Ali Abdullah Saleh

hinner för Bachar Assad

.

Kapplöpningen mellan arabländernas tyranner om vem som faller som nummer fyra har varit hård. Men nu verkar loppet kört och näste man att packa sina pinaler och ge sig av till någon saudisk badort blir Jemens president Saleh. Oddsen på att Bachar Assad skulle vinna fjärde plats var mycket låga men nu är han huvudkandidat till plats nummer fem i tyrannernas galopp.

.

Plats nummer fyra bland fallna tyranner går till Jemens president Saleh.

.

Nu tvingas äntligen president Saleh att avgå efter många brutna löften om att lämna sin post och efter hundratals dödade demonstranter. Striderna i Jemen mellan lojala truppenheter och avhoppade soldater hade kört fast i ett läge där ingen hade överhanden. Risken för att situationen skulle övergå i rent inbördeskrig var stor. Det var antagligen anledningen till att Saleh efter stora påtryckningar till sist accepterat golfstaternas krisplan, nämligen att lämna över makten till vice-presidenten Abdrabuh Mansur Hadi i utbyte mot fri lejd till en fristat som ännu inte utpekats.

Det lär finnas plats i Ben Alis saudiska palats. Utöver GCCs, Gulf Co-ordination Council, påtryckningar spelade nog Khaddafis öde en roll i Salehs beslut att avgå, innan det var för sent att rädda livhanken. Målet för det allt mäktigare GCC är att blanda sig i den arabiska revolutionen med alla medel för att styra den i en riktning som inte hotar golfstaternas kontroll över regionens fossila bränslen. Qatars väl bryska uppträdande i Libyen efter Khaddafis fall syftade också till en större kontroll över utvecklingen. Den nya libyska regeringens sammansättning är ett bakslag för Qatar, vars man Abdelhakim Belhadj inte utsågs till försvarsminister, något de flesta väntat sig.

.

GCCs plan för att hålla revolutionen inom acceptabla ramar för de härskande

.

De lagliga oppositionspartierna i Jemen har redan sagt ja till GCCs ”fredsplan” och det väntas också de militära ledarna som hoppat av göra. De har nog samma mål som GCCs, att hindra en splittring av armén och ett omfattande inbördeskrig.

Kvar finns dock de tusentals ungdomar som ockuperar ”Change Square” i Sanaa och de har redan sagt att Salehs avgång bara syftar till att rädda elitens grepp om makten men att de nya ledarna under vice-presidenten inte står för en demokratisk förändring i landet. Hur det kommer att gå med ungdomarnas självständiga kamp är en öppen fråga. Om alla lagliga partier och armén sluter upp bakom den nye presidenten riskerar de att isoleras i sin kamp. På samma sätt som det finns en risk för att ungdomarna på Tahrirtorget i Kairo isoleras när valet börjar nu måndag.

.

Media: DN1,SVD1,SVT1,SVT2,DN2,SVD1,DN3,SVD2,SVT2,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jemen, Saleh, Assad, Saudi, Khaddafi, Tripoli, Sanaa,

Revolutionens andra våg

.

Nio månader har gått sedan diktatorn Mubarak drevs bort från makten av miljontals människor i en revolutionär våg som den arabisktalande världen aldrig skådat förr.

Mubaraks maktbas var säkerhetspolisen vilket tillät den högsta militärledningen att spela ett dubbelspel. Å ena sidan spelade den med i revolutionen för att stoppa tendenserna till avhopp till revolutionärerna från vanliga soldater. Å andra sidan gav det generalerna möjlighet att placera sig själva vid statsrodret genom att utropa ett Högsta Militärråd med uppgift att ”införa demokrati”.

På nytt slås ungdomar blodiga av landets polis och militär.

.

I fyra dagar har vi nu sett scener som påminner om revolten i januari. –Mubarak är borta men regimen finns kvar, ropar nu unga aktivister. De brustna illusionerna om militärens roll och intentioner har nått den kritiska massa där modet att stå upp mot polisens och militärens våld på nytt omfattar hundratusentals människor över hela landet. För det är inte bara på det symboliska Tahrirtorget som militärens makt ifrågasätts öppet. Mobiliseringen sker samtidigt i flera andra städer.

Under sommaren och hösten har militären allt mer öppet visat upp sitt rätta ansikte. Brutalt våld används dagligen mot strejkande arbetare. Inte mindre än 15 000 personer har ställts inför rätta anklagade för alla möjliga ”brott” mot överheten. Många fall av tortyr har rapporterats. Kort sagt, allt fler har börjat inse att militären manövrerar för att behålla makten även efter val till parlamentet. Beviset att det är fallet kom för de flesta i förra veckan då militären lät förstå att den skulle stå ”garant” för den nya konstitutionen, det vill säga att den skulle ha sista ordet över dess innehåll och uttolkning.

.

Mot polisens överlägsna eldkraft använder ungdomen stenar och ett enormt mod.

.

Gnistan som tände revolutionens andra våg kom inför helgen då polis med brutalt våld attackerade cirka 200 ungdomar som slagit upp ett tältläger. I fredags samlades närmare 100 000 på Tahrirtorget för att protestera mot militärens intentioner för den nya konstitutionen. Muslimska brödraskapet som uppenbarligen spelat under täcket med militären inför valet den 28 november kände sig tvingat att mobilisera sina anhängare eftersom militärens posering som ”garant” var för grov för att sväljas hel.

I lördags kväll intogs torget på nytt av demonstrerande ungdomar i protest mot våldet mot de tältande. Allt fler människor strömmade till för att kräva att militären överlämnar makten till en civil regering. Regeringen hamnade hängande i luften och avgick i går. Den saknade allt inflytande över situationen eftersom den var militärens fikonlöv.

.

Skadade förs till provisoriska ”fältsjukhus” där frivilliga läkare och vårdare ger första hjälpen

.

-Folket vill att SCAF avgår, skallar nu det gemensamma slagordet riktat mot militärrådet. Det grova våldet mot demonstranterna verkar bara mobilisera fler och fler som ansluter sig till protesterna. Amnesty International säger nu i en rapport att militärrådet står för ett förtryck som de kallar ”värre än Mubaraks”. Och på nytt står de ”demokratiska ledarna” i väst med bar bak. Obama, Cameron och andra bara talar om ”försoning”, ”moderation” och ”ett slut på våldet” utan att ta ställning mot militärens uppenbara försök att lägga beslag på revolutionen för den härskande elitens räkning. I dag vet alla på Tahrirtorget vilken roll västmakterna har i militärens våld. USA betalar 2 miljarder dollar per år till landets försvarsmakt. Men demonstranterna drabbas också mer konkret av Obamas ”stöd till demokratin”. Alla på torget vet varifrån tårgasen kommer ifrån som de beskjuts med. Patronerna har visats upp för media. På dem står det klart och tydligt ”Made in USA”.

.

Tårgasen tillverkas i USA av Combined Tactical Systems i Pennsylvania.

I dag tisdag kallar radikala krafter inom oppositionen – Muslimska brödraskapet har krupit tillbaka under sitt och militärens varma täcke och deltar inte – till en miljonmarsch över hela landet. Scener från från olika städer visar att de unga är tillbaka i spetsen för revolutionen. I januari samlades miljoner till kamp för rättvisa, frihet och värdighet. Inget av detta har verkligen uppnåtts. Därför tar nu revolutionen ett nytt steg framåt. Om det ska leda till militärrådets fall återstår att se. Allt beror på hur stora folkmassor som reser sig mot förtrycket.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,SVT1,AB1,DN4,DN5,DN6,

Bloggare; Röda Malmö,PerBjörklund,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Tahrir, Kairo, Mubarak, USA, Obama, Cameron

.

.

De poliser som här sprutar pepparsprej i ögonen på fredliga demonstranter i ett försök att kväsa yttrandefriheten har stängts av. Men Dagens Nyheter tyckte att ”detta var det bästa som kunde hända demonstranterna”…

.

Direkt efter attackerna på Occupy-rörelsens tältläger i USA slog en huvudledare i Dagens Nyheter snabbt fast att detta var slutet på det hela och konstaterade sedan omtänksamt nog att ”detta kanske var det bästa som kunde hända demonstranterna”. Att polisen rev tältlägren var bra eftersom de ”ändå knappast skulle överlevt den amerikanska vintern”, konstaterades faderligt. Tidningens ledarskribent spärrade dessutom upp sina ögon av förskräckelse över en uppmaning som den hittat på en av den brokiga rörelsens hemsidor: Arbetare ska ”inte bara strejka utan ta över sina arbetsplatser kollektivt och organisera dem demokratiskt”, hette det där. Ord som naturligtvis får alla människor, i synnerhet amerikaner, att skrika och fly bort, konstaterade ledarskribenten uppjagat i sin iver att själv försöka sopa undan de sympatier med denna rörelse som kan finnas hos de egna läsarna.

Nu är tidningens reaktion ingenting att förundras över. För Bonnierkoncernen är yttrandefrihet bara värdefull så länge som den ägs av makten. I USA har den kreativa ockupationsrörelsen hittat ett bildspråk som förstås av var och en: En girig och alltmer pengalysten liten ynka procent av befolkningen bestämmer över och förstör liven för alla de andra nittionio procenten. Översätter vi detta till vår del av världen och den privata mediasfären blir siffrorna ännu tydligare. Här är det bara ett par promille av befolkningen som äger det mesta och därmed rår över vad alla vi andra ska läsa eller se på TV. Hjörnepressen, Bonniers, Schibsted och Stenbecksgruppen. Sedan har vi inte så många fler ägarfamiljer…

En ledarskribent kan naturligtvis inte sticka en gaffel i halsen på sin ägare. I synnerhet som Bonniers ständigt hungrar efter att få stoppa i sig så mycket som möjligt av godbitarna från dagens public service. Yttrandefrihet, där människor använder denna till att angripa kapitalismens maktkoncentration, den är helt enkelt inte värd att försvara. Den ska i stället bekämpas.

Nu är det inte mycket som talar för att ”det är slut på det hela”. Visst kan man tillfälligt hejda lågorna från en skogsbrand och stampa ut lite gnistor. Men glöder det nere i den torra fönan flammar det snabbt upp igen och det är vad som sker med occupy-rörelsen i USA. Inte sedan vietnamkrigets dagar har det demonstrerats sådan politisk radikalism av så många vid landets universitet och till fasa för DN har nu Occupy Oakland i samarbete med fackligt aktiva uppmanat till ett stopp för Västkustens alla hamnar den 12 december:

.

Den 2:e november stängdes hamnen i Oakland av en stor proteströrelse

.

Förslag till ett samordnat stopp vid alla Västkustens hamnar. Enhälligt antagit vid en omröstning i Occupy Oaklands generalförsamling 18.11.2012.

Som ett svar på samordnade attacker mot ockupationer och attacker på arbetare i hela landet:

Occupy Oakland kallar till en blockad och ett stopp för “enprocentarnas” ekonomiska apparat genom att alla hamnar utmed hela Västkusten står still den 12 december. ”Enprocentarna” har förstört livet för de hamnarbetare, transportarbetare och andra yrkesgrupper som skapar deras rikedomar, på samma sätt som samordnade polisattacker över hela landet har förvandlat våra städer till slagfält i ett försök att få stopp på ockupationsrörelsen. 

Vi uppmanar varje ockupationsgrupp på Västkusten att organisera en massmobilisering för att stänga ner sin lokala hamn. Vi har sett en ständig förföljelse av den organiserade fackföreningsrörelsen, framför hur EGT (stor spannmålshamn) i Longview Washington rivit upp hamnarbetarnas avtal.  Occupy Los Angeles har redan antagit en resolution om en facklig aktion i dess hamn den 12 december, frukt- och kötterminalerna (SSA) som ägs av Goldman Sachs ska stängas ner.

Occupy Oakland vill utvidga denna aktion, denna maning, till att gälla hela Västkusten, och kallar till en fortsatt solidaritet med hamnarbetarna i Longview Washington i deras fortgående kamp mot EGT, en internationell spannmålsexportör med Bunge LTD i ledning, ett företag bestående av ”enprocentare” från bankvärlden vilkas verksamhet har förstört livet för arbetarklass från hela världen, från Argentina till USA:s västkust. Under generalstrejken i Oakland den 2 november stängde tiotusentals människor hamnen som en varning till EGT att sluta med sina attacker mot hamnarbetarna. Eftersom EGT har nonchalerat detta budskap och fortsätter att attackera dessa, ska vi nu stänga alla hamnar utmed hela Västkusten.

De ockupationsgrupper som deltar ombeds att försäkra sig om att de inte överträder de regler vid konflikter som finns om att inte bryta arbetarnas strejkvaktskedjor. Detta för att inte skapa grogrund för beskyllningar mot dessa. Om det skulle bli fråga om vedergällning mot någon arbetare, måste ytterligare solidaritetsaktioner förberedas. I den händelse att det skulle bli polisiär repression mot någon av mobiliseringarna, kan aktionerna utvidgas till att gälla flera dagar.

I solidaritet och kamp

Occupy Oakland

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Occupy Wall Street, Occupy Oakland, Dagens Nyheter

I media: DN1,

.

Vi har två kilometer fram och åter till brevlådan. Nu har vår labrador Freja fått en klövjeväska så att hon kan göra lite nytta på vägen. Dessutom slipper vi ryggsäcken under våra turer i skogarna.

.

.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, hundar, labrador,

I media:

.

Alla minns vi de dramatiska bilderna från jordbävningen vid Fukushimas kust i Japan och den kärnkraftskatastrof som följde i naturkatastrofens spår. Men vad hände sedan och vad händer nu och i framtiden.

.

.

Här har bybor för en kort stund släppts in i den

evakuerade zonen för en minnesceremoni över de döda

.

Vi har all anledning att oroa oss. Svensk elförsörjning är helt beroende av kärnkraft och även om vi inte behöver ligga vakna om nätterna och bekymra oss för jordbävningar kan ett haveri hända här, även om det inte kan hända, för att nu travestera Tage Danielsson. I veckan var det en kvarglömd dammsugare inne i Ringhals som blivit som ett fiskben i halsen på all produktion och är det inte stopp där så fallerar säkerheten i Forsmark eller Oskarshamn. Vi kommer aldrig ifrån den mänskliga faktorn eller terrorhot i en oerhörd komplex verksamhet som egentligen inte tillåter några avvikelser. Förespråkarna för kärnkraft brukar säga att vi inte kan göra oss beroende av vindkraft eftersom det är vindstilla vissa dagar. Uppenbart står deras egna reaktorer också stilla – i månader. Trots alla löften om motsatsen från först Maud Olofsson och nu Annie Lööf. Vi vet också att Sverige har en unik naturresurs. De dagar när det mojnar och vinden vilar kan vi matcha detta med mer vattenkraft. Alla de andra dagarna när det blåser kan vi spara på vattnet.

Den senaste tiden har det varit ett insläpp av journalister i det drabbade området runt kärnkraftverket i Dai-Ichi, Fukushima. Utrustade med skyddsdräkter har de under korta stunder fått se det område där allt gängse liv är över. 70 000 människor har evakuerats för all framtid inom ett område på två mils radie. På samma sätt som i Tjernobyl`s närområde håller den vilda naturen på att återerövra förlorad mark. Grisar har ätit ihjäl varandra innan de alla dött. Kadaver efter kor hänger döda i sina kättingar och i benknotor och ruttna köttslamsor rotar de utmagrade hundar och katter som överlevt. I motorvägarnas asfalt och spruckna betongblock växer redan gräs och på de övergivna risfälten söker sly nya fästen. Hur havsbotten ser ut kan inte journalisterna dokumentera. På vidsträckta områden runt den evakuerade zonen är det förbjudet med ris- eller grönsaksodling.

.

.

En zon på två mils radie är evakuerad

.

I Sverige säger Fredrik Reinfeldt att vi måste ha en regering som ser in i framtiden. Ända fram till 2050, understryker han. Men när det gäller vår energiförsörjning har vi uppenbart inte en sådan regering. Vi har heller inte en sådan opposition. Håkan Juholt har vuxit upp i skuggan av verken i Oskarshamn och lär aldrig se solen…

Ser dessbättre på Facebook att Maj Wechselman är hemkommen från en resa till det drabbade området i Japan och ska ha med sig i bagaget en dokumentation som ska få oss att tänka till.

Det är mer än välbehövligt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, kärnkraft, Fukushima, Ringhals, elpriser

Media: SVD1,SVD2,DN1,

.

Saif Khaddafi tycks ha gripits i Libyen. Enligt uppgifter på mitt twitterflöde från Libyen hyrde han en ökenexpert som vägvisare för flyktvägen. Misstaget var bara att denne också var en vän till revolutionen och snabbt delade med sig av sina koordinatorer till den nya regimens väpnade styrkor. Han ska ha gripits av ett förband från brigaden Khaled bin al-Waleed, vilken har sitt ursprung i Zintan och som sedan länge har varit honom på spåret.

Om detta bekräftas är det en stor framgång för det libyska folket. Han hade visserligen aldrig förmått att återupprätta diktaturen och bli arvtagare till en dynasti. Det vore som att springa uppför en alptopp med lösan sand. Men med tillgång till en del av alla de rikedomar som familjen stal från sitt eget folk hade han säkert – tillsammans med lojalister i exil och bittra klanmedlemmar inne i landet – förmått organisera mer lidande och kaos genom sabotage och terroraktioner mot det nya samhälle som är på väg att formas.

.

.

.

I flyktbilen från Tripoli den 23 augusti

.

Carl Bildt, vars egen roll som styrelsemedlem i Lundin Oil har ifrågasatts när det gäller blodsregimen i Sudan, är naturligtvis på hugget direkt. Han var en av de sista politikerna i Väst att ta ställning för att Khaddafis regim skulle störtas. ”Vi tar inte ställning mellan parterna hette det i en radiointervju”, när Saif Khaddafi och hans tyranniske far, Muammar, var i färd med att mörda sitt eget folk. Nu låter utrikesministern nådigt meddela via ett SMS till TT att:

”Vi välkomnar varmt att han nu gripits och gratulerar de libyska myndigheterna. Viktigt att se till att han nu under ordnade former överförs till Internationella brottmålsdomstolen.”

Ingenting talar för att detta kommer att ske. I stora delar av världen ses Internationella brottmålsdomstolen (ICC) som en kolonial renässans. ”Där hamnar bara krigiska negerkungar, serber och araber”, säger man hånfullt. USA:s gamle utrikesminister Henry Kissinger skulle ha skakat galler i decennier om ICC:s rättvisa också omfattat västerlänningar. Liksom Bush och Blair. Ja, tänk om det skulle visa sig att Lundin Oil har medverkat till krigsbrott, är det då en enda människa som tror att Bildt skulle häktas och föras till domstolen i Haag?

I ett första uttalande säger Muhammad Alalaqi, Libyens justitieminister, att ”Saif al-Islam ska få en rättvis rättegång enligt internationell standard. Vi har heller ingenting emot internationella observatörer och vi ska koordinera med ICC när det gäller rättegången.”

.

.

Det låter rimligt. Eftersom diktaturens gamla rättsapparat krossats är det naturligtvis bra med en dialog med ICC. Men libyerna vill säkerligen döma själva. Att som Bildt bara prata om ICC är nykolonial orientalism eller rasism om man så vill. Den libyska revolutionen är samtidigt inte betjänt av en lynchning eller en skådeprocess. En öppen och rättvis rättegång där den gamla regimens brott kan dokumenteras inför en hel värld är det bästa sättet att gå vidare.

Läs mer: I vårt Libyenarkiv hittar du mer än sextio artiklar som vi skrivit om Libyen alltsedan det väpnade upproret inleddes den 17 februari.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Saif Khaddafi, Carl Bildt, ICC, Muammar Khaddafi, Libyen, Zintan,
I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,GP1,DN2,SVT1,SVD4,DN3,SVT2,DN4,DN5,DN6,GP2,

Bloggare; RödaMalmö,

.

I ett klarsynt ögonblick kallade Anders Borg nyligen den lystna finansmarknaden för ”vargarna”. Han hade – åtminstone för en liten stund – insett att hungriga rovdjur som jagar i flock ersatt demokratiska beslut. Vår finansminister lär aldrig komma till insikt om att han själv och hans regering i sak gör allt för att försvara dessa predatorer som river eller skadar så mycket mänskligt liv. I går fick New Yorks borgmästare miljardären Michael Bloomberg kalla ut stora skaror av polis för att skydda den egna börsen, hjärtat för den globala kapitalismen.

.

.

I tisdags skedde ett samtidigt angrepp över hela USA på den ockupationsrörelse som under två månader spritt gnistor ut över världen. Genom en intervju I BBC med Oaklands borgmästare Jean Quan samma dag vet vi att överfallen på tältläger och demonstrationer i de olika delstaterna var samordnad av den politiska och federala polisiära makten. Avslöjande nog berättade hon att ”Nyligen var jag med om en konferens med 18 städer runt om i landet som hade samma situation som oss och där det som hade börjat som en politisk rörelse med politiska läger hade hamnat i en situation där de som tagit initiativen inte längre hade kontroll över situationen….”.

.

.

Här blockeras ”Bank of America” i Los Angeles

.

Skälet till de massiva angreppen under veckan är uppenbart att gnistorna från rörelsen fått en del flagor i det så eldfängda amerikanska samhället att börja fatta eld. Delar av fackföreningsrörelsen har öppet visat sympati för rörelsen och har i många delstater deltagit i en del aktioner. Miljoner människor är arbetslösa och miljoner vräks från sina hem. Samtidigt som Bloomberg och andra girigbukar roffar åt sig mer och mer av landets rikedomar och vägrar att ens betala skatt. Finansvärlden och de etablerade politiska partierna är rädda för storbrand.

.

.

New York i går

.

I går var ockupationsrörelsen tillbaka och visade att den inte stukats utan i stället fått större sympatier. Runt om i USA firade den sin födelse för två månader sedan. I New York var det en hel flora med aktioner. Under förmiddagstimmarna omringade demonstranter den mäktiga och symboliska börsen och pekade på så sätt ut för många var ”varglyan” finns. Senare under dagen var mängder med människor ute vid olika tunnelbanestationer och ombord på tågen och argumenterade för sin sak. På kvällen kulminerade aktiviteterna vid Foley Square, Brooklyn Bridge, när över 30 000 demonstranter samlades för att protestera mot att det fria ordet i USA drivs bort från sina mötesplatser: ”Det politiska systemet ska tjäna oss alla! I dag är det Wall Street som äger Washington”, var ledmotivet i alla protester.

.

.

Vid Foley Square samlades 30 000 demonstranter

.

”Miljardärernas polis”, som den kallas, arresterade mer än 240 aktivister. Fem av dem anklagas för ”våldsamt överfall”. Bland annat en ung kille som kastat ett litet batteri på en polis och sedan stulit hans hatt. Hans slogs blodig vid gripandet…

.

.

Stal en polishatt…

.

Flera av New Yorks främsta fackliga företrädare hamnade också i arresten. De deltog i en blockad av Brooklyn Bridge, med vita T-shirts och 99 % tryckt på brösten. New Yorks broar har kommit i blickfånget eftersom deras sönderfall, på grund av bristande underhåll, så tydligt visar att alla pengar kastas till vargarna och få går till underhåll av gemensamma tillgångar.

.

.

Runt om i i tunnelbanetågen argumenterade

ockupationsrörelsen för sin sak.

Ibland räckte detta för att hamna i finkan…

.

.

Hur morgondagen ser ut för rörelsen vet vi inte.  Tusentals unga människor i en ny generation har kastat sig in i antikapitalistisk aktion och  har vägrat att kalkera etablerade politiska rörelser och koncentrerat sig på att visa sin avsky för ojämlikheten i det kapitaliska samhället. Vilket ger både styrka – men också svagheter. Vintern är i antågande och nya mötesplatser och bredare social rum krävs. Till en del tycks den kunna få husrum inom fackföreningsrörelsen, vilken själv ser sig hotad till döds av den reaktionära politiska offensiven i USA. Vid minst åtta universitet runt om i landet var det dessutom strejker i går.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Wall Street, Occupy Wall Street, varglyan, Anders Borg

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,GP1,DN4,DN5,SVD5,SVD6,AB1,DN6,SVD7,

.

