Strejker och Solidaritet

.

De grekiska fackföreningarnas och studenternas kamp mot Papandreous hutlösa åtstramningspolitik är en test före hela Europa. I Bryssel ger Kommissionen direkta order till Aten om hur befolkningen ska tvingas till att betala den av bankerna och spekulanterna framtvingade krisen. Alla Europas ledande politiker och arbetsgivare följer noga händelserna för att utvärdera om en ”grekisk plan” för krisen kan anpassas till hela EU. Därför är grekernas kamp också vår kamp.

Här under publicerar vi en text av Andreas Sartzekis, medlem i OKDE-Spartakos, sektion av Fjärde Internationalen, som summerar de senaste veckornas händelser.

Därunder följer ett solidaritetsuttalande undertecknat av tre av Europas mer framträdande revolutionärer. Olivier Besancenot, den röda brevbäraren, behöver ingen närmare presentation. Francisco Louça är ledare för den portugisiska organisationen Bloco de Esquerda och ledamot i Portugals parlament.  Boguslaw Zietek är partiledare för det nybildade Polska Arbetarpartiet PPP, som inför EU-valet deltog i den europeiska kampanj som bland annat det franska NPA och det svenska Arbetarinitiativet organiserade. PPP har sitt ursprung i den radikala delen av Solidarnosc och organiserar många fackliga aktivister. Inför EU-valet samlade PPP in 130 000 namnunderskrifter vilket krävdes för att få delta.

****************

Grekland efter den andra generalstrejken…

Generalstrejken den 11 mars drevs fram efter att arbetarna satt press på de fackliga ledningarna i GSEE (facket i den privata sektorn) och ADEDY (offentliga sektorns fackförening). GSEE hade tänkt sig separata demonstrationer längre fram. Men det folkliga ursinnet mot det ”andra räddningspaketet”, som EU tvingade fram i början av mars, tvingade facken att agera snabbare. Vilket ledde till strejkerna och de mäktiga demonstrationerna första veckan i mars.

Det var stor uppslutning i strejkerna. Inga transporter fungerade och skolor och posten var stängda. Missnöjet är stort med Giorgos Papandreous ”socialistiska regering”, som valdes i höstas för att jaga ut högern och lägga om politiken.

.

Papandreou söker stöd inom EU.

Demonstrationen i Aten samlade tiotusentals deltagare, kanske hundra tusen och i vilket fall fler än den 24 februari. Stämningen i demonstrationen var glasklar- det är inte arbetarna som ska betala krisen.

Tyvärr består den traditionella fackliga splittringen. PAME som leds av det grekiska kommunistpartiet KKE kallade till en egen samling, med sina egna talare och i demonstrationen blandades bra och usla slagord. Man kunde höra och se direkt anti-kapitalistiska paroller, men också, speciellt bland de unga, självgoda slagord om PAME vars fackliga splittringstaktik under strikt sekteristisk kontroll av KKE aldrig upphört.

Deras paroller till stöd för strejkande poliser visar KKEs varumärke –nationell samling. PAMEs paroll om ”enhet mellan folket och polisen” verkade inte övertyga en del av deltagarna i PAMEs demonstration.

Den andra demonstrationen samlade ett stort antal avdelningar från GSEE och ADEDY där de radikala arbetarna lät höra sin röst i två stora politiska block av antiliberaler och antikapitalister. Syrizia (Radikal Vänsterunion) insisterade på att kampen måste fortsätta och Antarsya(nybildad antikapitalistisk front av 10 organisationer) att det är kapitalisterna som ska betala krisen.

Polisen försökte krossa demonstrationen och det verkar vara regeringen PASOKs enda kort. I demonstrationen i Aten den 5 mars sköt polisen tårgas mot Manolis Glézos medlem i Syrizia, en veteran från motståndet mot nazismen. Den outtröttlige 88-åriga kämpen tvingades söka upp sjukhus. Han  är en levande symbol för kampen sedan han och hans kamrat Santos en natt i maj 1941 rev ned naziflaggan från Akropolis, en första gest i den massiva motståndsrörelsen i kampen för störtandet avden gamla kapitalistiska världen.

Sojetiskt frimärke till Manolis Glezos ära.

På dagordningen står nu en mobilisering mot regeringens sanslösa attacker. En regering som leds av Giorgos Papandreou, ordförande för Socialistiska Internationalen. Regeringens politik kan få drastiska effekter på arbetslösheten. De närmaste månaderna kan den stiga till 20 procent enligt arbetsministern själv samtidigt som produktionen sjunker.

Den här veckan väntar flera sektoriella strejker, exempelvis för de anställda i den offentliga elbranschen. Vad som självfallet bör stå på dagordningen och det utan att vänta är nya nationella obegränsade mobiliseringar.

Trots de materiella svårigheterna och hetsen i media om nationell samling är arbetarna beredda för mobilisering. I dag söndag (14 mars) visar en opinionsundersökning i dagstidningen Eleftherotypia att 62 procent av befolkningen är beredd att mobilisera mot regeringens antisociala åtgärder.

Andreas Sartzekis

14 mars 2010

**********

Solidaritet med Greklands arbetare.

Deklaration av  Francisco Louça (Portugal), Boguslaw Zietek (Polen)

Olivier Besancenot (Frankrike)

För andra gången har de grekiska arbetarna på uppmaning av sina fackliga organisationer paralyserat landet för att säga nej till den outhärdliga åtstramning som Papandreous socialistiska regering antagit så att staten kan fortsätta att ge miljarder till banker och andra finansinstitut som spekulerar i den grekiska statsskulden.

I demonstrationer landet över har de arbetande visat sin styrka och beslutsamhet. Allt har stått still- flyg, båtar, tåg, tunnelbana, bussar. Skolor har stängts, likaså administration och banker, hälsovården gick på sparlåga, fabriker stod still, radion och teven sände inget.

De gav regeringen och dess europeiska kollegor det enda svar de förtjänade.

Vi uttalar vår fulla solidaritet med Greklands arbetare och folk. I övriga Europa upprepar vi vår vägran att betala kostnaderna för en kris som endast bankerna, finanshajarna och företagsägarna är ansvariga för. Det är upp till dem att betala.

Låt oss ena våra krafter i den gemensamma kampen

11 mars 2010

.

Media: DN1,SVD1,GP1,Dagens Arena,DN2,SVD2,

Bloggar: Svensson,Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, EU, Strejk, Aten, Besancenot, NPA, Portugal, Polen

.

SALIVEN SIPPRAR
UR MUNGIPORNA…

.

Avtalsrörelsen är inne på spurtsträckan och som vanligt ska vi tampas med arbetsgivare som med sina lystna blickar, flottiga fingrar och saliv sipprande ur mungiporna  vräker i sig av alla de värden som vi arbetare skapar. Stora och viktiga industriföretag gör 25 miljarder i vinst och delar frikostigt ut 15 miljarder till sina aktieägare. Många företagsledare kan likt Joakim von Anka rulla runt, varv på varv, i sitt överdåd av pengar.

.

I måndags kväll uppvaktade Patrik Olofsson, Handelsklubbens ordförande på Lagena,

LO:s avtalssekreterare Per Bardh med uppmaningen: ”Stå fast vid kraven om bemanningsföretag.”

.

.

Ändå bjuder man noll procent i avtalsrörelsen.

.

Samtidigt visade Sjöbefälsförbundet och Fartygsbefälsföreningen hur man avvisar Näringslivets provokationer. Deras strejkvarsel inför påskens viktiga färjetrafik fick direkt redarna att backa. Sjöbefälen får behålla sina pensionsavtal. Att påsken rycker allt närmare har också fått Handelns arbetsgivare att nervöst prata om att ”man inte längre kan vänta på att industrin ska göra upp”. Köpmännen vill  nog snarare kränga påskägg och allt annat gott till långhelgen än att i lugn och ro minnas Jesus smärta på korset och hans vidunderliga uppståndelse…

Nu mitt inne i spurten är det också viktigt att våra förhandlare inte skuffar undan den fråga som många av oss medlemmar anser vara den viktigaste. Att de klämmer åt bemanningsföretagen rejält. Den allt större ”flexibla arbetsmarknad” som skapats med den allt större osäkerhet det betyder innebär också till syvende och sist en oerhörd press på lägre löner.

I denna fråga har Jobbupproret.se spelat en väldigt viktig och färgstark roll. I måndags uppvaktade man förhandlarna på LO-borgen och nu på lördag den 20 mars demonstrerar man mot arbetsgivarnas paraplyorganisation Svenskt Näringsliv. Varenda kotte, alla i regionen som har en möjlighet, borde då finnas med i samlingen 14.00 i Kungsan.

Här nedan plattformen för Jobbupproret. Var gärna med och sprid det vidare

.

För övrigt. Varför moltiger den Rödgröna alliansen om dessa frågor?

.

.

Regler vid inhyrning av arbetskraft

Avtalen ska innehålla strikta regler som förstärker det fackliga inflytandet vid inhyrning och stoppar arbetsgivarens möjlighet att kringgå lagen om anställningsskydd genom att använda inhyrd arbetskraft istället för personer som har företrädesrätt enligt lagen. På sikt måste förbudet mot privat arbetsförmedling återinföras.

Fast anställning ska vara norm

Begränsa andelen visstidsanställda och inhyrd personal till förmån för fler tillsvidareanställda i företagen, detta genom att begränsa andelen icke tillsvidareanställda till högst 10% per arbetsplats.

Trygga anställningar

Många har idag en otrygg ställning på arbetsmarknaden genom att de bara erbjuds tidsbegränsade anställningar med försvagat anställningsskydd. Detta gäller i särskilt hög grad ungdomar. Avtalen ska innehålla regler som förstärker anställdas rätt till tillsvidareanställning och som stoppar ett slentrianmässigt användande av tidsbegränsade anställningar.

Ingen lönedumpning

Riv upp Lavaldomen. Alla arbetstagare, oavsett nationalitet, ska ha rätt till de fackligt reglerade villkor vi utverkat för våra arbetsplatser. Vi säger nej till lönedumpning.

Rätt till heltid

Många kvinnor i arbetaryrken jobbar idag ofrivillig deltid. Avtalen ska stärka löntagarnas rätt till heltid vid nyanställning liksom för arbetstagare som är anställda på deltid.

Initiativtagare:

Patrik Olofsson, ordförande Handels klubb 717, Lagena Distribution AB, Jordbro

Hans Andersson, ordförande IF Metall klubb Ålö Maskiner, Umeå

.

Ett 50-tal personer från nätverket Jobbupproret demonstrerade utanför

LO-borgen på måndagskvällen.Bilbo Göransson, barnskötare och fackligt aktiv i Kommunal,

höll en kort appellom kravet på rätt till heltid och fasta jobb i kommuner och landsting.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, avtalsrörelsen, bemanningsföretagen, Jobbupproret, Påskkonflikt

I pressen:SVD1,SVD2,DN1AB1,AB2,GP1,AB3,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Alliansfritt,Svensson,Arbetarperspektiv,EttHjärtaRött,Motbilder,RödaGöinge,RödaLund,

Dramatisk kris

för den franska parlamentarismen

Av Benny&Göte

.

Två tredjedelar av den franska väljarkåren deltog inte i valet eller röstade på den rasistiska Nationella Fronten, nu med både far och dotter Le Pen i sadeln.

Vi upprepar det en gång till. Två av tre väljare valde att inte rösta alls eller gav sitt stöd åt ett rasistiskt parti!

.

Far och dotter Le Pen sitter säkert i ledningen för Nationalfronten

En utgång som givetvis innebär ett svidande nederlag för de valda regionala institutionerna. Det är ett historiskt rekord under hela den femte republikens existens. Hela 53.64 procent deltog inte i valet.

”Valet i den franska demokratin, som ytligt framstår som solid, sker i själva verket ovanpå en vulkan”, menar den franska dagstidningen Liberation i sin huvudledare. ”Vulkanens” heta innandöme är då framförallt ”missnöjda dissidenter” från ”de folkliga klasserna”. Vi ser en legitimitetskris för parlamentarismen och den franska borgerligheten och ett hårt slag mot den sittande presidenten Sarkozy som, trots sin ställning som president, har engagerat sig intensivt i valkampanjen.

Nicolas Sarkozy har drivit en vidrig kampanj om den franska ”nationella identiteten” som inte varit något annat än ett sätt att få undan de stora sociala frågorna från valet. Han har försökt att slå mynt av den latenta islamofobin i samhället. Som väntat gav det i stället vind i seglen för originalet, Le Pen, som med sina 11.7procent på nytt gick upp över tioprocentsstrecket efter flera år av tillbakagång.
.

Socialistpartiets ordförande Martine Aubry hade anledning att vara nöjd.

Den stora segraren i valet är Socialistpartiet,  som har chansen att nu till söndag med stöd från flera allierade vinna i samtliga regioner. Kanske Grand slam. Problemet är att socialisterna bara ser segern som en etapp på vägen till nästa presidentval 2012. För dem är det inte frågan om att använda segern till att mobilisera arbetare, ungdomar och pensionärer till kamp mot makten i Paris för att därmed sätta stopp för Sarkozys kommande attacker mot det som finns kvar av den franska välfärdsstaten. Den glödheta magman i den franska vulkanen började att växa fram redan under socialisten Jospins tid som premiärminister 1997-2002. Med stöd av Kommunistpartiet och de gröna i Franrike drev han då energiskt på avregleringar, privatiseringar och alla motreformer.

.

Cohn-Bendits Ecologie-Europe gick fram kraftigt

För det franska miljöpartiet Ecologie-Europe blir det inget problem att anpassa sig till socialistpartiets ekonomiska liberalism även om det kanske kommer att bli en eller annan kortslutning när det gäller bygget av nya kärnkraftverk.

För Vänsterfronten som består av Kommunistpartiet, det franska Vänsterpartiet, vilket är en färsk utbrytning från Socialistpartiet samt  Enhetsvänstern började bekymren redan på valkvällen. I France2 följdes valutgången av en debatt där kommunistpartiets ledare Marie-George Buffet glatt förklarade att Vänsterfronten, som fick 5.9 procent, är beredd att sätta sig tillsammans med socialisterna i de regionala regeringarna och att de inte har några speciella villkor för sitt deltagande. För det nya Vänsterpartiet blir det en hård nöt att knäcka efter att partiet sagt att det vägrar att tillsammans med socialisterna förvalta och plåstra om det kapitalistiska samhället. I regionen Limousine där våra politiska fränder i NPA deltagit fullt ut i en bredare allians med Vänsterfronten har exempelvis dess förstanamn Christian Audouin med 13.13 % av rösterna vägrat att stödja Socialistpartiet i andra omgången, eftersom dess kandidat vill utesluta NPA från representation i departementet.

.

Olivier Besancenot var NPAs huvudkandidat i huvudstadsregionen

Våra vänner i NPA inkasserade ett bakslag i sitt första valdeltagande i ett nationellt val sedan partiet bildades i februari 2009. Med 2.5 procent av rösterna kan ingen vara nöjd. Vid en första granskning är den största orsaken till det dåliga resultatet ointresset för valet bland ungdomar i förorterna, unga arbetare och studerande. Enligt alla väljarundersökningar som gjorts det senaste året står det klart att NPA har sitt främsta stöd just bland dessa kategorier som verkar ha valskolkat mest.  Att nå ut till dessa nyckelgrupper har inte lyckats som under exempelvis det framgångsrika presidentvalet 2007. Då var det stora framgångsrika sociala rörelser och 80 procent av fransmännen röstade. Det var i detta sammanhang som en av NPA:s nuvarande förgrundsgestalter Olivier Besancenot kunde vinna 4.3 procent av rösterna. Inte heller NPA:s ”politiska kusin” Lutte Ouvrière, som valt att från början köra ”helt solo”, lyckades i detta val nå fram till de sociala grupper som passiviserats. Partiet fick 1.1% av rösterna.

.

Jean-Luc Mélenchon(Vänsterpartiet), Marie-George Buffet(Kommunistpartiet och Olivier Besancenot(NPA)

En annan bidragande orsak till det dåliga resultatet är säkert NPA:s beslut att inte nationellt ingå i Vänsterfronten, med motivet att denna inte gav några garantier om politisk självständighet i förhållande till Socialistpartiet och dess nyliberalism. Kanske ”segade” också partiet för länge med alla de förhandlingar som ägde rum innan beslutet väl togs. Partiets profil uppfattades länge som suddig.

Dessutom kostade säkerligen valet av att först och främst gå fram under eget flagg en hel del röster eftersom NPA:s kampanj av många på vänsterkanten sågs som en ovilja till enhet. Men redan på valkvällen bekräftade Marie-George Buffets deklaration att NPA:s misstankar om Kommunistpartiets planer varit mer än berättigade.

Om hetsdebatten kring att en av NPA:s kandidater valt att bära islamsk huvudsjal haft ett inflytande på valresultatet finns det ännu inte möjligheter att bedöma. Men det verkar inte otroligt att folk på vänsterkanten med starka band till den franska sekulära traditionen valt att lägga sin röst på annat håll. För NPA:s del fortsätter den egna debatten i denna fråga, liksom andra viktiga diskussioner om mer strategiska val, inför partiets kongress i höst.

.

Ilham Moussaid en av 2200 kanidadater som upprörde många.

Inför den andra valomgången nu på söndag uppmanar partiet sina väljare att ”straffa högern”. Men framförallt manar man till en tredje omgång av socialt och politiskt motstånd.

Aktiva vulkaner kan sluta med ett explosivt förlopp där hela berget rämnar och magman kastas upp i luften för att bli till glödande lava. Sker detta i Frankrike, kan den politiska scenen fatta eld från en dag till en annan. Då duger det inte att bara kasta fram en kopia av Socialistpartiets liberala program…

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Besancenot, Aubry, Mélenchon, Cohn-Bendit, Regionsval,

Första omgången i de franska regionalvalen är över. Här publicerar vi NPAs deklaration efter att vallokalerna stängde söndag kväll. Vi återkommer under dagen med vår bloggs syn på valet och hur den närmaste framtiden i Frankrike gestaltar sig.

*********

Valdeklaration av NPA

.

.

I regionalvalens första omgång är det två viktiga kännetecken som sticker ut:

– Det omfattande valskolket, vilket är det sätt som miljoner ungdomar, arbetare och arbetslösa har valt för att visa sin misstro mot de partier som avlöser varandra vid makten och som alla är ansvariga för en försämring av levnadsvillkoren.

– Att högern och Sarkozy vid makten, i allians med de stora aktieägarna och de rikaste i samhället, har förkastats med kraft. De har låtit majoriteten av folket betala räkningen, avrustat den offentliga servicen och har därmed lagt grunden till Socialistpartiets och Miljöpartiets framgångar.

Att högern förkastats har gett Socialistpartiets och dess allierade, som varit  i styret för 20 regioner sedan valet 2004, en möjlighet att slippa stå till svars för den egna politiken.

Dessutom har den första valomgången förpestats av en oroande rasistisk våg som Front National (Le Pen) tjänat på.

Vi tackar alla väljare som lagt sin röst på de listor presenterade av NPA eller enhetslistor där vi deltagit. Generellt sett är vårt resultat en besvikelse även om några listor fått uppmuntrande stöd. Vi kommer att analysera resultatet mer i detalj de kommande dagarna.

Vi uppmanar våra väljare att nästa söndag bekräfta och förstärka den första valomgångens resultat genom att straffa Sarkozys och UMPs listor med största möjliga bakslag. Det är en absolut nödvändighet att straffa högern även om vi anser att den kommande vänstermajoriteten inte blir ett bättre försvar mot Sarkozys politik än vad den varit de senaste åren. Det kommer dock inte att vara tillräckligt för att kunna blockera hans politik.

Liksom i Grekland, under en socialistregering, finns det en risk att situationen förvärras allvarligt de kommande veckorna. Det är uteslutet att vi ska betala deras kris. Likt ungdomarna, arbetarna och pensionärerna i Grekland behöver vi förbereda en tredje social valomgång.

Den 23 mars kan bli en första etapp i en gemensam kamp för pensionärerna, för de arbetande och för ett förbud mot avsked. Det är kring dessa krav som vi vill bygga en bredare enhet mot högern, arbetgivarna och bankerna.

.

Paris, 14 mars 2010, kl 21.15

NPAs verkställande kommitté.

Detaljerad lista över NPAs resultat i 20 regioner.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekopnomi, Politik, Frankrike, NPA, PS, UMP, Regionsval, Le Pen, Sarkozy,

-Bevara rasen ren.

.

Det är vad den judiska högerextremistiska organisationen, Lehava, uppmanar fotomodellen Bar Refaeli som går i giftasplaner med Leonardo DiCaprio.

Baruch Marzel, Lehvas ledare uppmanar i ett öppet brev den berömda judiska fotomodellen att avstå från giftermålet med motiveringen att hon kommer att bidra till den ”judiska rasens uppblandning”.

.

