I en mycket välsignad stund, sa George Bush en gång till den nära vännen Tony Blair, att han var utsänd av Gud för att befria Irak. Demokratin i Irak skulle blomma och sedan spridas vida över Mellanöstern.

Nu vet vi alla hur det har gått. Bland annat har Bush`s kristna bröder och systrar i Irak lidit fruktansvärd pina. Kyrkor och kapell har sprängts i luften. Präster lemlästats och mördats. Hundratusentals medlemmar av dessa församlingar, nästan ”rödlistade arter”med sin tro i lärorna från de första urkristna samfunden, som de assyriskt-ortodoxa eller kaldeiska, har drivits på flykten. Under Saddams regim, som med allt sitt blod och sin terror trots allt var sekulär, kunde man 1987 räkna de kristna till nära 1.4 miljoner människor.

I dag uppskattar nyhetsmedia att bara en knappt halv miljon kristna finns kvar i landet. Ödet för de kristna i Irak liknar det som drabbat deras trosfränder i Betlehem. Till följd av Israels ockupation – välsignad av Gud och Bush – är utrymmet för kristna och kristen turism ( eller christian cruising som det heter i Texas ) allt snävare…

Det är nog mycket som Bush plågas över och rannsakar i sitt inre, när han har sina enskilda bönestunder. Vad var det Gud menade med att göra mig till sin utsände? Har jag handlat efter hans befallning? De kristna i Irak håller på att utrotas. Två till tre miljoner andra irakier har flytt landet. Den etniska uppdelningen är snart ett definitivt faktum. Massarbetslösheten grasserar överallt och den sociala misären härskar. Kvinnornas villkor är uslare än på decennier. Kampanjerna inför regionalvalen i oktober bedrivs som ett inbördeskrig mellan shiitiska fraktioner, där USA hjälper den ena sidan att döda. Då den sida som är mest välvillig inställd till att USA ska kunna kontrollera landets oljetillgångar. Men var det verkligen detta Gud åsyftade med sin mission?

En gång i tiden, under det iskalla kriget på 1950-talet, sa man att NATO bildats av tre skäl:

– Håll tysken nere
– Håll ryssen borta från Europa.
– In med amerikanare

När det gäller dagens Irak kan man skönja en liknande strategi:

– Håll irakierna nere
– Håll iranierna borta
– In med amerikanare

Visst. Irakierna har mosats ner och amerikanarna är på plats. ”Om så för hundra år”, som republikanernas John MacCain säger. Även om detta skett till ett högre pris än vad Gud hade tänkt sig. Men iranierna? Deras inflytande i Irak bara ökar och i ett eventuellt federalt Irak, med provinserna kring Basra i syd som en självstyrande eller nära nog självständig region, där blir Teheran viktigare än Bagdad. Redan i dag kan man handla med den iranska valutan rial i Basra…

Nej, gudarna ska veta att Bush inte kan ha det lätt med sin tro och sin mission till Irak. Vi får bara hoppas att han inte i nästa bönestund får klartecken från ovan att flygbomba Iran.

Intressant?
Bloggat: Jinge, Motbilder, Rawia Morra,
Media: DN1 DN2 SVD1 SVD2 Politiken1 Politiken2 DB1 DB2
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Bush, Blair, Israel, Iran, Irak