.

Hårdhänt och ibland brutalt försökte New Yorks borgmästare Michael Bloombergs poliser i tisdags att rycka upp proteströrelsen mot Wall Street`s girighet med rötterna. Polisen gick in i aktivisternas basläger i Zuccotti Park och rev sönder tält, slängde människors tillhörigheter i sopcontainrar och bar bort alla som försökte att hålla sig kvar. Den privata ägaren till den offentliga parken, Brookfield Office Properties, hade i samråd med det politiska styret beslutat sig för att se den amerikanska konstitutionens mötes- och församlingsfrihet som ”en sanitär olägenhet”. Människorna i parken sågs som ogräs som skulle rensas bort.

.

.

Från en protest i tisdag mot arresteringen av en kvinna

.

De fria orden arresterades eller drevs undan. En del av demonstranterna kom tillbaka under eftermiddagen och kvällen, invirade i filtar klädda med staniol för att klara kylan, och sov över sittande rygg mot rygg på en del parkbänkar. Det påbud som gällde var nämligen att man inte längre fick ”ligga ner i parken”. Många andra togs emot som nattgäster av Manhattans två kyrkor som öppnat sina portar för dem som berövats sina tält. En del sov i högar inne på  snabbmatshak.

.

.

Demonstration i New York tisdag kväll

”Vi vill ha vår park tillbaka”

.

I de flesta av USA:s många delstater har rörelsen stött på samma motstånd. Inne på det klassiska universitetsområdet i Berkley Los Angeles, där så många vietnamdemonstrationer ägde rum, finns däremot tälten kvar. I går arresterade polisen i San Francisco samtidigt 95 demonstranter som satt upp ett tält inne i entrén till Bank of Americas entré. ”Vi är de 99 procenten” sjöng ockupanterna när de bars bort.

.

.

På Berkley´s universitetsområde fortsätter ockupationen

.

I dag torsdags letar det fria ordet efter nya mötesplatser. Deras sociala motpart, den ärkereaktionära Tea party-rörelsen finaniseras av miljardärer som äger eller kan köpa både torg, tidningar samt de stora radio- och TV-kanalerna. I USA stavas demokratin i den verkliga världen dollar. Occupy Wall Street saknar dessa resurser och är en brokig samling av människor utan en given social härkomst med stora materiella reservoarer. Den annalkande vintern är dessutom ett lika stort hot mot yttrandefriheten som polisen. Det är inte lätt att campa i små sommartält samt klara mat och hygien när kylan och snön tågar in. På ett område nära Zuccoti Park, där de getts möjlighet att vara har de visserligen byggt upp en depå med nya tält, livsmedel och andra förnödenheter. ”Men den här rörelsen handlar ändå om en idé och inte om tält”, säger Ed Needham som är ett av språkrören för rörelsen.

.

.

Det här tältlägret i Portland har myndigheterna rivit

Nu letar det fria ordet efter nya mötesplatser

.

När New York`s världsberömda börs öppnar i dag tänker de därför ”göra det så obekvämt som möjligt” för de anställda att ta sig till detta tempel för spekulation och girighet. Demonstranter ska med fredliga medel försöka göra det så svårt som möjligt för mäklare och annan personal att ta sig in och sätta i gång sin hasard med våra liv. Runt om i USA, på ett hundratal platser, finns samtidigt andra initiativ som rörelsen kommer att försöka förverkliga.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Occupy Wall Street, Börsen i New York,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,SVD4,DN2,DN3,SVD5,DN4,DN5,SVT1,GP1,SVD6,

.

Här är fyra foton tagna i dag. Skyn är fångad i bilder denna vackra vintermorgon när termometern visade på minus sju grader. Först två mot Landvetters flygfält. Sedan två mot Säves. Vi bor i Alefjäll omkring sex mil ifrån bägge platserna som ligger åt öst respektive åt sydväst. 

.

.

Trots de stora avstånden är himlen ändå redan nersudlat med så kallade kondensstrimmor från luftens alltfler och allt större flygande stålskepp. Här släpps ut koldioxid, kväveoxider, vattenånga och små sotpartiklar i mängder. Det bildas ozon och strimmorna breder sedan ut sig. Ingen forskare vet bestämt hur detta påverkar atmosfären och klimatet. För närboende bullrar det och för oss andra finns det ständigt ett infraljud från himlavalvet. Jag verkligen hörde tystnaden när den isländska vulkanen Eyjafjallajökul levde upp till sitt rykte och stoppade allt flyg.

.

.

Går vi ut en vacker sommardag för att ta en kopp kaffe i solen, märker vi numer att kondensstrimmorna snabbt gått över i breda cirrusmoln. Vi får ta på oss en tröja och lägga undan våra solglasögon.

