohly och Gudrun Schyman fått styra ( tillsammans med Keynes i stället för Marx ) , kanske vi alla svenskar i dag hade varit ”greker” eller åtminstone morgondagens ”britter”.

Men, och det är ett viktigt men. Det skulle aldrig falla mig själv in att bojkotta eller strunta i valet, utan ett eget alternativ, att medvetet ställa sig ”i vägen” för alla de människor som hoppas på en förbättring med de rödgröna. Varför göra något så dumt som att riskera att bli syndabock och dessutom hjälpa fram Sverigedemokraterna?

I denna fråga, när det gäller själva valet, är jag och bloggkompisen Benny överens:

Håll gärna för näsan. Men i september röstar vi mot högern!

.

.

Esplanadsystemet

.

Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra

Och snart i sky
stod damm och boss,
då plank och läkt
de bröto loss.

Det ruttna trät,
så torrt som snus,
det virvlar om
med kalk och grus.

Och hackan högg
och stången bröt
och väggen föll
för kraftig stöt.

Och skrapan rev
och tången nöp,
att taket föll
och skorsten stöp.

Från kåk till kåk
man sig beger,
från syll till ås,
allt brytes ner.

En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.

— ”Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?”
— ”Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!”

— ”Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? — Det är förskräckligt~”
— ”Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?”

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, de rödgröna, den rödgröna alliansen, budgetalternativ, Thomas Östros, Lars Ohly, Afghanistan
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVD3,SVD4,Expressen1,Expressen2,SVD4,AB2,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,AlliansfrittSverige,RödaGöinge,Arbetarperspektiv,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,

Första Maj 120 år – ett jubileum med sorgkant

.

Från veckans Internationalen:

.

År 1890 fattade Andra Internationalen beslut om att utlysa Första maj som en arbetarnas protestdag. Beslutet föll i god jord och de närmaste decennierna fylldes demonstrationsleden under paroller som ”allmän rösträtt” och ”8-timmars arbetsdag”. Med tiden, efter att socialdemokratin blivit ett statsbärande parti och den ursprungliga visionen om ett samhälleligt övertagande av produktionsmedlen alltmer tonade bort i fjärran, glesnade leden.

.

.

På 1950-talet, när talet om ”ideologiernas död” även vann en viss bäring inom delar av arbetarrörelsen, fanns det till och med röster inom det egna ledet som hävdade att Första maj förlorat sin roll och att demonstrationerna borde upphöra. Det gamla klassamhället hade kämpats ner och nu handlade det mest om att utveckla och förfina folkhemmet med social ingenjörskonst. Dåvarande finansministern, den legendariske Gunnar Sträng, menade att det ”avgörande steget” redan tagits.

I slutet av 1960-talet – under den då tilltagande vänstervågen – kom Första majfirandet att återigen vitaliseras. Dåvarande VPK slutade att traska patrull med socialdemokratin och började anordna egna demonstrationer. Den nya vänstern manifesterade också sina ståndpunkter i egna Röd Front tåg. Inom fackföreningsrörelsen kom än en gång – genom LO-ekonomerna Rudolf Meidner och Anna Hedborgs utredning om kollektiva löntagarfonder – ideérna och debatten om ekonomisk demokrati att dammas av. Höjdpunkten för denna nytändning var 1975 när alla demonstrationer i Stockholm sammanstrålade till en mäktig slutmanifestation på Norra Bantorget. 50 000 demonstranter firade här tillsammans – med tal av bland annat Metalls förste vice ordförande Bert Lundin – att södra Vietnam dagen innan slutligen befriats.

Men under senare decenniers högerkalla vindar har leden återigen glesnat i demonstrationstågen. I mycket är det en produkt av arbetarrörelsens egna eländiga ideologiska och organisatoriska kondition. Det går inte att sticka under stol med att stora delar av det nyliberala systemskiftet i Sverige ägt rum under socialdemokratiskt regeringsinnehav: kapitalmarknaden avreglerades 1985 under ministären Palme, de sista resterna av valutaregleringen togs bort 1990 med Ingvar Carlsson vid rodret, de största nedskärningarna inom den offentliga sektorn genomfördes i mitten av 1990-talet med Göran Persson som statsminister, och så vidare.

Svensk fackföreningsrörelse upplever idag på de flesta håll ett medlemstapp. LO, vilket som mest hade 2,1 miljoner medlemmar, är idag snart nere på 1,6 miljoner. Bland stora ungdomsgrupper är det snarare regel än undantag att man inte är med i facket. Den fackliga organisationsgraden är nu – från att för ett decennium sedan legat runt 80 procent – nere på 71 procent. Vi har i stort fått en arbetsmarknad med alltmer osäkra anställningar och bemanningsföretag i växande.

Arbetarrörelsen har i ringa grad haft förmåga att stå upp mot den borgerliga Alliansens högerpolitik. De krav som exempelvis ställts om att vidta stridsåtgärder mot försämringar i a-kassan har kategoriskt avvisats av LO:s ledning.

Dagens socialdemokrati vänder sig inte mot att det totala skatteuttaget sänks, rätten för privata företag att plocka ut vinster ur den offentliga sektorn eller att Sverige har militär trupp i Afghanistan. Visionen om en arbetstidsförkortning är begravd och från Mona Sahlin hörs istället propåer om att vi alla måste jobba mer.

Idag, snart 130 år efter att August Palm höll det anförande som brukar benämnas som det första socialistiska talet på svensk mark – 6 november 1881 i Malmö – är det hög tid för oss alla att ta oss an det mödosamma arbetet med att reorganisera arbetarrörelsen. Den ödesdigra bindningen mellan LO och det socialdemokratiska partiet måste brytas. Facket måste återigen bli en kämpande och demokratisk rörelse. Många, många fler måste bli aktiva i kamp mot försämringar och till försvar av vår gemensamma välfärd. Underifrån måste det välla fram en mäktig kraft som ställer en omställning av det ekonomiska livet – och ett liv i samklang med naturen – överst på dagordningen. I sin förlängning måste också allt detta leda fram till uppbygget av ett nytt arbetarparti – den röda rosen har inte vissnat, den bara slokar.

.

.

Demonstrera med Socialistiska Partiet; Lund, Malmö, Göteborg, Kristianstad, Lidköping.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, I maj, Socialistiska partiet,

I pressen: DN1,DN2,Skånskan,SDS,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,SVD1,DN3,AB4,GP3,GP4,GP5,

Saxat en fin facklig korrespondens från Elektrikernas hemsida:

.

..

”Bra kämpat och lycka till!”

.

Läs följande hälsning från IF-Metalls klubbstyrelse vid Volvo lastvagnar i Umeå och svar från Elektrikernas förbundskontor:

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Elektrikerna, elektrikerstrejk, facklig solidaritet

I pressen: SVD1,DN1,DN2,SDS1,

.

Blowin’ in the Wind

.

När det gäller vad som är säkert luftrum ändrar sig myndigheterna snabbare än vinden.

Ur statistisk synpunkt finns det säkert ingen anledning att oroa sig.  Under ett år sägs tio miljoner flygningar ske i europeiskt luftrum. Störtar då ett eller två flygplan på grund av att de tar en chans och flyger genom områden med förhållandevis låga koncentrationer av aska. Ja, då är det ändå inte så farligt. Flyget förblir ett säkert sätt att ta sig från en plats till en annan.

.

Här behöver inte piloterna tveka. Det är nog ingen höjdare att flyga över Eyjafjallajökul…

.

Men det är naturligtvis en ren och skär lögn att fortsätta med att säga ”att säkerheten kommer först”. Trots att de nya reglerna kan innebära att piloterna själva, efter eget omdöme och humör, får avgöra om de ska flyga i gråzoner smutsade med aska.

Än så länge tycks de gamla reglerna gälla i Sverige. Men i stora delar av Europa tvingas nu piloterna att flyga – även i askmolnens gråzoner. Den Europeiska pilotföreningen, ECA, med 39 000 medlemmar i 38 europeiska länder har protesterat skarpt och säger i sitt pressmeddelande att ”Liv riskeras när man blandar ihop kommersiella intressen med säkerhet”. I går vände två norska SAS-plan, från Bergen respektive Oslo, när de var på väg att landa i Kristiansand. Piloterna upplevde att underlagen för en riskbedömning var så oklara att de avbröt sina inflygningar.

.

.

Detta är, enligt norska Verdens Gang, de varningstecken som piloterna nu ska hålla utkik efter:

.

