Etikettarkiv: Ekonomi

Är Mitt Romney knäpp?

Publicerat av
3

-Halva befolkningen betalar ingen skatt. De är beroende av staten. Det är inte mitt jobb att bry mig om dessa människor. Jag kan aldrig övertyga dem att de ska ta personligt ansvar för sina liv.  Det är orden som säkerligen fällde Mitt Romney, eller historien om hur den bekymmerslöse miljardären satte krokben för sig själv. Med de orden är antagligen presidentvalet över redan innan det börjat.

I det republikanska lägret råder panik och kaos. Kända ledare av den röda åsnan går i taket. Den neo-konservativa falangens gudfader William Kristol, chefredaktör för Weekly Standard, rasar över Romneys ”arrogans och idioti”.

-Romney verkar inte bara se ned på sina demokratiska motståndare men också på de tiotals miljoner som tänker rösta på honom, skriver Kristol  och sliter i det tunna håret på halvflinten. Han ser skräckvisionen framför sig: -bland de som inte betalar skatt finns alla amerikanska pensionärer där republikanerna alltid har en klar majoritet bakom sig. Hur de kommer att reagera efter Romneys utspel kan redan i sig avgöra valet. Förlorar republikanerna sin majoritet bland +65 då finns det inte en chans att vita män med jobb kan rädda miljardärens kampanj.

Källa: Financial Times 19 sept. 2012

I grafiken ovan ser vi vilka de ”lata skattesmitarna” är som Romney inte tänker bry sig om utifall han blir president. Av de 46,4 procent amerikanska medborgare som inte betalar statlig inkomstskatt är 10,3 procent pensionärer. De som tjänar under 20 000 dollar om året är också befriade från statlig inkomstskatt. De utgör 6,9 procent av ”skattesmitarna” och 28,3 procent också med inkomst under 20 000 dollar per år betalar ingen inkomstskatt men ”payroll tax” som är avgifter som arbetsgivaren drar för socialförsäkring och sjukkassan.

Av de 46,4 procenten som inte betalar skatt är det mindre än en procent som saknar ”ursäkt” för sitt ”skattefiffel”. Det absurda med Romneys tal är att han själv tillhör den 1% som häcklas på gatorna av Occupy Wall Street. Och då talar vi om 1% som tar hand om en stor del av de samlade inkomsterna i landet och som smiter undan all beskattning. För till skillnad från en fattig pensionär som inte betalar skatt placerar de rika 1% sina inkomster i skatteparadisen.

Romneys raljerande över de som inte betalar skatt faller tillbaka på republikanerna. I grafiken ovan kan vi se att andelen av befolkningen som inte betalar statlig inkomstskatt alltid ökat snabbt under republikanskt styre. Källa: The Economist 19 sept.2012

-Vi kan inte ha en president som inte bryr sig om halva befolkningen, sa Obama och spikade igen Romneys kista. Men för att övertyga borde Obama börja bekymra sig lite mindre över bankirernas välmående och mer över de 25 miljoner amerikaner som är arbetslösa eller hänvisade till deltid.

Media: DN1,

Bloggare: Pepprat,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ge borgarregeringen vad den förtjänar!

Publicerat av
4

I dag, måndag, är det dags för alla i Mälarregionen som kan gå och stå att delta i uppmarschen för Välfärd utan vinst. Har du möjlighet försök att delta! Låt budkaveln gå till alla vänner! Kvinnor, män och barn ur huse!

.

.

Nu lagstiftar vi mot vinstuttag ur välfärden! På måndag 17 sept antas Lex Carema.
– arr. av manifestationen och folkets gaturiksdag är Nätverket välfärd utan vinst i samarbete med Teater Tribunalen

Åtta av tio svenskar vänder sig mot vinstuttag ur den offentligt finansierade vården – men i Sveriges riksdag stöds riskkapitalbolagens vinstjakt av en majoritet. Därför samlas vi till en folkets gaturiksdag på måndag 17 september vid Mynttorget och lagstiftar mot vinstuttag från de skattefinansierade välfärdssystemen. Vård, skola, omsorg och övrig offentlig välfärd ska inte dräneras på sina knappa medel för att bli till vinster hos det privata näringslivet.

En gång i tiden, 1984, antog regeringen Palme en ”Lex Pysslingen” mot vinstdriven barnomsorg. Den välfärdslagen revs upp av Carl Bildts högerregering som 1991 öppnade slussarna för privatiseringar och vinstjakt på alltfler välfärdsområden. Idag ser vi resultaten i form av Caremaskandaler, segregerade skolor och alltmer pressad personal.

Men nu är det dags att sätta stopp. I våras beslutade LO-kongressen att säga nej till vinster i välfärden. En gräsrotskampanj löper över landet med budkavle, opinionsyttringar och press på politikerna.

Nu på måndag tar vi saken i egna händer, river upp tillstånden för vinstdriven välfärd och lagstiftar mot riskapitalisternas härjningar!

Vi samlas på Sergels torg kl 17 där Göran Greider, Johan Ehrenberg, Ann-Margarethe Livh med flera talar, för avmarsch kl 18 med blåsorkester till folkriksdagens högtidliga öppnande och förhandling på Mynttorget.

På folkets gaturiksdag framlägger välfärdsutskottet förslag till en Lex Carema mot vinstdriven offentlig välfärd för beslut av de hundratals församlade gatuledamöterna.

I Lex Carema slås entydigt fast att organiseringen av den offentligt finansierade välfärden, som skola, barnomsorg och äldrevård, liksom central infrastruktur inom post och kollektivtrafik, är en gemensam angelägenhet under demokratisk kontroll. Inga statliga eller kommunala bidrag kan tillfalla affärsdrivande företag vars vinster går till företag, koncerner, riskkapitalbolag eller enskilda spekulanter.

Lagen träder omedelbart ikraft varvid landets kommuner, landsting och icke vinstdrivande sammanslutningar, under personalens och brukarnas medverkan, i vederbörlig ordning övertar ansvar och drift för skattefinansierad välfärd.

Manifestationen och budkavlen mot vinster i välfärden arrangeras av Nätverket Välfärd utan vinst med stöd av bland andra de fackliga organisationerna SEKO Stockholm, Kommunals sektioner Gullmarsplan och Centrala länet, SEKO klubb 111, SEKO Postklubb Södra Stockholm mfl.

Folkets gaturiksdag arrangeras med stöd av Teater Tribunalen.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media:

”Enorm marin slagstyrka utanför Israels kust – Ska förhindra att Netanyahu startar krig”

Publicerat av
6
.
.
.

Dessvärre är min rubrik om en marin maktdemonstration mot Israel inte sann. Trots att krigsivraren Benjamin Netanyahu nu är uppe i en skrikig falsett med sina hot om att anfalla Iran och därmed starta ett förödande regionalt krig. Det enda hotet mot den israeliska kolonialmakten är faktiskt bara den lilla modiga, helt fredliga segelskonaren Estelle, Ship to Gaza, som nu nått fram till Medelhavet i sitt försök att bryta Israels blockad av den utsatta landremsans hamnar…

–

.

Den lilla, helt fredliga segelskonaren Estelle  – enda ”hotet” mot Israel

.

Den rubrik som gäller är den ovan från brittiska Daily Telegraph. Israel förbereder krig samtidigt som den största marina militära manöver någonsin i regionen kommer att ske i Persiska vikens vatten. Startar Israel ett krig – då kommer de 25 stater som deltar i uppladdningen – att använda de militära muskler som nu visas upp till att bryta ner Irans försvarsförmåga.

Uppbådet i farvattnen, bara några mil från Irans långa kustremsa, leds av tre enheter grupperade under US Nimitz, världens största hangarfartyg bestyckat med massor av kärnvapenrobotar.

.
.

Tillsammans förfogar bara denna eskader över fler stridsplan än de som finns i hela Irans flygförsvar. Denna styrka har sedan understöd av tolv amerikanska fregatter, jagare och snabba attackfartyg. Britterna har samlat ihop fyra minsvepare, den helt nya luftförsvarsjagaren (10 miljarder) HMS Diamond samt ledningsfartyget Cardigan Bay för logistik och kommunikation.

Samtidigt finns det brittiska hangarfartyget HMS Illustrious och dess franska dito Charles de Gaulle som reserver i östra Medelhavet.

Utgångspunkten för denna väldiga manöver är att Iran försöker försvara sig mot Israels angreppskrig bland annat genom att försöka blockera det 3.5 mil smala Hormuzsundet, där en viktig del av världens oljeleveranser passerar. En blockad som skulle strypa de ekonomier i Väst som redan lider av svår andnöd. Obamas armada i Persiska viken ska i detta tänkta scenario hjälpa Israel genom att med sin furiösa eldkraft fullständigt förgöra Irans militära förmåga.

.

.

Hormuzsundet i Persiska viken är bara 3.5 mil bred

Daily Telegraph har övergått till att skriva ”Arabiska viken”…

.

Ett anfallskrig mot Iran vore lika destruktivt som kontraproduktivt om man som jag vill störta den borgerligt klerikala diktaturen i Iran. Iran är ingen lilleputt. Med en yta mer än tre gånger så stort som Sveriges, en befolkning på 80 miljoner människor och en försvarsmakt som under en tid åtminstone svårt kan skada sina motståndare. Ett nationellt försvarskrig mot den yttre fienden skulle stärka mullornas makt och göra att den iranska borgarklassen än mer underordnar sig den blodiga teokratin…

Den amerikanske kännaren av Mellanöstern Juan Cole har på sin hemsida återgett den ”timeline” som Scott Peterson från Christian Science Monitor har sammanställt för den israeliska/amerikanska uppviglingen mot Iran:

1992 menade Beejamin Netanyahu, då parlamentsledamot, att Iran var tre till fem år ifrån att ha egna kärnvapen.

1992 påstod Israels utrikesminister Shimon Peres i fransk TV att Iran skulle ha kärnvapenstridsspetsar 1999.

1995 citerar New York Times officiella källor i Israel och USA som hävdade att Iran skulle ha sin bomb färdig år 2 000.

1998, under eran George Bush, berättade utrikesminister Donald Rumsfeldt för den amerikanska kongressen att Iran skulle ha interkontinentala ballistiska missiler som kunde nå USA redan år 2003…

Än i dag finns det inte några faktiska belägg för att landet ens har ett kärnvapenprogram. Iran har heller aldrig i modern tid angripit något annat land. Exempelvis teokratins vidriga och nu förnyade fatwa mot Salman Rushdie är avskyvärd men har ändå ingenting med krigshot att göra. Israel förfogar däremot över mängder med kärnvapenmissiler. Låt säg att Iran ändå som en biprodukt från sitt kärnenergiprogram fått fram ”the atomic bomb”. Ett primitivt anfall från Iran mot Israel är otänkbart. En absurd idé. Dess politiska ledning och delar av landets ekonomiska elit – liksom delar av landet – skulle omedelbart utplånas i ett förödande ”andraslag” från USA och Israel. Varför självmant ta livet av sig?

Risken för ett regionalt storkrig är liten. De egna förluster som Israel/USA måste kalkylera med är för stora. Men självklart ökar den stora marina manövern i sig denna risk betydligt. I det oljigt febriga Mellanöstern är det lätt att hela krutdurken exploderar. Oviljan i Väst att ge rebellerna i Syrien egna luftvärnsrobotar så att de kan avgöra upproret till sin fördel handlar säkert om att man vill se landet så försvagat som möjligt. 

För Sverige del vore det mer än passande om Carl Bildt och regeringen protesterade mot Israel/USA:s krigshot. På samma sätt som det vore på plats med skarpa protester från socialdemokratin och vänsterpartiet.

.

.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu hotar ständigt med att anfalla Iran

.

Det vi måste kräva, som svar på Israels hot och en eventuell kärnvapenupprustning från Iran, är givetvis att hela Mellanöstern blir till en kärnvapenfri zon. En förvandling som måste börja med att den enda kärnvapenmakten Israel skrotar sina missiler och schaktar bort ramperna. Netanyahu kan själv börja med att avlösa de utlösningsmekanismer för kärnexplosioner som han sägs, enligt många goda källor, har varit med om att smuggla ut från USA till den egna kolonialmakten….

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media: DN1,DN2,

Bloggare: RödaMalmö,

Mats Wilander – ”bekväma svenska ungdomar med feta rövar”

Publicerat av
8

.

.

Den forne professionelle tennispelaren Mats Wilander, utvandrare från Torpsbruk i Småland och numer med residens i Idaho, slår ”nät och ut” när han försöker att använda sin berömda, våldsamt överskruvade toppspin också i politiken. Förmodligen har han inspirerats av Tea Party – rörelsen i sin nya hemstat:

– De unga har det alldeles för bekvämt. Det är ett land under socialistisk dominans där staten tar hand om allt. Alla familjer har en eller två bilar, bra boende, platt-tv, datorer, internet och så vidare. Allt finns där, bara genom ett klick, säger Wilander, och menar att ingen orkar offra sig så som det krävs för att bli bra i en sport som tennis… I tennis måste du själv lyfta på röven … Sverige har inte längre några tennisstjärnor eftersom de låter sina ungdomar bli feta”

”Upp flyga orden, stilla tanken står”, brukar det heta. Fredrik Reinfeldts moderatregering skulle – utan att någon märkt det – ha infört socialism i Sverige – med staten som en curling-dadda för svenska ungdomar. Bortskämda och bekväma, feta och tungrövade får dessa allting genom ”ett klick” och vill därför ”inte offra sig längre”…

Bättre var det förstås när Wilander var ung. Då styrde Olof Palme landet och det fanns kommunalt finansierade tennisbanor även i fattiga Småland. Utan dessa och utan den svenska musikskolan hade vi inte haft vare sig ett svenskt ”tennisunder” eller en sensationell ”musikexport”. Till skillnad från i andra länder upphörde tennisen under dessa år att vara ”de vita gentlemännens sport”. Den blev tillgänglig för även en liten kille som Mats.

Wilanders dumdryga inhopp i svensk inrikespolitik visar att man får en trasig tennisboll till hjärna om man tillbringar hela sitt liv med att bara jaga fram och tillbaka på centercourten. I och för sig gör han på sitt sätt god propaganda för socialismen. För vad är det för fel på att ha ett bekvämt och bra liv?

.

.

Nu ser verkligheten dessvärre inte ut som den gestaltas i Wilanders utspel för den belgiska tidningen Le Soir. I förhållande till tidigare är Sverige ett av de länder i världen där ojämlikheten och arbetslösheten har ökat snabbast i världen. SCB:s senaste statistik bekräftar att både arbetslösheten och långtidsarbetslösen rakar i höjden. Till våren sägs att 400 000 människor kommer att vara utan arbete. Många barn och ungdomar svälter visserligen inte ihjäl och kan säkert se på TV. En del får till och med ”feta rövar” av sin dåliga mat. Men de lever i en svår social fattigdom.  Ett bra jobb och en egen bostad är för många bara en dröm. Det finns tiotusentals ungdomar i Sverige som säkert är beredda att ”offra” nästan vad som helst om de ser en möjlighet att ”ta sig upp”.

Dagens tennis är urtråkig. Den handlar mest om att slå så snabba och hårda bollar att du dödar din boll direkt. För att klara av detta tränar spelarna för mycket och slår för hårt. Det är därför exempelvis Robert Söderling har gått sönder. Men självklart, om vi ville, skulle Sverige kunna få fram en ny Björn Borg – eller Mats Wilander – även i tennis. Jag har läst Zlatans memoarer och framförallt då de första hundra sidorna som handlar om hur han kämpar sig upp ur barndomens och ungdomens sociala misär. I dagens mest utsatt förortsområden, som det brukar heta, finns mängder med barn som lever ett ”obekvämt liv”. Wilanders socialistiska regering med all sin dominans skulle lätt kunna styra över medel så att det byggdes låt säg ett tiotal bra tennisarenor i respektive Rosenlund, Hammarkullen och Rinkeby. Sätt dit massor med tränare (Wilander?) och instruktörer och vips kommer vi i slutet på detta decennium att kunna ståta med ett nytt tennisunder.

Ps. Skulle förslaget bli verklighet är det givetvis nödvändigt att dessa kommande stjärnor också får möjlighet till en bred allmänbildning. Annars är det risk för att vi om ett tiotal år har en rad med fördummade fixstjärnor som kan slå sina tennisbollar fortast  av alla – men samtidigt är helt okunniga om världen utanför centercourten. DS.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: DN1,

När sensommar går över i höst…

Publicerat av
Svara

.

.

Från äldre tider finns det inga belägg för att människor i Norden använde sig av orden vår och höst. Det fanns bara vinter och sommar. Midvinter och midsommar. Den skiftande övergången mellan de två årstiderna fick helt enkelt bestämmas av hur det såg ut. Skalden Erik Axel Karlfeldt roade sig med att om höstrusket dikta: ”Den vår de svage kallar höst”. Dagens meteorologer å sin sida förnöjer sig med att försöka bestämma den efter vad termometern visar.

För min del var det tidigt i morse som det blev klart att  sensommaren gått över i höst. Björnbären är plockade och trattkantarellerna breder ut sig i skogen. Vi har haft ett nyp med nattfrost och i invirade i dimslöjor dansar älvorna från åbrinken ut över ängarna.

.

.

På klöverängen ligger de väldiga balarna med vinterfoder och berättar om den väldiga revolution som med ensilageteknik (mjölksyrad skörd) ägt rum inom jordbruket.

.

.

Det är snart en månad sedan ladusvalorna gav sig i väg på sin långa färd till Sydafrika. Men i år har vi många ”eftersläntrare”. Andrakullar med ”sladdungar” som här vilar upp sig och tar sats för att också bryta upp. Kanske ger de sig i väg redan i dag. Tornsvalorna är redan högt upp i luften över Kongos regnskogar där de lever av luftplankton. Alla våra sädesärlor är också borta. Har det gått bra på färden är de nu vid Nilens stränder.

.

.

I morgon säger SMHI att efterdyningen av en orkan når fram till Sverige. Med regn och rusk, mörker och kyla.  Trots Karlfeldts eleganta försök att få upp modet hos oss inför det som väntar är det nog bara att konstatera att hösten är här.

Men jag är beredd. Vedboden är proppfull (35 fasta kubik)  och i  garderoben har nu  fodrade flanellskjortor, långkalsonger och yllesockor trängt sig fram från sina gömslen. I vår gamla ladugård väntar dessutom ett par nya skidor otåligt på nysnö…

 .

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

I media:

Geert Wilders i brant utförsbacke…

Publicerat av
Svara
.

När 96 procent av rösterna räknats i gårdagens holländska riksdagsval står det glädjande nog klart att Geert Wilders rasistiska högerparti är den stora förloraren. Hans ”frihetsparti” tappade drygt en tredjedel av av sitt väljarstöd.

Många hade hoppats att ”tomatpartiet”, vänstersocialdemokraterna i Socialistiska Partiet, skulle bli den stora vinnaren. Men enligt opinionsinstituten förlorade det radikala partiets ordförande Emile Roemer, likt alla andra partiledare, stort i TV:s slutdebatter där nyliberala socialdemokraternas ledare Diederik Samson ska ha ”sopat golvet” med alla sina motståndare. Socialistiska partiet fick inte den framgång man hoppats på, men tappade inte heller.

Valet innebär en knockoutseger för nyliberalismen och liberalernas Mark Rutte kan nu fortsätta som premiärminister med en politik som sluter upp kring Angela Merkels hårda åtstramningspolitik.

 

Namn Mandat SKILLNAD RÖSTER % SKILLNAD % antal RÖSTER
VVD 41 10 26.5% 6.1% 2447203
Partij van de Arbeid 39 9 24.7% 5.1% 2286859
Partij voor de Vrijheid 15 -9 10.1% -5.2% 932640
CDA 13 -8 8.5% -5.1% 787707
SP 15 0 9.7% -0.1% 893106
D66 12 2 7.9% 1.0% 731605
GroenLinks 3 -7 2.3% -4.3% 213601
ChristenUnie 5 0 3.1% -0.1% 288062
SGP 3 1 2.1% 0.3% 195290
Partij voor de Dieren 2 0 1.9% 0.6% 177529
Partij voor Mens en Spirit 0 0 0.2% -0.1% 18168
Piratenpartij 0 0 0.3% 0.2% 29930
Nederland Lokaal 0 0 0.0% 0.0% 2852
Libertarische Partij 0 0 0.0% 0.0% 4059
Democratisch Politiek Keerpunt 0 0 0.1% 0.1% 7493
50PLUS 2 2 1.9% 1.9% 174176
Liberaal Democratische Partij 0 0 0.0% 0.0% 2325
Anti Europa Partij 0 0 0.0% 0.0% 2019
Soeverein Onafh. Pioniers NL 0 0 0.1% 0.1% 12716
Partij van de Toekomst 0 0 0.1% 0.1% 8085
Politieke Partij NXD 0 0 0.0% 0.0% 68

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: DN1,

Public service utan vinst

Publicerat av
6

Fotbollskvalet i går mot Kazakstan var en blek historia. Även om Marcus Birros sunkiga blogg från arenan i Malmö var värre. Där hette det att tempot i andra halvlek sjönk ”från stelopererad gamling, till hasande i dödens urinfärgade väntrum”. Måste man slå världsrekord i överdrifter bara för att få egen uppmärksamhet?.