I världsmåttstock är Göteborg en liten håla med gles flygtrafik. Ändå ser det ut så här och detta samtidigt som flygets expansion är explosionsartad. En ”liten weekend-resa” hit eller dit med flyg är snart normalt. Charter- och helt onödigt fraktflyg ett måste. Vi lever inte bara med massbilism utan också med massflyg.

.

.

Min undran om morgonen är varför detta diskuteras så lite. I alla sammanhang débatteras miljö och klimat. Men flyget tycks vara heligt. Om några år sägs koldioxidutsläppen från svenska flyget passera bilismen. En resa till och från jobbet med liten ”miljöbil”, tvåtusen mil/år, släpper inte ut mer än det som en charterresenär till Grekland sägs stå för.

.

.

Jag är ingen moralist och tror inte att individuella beslut i sista hand avgör hur vi hanterar vår energianvändning. Kör själv bil och åker på charterresor. Här krävs gemensamma radikala, revolutionerande beslut när det gäller boende, transporter och produktion.

I den diskussionen och i den politiska kamp som krävs måste flyget in i bilden. Även om det inte rullar på marken…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, miljö, politik, klimathot, massbilism, slutkört, massflyg

I media: SVD1,GP1,

Bachar Assad sågas av Arabförbundet

.

Det är inget mindre än en kraftig örfil som regimen i Damaskus fick ta emot av det vanligtvis splittrade och timida Arabförbundet. Syrien utesluts provisoriskt ur gemenskapen. Beslutet ska bekräftas i dag onsdag i Marockos huvudstad Rabat. Uteslutningen motiveras med att Assad inte respekterade en enda bokstav i avtalet från den 2 november, då han bland annat lovade att släppa alla politiska fångar och dra tillbaka armén från alla städer.

Frågan är varför Arabförbundet agerar som det gör? Den illustra samlingen av despotiska kungar, reaktionära regimer, egyptiskt militärråd och en tunisisk övergångsregering har aldrig utmärkt sig för enighet och handlingskraft. Så varför plötsligt denna enade front mot Assad?

Svaret är mycket enkelt. De är rädda om sitt eget skinn. Fortsatt uppror och kanske ett inbördeskrig i Syrien hotar att mobilisera människorna i andra länder i Arabförbundet. I Syrien riktar sig regimens repression uteslutande mot den sunnitiska majoriteten av befolkningen. Varje syrisk sunnimuslim som dödas av Assads säkerhetsstyrkor och beväpnade huliganer möts av tilltagande ilska i de sunnimuslimska arabstaterna. De arabiska diktaturernas och kungadömenas vanliga tystnad inför förtryck av och mord på palestinier fungerar inte när sunnimuslimer dödas i Syrien.

Avhoppen från armén blir allt vanligare

.

De mossiga regimerna kan inte hålla tyst. Priset på hemmaplan kan bli för stort. Slutsatsen som de drar är att det är bättre att tvinga Assad att acceptera förbundets diktat och gå med på förhandlingar om regimens framtid. Förbundet har inte ännu sagt att han bör avgå, även om kungen i Jordanien personligen låtit förstå att det är enda lösningen.

Snaran om Assads nacke dras nu åt allt hårdare. Stödet utifrån smälter bort som snö i solsken. Arabförbundet har redan mött representanter för oppositionen i SNC. Inte ens Irans ledare verkar intresserade av att löpa linan ut med Assad. Försynta kontakter har enligt media tagits mellan Teheran och den syriska oppositionen SNC. Kina har för första gången sagt att Damaskus måste söka enhet med Arabförbundet. Peking som vanligtvis kollar vattentemperaturen med att doppa bara en tåspets visar otroligt nog redan sitt missnöje. De kanske lärde sig något av det fulla stödet till Khaddafi in i det sista. Just nu är det bara Putin i Moskva som helt står bakom Assad. Stora pågående vapenkontrakt är kanske inte en dålig gissning till orsaken.

I den syriska armén ökar spänningen för var dag som folk dödas i Homs, Hama och andra städer i uppror. Den stora massan av soldater och underofficerare i de militära enheterna ställs inför valet att skjuta på sina bröder och systrar. Upp i de högre officerskretsarna ställer sig varje galonsklädd figur frågan om hur långt ska man följa Assad i den blodiga framfarten utan att riskera allt för mycket i framtiden om diktatorn faller. Det verkar allt mer som att Assad bara kan lita till ett tiotal höga officerare med ursprung i den alawitiska minoriteten som också är Assads trossamfund. Det innebär att han i första hand bara kan lita till två vältränade och väl beväpnade regementen av säkerhetstrupper, arméns och flygvapnets, som leds av Assads bror.

.

Bachar Assad med brodern Maher tillika högste arméchef.

De ”trogna” i privatmilisen Shabiah kan snart tappa lusten att strida för Assad. Enligt media uppgår de till cirka 15 000 frivilliga och betalas med 3 000 syriska shilling om dagen med ”ob-tillägg” för helgerna. En vanlig lön i Syrien ligger kring 15 000 shilling i månaden. Att smugglare och maffia slutit upp i Shabiah förvånar därför inte.

De allt hårdare internationella restriktionerna som torrlagt inkomsterna från oljeexporten och det totala stoppet på flödet av turister skapar snabbt växande problem i statskassan. Det rapporteras nu att Assad har problem att hitta kontanter till att betala sina mest trogna anhängare inklusive krigshundarna i Shabiah.

Till och med Assads egen farbror Rifaat al-Assad har vänt honom ryggen och bildat Nationella Demokratiska Rådet. Det hela är ett skämt i befolkningens ögon eftersom samma Rifaat var chef för massakern i Hama 1982 då minst 12 000 personer mördades av regimen. Men farbrodern säger något om stödet till Assad som förtjänar uppmärksamhet:

.

Farbror Rifaat var direkt ansvarig för massakern i Hama 1982

.

-De som är med honom låter honom inte avgå och de som är emot låter honom inte reformera systemet, säger Rifaat och sammanfattar situationen bättre än vad han antagligen tänkte sig och säger att han själv kan tänka sig ersätta Bachar. Att han är lika avskydd som sin brorsson verkar han inte begripa. Ändå är hans avhopp ett stort bakslag för Assad eftersom det visar att inte ens inom familjen är blodet tjockt.

Den hårda repressionen biter inte som det är tänkt. Trots bristen på journalister på plats rapporteras det om allt fler avhopp från armén. Sunnitiska soldater och officerare som skickas ut att kväsa sina gelikar vägrar i allt större omfattning att lyda order. De senaste dagarna har det kommit fram att trogna truppenheter utsatts för regelrätta militära attacker från desertörerna i den ”fria armén”. I dag rapporteras det att en militäranläggning angripits av oppositionella trupper.

I takt med att spänningen i landet stiger ökar också risken för sekteristiskt våld och pogromer riktade mot minoriteter som den sunnitiska majoriteten ser som lojalister. Ansvaret för de sekteristiska övertramp som kan komma ligger dock helt på Bachar Assads axlar. Det totala föraktet som han visar för majoritetens protester och med tusentals dödade växer hatet mot allt som Assad representerar och mot alla som öppet stöder diktaturen.

Den hårda repressionen i Damaskus har lockat fram nya metoder bland oppositionen för att visa att den inte är krossad i huvudstaden. Varje försök till öppna protester i Damaskus centrum slås ned omedelbart av stora styrkor som mobiliseras dygnet runt. I förstäderna har därför oppositionen börjat använda samma metoder som användes i Tripoli innan Khaddafis fall.

.

Regimen vill att omvärlden ska se ett lugnt och städat Damaskus.

Röda balonger med slagord om frihet regimens fall släpps ut när vinden blåser rätt. MP3-spelare göms i skräpkorgar på stadens gator. Med en kvarts inspelad ”tystnad” hinner demonstranten avlägsna sig innan revolutionär musik lockar nyfikna och säkerhetsvakter. Röda bordtennisbollar med slagord släpps ut på gator och torg som virvlar runt med vinden till säkerhetsvakternas förtvivlan. Syftet med de ”nya metoderna” är naturligtvis att visa att oppositionen lever vidare i huvudstaden och att upproren i Hams, Hama och andra städer har många sympatisörer i Damaskus.

Regimen gör sitt bästa för att visa att den har stöd från befolkningen och att propagandan om ”utländska terrorister” är berättigad. Att regimen har anhängare är inget märkligt. Det har alla regimer oavsett hur vidriga de är. Ändå visar ett exempel att Assad inte är så säker på sina anhängares lojalitet att han törs visa upp sig utan noggrann planering. Under den muslimska offerfesten Aid al-Adha 6 november besökte Assad staden Raqqa. Stadens moské Al-Nour passade bra eftersom den är så liten att bara ett hundratal regimhöjdare fick plats. Innan Assads ankomst till Raqqa betalade regimen ut 55 miljoner syriska shilling till fyra lokala shejker i utbyte mot en närvaro av en garanterat lojal folksamling då Assad höll tal från balkongen på guvernörens palats i Raqqa.

.

Framför guvernörens palats i Raqqa samlades ”trogna”

ditkallade av betalda shejker i staden.

.

Allt verkar nu tala för att Bachar Assad blir den fjärde i raden av arabiska despoter som störtas av den egna befolkningen. Hans tilltagande isolering både i Syrien och internationellt visar vad klockan är slagen. Kanske han till sist tar Ben Ali som förebild och hoppar av till en bekväm reträtt i Saudiarabien. Men då ska det ske snabbt, innan den saudiske kungen anser att för många sunniter dödats. Tyvärr verkar det troligare att Assad och hans bror arméchefen likt Khaddafi kommer att driva landet in i ett blodigt inbördeskrig som öppnar portarna för en nästan oförutsebar utveckling i hela regionen.  

.

Media: DN1,SVD1,SVT1,GP1,DN2,DN3,DN4,SVD2,SVD3,SVT2,

DN5,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Syrien, Damaskus, Bachar Assad, Revolution,