Bar Refaeli verkar strunta i brevskrivarna.

-Det är inte av en tillfällighet du föddes jude. Din mormor och hennes mormor kunde inte drömma om att en av deras efterföljare en dag skulle stryka familjens framtida generationer från det judiska folket. Assimilering har alltid varit en av det judiska folkets fiender, skriver Marzel i brevet.

-Gift dig inte med Leonardo DiCaprio, skada inte framtida generationer, avslutas brevet.

Baruch Marzel vill bevara sitt folk rent.

Egentligen är det här inte värt ens en kort blogg, om det inte vore för att det sitter en hel bunt med ledamöter i det israeliska parlamentet Knesset som står för samma idé. Bevara rasen ren är en grundbult i den israeliska religiösa extremismen som det inte går att bara blunda för. Detta om något måste betecknas som rasism.

För de raderna kommer jag att anklagas för anti-semitism. Det kan jag inte göra något åt.

.

Media: DN1,SVD1,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Judisk rasism, Anti-semitism, DiCaprio, Bar Refaeli,

Röd uppmarsch i Bangkok.

.

-Ni har 24 timmar på er att upplösa parlamentet och utlysa nyval.

Det sa Veera Musikhapong till tiotusentals demonstranter i rött. Musikhapong är ledare för UDD (Fronten mot diktatur för demokrati). Partiets anhängare är alltid klädda i rött medan regeringsmaktens stödtrupper klär sig i gult.

Det var de gulklädda som blockerade Bangkoks internationella flygplats i flera veckor 2008 och som ledde till den sittande regeringen tvingade avgå.

.

-Avgå inom 24 timmar, kräver Veera Musikhapong.

-Jag har inga planer på att avgå, säger de gulas premiärminister Abhisit Vejjajiva och hotade med både polis och militär för att skrämma rödskjortor från att delta i gårdagens demonstration i Bangkok. Sett till folkmassorna som samlats var hoten verkningslösa. Trots att 50 000 poliser och militär kontrollerade gator och torg sägs minst 80 000 personer ha deltagit i gårdagens massmöte.

Bangkoks polischef hade också hotat bussbolag om de transporterade demonstranter och vissa tåglinjer stängdes, så det är möjligt att många inte kunde ta sig in till huvudstaden.

Skiljelinjerna i den Thailändska politiken är mellan rött och gult men det handlar inte om höger och vänster. Det röda UDD är ett borgerligt parti som gått i Thaksin Shinawatras ledband ännu efter att han störtades av militären 2006 och tvingades i landsflykt som han mesta tiden tillbringat i Dubai. Säkerligen i en lyxsvit eftersom han är Thailands rikaste person.

.

Entusiastiska anhängare till UDD hoppas på en bättre framtid.

Den stora skillnaden mellan de röda och de gula är den sociala bas partierna mobiliserar. UDDs röda anhängare kommer nästan uteslutande från fattiga arbetarkvarter norr om Bangkok och från fattiga byar också i norra delen av landet. Den vänster som finns och som är förbjuden att bilda politiska partier arbetar därför i de rödas led.

PADs gula anhängare kommer exklusivt från välbärgad medelklass i Bangkok och värnar om sina intressen via armén och polisen med Kungens välsignelse. Partiet är knappt ett parti, bara ett demokratisk skynke för armén som håller premiärministern under armarna. I senaste opinionsundersökningen stoltserar PAD med futtiga 1,7 %.

.

Säkerhetsvakt i traditionell krigardräkt bevakar UDD-möte.

Just nu verkar det inte troligt att den sittande regeringen tvingas avgå och det är tveksamt om de rödas ledare verkligen kommer att sätta hotet om miljoninvasion av Bangkok i verket. Men det är svårt att som utomstående i en annan världsdel se alla ”finesser” i den thailändska politiken. Mycket kan hända och gårdagens demonstration är kanske en början till en ny period i landets politiska utveckling. Men till det får vi återkomma. Kanske redan i morgon därför att i dag måndag samlades  de röda utanför 11e infanteriregementet i Bangkok, där regeringen barrikaderat sig, för att ta emot regeringens svar på 24-timmarsultimatumet. Den senaste nyhten är att premiärministern svarat nej på UDDs krav om avgång och nyval. Dörrarna öppnas därmed till en vecka med stora mobiliseringar och en osäker utgång av den politiska krisen i Thailand.

.

Media:DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,AB1,DN3,SVD2,DN4,SVD3,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, UDD, PAD, Bangkok,

Öppna bankernas räkenskaper.

Lehman Brothers som gick i konkurs i september 2007 fifflade med sin bokföring i flera år för att skyla över bankens stora skulder och utsatta läge.

Det framgår av en tvåtusensidig officiell rapport som affärsadvokaten Anton Valukas gjort för de amerikanska finansmyndigheternas räkning. Enligt mister Valukas ägnade sig banken åt ”missledande bokföringsknep”. En verksamhet som revisorfirman Ernst&Young deltog i för bankens räkning.

.

För bankens anställda var det bara att ta sitt pick och pack och gå.

Bakgrunden är att Lehman Brothers var en av de största aktörerna i de så kallade sub-primelånen till insolventa kunders husköp. När husmarknaden rasade satt plötsligt banken i djup skit som det brukar heta på andra sidan Atlanten. För att mörka sina finansiella svårigheter fifflade man med räkenskaperna.

Tekniken som banken benämnde ”Repo 105” gick ut på att sälja stora skuldposter strax innan kvartalsrapporten skulle avges för att sedan köpa tillbaka dem och sedan göra samma manöver inför följande kvartalsslut. På det visade lyckades banken att gömma skulder på 50 miljarder dollar.

Lehman Brothers bankrutt drog fram som en tsunami bland världens banker och finansinstitut. Vad som helst hade kunnat ske. Paniken låg i luften och det var inte uppenbart att den amerikanska riksbanken Fed skulle kunna hålla fördämningarna. Effekterna av Lehmans bankrutt var enorma men de hade kunnat bli ännu värre.

Anton Valukas rapport visar att det privata företagandets affärshemlighet kan drabba miljoner arbetande människor när multinationella jättebolag är inblandade. Bankens fiffel är inte heller en isolerad företeelse. Minns bara hur båg och bluff låg bakom energijätten Enrons uppgång och fall.

Det finns bara en slutsats att dra. De banker och försäkringsbolag som sägs vara ”för stora för att falla” och som räddas med skattepengar när de vacklar måste ställas under samhällets kontroll och ägo. Deras räkenskapsböcker måste bli totalt offentliga. Inget ska skyddas av affärshemligheter som sägs vara nödvändiga för att stå stark i konkurrensen på marknaden.

Öppna alla böcker! Ned med affärshemligheten! För ett samhälleligt finans- och försäkringsväsende!

Räkenskaperna mellan den enskilde kapitalisten och samhället förblir kapitalistens hemlighet: de angår inte samhället. Som motiv för att rättfärdiga ”affärshemlighetens” princip anges fortfarande den fria ”konkurrensen”, precis som på den liberala kapitalismens tid. I verkligheten har trusterna inga hemligheter för varandra. Vår tids affärshemlighet ingår i en envis sammansvärjning från monopolkapitalets sida mot samhällets intressen.

Försöken att begränsa de ”ekonomiska högdjurens” envälde kommer att förbli ömkliga farser så länge de samhälleliga produktionsmedlens privata ägare kan dölja utsugningens, utplundringens och bedrägeriets knep för producenterna och konsumenterna. Avskaffandet av ”affärshemligheten” är det första steget mot verklig kontroll över industrin.

Leon Trotsky : Fjärde Internationalens Övergångsprogram från 1938

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,AB1,Dagens Arena,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Motvallsbloggen,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Lehman Brothers, Trotsky, Enron, Bankrutt, Finanskris,

Inte 1 600 utan 50 000.

Att den israeliska regeringen medvetet torpederade omedelbara diskussioner med den Palestinska Auktoriteten verkar det inte råda något tvivel om. ”Olyckliga tillfälligheter” passar bara bra som ursäkt och för att ge Joe Biden något att rädda hedern med.

Men det handlar inte om 1 600 bostäder i Östra Jerusalem som Israel ockuperar sedan 1967 och som nu förklaras tillhöra ett ”odelbart” Jerusalem, den ”judiska statens heliga huvudstad”. Att hela omvärlden inklusive USA säger att byggverksamheten på ockuperat territorium är olaglig enligt internationell lag är tomma ord eftersom USA samtidigt indirekt ger grönt ljus för allt nybyggande.

.

Go on – go on

I går avslöjade den israeliska dagstidningen Haaretz att det inte handlar om 1 600 olyckliga misstag. Enligt tidningen är det 50 000 bostäder som planeras för östra delen av Jerusalem. De befinner sig i olika stadier av planering och på olika nivåer i beslutsprocessen.

-Planeringen för 20 000 bostäder befinner sig redan i ett avancerat stadium, medan resten först måste tas upp i planeringskommittéerna, skriver tidningen. De 1 600 bostäder som inrikesministern körde ner i halsen på Joe Biden är en del av dessa.

Jerusalems borgmästare säger till Haaretz att det är bara österut som Jerusalem kan expandera. Planer på 3 000 bostäder i västra delen stoppades för ett par år sedan av miljöaktivister. Inga trupper och tanks användes för att tysta motståndet. Det finns ju plats i den olagligt ockuperade delen av staden.

Del av nybyggen i östra Jerusalem.

Ursäkterna till Joe Biden visar mer än något annat att ”fredsprocessen” bara är ett fikonlöv som ska skyla Israels verkliga planer. Netanyahu sa att det var olyckligt att beslutet att bygga 1 600 bostäder i Ramat Shlomo dagen innan Bidens ankomst. Det borde ha skjutits upp en vecka sa han.

Alltså var det bara dålig timing. Beslutet i sig är inget att diskutera. Det tyckte tydligen också Joe Biden som på andra dagen av sin visit i ett tal till studenterna vid Tel Avivs universitet tackade Netanyahu för att ha lovat att en sådan incident inte skulle upprepas och att bostäderna kanske inte skulle byggas omedelbart.

Kan man komma närmare ett godkännande av byggplanerna utan att säga det rent ut. Tack för att inte kasta sådana beslut i ansiktet på mig, men varsågod Go on-Go on.

.

Media; DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SVD1,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jerusalem, Israel, Palestina, Joe Biden, Bosättningar, USA

EN SKYMF MOT ALLA GREKER…

.

.

Europeiska unionen och bankvärlden har satt grimma på Greklands regering. Landets budgetunderskott ska betalas genom en åtstramningspolitik som främst drabbar landets låginkomsttagare, arbetslösa och pensionärer.

