Det lönar sig att vara rik!

Det kan tyckas vara ett trivialt påstående. Det har ju alltid lönat sig att vara rik. Men det händer något nytt i samhället som ger rubriken ett mer konkret berättigande. Sedan Thatchers och Reagans dagar har vi vant oss vid att nyliberala reser ragg när s-ordet nämns. Staten ska hålla sina långa fingrar borta från marknaden så ordnar sig allt till det bästa i det bästa av alla system–kapitalismen.

I årtionden har den nyliberala politiken lett till att allt större rikedomar samlas i samhällets topp. Kapitalets andel av det i samhället producerade förädlingsvärdet har stadigt ökar sedan 80-talets början. Men de som äger mycket ska ha mer. Det ska fan imej vara extra lönsamt att vara rik.

Så nu börjar plötsligt etablissemanget att se statens roll i ett annat ljus. Varför inte använda sig av dess makt att beskatta och omfördela till att bli ännu rikare? Omodern välfärdspolitik, omfördelning till fattiga, subventionering av skolor, sjukvård och annat är självfallet absurda statliga aktiviteter som bara skapar soffliggare och biståndsberoende.

Mörkblå män och kvinnor börjar klä ut sig till gemytliga jultomtar. De heter Bush, Sarkozy och Reinfeldt, för att nämna några av dem. Alla värnar de om den lilla människans behov av arbete och trygghet. Skattereformer och andra ekonomiska mirakelmediciner presenteras som sista skriket i jobbskapandets svåra konst.

Bushs skattereformer har på ett fåtal år fört över hundratals miljarder dollar till den rikaste tiondelen av landets hushåll. I dag tjänar en VD för ett större amerikanskt aktiebolag lika mycket på en dag som en arbetare tjänar på ett år. Men varför klaga? Pengarna sägs enligt jultomtarna leda till investeringar och därmed fler jobb för de fattiga. Att en tusenlapp mer i den rikes ficka omedelbart hamnar i finanskarusellen glömmer de bort att tala om. Där skapas inga jobb. Köp och försäljning av redan existerande värdepapper omfördelar bara redan existerande rikedomar, det skapar inga nya.

President Sarkozy försvarade i veckan sitt skattepaket inför oroade EU-ministrar. Fjorton miljarder euro per år ska omfördelas till de redan rika genom ett nytt maximalt skattetak på 50 procent, i stället för 60 procent. Ett par procent av landets hushåll berörs och de kan glädja sig åt en återbäring på 850 miljoner euro. Samtidigt sänks förmögenhetsskatten och arbetsgivaravgiften på presterad övertid och arvsskatten sänks kraftigt.

Sarkozys skattepaket kommer att leda till ökat budgetunderskott och förhindra Frankrike från att hålla överenskommelsen från april i fjol om att alla EU-länder ska sänka sitt budgetunderskott med 0,5 procent av BNP per år för att uppnå budgetbalans år 2010. Sarkozy säger att han kan garantera balans till 2012. Trots det sken alla ministrar som solen i Karlstad efter mötet. Inga detaljer om vad som sas på mötet har sipprat ut, men de nöjda minerna berodde säkerligen på garantier från Sarkozy om kraftiga nedskärningar i statens utgifter, bland annat löften om tiotusentals färre statsanställda och en höjd moms.

I jultomtarnas parad hittar vi också Reinfeldt och kollegorna i Alliansen för ett Rikare Sverige. Ord och handling går i spagat. Jobbprogram och andra vackra löften radas upp som ett pärlband. Men löftena är lika falska som pärlorna. Liksom i USA och Frankrike är det de redan rikas intressen som ska vårdas. Fastighetsskatten sänks trots att det bara är de allra bäst ställda hushållen som tjänar på det. A-kassan, detta gamla soffliggarprogram, ska kosta mer för de som är i mest behov av den. Och sen kan man ju alltid öka antalet karensdagar så kommer de sjuka att snabbt friskna till.

Som sagt det ska löna sig att vara rik. För de andra kan lite extra sveda i skinnet inte skada. I brist på solbränna.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar