,

.

.

Superbluffen i Expressen

.

Sent i går kväll bäddade svensk boulevardmedia med bolster och dun för Stefan Löfven.

Egentligen borde spaltmeter efter spaltmeter och extra nyhetssändningar på TV ha handlat om att Sverige kan vara på väg in i Europakten. Eller som det hette i Löfvens första mycket blygsamma linjetal: ”Sverige ska ta sitt ansvar i EU. Sveriges röst ska höras för alla människors lika värde”. Alltså en vacker omskrivning för att Juholts nej till finanspakten nu är på väg att bli ett ja.

Men  i stället för detta levererades  en ny opinionsundersökning från TV 4 /Novus där det slogs fast att socialdemokraternas nye partiordförande hade fått supersiffror. När Juholt dumpades hade bara  14 procent av väjarna stort förtroende för honom, hette det. Löfven däremot, han hade redan från första dagen ett stort förtroende från 58 procent av befolkningen. Supersiffror!

Att det sedan i mer finstilt och med lägre röster berättas att:

”24 procent aldrig har hört talas om Löfven, 42 procent känner inte till honom särskilt väl och det är bland de 34 procenten som väl känner till honom som han har stort förtroende…”

Det gör inget, hävdar man absurt nog:

– Det har ingen avgörande betydelse att det är så pass många som inte känner till honom ännu. Med den uppmärksamhet han nu får i alla medier kommer han snabbt bli en välkänd person, säger Ulf Kristoffersson, politisk kommentator på TV4.

Jag är ingen mästare på matematik. Men kokar man ner rubrikernas suppersiffra till fakta blir det inte så mycket kvar. Drygt hälften av 34 procent. Alltså bara lite mer än Juholts bottenrekord. Det som mätningen visar är att sjutton procent av de tillfrågade har ett mycket stort förtroende för den nye (s)-ordföranden.

Har jag bara drömt? Eller har salig dumbom återuppstått med detta ”nyhetsankare” som inte ens har bottenfäste…?

.

,

Superbluffen i Aftonbladet

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, Håkan Juholt,

I media: GP1,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVT1,SVD3,DN4,GP2,SVD4,SVD5,SVD6,AB1,GP2,DN5,

SVD7,DN5,

.

Nära nog i samma stund som socialdemokraternas VU berättade att Stefan Löfven nu av den inre kretsen korats till partiets näste ordförande, meddelades från Sveavägen att  man svängt när det gäller synen på Europakten. Tillsammans med Håkan Juholt dumpades uppenbart dennes klara och entydiga nej till Angela Merkels skapelse. Anders Borg nickade säkert glatt nere i Davos och de borgerliga ledarsidorna hyllar rörelsens nye tronarvinge.

.

.

I meddelandet kränger man dessutom ut och in på sanningen genom att låtsas som om att det är den borgerliga regeringen som ändrat sig i denna strategiska fråga. Som brukligt är vid en sådan helomvändning bäddas den nya kursen in med lösa skrivningar om lika lösa villkor.

.

.

Var kampanjen mot Juholt,

egentligen en kampanj för Europakten?

.

Uppenbart tror partiets VU att dess medlemmar och väljare är idioter. Som om inte alla politiskt intresserade människor fortfarande skulle minnas Juholts raka besked om att  en svenskt medlemskap vore att bakvägen gå med i euron…

Var detta den verkliga och nästan besatta urkraften bakom partihögerns och medias medvetna kampanj för att göra slut på Juholt? Ja, uppenbart behöver man inte vara konspirationsteoretiker för att svara jakande på den frågan. För några missade hyror och en del korkade felsägningar räcker inte för att förklara lidelsen bakom och styrkan i den förföljelse som skett av Juholt. Lika ojämn och vidrig som vore den ett av den brittiska överklassens spektakulära massdrev på en eller annan förskrämd rävstackare.

.

.

De europeiska kapitalens försök till politisk samordning i Europakten är i grunden riktad mot alla vanligare löntagare i Europa.  Därför var det rätt av Juholt att spontant säga nej. En spontanitet som nu tycks ha varit det verkliga skälet till hans fall.

Frågan är hur partiets ledning och Löfven ska kunna klara ut denna fråga med sina medlemmar och väljare. Löfven må vara ”ren som snö”, som Veronica Palm hävdar. Men ”kan samtidigt inte åka skidor eftersom han fryser om händerna”, säger mamma Irene. Många radikala röster får säkert svårt att hänga med borgarna i spåret. Här är en av många bittra kommentarer, uppsnappad på Facebook:

”Partiet hade en ordförande, vald av kongress. Nu väljer makteliten i partiet en ny, efter att ha svikit vår förra ordförande. Varför skall man då sluta leden runt denna odemokratiskt valde ledare?”

Protesten är skriven av en socialdemokrat i Malmö som avslutar med att berätta att han nu tagit kontakt med Arbetarkommunen och begärt sitt utträde.

Andra medlemmar och sympatisörer kanske nöjer sig med att vända sig om på soffan och somna om.

Socialdemokratins kris är uppenbart inte över.

Den har bara försvårats.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, Håkan Juholt, Europakten, Angela Merkel, Davos,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVT1,SVT2,GP1,GP2,GP3,AB1,SVT3,DN6,SVT3,

SVD4,DN6,SVD5,SVD6,DN7,DN8,GP4,GP5,SVT4,GP5,AB2,DN9,

Bloggare: Sjöstedt,RödaMalmö,Jinge,Svensson,RödaLund,

,

Socialdemokraternas Verkställande utskott och Partistyrelsen, vilka är huvudansvariga för det snabba sönderfallet av det egna partiet, kastar inte in handduken – men väl Stefan Löfven.