Rök eller damm i cockpiten

Lukt av syra eller svavel

Glödande vingar eller statisk elektricitet runt vindrutorna

Vit eller orange glöd vid motorintagen

Skarpa ljusstrimmor inne i landningsljusen

Onormala utslag på hastighets- eller motormätarna

.

Kanske inte så konstigt att de norska piloterna är upprörda? Aleksander Wasland, vice ordförande i Norsk Flygerforbund menar att ”det håller på att uppstå en ohållbar situation där man av affärsmässiga skäl börjar med att flyga för tidigt”.

”Sådan är kaptalismen” sjöng Fred Åkerström. Uppenbart gäller detta också när dess vinstbegär ska bestämma över flygsäkerheten.

Läs tidigare bloggar om flygstoppet:

.

”Flygstoppet – en generalrepetition inför oljeerans slut”;

http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2010/04/18/karlekskranka-nattvandrare-och-iskallt-vardopp/

http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2010/04/20/tysk-roulette-med-flygplan/

.

Läs även andra bloggares åsikter om Eyjafjallajökull, Ekonomi, politik, vulkanutbrottet, flygstopp, Arlanda, Landvetter

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,AB1,AB2,Expr1,GP1,SDS1,VG1,VG2,SKS1,GP2,VG3,GP3,VG3,

.

En patron? Eller två?

.

Förr var det rysk roulette som gällde. Är det nu dags för tysk dito?

.

Den omprövning av flygrestriktionerna över Europa som EU:s transportministrar nu välsignar – efter en brådstörtad videokonferens – verkar vara en eftergift framförallt för tyska Lufthansas kampanj för att få flyga fritt ”där piloterna inte ser någon aska”.

Så gott som alla vi människor funderar och pratar nu om vulkanutbrott, vulkanaska och riskerna vid flygning. Men väldigt få av oss visste ett skvatt om detta bara för en vecka sedan. Säkert inte ens infrastrukturminister Åsa Torstensson. Nu vet vi lite mer. Vid en genomflygning av ett askmoln kan ett plans jetmotorer skadas med allvarliga motorhaverier som följd. Planen kan störta och passagerarna dö. Vi har vidare fått veta att askan inte går att se med våra blotta ögon. Inte heller vädersatelliterna ser något. Det krävs en avancerad laserutrustning för att på plats kunna bedöma riskerna. Med hjälp av de mätningar som gjorts beräknar sedan en myndighet i Storbritannien, Met Office,  vad som är farligt luftrum eller inte. Av självklara skäl tar man ”för säkerhets skull” i med breda marginaler.

Men så fort Lufthansa, Air France och andra flygplansjättar börjar tappa pengar och tålamod ändras hipp som happ dessa regler. De tyska piloterna ska få flyga efter eget godtycke. Det sägs vidare vara riskfritt på riktigt höga höjder vilket kan tillåta överflygningar. Men blir det andra störningar under tiden, som tvingar planen att gå ner genom askmolnen, kan motorerna slås ut, vilket gör det omöjligt med nödlandningar.

För mig verkar det hela vara som att spela rysk roulette med flygplan. Omprövningen  ett hastverk på profitens altare. Åsa Torstensson betonar gång på gång att säkerheten fortfarande ska sättas främst. Hur vet hon det?

Det är också mer än märkligt att media bara kvackar med EU:s transportkommissionär Siim Kallas och inte borrar sig ner i grunderna för omprövningen.

.

En dagen var denna karta ”gudsord”. Nästa dag kan man

flyga lite efter eget bevåg…

.

Hemsida för Met office:

http://www.metoffice.gov.uk/corporate/pressoffice/2010/volcano.html

.

Två tidigare bloggar om flygstoppet:

.

”Flygstoppet – en generalrepetition inför oljeerans slut”;

http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2010/04/18/karlekskranka-nattvandrare-och-iskallt-vardopp/

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, flygstopp, Arlanda, Landvetter, Lufthansa, Åsa Torstensson

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,GP1,Expressen1,Expressen2,AB3,Expressen3,GP2,GP3,GP4,AB3,AB4.VG,

Bloggare; Jinge,Svensson,

.

Ta hem soldaterna – NU!

.

”Nej till kriget” i Afghanistan är rubriken för den ledare som Helle Klein skrivit i dagens Aftonbladet.

En bra utgångspunkt. Men när det gäller slutsatserna slirar hon rejält.  Problemen sägs vara:

”Sammanblandningen mellan USA:s krig mot terrorismen och FN:s Isaf-styrka, som ska bidra med säkerhet och utbilda afghansk polis och militär och möjliggöra humanitära insatser, är djupt problematisk. Att FN-styrkan dessutom leds av Nato och av en amerikansk general gör inte saken bättre.”

Men är det inte i själva verket Klein som blandar bort korten?  För i det krig som pågår handlar det överhuvudtaget inte om en sammanblandning utan om en medveten arbetsfördelning. För ner till den sista patronen är detta USA:s krig . Där varje insats är underordnad USA:s mål. Vare sig FN eller Sverige skulle överhuvudtaget bry sig över Afghanistans öde om det inte hade varit för att USA vill använda landet som ett nav för sina strategiska mål i det råvarurika Centralasien.  Svenska soldater är i Afghanistan och dödar eller lär människor att döda för att tjäna amerikanska intressen. Svenska soldater har dött och kommer att dö för stjärnbaneret. Skulle Barak Obama helt plötsligt välja att ta hem sina trupper skulle självklart inte en enda stridande svensk soldat vara kvar i landet.

Alla taktiska insatser i detta krig är underordnade USA:s strategiska mål.

Det finns bara ett krig. Det må sedan ha många fronter. Som livsmedelstransporter, träning av lokala ”poliser” (krigets verkliga förlorare), kökshandräckning eller fältsjukhus. Vare sig det handlar om en stupad soldat, en sjuksköterska som försökt rädda livet på den fallne eller en präst som läser böner över den dödes själ, är dessa människors uppoffringar taktiska insatser i USA:s krig.

.

.

Även i Tyskland har socialdemokraterna  och ”Die Grüne”  försökt att

dämpa motståndet mot de egna krigsinsatserna genom

att låtsas som att Wehrmacht med sina stridsvagnarna är på plats

för att skydda kvinnor. Soldaterna sägs

gräva brunnar med sina höghastighetsgevär…

.

.

Men så sent som i förra veckan sköt  stolta lokala afghanska krigare

sönder en tysk pansarvagn med granatgevär.

.

Här begravs tre av de fyra tyska soldater som dödades.

I Tyskland vill Die Linke  (Vänstern) att de egna trupperna ska tas hem

direkt. Socialdemokraterna och det tyska Miljöpartiet

vill fortsätta krigsinsatsen.

.

”Det behövs ett rödgrönt alternativ till bombhögern”, argumenterar Klein. Det är bara att hålla med. Men i sak får vi en ”bombvänster” i regeringsställning om de rödgröna vinner valet. Sveriges krigsinsats kommer att fortsätta. Först om ett och ett halvt år – hösten 2011 – har socialdemokraterna/miljöpartiet sagt att det kan bli en eventuell omprövning av bombhögerns redan fattade beslut.

En inställning som självklart kan påverkas av en starkare svensk antikrigsrörelse. Men då handlar det om att kräva en omedelbar hemtagning av stridande svenska förband. Inte om att ”mildra” krigsinsatsen genom att göra en ny arbetsfördelning inom NATO:s och FN:s  gemensamma ramar.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, ISAF, USA, Barak Obama, Kabul, Karzai

I pressen: AB1,

.

Carl Bildts blogg är ingen skärmvältare. Mest en grådaskig och trist loggbok över flygplatser och flygresor världen över. Eftersom den nog rankas som Sveriges malligaste blogg handlar den givetvis dessutom om Bildts egen stora betydelse.

.

Bildts blogg – inte precis någon skärmvältare...

.

Den senaste tiden har bloggen handlat om hans mödor och väldiga strapatser under en resa från London till en träff med de 2 500 moderater som tillsammans med vårens kajor flockades i stora svärmar i Göteborg.  Själv höll jag mig nogsamt borta. Men kunde på TV 4 se skandalscenen där förre moderatledaren Ulf Adelssohn ( han är inte adlig…), i ett ögonblick där han inte fattat att kameran gick, öppet hotade kanalens reporter, om hon sände något mer om valfusket bland moderaterna i Stockholm.  Att inslaget inte blev uppmärksammat i övrig media var förbluffande. Tänk om förre partiledaren Göran Persson hotat en TV-reporter? Lever vi redan i ett Berlusconi – land?