Från dagens Göteborgs-Posten…

Men värst var reklamen. En farsot i media som den gode kristdemokraten Birro inte bryr sig om. Bonniers TV4 hade hand om evenemanget och i stället för en trivsam uppladdning i studion, rappa analyser i halvleken och längre intervjuer i eftersnacket fick vi som brukligt är i vinstkanalerna ett avskyvärt och påträngande gapande om nya bilmodeller, mobiltelefoner och hudkrämer (ljudet höjs av Storebror utan att du själv rört fjärrkontrollen).

Den utredning om public service som nu är klar bottnar till en del i denna upplevelse. Vi är många som genom SVT:s försorg hade en del fina upplevelser från OS i London och som med fasa föreställer oss hur Kinneviks MTG, vilket köpt rättigheterna till OS i Brasilien 2016, där kommer att impregnera varje tävling med ständigt flimrande och högljudd reklam.

I Sverige använder vi låneordet ”public service” mest när det gäller radio och TV. I engelskan har det en bredare betydelse och innefattar ofta offentligt ägda och styrda verksamheter som ska stå till förfogande för alla, alltifrån bibliotek, sjukvård, energiproduktion, vatten, telenät och vägunderhåll till polis och militär. Medborgerlig välfärd och trygghet utan vinst om man så vill. En uppfattning som alltmer aggressivt ifrågasätts av de högerpolitiker som vill se en ”avklädd, naken stat”. De mest rabiata anhängarna av Tea-party rörelsen i USA vill egentligen bara betala skatt till Pentagon och CIA. Republikanernas kandidat som vicepresident Paul Ryan har armbågat sig fram i just denna grupp genom att kritisera alla statliga insatser utan de som gäller dess monopol på våld. Sjukvård är ingen rättighet utan ”en privat angelägenhet”, är budskapet.

.

.
SR/SVT är givetvis inget fritt ”politiskt Christiania”
.

Till en stor del måste debatten om svensk ”public service” handla om detta. Som socialist vet jag självfallet att dagens SR/SVT inte är en oberoende del av den svenska staten. Ett ”politiskt Christiania” där redaktioner och journalister alltid kan göra de produktioner som de själva vill. Storleken på de licenser vi betalar till SR/SVT bestäms av politiker och utnämningar till verksamheternas olika styrelser är givetvis politiserade. Att dessa styrelser sedan barnsligt nog i sina trailers kallar sig själva ”helt fria och oberoende från både politiskt och kommersiellt inflytande”  har ingenting med verkligheten att göra.

Personligen tycker jag dessutom att det mesta som visas på skärmar genom SVT:s försorg är strunt eller ren skit. SR:s P1 och P2 är däremot mina vinnare när det gäller svensk media. Men alternativet, SR/SV med vinst, är värre. Mycket värre. Oavsett personlig smak och eget tycke.

.

.

Sveriges Radio P1 och P2 är mina vinnare när det gäller svensk media

Det relativa oberoende som finns i dag måste bevaras och förstärkas. Det är värt att kämpa för och måste finnas kvar vare sig våra gemensamma media finansieras via licenser, skatter eller avgifter. Det är dessutom utomordentligt viktigt att vår public service tilldelas bra med resurser och får ”breda ut” sig genom att finnas med på alla de nya plattformar som skapas. Noterade häromsistens att min son och hans sambo bara använder sin ”platt-TV” som skärm för sina datorer. Själv ser jag nog snart mest TV  genom Apple TV…

I dagens SvD driver moderaten Per Gudmundson på ledarplats en helt annan linje. Visst, han säger sig också vara för en relativt oberoende svenskt public service. Men han vill banta bort det mesta, ”rulla tillbaka verksamheten och koncentrera den på kärnan i uppdraget”. Bredare program ska bort. Som sport och underhållning. För Gudmundson är kärnan i det som ska produceras ”saklig nyhetsförmedling, högkvalitativ kultur och fördjupande programutbud”. En uppfattning som delas av många moderater. Säkert också till en del av deras kulturminister Lena Liljeroth Adelsohn. De vill att deras uppdragsgivare hos Bonnier, Hjörne, Shipstedt, Kinnevik och alla de andra privata säljarna av media ska kunna tjäna pengar genom att själva ha ensamhetsrätt till populära program och de struntar i det uppenbara faktum att dessa ofta för tittarna är en ingång till mer ”smala” produktioner. Deras public service skulle i praktiken bli en ”tråkig” kanal utan publik.

Kanske är det också så de vill ha det. Om folk i allmänhet ser mindre av ”fördjupande programutbud” blir det lättare att driva högerpolitik utan opposition. Privat media kan fortsätta med sin fördumning av människor.

.

.

Den gamle moderatledaren Ulf Adelshon har på ålderns höst insett att det egna partiets hantering av public service företaget SJ har varit en katastrof. ”Hela folkets järnväg” har helt spårat ut.  ”Vi måste tänka om”, säger han i dag. Det var helt enkelt fel att stycka upp och börja privatisera SJ.

Vad vi kan hoppas på är att Lena Liljeroth Adelsohn fortsätter att krama om sin man Ulf. Riktigt ordentligt och länge så att han delge henne sina nya insikter.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I media: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVD1,DN6,DN7,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3,

A-kassan i fokus – Varför hålla sig till borgarnas dagordning?

Publicerat av
6

I dag tror sig Per Gudmundson ha fått till det riktigt ordentligt i sin ledare för norskägda Svenska Dagbladet. Som vanligt är det A-kassan som är i fokus. Det har den varit alltsedan dess grund började rivas i början på 1990-talet.

.

.

 ”Hela Trollhättan skulle släckas ner” om vi höjer taket i A-kassan menar han. Enligt finansdepartementets beräkningar skulle nämligen 30 000 jobb försvinna vid en tänkt höjning och detta bara för en höjning av taket för de tre första månaderna. En siffra som omsatt i verkligheten skulle kunna motsvara alla som förvärvsarbetar i exempel just Trollhättan.

Gudmundsons demagogi är ren ideologi. Det finns ingen vetenskaplig grund bakom påståendet. Detta trots att han låtsas det genom att hänvisa till den borgerliga ekonomen Lars Calmfors. Vi skulle lika gärna rakt ut i luften kunna påstå att den borgerliga regeringen har ansvar för att hela Stockholms stad släckts ner eftersom Arbetsförmedlingen redan i dag redovisar 378 000 människor som vill ha jobb. Alltså i runda slängar lika många som förvärvsarbetar i huvudstaden…

.

.

Här en slående graf från ett utmärkt inlägg av Göran Zettergren på bloggen utredarna.nu (TCO). Den röda linjen redovisar hur arbetslösheten sett ut sedan 1965. Den blå anger samma sak för ersättningen/efter skatt när man förlorat jobbet.

Här finns inga belägg för att en värdig A-kassa skulle lämna efter sig en dystopi av utslocknade, döda städer.

I slutet på 1980-talet när A-kassan gav som högst ersättning hade vi samtidigt som lägst arbetslöshet! Att graferna tillfälligt följde varandra under 1990-talet bekräftar bara att regeringarna Bildt/Carlsson/Persson och deras respektive stödpartier utnyttjade lågkonjunkturen i den inhemska bankkrisens spår som en förevändning för att attackera vår trygghet.

När den borgerliga alliansen däremot sänkte taket än en gång 2006 rakade arbetslösheten i stället i väg upp mot nya höjder.  Trollhättan och flera andra städer fick släcka ner…

*******

Nej, Gudmundson arbetar målmedvetet efter samma dagordning som regeringen och dess uppdragsgivare i näringslivet. Sänkt A-kassa och en ”hyfsat stor arbetslöshet” innebär att lägstalönerna kan pressas ner. Vilket om något är vetenskapligt belagt. Med lägre tak där så många som möjlig får huka sig, en del krypa, är det helt klart att det blir ”incitament” till att söka fler jobb, menar finansminister Anders Borg. I radions lördagsintervju tog han bladet från munnen och sa faktiskt att det är bra med en arbetslöshet på en nivå som han i oppositionsställning själv kallade för ”massarbetslöshet”:

– A-kassan kan höjas när vi ser att, för det första: vi ser att vi också kan göra andra saker som stimulerar arbetsutbudet, till exempel jobbskatteavdrag. Och för det andra: när vi börjar se att den här nedgången av a-kassan som vi sett verkligen biter. Så att vi ser att arbetslösheten går ner till de nivåer där den ska vara, kanske då fem eller sex procent.

Folkpartiets utspel om att sänka ungdomslönerna med 25 procent har samma logik. Liksom de borgerligas strävan efter att få ner socialbidragen:

– Kombinationen av socialbidrag, bostadsbidrag och etableringsstöd gör att drivkrafterna för unga och invandrare att ta steget in på arbetsmarknaden är för svaga. Det är den svenska modellens akilleshäl som vi måste göra något åt, sa Borg i våras.

Lyckas de med att pressa ner lägstalönerna minskar också kraven på bättre ersättning från arbetsmarknadens stora grupper av löntagare. Folkpartiet som alltid vill vara värsting i sådana här sammanhang skyltar i och för sig med att man visst kan tänka sig att höja taket i A-kassan en bra bit – men bara om LAS och turordningsreglerna kvaddas helt och hållet. Dess talesman i arbetsmarknadsfrågor, Johan Pehrson, väntar förhoppningsfullt på att den ”jobbpakt” som ”parterna” smusslar med i skymundan ska kunna lösa upp hela frågan i en kompromiss mellan alla partier…

.

.

För den gamla utlevade arbetarörelsen är grundproblemet att hela debatten strikt går efter nyliberalismens dagordning. Med ett språk hämtat från tidningarnas kultursidor skulle man kunna säga att det är kapitalägare och näringslivet i stort samt deras politiska avläggare som ”formulerar problemställningarna, både vad som diskuteras och hur det diskuteras”.

Visst finns det många aspekter att ta ställning till när det gäller A-kassan. Men för arbetarrörelsen har den bärande idén historiskt varit att så gott det går upphäva konkurrensen mellan arbetande människor. Genom en bra A-kassa minskar konkurrensen om de jobb som finns och därmed har man bättre möjligheter att kämpa sig till en bra reallön. Sak samma gäller för de flesta bidragssystem.

Sätter vi denna fråga i fokus i argumentationen breddar vi också intresset och stödet för A-kassan. Även de med jobb och hyfsad lön ser att ersättningsnivån har stor betydelse för deras egen framtida reallöneutveckling. Dagordningen kommer helt enkelt att beröra alla arbetande människor.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I media: DN1,DN2,SVD1,

Strategiskt G2-möte – ”Sensommarfrid”

Publicerat av
6

 

I hägn av Alefjälls vackra vidder arrangerades för sjätte året i rad bloggens viktiga G2-möte (Group of 2).  Med Risvedens gamla vargstråk inte långt från husknuten, plogar av sjungande vildgäss över taket och en älgfamilj mumsande ute i hagarnas höstklöver kunde vi här mötas ostört för att diskutera framtiden.