Nu är detta ingen enkel sak. I Grekland finns ett starkt fackligt och folkligt motstånd mot attackerna. Gång på gång har massrörelser inom alla delar av samhället i demonstrationer och strejker sagt nej till dessa ultimatum från Bryssel och det europeiska finanskapitalet. Som i dag när Grekland än en gång har stannat som en följd av en ny strejkvåg.

.

.

I dag stannar bland annat Greklands 30 000 taxibilar…

.

I två bloggar har Benny visat hur de ”fina” finanskretsarna bokstavligen varit medskyldiga till att driva Greklands statsfinanser mot ”ruinernas branter”. Seriösa inlägg har faktiskt föreslagit att landet ska sälja några av sina vackra öar och antika ruiner för att komma ur sitt trångmål..

Anders Borg nöjer sig med att prata om de grekiska regeringarnas fusk. Han nämner aldrig de banker och företag vid namn som sett till att karusellen bara snurrat fortare och fortare. ”I sista hand är det grekerna själva som levt över sina tillgångar och de får de allt betala själva”, menar man. Borg och EU:s andra finansministrar vill inte att det överhuvudtaget ska finnas ens en idé om klassolidaritet från den europeiska arbetarrörelsen i förhållande till det folkliga motstånd som demonstreras i Grekland. De är helt enkelt rädda för att grekernas aktioner också ska spridas till andra länder och att politiken därmed, i land efter land, skulle få en helt annan dagordning. Vem ska betala? Vi eller bankerna? Kan vi i längden leva med ett ekonomiskt marknadssystem som låter de rika förstöra både våra liv och miljön? Är det inte nog med snart 30 miljoner arbetslösa?

.

Många tyskar vill under vintern njuta både av sol och den grekiska

livsstilen. I dag bygger barnen sandborgar och befästningar på

stränderna. För sjuttio år sedan handlade det om riktiga värn…

.

I Tyskland har en del av media gjort allt för att lägga skulden på grekerna själva. Springerpressens ökända boulevardtidning Bild-Zeitung har gått i främsta ledet och har på löpsedlar och förstasidor orkestrerat en vidrig chauvinistisk kampanj mot den grekiska nationen. Till vardags lämnar många tyskar under den kalla och grå vintern sitt land för att njuta av den grekiska solen och livsstilen. Under solparasollerna på stränder och terrasser låter man sig passas upp av underbetald arbetskraft. Läppjar på en drink eller en öl och njuter av det goda livet. Men allt detta ska nu lämnas därhän och glada semesterminnen ska blekna bort som gamla kort i ett album. Nu gäller det att tycka illa om ”grekerna”. Städerska eller hotelldirektör. Enkel matros eller stenrik redare. Facklig gräsrotsaktivist eller korrupt politiker. Alla dras de över en kam. Alla är de greker. Lata och fuskande greker…

Hemsidan World Socialist Web Site  (WSWS) har gjort en bra genomgång av Bildt-Zeitungs material. När Greklands premiärminister George Papandreou i förra veckan kom till Berlin möttes han från tidningens sida med ett arrogant öppet brev. Det började storståtligt och stortyskt med:

Herr Premiärminister. När Ni läser dessa ord kommer ni att ha satt Er fot i ett land som är väldigt annorlunda från ert.  Ni är i Tyskland.

I det öppna brevet förklarar man sedan för Papandreou att i Tyskland, till skillnad från hur det ser ut i Grekland, så är de flesta människor inte lata utan arbetar fram till 67 års ålder. I Tyskland behöver man inte heller betala tiotusentals kronor i mutor för att få en sjukhussäng. Tidningen fortsätter sedan med att ”visserligen har vi också en hög utlandsskuld, men den kan vi betala eftersom vi stiger upp tidigt på morgonen och arbetar hela dagen”.

Bild-Zeitungs kampanj är naturligtvis en skymf mot Greklands alla människor. Inte minst mot bakgrund av den tyska ockupationen under Andra världskriget och det inbördeskrig som växte fram i motståndet mot nazisterna. Borgerliga och socialdemokratiska politiker i landet kan utnyttja hetsen mot den egna nationen. De återkallar minnen av det historiska motståndet mot tyskarna och hoppas att deras egna fingrar, kladdiga från alla syltburkar där man själva smakat, inte ska synas. I bloggar och i tidningar, från mun till mun, berättas om att krigsåren krävde 558 000 döda och 830 000 invalidiserade människor. Av Greklands 80 000 judar dödades 70 000. Femtio procent av all industri förstördes. Sjuttiofem procent av vägnätet och järnvägen mm.

.

Tyska infanterisoldater går in i Grekland under Andra världskriget

Vad som händer är att Bild-Zeitung kastat handsken och får ett slag över ansiktet tillbaka.

Vilket är vad man önskat. En nationell konflikt i stället för en klasskonflikt. Över hela kontinenten fruktar makthavarna ett samlat europeiskt fackligt motstånd mot nyliberalismen.

WSWS visar med ett par exempel hur verkligheten ser ut. Den ekonomiska eliten både i Grekland  och i Europa ger socialdemokraten Papandreou sitt fulla stöd för hans attacker på Greklands arbetande människor. Ett exempel är den grekiska miljadärsfamiljen Latsis. Med hjälp av enorma vinster från sin stora rederiverksamhet etablerade man för 25 år sedan den grekiska Eurobanken. Latsis fick då 10.3 miljoner euro från den grekiska staten i en affär som godkändes av Europakommisssionen. EU:s ordförande José Barroso är en nära vän till familjen vars överhuvud Spiros Latsis nu har en förmögenhet på 6.7 miljarder euro.

.

.

Det fanns – och finns – ett starkt antikapitalistiskt motstånd i Grekland.

Här en bild från motståndsarmén under Andra världskriget.

.

I kampanjen mot Grekland skälls det ofta över landets dåliga produktivitet inom industrin. Men vad man inte säger är att det är europeiska banker och företag som basar. Alltsedan man införde euron 2001. Priserna på livsmedel i Grekland sätts i dag av tyska och franska livsmedelskoncerner och är högre än i övriga Europa trots att lönerna i Grekland ligger långt under andra länders. När tysk media och landets styrande kretsar anklagar ”grekerna” för korruption är detta hyckleri i den högre skolan. Det tyska företaget Siemens ( tillverkade för övrigt Andra världskrigets gaskamrar i utrotningslägren ) äger som exempel sju fabriker i Grekland. Nyligen avslöjades det att Siemens 1999 gav Papandreous parti PASOK miljoner D-mark för dess europeiska valkampanj. I utbyte ställde PASOK upp med en industripolitik helt inriktad på avreglering och privatisering…

Inte minst Anders Borg borde alltså hålla tand för tunga. Han har en gång för alla lovat oss att det är slut med bankernas spekulationer.  Det som har skett i Grekland borde enligt hans löften egentligen inte ha kunnat ske. Själv undrar jag också lite över socialdemokraten Leif Pagrotskys roll. Han är officiell rådgivare åt den grekiska regeringen och personlig vän med Papandreou. Vad är det egentligen för goda råd han har gett?

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ANders Borg, Bild-Zeitung, Aten, Grekland, Grekland i kris, euro, nazityskland, naizistockupation av Grekland

I pressen: SVD1, DN1,GP1

,

Nytt om marknadens pyromaner.

För ett par dagar sedan skrev jag en blogg om vilken roll Credit Deafult Swaps (CDS) spelat i den « grekiska krisen ». Ett par kommentarer menade att jag helt hamnat fel och att det verkliga problemet var grekernas leverne på för stor for utan att ha råd med det.

Nicolas Sarkozy verkar inte övertygad.

Två artiklar i gårdagens internationella press belyser i blixtljus den roll som spekulationen spelat och hur den i sista hand skapar rikedomar åt de som redan har mer än de behöver.

I New York Times publiceras en artikel(NYT) som hänvisar till en rapport av Goldman Sachs (namnet bekant?) som i fjol sommar uppmanade sina rika kunder att köpa CDS på ”utvecklade ekonomiers” statsskulder vars risker enligt Goldman var undervärderade.

-Precis när den grekiska skulden började oroa investerare bytte Goldman hatt och skickade ut ett 48-sidigt memo till sina kunder om en ”CDS-101”. Enligt rapporten gav det kunderna möjlighet ”to short credit easily”, det vill säga att spekulera mot vissa statsobligationer, skriver NYT.

I en rapport av Goldman en månad senare står det att, ”CDS är för billiga eftersom de underskattar riskerna med de utvecklade ländernas skulder som nyligen ökat kraftigt”.

-Köp CDS på de utvecklade ländernas statsskuld, uppmanade rapporten sina rika kunder.

De som fortfarande tror att det är den grekiska befolkningen som levt över sina tillgångar vill vara sig se eller höra någon annan version. Det gäller i högsta grad Anders Borg som envetet i alla media mal på om att ”grekerna fuskade” och att de har sig själva att skylla.

-Nu har grekerna ställt till det igen

Den andra artikeln som indirekt knyter an till de rikas spekulation finns i veckans nummer av Business Week. Den visar hur antalet dollarmiljonärer i USA ökat under ”krisåret” 2009.

-Miljonärsklubben i USA växte med 16 procent 2009, skriver B.W. och fortsätter:

-Familjer med en förmögenhet på mer än 1 miljon dollar , exklusive bostaden, ökade till 7,8 miljoner upp från 6,7 miljoner hushåll, skriver B.W. och hänvisar till den rapport som Spectrem Group ställt samman.

Det är klirr i kassan. Om det funnes en vettig beskattning av de rika skulle det också klirra i statskassan. Med en modest beskattning av rikedomen på 50% , i stället för dagens noll procent för många rika, handlar det om 500 miljarder dollar mer i statskassan. Utan att lämna de rika i ”nöd” skulle det räcka till hälsovård och vettiga skolor för många i riktig nöd.

Bakom Goldmans murar är många järn i elden

Men det är ju bara en tanke. Det finns ingen kraft i dagens USA som kan förverkliga den tanken. Goldman Sachs kan lugnt arbeta vidare med sin konsultverksamhet åt den grekiska staten och kassera in 100-tals miljoner euro i kommission och samtidigt uppmana sina kunder att berika sig i den spekulativa karusell som banken driver. Sällan har uttrycket att vinna på både karusellerna och gungorna varit mer passande

.

Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,Dagens Arena,DN3,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Motvallsbloggen,Röda Göinge,Björnbrum,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Goldman Sachs, Spekulation, CDS, Anders Borg,