En kompromisskandidat som ingen kommer att bli nöjd med. Undantaget Svenskt Näringsliv som kommer att gnugga händerna av förtjusning. Göran Persson är dessutom trygg med valet och SSU tycker som sig bör att Metallbasen är ”en man att lita på”. En supporterskara som sammanvägd ändå inte lär göra Löfven till en stark röstmagnet…

.

.

Jag ska återkomma till socialdemokratins kollaps i opinionen. Men dessa rader om Löfven skrivna för drygt ett år sedan när han var med i spekulationerna om en efterträdare till Mona Sahlin duger gott till att börja med:

.

”Jag är fortfarande medlem i IF Metall. Om än som pensionär med en blygsam avgift och en blygsam aktivitet. Nu är det inte ett bullrande verkstadsgolv eller ett stormigt medlemsmöte som gäller. På sin höjd kallas vi till julkalas med kaffe och pepparkaka…

Men i mitt hjärta river det lika svårt som förr när jag ser min ordförande Stefan Löfven framträda. Det borde vara dags för en verklig gräsbrand i vårt förbund. Ett metalluppror där medlemmarna pensionerar sin ordförande – eller snarare skickar honom till den fackliga åldringsvården.

.

.

I en intervju nyligen för Aktuellt om en eventuell ny roll som ordförande för socialdemokraterna valde han att stolt – och glad som en nybliven pappa – att visa upp en bild där han satt i det svenska stridsflygplanet Jas Gripen. I och för sig fullproppat med amerikanska strategiska komponenter. Men ändå. Det var den bild av sig själv som han ville visa upp för det svenska folket. Svensk verkstadsindustri när den är som bäst. Med metallbasen i cockpiten…

Samtidigt piskades ”Ungdoms- eller Lärlingsavtalet” igenom på Metalls avtalsråd. En ren lönedumpning där arbetsgivarna ska kunna hyra in ungdomar – upp till 25 år – för skitlönen 12 481 kr/mån.

I går var det dags igen. Redan efter Mona Sahlins avskedstal eller snarare ”undergångstal” applåderade Löfven så högt det gick:

”Det var ett väldigt bra tal. Hennes stora styrka var att hon vågade ta upp frågor där vi behöver en förändring, som a-kassan. Hon tog upp betydelsen av att se a-kassan som en omställningsförsäkring.”

Nu fyller han i för SVT Aktuellt. ”A-kassan kan inte vara för evigt utan måste tidsbegränsas”. Med Löfvens borgerliga världsbild måste man välja. Höja taket i A-kassan så att fler får ut 80 procent under en kort tid. Vad han själv med Reinfeldts språkbruk väljer att kalla ”Omställningsförsäkring”. Eller en något längre omställning men då med lägre tak. För att ge A-kassan ”legitimitet” väljer han själv det första alternativet.

Vad Stefan Löfven glömt och Mona Sahlin aldrig ens funderat över är att A-kassan – som historiskt varit fackföreningsrörelsens livsnerv – inte är en kortfristigt försäkring. Inte en humanitär inrättning där man ska dela med sig lite av medlidande med dem som blivit av med sina jobb. Det handlar vare sig om välgörenhet eller ett bidrag. Det handlar om en klassolidaritet där de som har arbete med en hygglig lön motverkar lönedumpning, en försämring av de egna lönerna, genom att garantera de arbetslösa ett sådant försörjningsläge att dessa slipper att jobba för skitlöner.

Med en hög A-kassa. Inte ”i evighet” utan i väntan på ett nytt jobb med hygglig lön. Det är då vi hindrar arbetsgivarna från att försämra lönerna för alla arbetande människor. Med denna fackliga utgångspunkt går inte kampen för en bra A-kassa att stämplas som en rörelse för ”bidragstagare” eller ”förlorare”. Då blir den i stället en facklig och politisk strid för löner som vi alla kan leva av.

.

.

1:a maj demonstration – 1906 . Kaptensvägen vid Folkets Hus;

Tolvkanten, den röda bokhandeln i Malmberget.

,

Jag vet inte om Stefan Löfven är ute i egen sak när det gäller valet av ny ordförande i SAP. Det mer troliga är att han plogar framför Sveavägens entré för Sven-Erik Österberg,  som är en av de hetaste kandidaterna i partiets jakt på en ersättare till Sahlin. För passande nog har Österberg samtidigt turnerat i media med samma budskap.  Nu är tragiken lika stor oavsett vem av de bägge det hela handlar om.

Men när det gäller Löfven handlar detta inte bara om vem som ska leda SAP.

Det handlar om vem som ska leda IF Metall. När förbundets avtalsråd röstade om ”Ungdomsavtalet” var det en mycket knapp seger för ledningen. Man vann med den historiskt svaga siffran 76-71. När förbundets ordförande nu dumpar A-kassan är det dags för att bygga ett verkligt Metalluppror där verkstadsgolven gungar och bågnar av all vrede.  Löfven måste dumpas. Han har säkert pensionsavtal så att han kan fortsätta med att leva i all välmåga…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, socialdemokratins kris, Håkan Juholt,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,GP1,GP2,GP3,SVT1,SVT2,SVD5,DN7,

GP4,GP5,SVD6,DN8,SVD7,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Zaramis,

En regering, flera maktcentra

och ingen stat

.

Det var ett bra tag sedan vår blogg skrev om utvecklingen i Libyen. Det beror inte på att vi slappnat av i bevakningen eller att det inte längre skett intressanta händelser i landet. Men det är sant att efter Khaddafis fall har Libyen synts mindre i media. Samtidigt har den ekonomiska krisen i Europa skakat om det borgerliga etablissemanget och vi på K&Å har ägnat mycket tid åt att följa nyliberalernas försök att tvinga Europas befolkningar att betala krisen, då i synnerhet grekerna som av media närmast behandlas med rasistiska undertoner.
Så hur kan vi då sammanfatta situationen i Libyen sex månader efter Tripolis fall och regimens sammanbrott? Rubriken ovan är inte så illa som sammanfattning. Det finns en regering som inte regerar över mycket och vars förtroende bland befolkningen är lågt. Det finns beväpnade milisbrigader som störtade Khaddafi, men de är många och ingen dominerar landet i sin helhet. Samt, viktigast av allt för att förstå den ”förvirring” som råder –det finns ingen stat.
-Det gamla finns inte kvar och det nya är inte ännu på plats, sa min kompis Göte häromdagen om en ommöblering i hemmet. -Underbar formulering, svarade jag och tänkte på situationen i Libyen. Det är kanske så nära sanningen som det går att komma. Den libyska staten krossades definitivt av de segrande rebellerna. Det är en enormt bra förutsättning för att gå vidare i bygget av något nytt. Se till exempel vilket helvete för revolutionen de egyptiska generalerna skapat genom att lägga beslag på makten. Nästan samma sak sker i Tunisien där armén har ett finger med i allt som händer och tillåts hända.

.

.
Samtidigt som Libyen saknar en statsmakt finns det många lokala maktcentra som tvingas jämka sina intressen och sitt inflytande. Vid några tillfällen har det till och med lett till väpnade incidenter för att inte säga väpnade strider mellan olika miliser. Det kan synas groteskt att detta kan förekomma mellan de som tillsammans störtade diktaturen men blir förståligt mot bakgrunden att det saknas en respekterad nationell ledning och en verklig statsapparat, det vill säga i första hand polis och armé men också en oavhängig rättsapparat. Dispyter regleras på direkten och inte av en vald församling eller i en rättssal.
Hur många miliser som finns i landet vet vi inte. Men de största är kända och de har i första hand en geografisk bas. I Misrata, Zenten, Benghazi, Västra Bergen och Tripoli finns de starkaste och bäst organiserade brigaderna. Men i många städer har de olika milisbrigaderna inte bara geografisk anknytning utan ocksåreligiös och/eller klanbaserad existens.

I avsaknaden av en armé och polis har miliserna spelat en viktig roll efter regimens fall, speciellt i avsaknaden av en stark samanhållande politisk kraft. Den har ersatt polisen och upprätthållit revolutionens ”lag och ordning” i sina respektive regioner. Men i en situation av så stor förvirring och i ett land där all politisk organisering varit förbjuden i 42 år är det inte märkligt att all sorts opportunister också är beväpnade. Alla har förresten vapen. Inte bara milisen utan i varje familj finns undangömda vapen. Det sörjde bland annat Khaddafi för när han delade ut vapen till ”anhängare” som sedan visade sig vara neutrala eller stå på revolutionens sida.  Att en viss banditism utvecklats med revolutionen som ursäkt är inte heller något märkligt även om det är förkastligt. I vilket fall är det inget bevis för att de revolutionära brigaderna inte fyller en viktig funktion –behålla makten i upprorets händer så länge det inte finns en statsmakt som kan göra det.
Vad som är nytt är de folkliga protester som alltmer högljutt kräver handling och inte bara vackra ord av övergångsrådet NTC och den av rådet tillsatta regeringen. Om NTC saknar verklig styrka och effektivitet så är regeringen en parodi. Det är också just mot NTCs ineffektivitet och dåliga representativitet som protesterna riktat sig mot.

.

.
I Banghazi stormade uppretade medborgare NTCs kontor när Abdel Jalil besökte staden. NTC anklagades för att inte bry sig om de stora materiella behov som finns i staden som i decennier missgynnats av diktaturen i Tripoli. Dessutom var demonstranterna upprörda över utnämningen till höga poster av gamla anhängare till Khaddafi. Det krävdes också att sekretessen kring NTCs möten och sammansättning ska upphöra. Ett annat viktigt krav är att de som skadades i striderna med regimen ska ges gratis vård och utomlands om det krävs. Att vissa brigaders skadade fått den vård de behövt medan andra brigader anser sig förbisedda har också skapat misstroende mot NTC.
Strax före Jul släppte EU 97 miljarder euro som blockerats under upproret. I Benghazi undrar de protesterande varför uteblivna löner inte betalas ut snabbare än vad som görs. Abdel Jalils svar att regeringen först måste anta en budget anses med rätta vara nonsens. Redan förutsedda löner behöver inte budgeteras. Demonstrationerna i Benghazi fick dock en omedelbar effekt. NTCs vice-president Abdel Hafiz Ghoga tvingades avgå eftersom han ansågs ha haft för nära band med Khaddafis regim. NTCs chef Abdel Jalil svarade att man inte kan slänga ut alla som arbetade under Khaddafi, bara de som har blod på händerna och som varit inblandade i grov korruption ska bort.

-Demonstranter stormade NTCs kontor i Benghazi,  är Reuters text till den här bilden. Verkar vara en ganska fredlig ”stormning” där många går runt med händerna i fickorna.