,

.

Åsman förbereder intensivt ett av mötets sessioner. Han kan lugnt koncentrera sig på arbetet i skydd av säkerhetschefen Freja som här gör en extra kontroll av marken.

I en global värld där kapitalisternas jakt på råvaror, kontroll över marknader och vinster, dag för dag, i ett allt snabbare tempo förstör både människor och vår planet, är det av stor betydelse att även vi kan mötas rent fysiskt, sitta ner vid samma bord och under längre stunder byta våra tankar. Inte minst därför att Åsman sedan decennier är bosatt i Bryssel, ibland i Timrå långt i norr, medan Kildén har sitt säte i just Alefjäll.

.

Även Kildén får besök av Freja som vill se till att ingen otillbörlig litteratur far runt under toppmötets gång.

På ett sätt blir därför G2-mötet också till bloggens personalfest. Givet förutsättningen att vi vare sig har inkomster eller vinster för våra skriverier gör vi givetvis inga skatteavdrag för sammankomsten. Trots toppmötets strategiska betydelse för vårt engagemang och det givna behovet av en liten ”kick off” som det heter numer. I skenet av alla skandaler kring slöseriet med skattepengar, vare sig det gällt AP-fonderna, Tillväxtverket, Vinnova eller Stiftelsen för strategisk forskning, beslutades ändå att kostnaderna skulle vara både ännu mer transparanta och modesta än brukligt. Det interna arbetsnamnet var ingenting i stil med Säkerhetspolisens ”James Bond” utan ett vardagligt ”Sensommarfrid”.

.

.

Även havskräftorna följde toppmötets inriktning och rätade in sig i leden.

.

Vid den traditionella gemensamma supén skars ransonerna på de olika skaldjuren ner till ett minimum och Alefjälls källvatten i sin enkla karaff spetsades med blott några smala citronskivor. Hos oss hängde inga ballonger för 300 000 kronor i taket, blott en blygsam dekor med två vackra ljusstakar och några dillkvistar (givetvis ekologiska och närodlade). Inga inhyrda storbandsorkestrar i smoking. Vi nöjde oss med att skratta åt Johnny Hendriksen i den härliga norska TV-serien ”Lilyhammer”…

,

.

Som vid alla toppmöten gjordes en del försök till inbrytningar. Här stoppas ett ”brunsvart block” som försöker forcera kravallstängslet.

Men elstängslet samt den hårda fysiska konfrontationen med Freja och en av hennes assistenter gör att upploppet tvärt tvingas att stanna upp. Internationell media var mycket imponerade av denna beslutsamma insats, trots att de med sina kameror, genom områdets avstängning, bara kunde fånga det hela genom att följa skuggorna.

.

.

Vid det efterföljande mötet med media kunde bloggens pressekreterare även bekräfta det som alla hoppats på:  att dess val av en kvinnlig säkerhetschef  vid toppmötet var ett  stort framsteg för feminismen. ”Hon visar att det finns plats för en kvinnlig profil även i vår vision”, understryker man i en kommuniké.

.

.

När parterna bröt upp efter alla vittomspännade plena och arbetsgrupper hade inga skarpa beslut fattats. Men här fattades flera fasta handslag om att bloggens arbete för en mänsklig värld måste fortsätta. Bankernas diktatur ska brytas och den omänskliga kapitalismen ersättas med ett samarbete mellan världens alla miljarder av verkliga producenter.

.

.

Bloggen kommer att fortsätta sin bana, likt solen som här fortsätter att gå upp över Alefjäll…

.

Vi tar vildgässens flykt uppe i skyn som ett föredöme. De samarbetar för att nå sitt resmål. Turas om med det tröttsamma arbetet ”att spåra” genom att vara ledarfågel i plogformationen. Är det någon som behöver vila lämnas denne svagare eller sjuka fågel inte åt sitt öde och till kalas för rävarna på marken utan hela flocken rastar för att ge skydd åt den kamrat som behöver hämta sig.

Så ser vår vision ut. Sådan är vår utopi.  Så ska bloggen fortsätta att drivas!

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Den rika, Den skamlöse och Den enfaldige

Publicerat av
8

.

I Sergio Leones mästerliga film “Den gode, den onde, den fule” pratas det inte mycket. Här är det i stället revolvrar från väloljade hölster som talar. Under filmens första tio minuter förekommer faktiskt inte en enda dialog. Clint Eastwood som har rollen som ”den gode” rullar mest en cigarettfimp mellan läpparna och kostar på sin höjd på sig ett stramt leende över ”komiken” när någon får en våldsam död. ”Clintan” inkarnerade våra (och inte minst USA:s) pojkdrömmar om att både vara ”god” och att samtidigt kunna ”dra först”

När den åldriga och politiskt reaktionära Eastwood i går var på plats i Tampa för att välsigna Den rika Mitt Romney och Den skamlöse Paul Ryan skötte han dessvärre regi och manus på egen hand. I en krånglig dialog med Barack Obama där denne gestaltades fysiskt genom en tom stol levererade han mest obegripligheter och en del osmakligheter. Bland annat sa han att ”Obama must go” och drog handflatan över sin hals i en gest som till publikens jubel förde tankarna till en avrättning. Parodiskt nog sa den bedagade Eastwood också att Romney kräver att alla soldater i Afghanistan ska ”hem nu”. Den dåligt insatta skaran av festande republikaner applåderade och skränade sedan Dirty Harris` gamla ”Make my day”. I yran och med dåligt amerikanskt öl i magen helt okunnig om att Romney har samma tidtabell för USA:s trupper i Afghanistan som Obama…

.

.

Måhända ”Clintan” gav sin vulgära publik ”en bra dag”. Men hans lika enfaldiga som kryckiga dialog med Obama, som sändes direkt i de stora amerikanska TV-kanalerna, var nog inte särskilt lycklig för Romneys valkampanj. ”Det konstigaste som visats i TV”, hette det från många håll. Komikern Chris Rock menade att talet var en hemlig plan som skulle ge Obama en favör. I efterhand kan Eastwood berätta för presidenten ”att allt gick enligt plan”…

Nej, Barack Obamas svåraste motståndare i valet är inte Den rika Romney eller Den skamlöse Paul Ryan (som hänsynslöst vill skala bort skattefinansierad social välfärd). Maran över Obamas återvalskampanj är verkligheten. Massarbetslösheten i USA och med den utbredd fattigdom. Detta samtidigt som det rika USA under hans styre kapar åt sig allt mer av landets tillgångar.

Mitt Romney i sig är lätt att punktera. Han är född med guldsked i mun och har skapat sig en egen förmögenhet på tio miljarder genom spekulation, ”kreativ skatteplanering” och att jobba i rikskapitalbolag som slaktat amerikanska företag, avskedat anställa och ”skickat jobben till Kina”. Han skryter med att ge media möjlighet att ta tjusiga semesterbilder på sig själv i en dyrbar vattenskoter framför sitt sommarresidens värderat till 70 miljoner kronor, vilket självklart sticker i människors ögon när de för sig själva kontrasterar detta mot Obamas mer modesta bakgrund. Inte minst som han samtidigt yrar om att det varit ”nice” att göra sig av med anställda…

,

Nu har de amerikanska väljarna i sig ingenting emot att välja förmögna män till sina presidenter. Som Gregor Peter Schmitz konstaterar i en kommentar för tyska Der Spiegel har de röstat fram både en Kennedy och en Bush till att få landets viktigaste ämbete. I New York valde de mångmiljardären Michael Bloomberg till sin borgmästare. Romneys problem är bristen på öppenhet, transparens som det heter numer, menar han. Amerikaner vill veta allt om sin president. Hans blodtryck, trohet i äktenskapet likaväl som hur han deklarerar. Till skillnad från tidigare presidentkandidater vägrar Romney att redovisa sina skatteavdrag genom åren. Människor vet att han utlokaliserat jobb till Asien och att han spekulerat i ”gamfonder” (aktier i det smutsiga Elliot Associate) som först köpt statsobligationer av fattiga afrikanska länder och sedan hotat att gå till domstol om de inte får tillbaka pengarna med hög ränta. Men de vet inte så mycket om hans skattemoral. Demokraternas majoritetsledare i senaten hävdar exempelvis att han inte betalt någon skatt alls på tio år. Så här långt har han bara offentliggjort sin deklaration för taxeringen år 2010. I denna framgår det att han bara betalade 13.9 procents skatt av en inkomst på 21.6 miljoner dollar. Vilket är mindre än vad en genomsnittlig sekreterare lämnar ifrån sig i USA…

Lee Sheppard, en krönikör i affärstidningen Tax Notes, har gjort sig mödan att följa ett spår. Ett spår av klövar ska det visa sig. Han har följt hur den mörkbruna rasmärren Rafalca, värderad till 4 miljoner kronor, fått elegant dressyr i deklarationen. Romneys hustru Ann är en av ägarna till stoet, som nu senast tävlade i London OS för USA. Den granna märren tog sig för övrigt till London på det sätt hon är van vid, i ett eget chartrat jetplan. I deklarationen för 2010 har makarna Romney tagit upp otroliga 700 000 kronor som kostnader för Rafalcas uppehälle och resor. När de sedan får inkomster genom priser och avel kan de på så sätt minimera skatten. Ända fram till 2010 hade Romney 20 miljoner nergrävda i en schweizisk bank och investeringsexperter på Bermuda hjälpte honom flitigt att undkomma skäliga skatter. Tidningen Vanity Fair menar att hans tidigare företag, riskkapitalbolaget Bain Capital, har 138 investeringsfonder med säte på Caymanöarna. I 12 av dem sägs Romney ha kapital placerat till ett värde av nästan en kvarts miljard kronor…

.
Om Eastwood förfallit till Den enfaldige och Paul Ryan är Den skamlöse då är hans tilltänkte chef Mitt Romney sannerligen Den rika och det är inte så svårt att förstå varför Obamas valstrateger väljer att koncentrera sig på just den brännande frågan om Romneys skattemoral. ”Obamas folk är säkra på att de har hittat nerven”, skriver New York Magazine, ”och likt ett gäng sadistiska tandläkare planerar de att borra sig ner i roten ända till dess att patienten/offret skriker”.
.

Det lär säkert fungera. För när republikanernas presidentkandidat nu säger att han likt Jönssonligan har en plan, en plan för 12 miljoner nya jobb, är det säkert många amerikaner som frågar sig om dessa kommer att skapas i Shanghai eller i Detroit…

.

I International Viewpoint finns en färsk analys av Dianne Feeley om hur den amerikanska demokratin skrumpnar ihop:

The Shriveling of Democracy

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,DN5,SVD4,