Från London till Göteborg hade Bildt tagit sig först med tåg under engelska kanalen till Bryssel. Sedan med bekväm bil till min gamla hemstad. Att döma av bloggen tycks det ha varit ett plågsamt dygn. Men utrikesministern kunde ändå hinna med ”att åter uppleva Öresundsbrons skönhet”. Missade han helt utsikten från bron?  Danmarks och Skånes vackra kustlinjer?

Efter att tvingats till ännu en tågresa, från Göteborg, kom Bildt välbehållen hem till Stockholm. Han hade redan på moderatstämman insett att det var färja och bil som gällt också för att ta sig till begravningen av den polske presidenten Lech Kaczynski i polska Krakow. Noterade säkert snabbt att både Barak Obama och kungen ställt in sina resor till Polen. Att då släpa sig dit verkade onödigt och skulle nog inte i sammanhanget uppfattas som något större etikettsbrott från den svenske utrikesministerns sida. Dessutom sågs inte den extremt konservative Kaczynsky med särskilt blida ögon av Bildt och Europas andra nyliberaler. Deras man är rivalen, pemiärministern Donald Tusk. På bloggen hette det:

”Jag övervägde ett tag att sätta mig i bil här för att ha en möjlighet att komma fram till morgondagens statsbegravning i Krakow i Polen, men slutsatsen blev att den situation som nu håller på att uppkomma nog snarare kräver min närvaro i Stockholm under måndagen, och färden tillbaka skulle komma att ta än längre tid än färden dit.”

Varför Carl Bildt behövs i Stockholm är det nog ingen mer än han själv som vet. Hade Obama lyckats flyga till Krakow bakvägen hade Bildt säkert bilat hur långt som helst för att få lov att stå vid hans sida.

Nu när nattens friska ostanvindar för en stund har blåst bort lite aska där uppe i skyn och flera flyg sägs vara på väg till USA. Då kanske Bildt ändå kan hitta en VIP-flygstol på något plan. De flesta av ”Alla dessa dagar” har Bildt ändå USA:s utrikesminister Hillary Clinton som sin första och främsta arbetsgivare. När han flyger jorden runt och hjälper olika bombliberaler att ta makten – eller att behålla makten.  Kommer han väl upp där i skyn kanske vinden kantrar igen och så blir vi av med honom. Om inte för gott. Så i alla fall för ett bra tag.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, flygstopp, Carl Bildt, vulkanaska, Arlanda, Landvetter, Island,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3,GP4,Expressen,GP4,SVD4,SSD1,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,RödaLund,

.

Sent i går kväll var grannskapets paddor ute på sitt stora årliga äventyr. Vårens nattvandring från fuktiga vintergömslen djupt under mossa och löv ner till ån en liten bit från vårt hus. Många, många hundra kärlekslystna krabater var på marsch över vägen, för att sedan ta sig över åkern – med hopp om stundande lekar i vattnet.

.

Vår ”huspadda på vift”

.

Tack vare det metertjocka snötäcket tycks de ha klarat den bistra vintern bra. Rommen ser vi sedan i upp till en meter långa geléklumpar nere vid de diken som löper ut i åbrinken. Det lär vara så att paddorna kan ta sig upp till två kilometer under dessa parningsäventyr. Tidigt i morse såg jag att de stackars eftersläntrare, som inte än hunnit fram, blev till läcker frukost för kärrhökarna som häckar i gamla mossen bredvid ån.

Läste i en tidning att ett norskt vägbygge hade fått problem med en paddvandring. Grävmaskinerna fick först stanna när tiotusentals paddor skulle fram. Det hela löstes genom att en grupp vägarbetare fick en helt ny arbetsuppgift. I ett par dagar fick de bära paddor i hinkar över vägbygget. Framtida nattvandringar planeras till flera tunnlar under den nya vägen…

.

Under dagen var jag ute med vår Labradortik, Freja. Hon älskar vatten.

Gärna kallt vatten och inspekterar varje dag hur det ser ut

med snösmältning och flöden i de bäckar som rinner ner till ån.

.

Vattnet är fortfarande iskallt. Det finns kvar snö inne i skogens skuggiga norrsidor. Men är man labrador så är man. De har en tjock dubbel utterpäls och har svansen som styråra när de simmar. Uppe i Nord-Amerika hjälpte de förr till att med sina starka käftar dra in fiskarnas laxgarn. Vår Freja får nöjer sig med att dra upp väldiga rötter.

.

Med språng upp från bäcken.

.

Annars är himlavalvet stilla. Flygstoppet gör att vi slipper planens vita ränder högt upp i skyn. Vår ”skyline” fem, sex mil söderut, brukar fylkas med plan under inflygning till Landvetter flygfält. Nu är där fridfullt som om oljeeran med sitt massflyg aldrig hade funnits. Tidigt sjuttiotal var det bara ett enda flygplan om dagen, ett litet ”feeder-plan” på väg till Oslo, som passerade här. Nu ritas himlen full med avgassvansar åt alla håll. I Svenska Dagbladet skriver tidningens miljöreporter Susanna Baltscheffsky, med uppgifter från klimatmagasinet Effekt, att det tack vare flygstoppet, bara under fredagen gick åt 2.5 miljoner ton koldioxid mindre än normalt. Med en snabb grovräkning betyder detta kusligt nog att Europas 450 miljoner människor, framförallt de bäst bemedlade, bränner av lika mycket koldioxid på bara flygturer, som Indiens totala befolkning ( tre gånger så många ) gör av med överhuvudtaget! I radion hör jag också att tio procent av Sveriges in – och utrikeshandel sker som flygfrakt!

I en tidigare blogg finns mer om flygstoppet som en generalrepetition inför oljeerans slut.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, paddor, labrador, flygstopp, Eyjafjallajökull, vulkanaska, klimat,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,GP3,

.

Trots att bloggkompisen Benny tycks ha gett upp inför sin tilltänkta hemresa med buss/flyg från sitt kära Timrå till sitt kära Bryssel vågar jag mig på att lägga ut några rader om flygstoppet.

.

Under rundan med hunden i morse

– i denna frostiga dimma  över Alefjäll en bit norr om Göteborg –

fanns det uppenbart en doft av svavel i luften.

.

Tvärstoppet för allt flyg i norra Europa kan ses som en generalrepetition inför den era som inleds under det kommande decenniet. Oljan och därmed flygbensinen har sett sina bästa dagar. En del nya oljefält, som i Brasilien eller utanför Väst-Afrika, kommer inte att kunna motverka att alla gamla oljefält – utan Iraks –  ger mindre och mindre i utbyte och att oljan blir dyrare och dyrare att hämta upp. Vi är på toppen av oljemiraklet, ”Peak-oil”, och framöver väntar en allt brantare utförslöpa. Gapet mellan tillgången på olja och en allt större efterfrågan kommer bara att bli större. Priset på det svarta guldet rasar i höjden och om några decennier kommer massturism med billigt flyg, ”fotbollsflyg” till England eller ”weekend shopping” i diverse metropoler, allt detta kommer bara att vara goda historier som man berättar från ”oljans glada dagar”.

I media berättas det om att det i dag normalt sker 23 000 flygstarter i Europa. På de flesta platser pågår en våldsam expansion av flygtrafiken. Uppenbart en helt pervers prioritering. Oljereserverna borde användas till nödvändiga närtransporter och matproduktion. I framtiden kommer flygresor att vara en lyxvara. Som antingen används flitigt av en girig finanselit och dess militär i en fortsatt kapitalistisk värld eller kvoteras till nödvändiga behov i en solidarisk värld där de flesta människor kommer att hålla sig kvar på jorden. 2 100 kanske det lottas ut ”en flygresa i livet” bland en del av jordens 12 miljarder människor…

Självklart kan vi inte utesluta tekniska genombrott när det gäller alternativa sätt att få väldiga kroppar av stål att flyga fram och tillbaka över himlen. Men med de insikter som finns i dag handlar flygets gigantiska utbyggnad bara om ”fantasy” eller science fiction. Jag är definitivt ingen domedagsprofet och vare sig Jorden eller människan som art kommer att gå under på grund av ett mindre vulkanutbrott eller ett oundvikligt slut för massflyget. Men det är naturligtvis genombarnsligt att tro att flyget, i sin nuvarande omfattning, kommer att överleva slutet på oljeeran.

.

.

När Maria Wetterstrand på Newsmill bjöd in alla socialliberaler till att se Miljöpartiet som sitt nya hem, avslutade hon med lite medelklasspolityr om att det gällde att välja en ny livsstil: ”att byta elbolag, åka kollektivt och köpa ekologisk mat”. I framtiden, när massflygets era är över, lär hennes slutkläm bli historisk och stå som en vittnesbörd över Miljöpartiets ohejdade röstfiske bland storstädernas välbeställda ”medelklass”:

”Jag tror att människor mår minst lika bra av mer tid och en latte än av en extra resa till Thailand”…

.

Sensmoralen av denna dubbelmoral blir kort och gott: Flyg gärna en gång om året till Phuket eller Krabi. Eller varför inte två. Men avstå från den där ”extra resan”. Ta då i stället en kopp latte på Söderns svindlande höjder…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Island, vulkanutbrottet, vulkanaska, flygstopp

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vulkanutbrott, flygstopp, peak oil, massflyg

I pressen: SVD1,,AB2,DN1,DN2,,GP2,GP3,SVD2,AB3,SVD3,SVD4,DN3,GP4,VG,AB,VG1,GP5,AB4,GP6,GP1,Expressen,

Bloggare: Jinge,

.

Varför kalla backväxeln för broms?

.

Från budgetarbetet intet nytt. Det är den enkla sanningen om den vårbudget som presenteras i dag. Symboliskt nog samtidigt som man från SMHI varnar för nya kraftiga snöfall över landets mellersta delar. Vi hör att ett nytt köldtäcke håller på att dras över landet och i norr går det inte att flyga för att askan från den isländska Eyjafjallaökulls mäktiga utbrott breder ut sig. Enligt GP ställs samtliga flyg in över svenskt luftrum efter klockan 22 00 i kväll.

.

.

Över vårbudgeten lyser heller ingen sol. Det borgerliga köldtäcket över landet ligger kvar.  Borg talar helt enkelt inte sanning när han säger att våren är här och att den ekonomiska vintern är över. För  samtidigt säger han  att ekonomin framöver är fortsatt nerkyld och skruvar dessutom ner förväntningarna på framtiden.  Den enda ”goda nyheten” har han smärtsamt nog mest Göran Persson att tacka för. På grund av de rödgrönas hårda beskärning av välfärden under nittiotalets bankkris – samt de egna tidigare dråpslagen mot de sjuka och arbetslösa – kan han just nu fara lite mildare fram med nedskärningar inom vård, skola och omsorg än tänkt. Arbetslösheten sägs gå i höjden ytterligare någon procent för att sedan stagnera kring 8 – 9 procent. En skattad siffra som lika gärna kan komma att bli något högre. Vi ska vänja oss vid att en halv miljon människor tvingas att leva med arbetslöshet…

.

Lägger Anders Borg in backväxeln också när han bromsar en vanlig bil?

.

Framförallt i medias rubriksättning är det trots detta ”fröjd över landet”. Speciellt givmild sägs Borg vara mot landets pensionärer. Här används först ljuget eller det retoriska politikerspråket om ”att bromsen slagit till”. Ett uttryck som används både av Reinfeldt och Sahlin när de förklarar att pensionerna har minskat på grund av att de har kopplat dessa till börsens utveckling. Pensionerna backar alltså en bra bit. I år med 350 kronor netto för en vanlig pensionär. Detta samtidigt med prishöjningar på några procent och våldsamma höjningar på avgifter för el, vård mm. Nåväl. Med hjälp av en mindre skattesänkning för pensionärerna i vårbudgeten blir det nu ”en mindre inbromsning”. Media förklarar pensionärerna som budgetens ”vinnare”.

Men även med denna mindre skattesänkning minskar pensionerna. Pensionärerna går helt enkelt back!

Jag undrar hur Reinfeldt/Sahlin/Borg bar sig åt i körskolan när de uppmanades att backa. Kanske fickparkera med en liten sväng bakåt. Tryckte de bara lätt på bromsen och fortsatte sedan framåt?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vårbudgeten, Anders Borg, vulkanaska, pensioner, regeringen, de rödgröna

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,,GP2,GP3,GP4,DN3,AB4,GP5,DN,GP,GP1,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,