.
NTC är en svag, ineffektiv ”statsledning” som inte lyckats samla alla brigader under en gemensam ledning. Inte heller är NTC en direkt representant för USA och Nato som inte obetydliga delar av vår vänster hallucinerar om. Inte ens Irak lyckades USA ta total kontroll över trots mer än hundra tusen soldater på plats, så varför skulle det lyckas i Libyen utan trupper på plats. Relationen till NTC har i stället efter Khaddafis fall kylts ned betydligt.
I Tripoli har de som pekades ut som imperialismens nickedockor i stället visat sig vara mer ”nationalister” än ”internationalister”. Kraven från ICC att Saif al-Islam ska dömas i Haag har helt avvisats. I stället räckte Abdel Jalil USA lång näsa genom att ta emot Sudans efterlyste president Omar al-Bashir som ärad gäst. Det kan man tycka vad man vill om. Men inte är det ett tecken på att Vita Huset dresserat en knähund i Tripoli.

.

Omar al-Bashir togs emot som ärad gäst. Hans roll som slaktare i Darfur verkar inte bekymra NTC.

.
Inte heller uppfyller Tripoli alla vilda utsagor om att nu kommer oljan att lämnas över till alla hungriga imperialister som ”hjälpte” till med revolutionen. Oljemäklare rapporterar om att de stöter på tuffa förhandlingar, att inga gamla kontrakt brutits och att nya kontrakt inte innehåller gyllene paragrafer för någon köpare.
Men så över till det som upptagit allas intresse de senaste dagarna –striderna i Bani Walid. Vad hände egentligen? Det är ännu oklart exakt vad som skedde, men rapporter från journalister på plats i staden får bilden att klarna något. De första och största rubrikerna talade om att trupper lojala med Khaddafi angripit 24 majbrigadens kasern i Bani Walid och drivit milisen på flykten, att den gröna flaggan vajade över staden.
I ett första svar sa NTCs militära chef att det var oklart vad som pågick och att hans information från kontakter i Bani Walid avfärdade påståendet om Khaddafitrupper.
När Reuters journalister i måndags tog sig till Bani Walid kom en annan bild fram. I flera veckor har det rått en spänd stämning mellan det av NTC tillsatta militärrådet i staden och den lokala befolkningen som till en icke obetydlig del stödde Khaddafi av klanskäl. När milis från 24-majbrigaden arresterade en person som de anklagade för att vara en gammal Khaddafianhängare exploderade situationen och beväpnad lokalbefolkning angrep kasernen och drev milisen på flykt.

.

Exakt vad som händer i Bani Walid är inte ännu helt klart.

.

Redan i tisdags kunde media på plats meddela att stadens äldreråd avfärdade påståståendet att de ville ha den gamla regimen tillbaka, att den ”gröna flaggan” vajade över staden, och sa att de nu själva utsett ett nytt stadsråd eftersom milisen inte respekterade stadens innevånare. Om den versionen till slut visar sig vara sanningen hade NTC rätt när det sa att konflikten var lokal.
Men om NTC skickar militär för att kväsa ”upproret” då blir det med säkerhet en nationell fråga. Att delar av befolkningen som tillhör Warfallaklanen länge stod upp bakom Khaddafi kan inte tas som ursäkt för att återta staden med våld. Det handlar inte längre om att militärt besegra trupper från den gamla regimen.
Befolkningens protester mot 24-majbrigadens arrogans och övergrepp var enligt Reuter säkert befogade vilket inte alls är otroligt. Bani Walid har 75 000 medborgare och även där deltog många i upproret mot Khaddafi. Alla rapporter visar att efter Tripolis fall har inte staden fått mycket hjälp med reparation av skadorna efter slaget om Bani Walid. NTC anklagas för att ha ignorerat stadens behov på grund av Warfallaklanens dominans. En effektiv materiell hjälp till återuppbygget är säkert det bästa sättet att bryta ned de motsättningar som nu hotar att explodera om NTC ingriper militärt.

Sista nyheten är dock att NTC erkänt de Äldstas Råd som högsta myndighet i Bani Walid sedan rådet övertygat NTCs försvarsminister al-Jawuli om deras fredliga intentioner.

-Vi sa att vi vill bevara freden och att den nationella enheten är viktigast, sa Salah al-Maayufi en av rådets medlemmar.

Inför 17 februari, årsdagen för resningen mot Khaddafi, kommer vi tillbaka med tankar kring de planerade valen av en Konstituerande församling i juni.

***

PS. I går firade den egyptiska revolutionen sin seger över Mubarak. Vill du läsa en ypperlig artikel om vad som skett under det år som gått läs då Per Björklunds analys:

Egyptens revolution – ett år senare

Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,DN3,SVD4,SVD5,DN4,

Bloggare: Röda Malmö,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Libyen, Khaddafi, NTC, Misrata, Bani Walid,

Bachar Assad saknar ersättare

.

Det är uppenbart att regimen i Damaskus satsar allt på att hålla sig kvar vid makten med alla medel, oavsett hur många oppositionella som får sätta livet till. Inget tyder på att uppskattningen på 5 000 döda sedan upprorets start skulle vara en grov felbedömning.

.

I Bachar Assads inre cirkel finns ingen ersättare till diktatorn.

.

I går, måndag 23 januari, uppmanade Arabförbundet Bachar Assad att avgå till förmån för en av landets vice-presidenter och inleda förhandlingar med oppositionen i syfte att bilda en nationell samlingsregering inom två månader.
Förslaget förkastades omedelbart av alla i Syrien. En talesman för regimen kallade det hela en ”konspiration” mot landet. På vilket sätt det skulle vara en konspiration förklarades inte. Förslaget verkar för mig vara mycket öppet, utan minsta konspiration, om än oantagbart för regimen.

För oppositionens olika falanger är Arabförbundets förslag också oacceptabelt. De ser det mer som ett sätt att rädda regimen för att hindra ännu ett segrande uppror mot en despot. Hela Arabförbundets mission sedan den 18 december har enligt oppositionen tjänat till att ge Assad tid och skylt över den blodiga repressionen i många städer.

.

Övervakare från Arabförbundet i staden Deraa, eskorterad av statstelevisionen och säkerhetsmän.

.

De senaste dagarnas utveckling sätter nog punkt för Arabförbundets initiativ i Syrien, och kan till och med leda till förbundets sammanbrott. Saudiarabien meddelade i går att landet drar tillbaka sina övervakare på plats i Syrien med motiveringen att Bachar Assad visat att han inte respekterar det avtal han skrev under i december. Redan innan dess hade Algeriet dragit tillbaka sin övervakare från Syrien sedan denne förklarat att hela operationen bara tjänade till att ge Assad tid och spelutrymme.

Det finns bara en möjlig slutsats att dra i dagsläget. Regimen i Damaskus är en familjediktatur och likt i Libyen finns det ingen säkerhetsventil som kan öppnas. Assad kan inte sparkas som Mubarak eller Ben Ali. De övre skikten i militären, speciellt elitstyrkorna under Assads brors ledning visar sig vara lojala. De är främst rekryterade bland den alawitiska minoriteten som också är Bachar Assads klan.

.

Trots den stenhårda repressionen med tusentals döda håller oppositionen modet uppe.

.

Vad Arabförbundet söker uppnå med sitt förslag är en lösning liknande den i Jemen. Ge Assad fri lejd med garanti om straffrihet och jämka samman regimen med den ”lagliga” oppositionen så att ”de upproriska elementen” isoleras och neutraliseras. Men den planen verkar redan vara begravd, av Assad, av Saudiarabien och begravd under ännu hundratals oppositionella som under Arabförbundets närvaro dödats av regimens milis och gangstergäng.
Många säger att det redan råder inbördeskrig i landet. Jag tror att det är lite förhastat och egentligen tjänar regimens syften. För en av Assads mål har sedan länge varit att provocera fram sekteristiska strider mellan shiamuslimer, alawiter, kristna och kurder. Visserligen förekommer det militära incidenter mellan arméns enheter och de som kallar sig Syriens Fria Armé. Men hittills är det bara smärre militära aktioner av typ urban gerillakrigföring i syfte att hindra arméns attacker på befolkningen. Antalet avhoppare från armén är ännu litet och det handlar hittills bara om spridda avhopp av individer och mindre grupper av soldater. Inga militära enheter har bytt sida och officerskåren verkar ganska intakt.

Hittills har Assads försök att driva fram ett inbördeskrig inte lyckats. De lokala samordningskommittéerna som organiserar kampen på plats i ett femtiotal städer verkar göra allt för att undvika en sådan utveckling eftersom det militärt skulle gynna regimen. Det är bara i staden Homs som det rapporteras om sekteristiska angrepp mellan olika samfund. Staden är enligt uppgifter något speciell med ett lapptäcke av kvarter som bebos av olika religiösa grupper.
Vilka alternativa möjliga vägar kan den syriska revolutionen ta?

.

Arabförbundets mål är att bromsa upprorets kraft och skapa en ”ordnad” övergång till en ny regim.

.

Av tre alternativ är ett att regimen gör sig av med Assad och hans familjeklan för att bygga en ny bas på Baathpartiets grunder. Det verkar i det närmaste uteslutet att detta skulle kunna ske just nu.

En andra väg, en katastrofal väg, är om det folkliga upproret går över i ett inbördeskrig där gränserna dras av den religiösa och etniska tillhörigheten. Hittills har oppositionen visat att den kunnat avstyra regimens försök att driva utvecklingen dithän.

.

Bara en allt bredare mobilisering kan sätta punkt för diktaturen i Syrien.

En tredje och lika katastrofal möjlighet är en militär intervention från andra arabstater under Natos glada tillrop. Syrien är inte Libyen och ett förödande storkrig i hela regionen skulle antagligen bli följden av en utländsk militär inblandning. Det skulle på inget vis tjäna det revolutionära uppror som startade för snart ett år sedan, vilket för socialister måste vara det enda kriteriet vid en bedömning av följderna.

Det finns en fjärde väg, den enda som befolkningen verkligen är förtjänt av. Upproret sprider sig, fördjupas och kraven på demokratiska fri- och rättigheter vinner gehör bland allt fler. Militären förlorar sin kapacitet att ingripa på grund av allt större utbredd ordervägran. Regimen faller samman och dörren till frihet och värdighet öppnas på vid gavel.
Det är också den utväg som den internationella solidariteten ska stödja och kämpa för. De som gör uppror mot diktatur och despoti har alltid rätt. Glöm inte det.

.

Media: DN1,SVD1,SVD2,SVD3,DN2,SVD4,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Syrien, Assad, Arabförbundet, Revolution, EU, USA,

.

Vi har fått lite vinter i skogen och efter all regn och alla orkanbyar är det dags att röja upp bland upptornade bröten med vindfällen.

Visst, en del av trädens sena höstlöv, fortfarande färggranna, har också virvlat i väg för blåsten.

De är av jord komna och skall nu åter så vara i den sura förna, som helt täcks av de mycket åldriga, höga och mäktiga träd som har vräkts omkull.

Vi får lägga vår tid på att röja nerblåst skog. Inte med att kratta gammalt löv.

.

.

Så borde det vara – också i den politiska analysen, när nu det socialdemokratiska partiet faller- likt TV-eken på Östermalm. Murket inifrån. Från rötterna ända upp till grenverken. På samma sätt som den traditionella arbetarrörelsens alla gamla masspartier i hela Europa till stora delar har sopats bort av kapitalismens kris.

Förnyelsen handlar om nyplantering. Inte om att försöka blåsa liv i redan döda träd.

För dagen en repris av min kommentar, då för 303 dagar sedan, när Håkan Juholt valdes till rörelsens nya hövding:

.

Håkan Juholt – vare sig en Kamprad, en Dacke eller en Åsa-Nisse

.

För mig och många andra blev den socialdemokratiska valberedningens enhälliga val av Håkan Juholt som sin ordförandekandidat en riktig skräll. En högoddsare som i spelnästet Ladbrokes stod i hela 5,5 gånger pengarna.

Men vem är han? Vad står han för?

.

.

Visst som politiskt intresserad har jag sett honom av och till i TV och jag har förstått att han under åtta långa år uppfattat NATO:s invasion i Afghanistan som ”sitt” och som ”vårt” krig. Men några andra avtryck har jag inte sett. Jo, jag såg när han var sin egen ”kungamakare” genom att i höstas vara först ut med att föreslå Mona Sahlin att packa ihop och avgå. Vilket kanske tyder på en viss djärvhet. Fast förstås. Han insåg nog inte själv att det var han själv som skulle få packa upp och flytta in…

Eftersom jag bor i en region, Västra Götaland, vilken i stort sett saknar representation i den politiska statsmakt som leder landet, trots att här bor 1.5 miljoner människor eller lika många som i hela Mälarregionen, tycker jag i sig att det är kul att det är en smålänning som utsetts. Även om det är en bit härifrån till Oskarshamn så kommer det att bli oändligt skönt att då och då få höra ”en utsocknes” ta till orda i rikspolitiken. ”Allt utom en stockholmare” tycks ha varit devisen för åtskilliga ledamöter i valberedningen, heter det också insiktsfullt och aningen irriterat i Dagens Nyheters ledarkommentar.

.

.

Men smålänning? Räcker det?

Ja, eftersom han sedan kortbyxorna är uppvuxen i ”rörelsen” vet vi ändå att han inte är en småländsk Ingvar Kamprad. En som skattar snålt i London – eller inte alls.  Men dessvärre är han inte heller en modern Nils Dacke. För denne forntida småländska upprorsman mot Gustav Wasas järnhårda centralisering av den svenska statsmakten, han och hans gerillamän från Södra Möre skulle nog ha bombats sönder och samman av NATO, med bifall från Juholt, om de i dag försökt sig på att göra om sin revolt. Det finns stora likheter mellan de historiska ”Småländerna” och dagens Afghanistan.

Lyssnar man till alla de omdömen som kom i går verkar Juholt snarast konkurrera med  nyinspelningen av filmklassikern Åsa-Nisse. Där denne knotige och fyndige seriefigur från småländska Knohult har sitt tjuvskytte och sitt huskors Eulalia. Där har Juholt sina fortkörningar och sin Carin Jämtin. Bägge är de också roliga. Juholt sägs kunna ”gå igenom TV-rutan” på samma sätt som Åsa-Nisse en gång ”gick genom filmduken”.

.

.

Den ständige jonglören till vänster, Göran Greider, antyder till sist att Juholt ändå blir sin egen. Han är inte bara en rolig människa, en som sprider värme omkring sig, utan ”så nära man kan komma en gråsosse”. Han ”retar inte upp någon till höger eller till vänster”.  Greider tror på samma sätt som den yngre drabanten Daniel Suhonen att han blir ”jättebra” som partiledare och att han kan komma att sitta i tio år.

Högoddsaren tycks därför kunna bli en vinnare också i kommande riksdagsval. En rolig gråsosse verkar vara en oslagbar kombination. Den enda i de socialdemokratiska leden som är riktigt förbannad tycks vara Stig Malm, som på ålderns höst, i egenskap av en vanlig kongressdelegat, nu får smaka på den medicin han själv alltid ordinerade som LO-ledare. Alltså en färdigregisserad kongress. När kongressen om fjorton dar väl utsett Juholt till ny ordförande, vilket lär ta 45 minuter, återstår bara ”att gå ut och ha roligt”, som Greider uttrycker det…

Ja,  men när väl detta är överstökat, när smålänningen är vald. Ja, då kommer ett riktig västgötaklimax. För vad man gjort är att välja skyltdocka innan man ens vet vad man ska sälja i sin butik.  Inte ens om det ska bli dagligvaror eller sällanköpsvaror. Designen är klar och skyltfönstret putsas. Men vad som ska saluföras  – alltså politiken – det ska absurt nog beslutas  på en kongress först i höst.

.

Läs också:

Håkan Juholt har gett det obegripliga ett eget ansikte
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Håkan Juholt,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,GP4,

SVT1,SVT2,SVT3,SVD8,SVD9,DN6,DN7,HD1,SVD10,DN8,SVT4,GP5,DN9,SVT5,

150 miljoner kronor i lön är inte kattskit

.

Inget nytt under solen. Trots skuldkris, bankrutter och andra utslag av den globala finanskrisen rullar bonusar och svindlande löner till bankdirektörer vidare som om inget hänt. Det handlar naturligtvis om amerikanska bankirers bonusar och löner för 2011. Sett till den ekonomiska krisen, den sjunkande produktionen, de minskade reallönerna för vanligt folk kunde man vänta sig lite återhållsamhet från finansvärldens nya feodalherrar. Men nej, de har inte ens ett hum om vad som sker i samhället och vilken social katastrof de skapat med sin spekulation och gambling i stort.

Likt baroner och friherrar avlönas de inte för utfört arbete utan för sin plats i hierarkin. Det tas för givet att herr VD ska ges 100-tals miljoner kronor i ersättning för även ett dåligt utfört arbete. Det är precis vad som sker. Och även om någon av dem gjort ett korrekt arbete är det naturligtvis inte värt 400 vanliga arbetares sammanlagda årslöner.

Men när skammen går på torra land då ser det ut som följer:

** Citygroups VD Vikram S.Pandit får i år nöja sig med strax över 25 miljoner kronor i bonus plus den fasta lönen på 11,8 miljoner kronor. Men det kommer kanske lite balsam på såren senare under året i form av ”korrigering” av inkomsten. I fjol kunde herr Pandit efter ”korrigering” inkassera 159 miljoner kronor. Inte så illa under ett av de värsta krisåren på länge.

.

Vikram S. Pandit.

.

** JP MorganChases VD Jamie Dimon går inte heller lottlös trots att bankens aktier sjönk 22 procent under året. Feodalherrar är som bekant inte avlönade. De erhåller betalning för sin titel. I veckan fick han 115 miljoner kronor i bonus och kan ändå vänta in ytterligare 41 miljoner kronor innan årets slut.

** Morgan Stanley’s VD James P Morgan får i år nöja sig med futtiga 32 miljoner kronor i bonus plus fast lön. En ren misär. Men då tog bankens ledning i betraktande att dess aktie föll 44% under året. Det ska ju ändå kännas lite i skinnet att det barkat utför. Fy skam. I år blir det bara 32 miljoner kronor.

.

Media:DN1,DN2,SVD1,ETC,AB1,AB2,SVD2,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Banker, Bonus, Skandal,

Tror Merkozy på Gud ?

.

Frågan ovan kan också ställas till Anders Borg. Tror han på Gud? Ja, jag vet ärligt talat inte om Merkel, Sarkozy eller Borg tror på Herren. Och jag bryr mig inte det minsta.
Däremot är det uppenbart att alla tre tror på den heliga treenigheten AAA –Standard & Poor’s, Moody’s och Fitch. Vad dessa gudomligheter tycker och säger står över allt i politikernas värld, över parlamenten, över centralbankerna och över andra regeringars åsikter.

.

.

Det stora mysteriet är varför någons ens bryr sig om att lyssna till de tre kreditvärderarna. En företagsledning eller en statschef som hade gjort sådana totala felbedömningar som de tre privata kreditvärderarna gjort under det senaste decenniet hade fått hoppa utan fallskärm.
Redan 2001utmärkte sig Standard & Poor’s då energibolaget Enron gavs AAA ända in i företagets bankrutt. Världens dittills största konkurs var ett faktum med tusentals avsked och 11 miljarder dollar upp i rök. Gudarna som delade ut AAA hade inte ens känt lukten av rök. När väl Enrons kriminella svindel slutade i konkurs då sänkte plötsligt Standard & Poor’s betyget för alla energibolag i USA och skadade hela branschen.
Men den verkliga floppen ägde rum innan subprime-krisen i bygg- och bostadsbranschen 2007. Giriga bankers långivning till hugade husköpare utan resurser att betala tillbaka lånen gavs AAA av i första hand S&P. Därmed värderade de bankernas aktivitet som helt riskfri trots att allt fler redan under 2006 kallade bostadsboomen för absurd.
Egentligen är ordet ”flopp” missvisande för S&Ps del. Bolaget tjänade nämligen stora pengar på sina AAA på obligationer inte ens värda pappret. De tre ”gudarna” får betalt för sina riskkalkyler både av utgivare och köpare av obligationer och andra värdepapper som de betygsätter.

.

.
Inte nog med det. De fick en kommission i betalning för varje obligation, byggda på subprimelånen, som bankerna sålde på marknaden. Inte undra på att de villigt satte sina AAA på papper som bara några veckor senare var värda noll och intet. Ett system av dubbla lojaliteter existerar. Kreditvärderarna ska sätta riskbetyg på bankernas värdepapper samtidigt som de har finansiellt intresse av att bankernas värdepapper säljer bra.
Inte ens när Standard & Poor’s gjorde en felkalkyl på 2 000 miljarder dollar och sänkte USAs kreditbetyg ett snäpp rubbades politikernas förtroende för de tre kreditvärderarna.
Att dessa privata kreditvärderare fått status av marknadsgudar bevisas kanske bäst av att regeringar och riksbanker skrivit in i sina finansregler att AAA är ett måste att behålla eller att sträva efter. Varför kan man undra, efter alla groteska fadäser som S&P och de andra begått.

.
Sarkozys uttalande att Frankrike kommer att göra allt för att bevara sitt betyg AAA och hans ilska när S&P ändå gav AAa i betyg står ut som helt irrationellt. I stället för att be dessa privata marknadsgudar dra dit pepparn växer och uppmana hela världens regeringar att helt ignorera dem klagar han som en liten skolgosse som fått bock i kanten.
Fortfarande vet vi inte om Sarkozy, Merkel och Borg tror på Gud. Men att de tror på den gudomliga treenigheten AAA råder det inget tvivel om. Enfaldet har nått den absoluta nollpunkten.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,ETC,SVD3,DN4,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Standard&Poor’s, Merkel, Sarkozy, Borg,

.

.

.

Det hettar till inom socialdemokratin. Klippet ovan är hämtat från Sveriges Radios hemsida. Sven Österberg tycks ladda om…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Håkan Juholt, Socialdemokraternas VU, Sven Österberg,

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,GP2,SVT1,SVT2,DN3,DN4,DN5,GP3,SVT3,SVT4,GP4,SVD3,DN6

DN7,GP5,SVT5,SVD4,DN8,DN9,GP6,SVT6,DN10,SVD5,DN11,

Gamarna cirklar lågt över Aten

.

Om inte Grekland betalar tillbaka 14,4 miljarder euro i utestående statsobligationer den 20 mars tvingas landet ställa in sina betalningar och konkursen blir ett faktum. Rent lagligt kan en stat inte gå i konkurs men det är som en konkurs i praktiken.
Media rapporterar mycket om de förhandlingar som just nu  pågår mellan den grekiska regeringen och ägarna av landets statsobligationer. Men vad är det egentligen som står på spel?
I oktober beslutade EUs toppmöte att utestående obligationer skulle skrivas ned med 100 miljarder euro i värde. Privata ägare, som banker och fonder, förväntades acceptera en 50-procentig nedskrivning av obligationens värde. Det är här skon klämmer.

.

Ett folk slås i kedjor för att bankernas och gamfondernas vinster ska räddas.

.
En inte obetydlig del av Greklands statsobligationer ägs av privata fonder som har flera motiv till att inte gå med på en uppgörelse. Enligt finanspressen är det inte mindre än 50 miljarder euro som dessa spekulativa fonder har i sin ägo.
Men varför inte gå med på en uppgörelse som innebär en nedskrivning på 50 procent? Riskerar de inte att förlora 100 procent om den grekiska staten stoppar avbetalningarna och deklarerar ”konkurs”?
Naturligtvis finns det småstilt i kontrakten och det är därför som gamarna kretsar lågt över landet. De spekulativa fonderna sitter nämligen med trumf på handen oavsett vilken utgång det blir av förhandlingarna som förs mellan Internationella Finansinstitutet, som representerar obligationernas ägare, och den grekiska regeringen.

.

Det är i korridorerna som de stora besluten tas.

.

Om de vägrar godta en uppgörelse där obligationerna ”snaggas” med 50 procent finns det en stor chans att de kommer att ersättas till 100 procent efter den 20 mars om Grekland erhåller de pengar som utlovats från Europeiska solidaritetsfonden. Det kan bli en enorm vinst för vissa gamfonder, (”vulture fonds”), eftersom de köpt obligationerna på den så kallade andrahandsmarkanden för 40 procent av det nominella värdet. Det blir 600 euros vinst på investerade 400 euro. Bingo.

Inte nog med det. Blir det grekisk ”bankrutt” kommer samma fonder att inkassera stora vinster också. Hur då? Jo, därför att de som spekulerat sönder den grekiska ekonomin försäkrat sig mot att landet tvingas ställa in sina betalningar. Tekniken kallas Credit Default Swaps och är i själva verket en sorts försäkring. Goldman Sachs och andra storbanker säljer CDS mot en månatlig kommission. Om Grekland ställer in sina betalningar faller en CDS ut och ”försäkringstagaren” ersätts av Goldman Sachs eller någon annan garant. Bingo igen.

.

Charles Dallara, från IIF, och Jean Lemierre från BNP Paribas sköter

förhanlingarna med den grekiska regeringen.

.

Merkel, Sarkozy och även Anders Borg är ansvariga för att Greklands ekonomi nu rasar utför i en takt som är skrämmande. Antalet arbetslösa är nu uppe i över 19 procent och väntas snart nå 21 procent av de i aktiv ålder. Landets BNP har minskat med sex procent 2011 och väntas sjunka med ytterligare 6,5 procent i år. Den sociala katastrofen är ett faktum i Aten och Thessalonike där antalet uteliggare ökar kraftigt med tillskott från personer som förlorat sina arbeten och sedan sin bostad. I vården hotar en humanitär katastrof sedan läkemedelsfirmorna börjat kräva betalning i förskott.
Europas politiker gömmer sig bakom den liberala dogmen att Europeiska Centralbanken är självständig och inte har rätt att låna till EUs medlemsstater. Skandalen är ofattbar. I dagarna lånade ECB ut 489 miljarder dollar till privata banker till 1 procents ränta över tre år. Om sådana villkor hade getts till den grekiska staten funnes ingen kris i dag. I stället kan de privata banker som lånat av ECB till 1 procent i sin tur köpa grekiska, spanska, portugisiska och italienska statsobligationer med återbäring på allt mellan 3 till 7 procent.

.

Är det här lösningen på krisen?

.
Kan detta kallas annat än dårskap? De privata kapitalägarna ska till varje pris skyddas. Hela kontinentens arbetande befolkning, du, jag, den tyske skattebetalaren, den grekiske småbonden, alla ska vi med skatter och uppoffringar rädda bankirernas och gamarnas vinster.

.

Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,ETC,DN3,SVD3,SVD4,DN4,SVD5,

Bloggare:Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Kris, Euro, Statsskuld, Sarkozy, Merkel, Borg, Banker, ECB