Sverigedemokraterna brölar i utmarkerna…

Funderar så det knakar. Men har han rätt?

K-G Bergström funderar så att det knakar. Men hamnar på villovägar…

Valen för två år sedan blev en framgång för borgerliga Sverigedemokraterna. En framryckning till nära tre procent i riksdagsvalet och lokalt som i Landskrona till skyhöga 22 procent. I Skåne fick partiet 5.67 procent och i Blekinge 6.21.

I den senaste SIFO-mätningen tar sig nu partiet över fyraprocentsspärren och har ungefär samma stöd som Kristdemokraterna. I SVT:s rapport fick vi K-G Bergströms analys. Sverigedemokraternas uppgång beror inte:

”…på hur de etablerade partierna har hanterat SD. De har ju misslyckats med sina strategier. Först försökte man tiga ihjäl dem och sedan försökte man ta debatten, inget hade betydelse..”

”Det handlar egentligen om integrations- och invandringspolitiken. Det finns fyra procent som tycker att de vill ha in det mest kritiska partiet…”

Så långt är det bara att hålla med. Men när KG kommer till konsekvenserna då hamnar han ordentligt på villovägar:

”Men om partiet skulle ta sig in i riksdagen och få en vågmästarroll så kommer Sverigedemokraterna att bli mycket besvikna. Skälet är att de inte kommer att få något som helst inflytande utan vi kommer i det läget att få se historiska uppgörelser över blockgränserna. Partierna kommer att göra allt för att eliminera inflytandet från SD.”

För det första finns det inga givna hinder för att exempelvis moderaterna skulle samarbeta med SD. I takt med opinionsskiften omprövas naturligtvis hela tiden de politiska partiernas förhållanden till varandra. I dag säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann att det gäller att se till sakfrågorna, inte bara till att ”isolera” SD. Blir de bägge partierna låt säg 2011 överens om att avskaffa det som är kvar av turordningsreglerna vid uppsägning, då kan de naturligtvis också komma överens om detta.

För det andra underskattar K G Bergström viktiga delar av parlamentarismens roll. Den insikten har vi som i huvudsak arbetar utomparlamentariskt. Riksdagspartierna i Sverige är helt bidragsberoende. De lever i ett privilegierat utanförskap, frikopplat från medlemsavgifter och tar hem sina inkomster genom skatter på människors arbete. Enligt en reltivt färsk undersökning av realtid.se får bara K G Bergströms eget parti från de sk formativa ungdomsåren, moderaterna, sammanlagt över 800 miljoner kronor i olika former av partistöd under denna mandatperiod. Alltså en bidragsfinansiering på snart nog en miljard kronor. Tar sig SD över fyraprocentsribban får partiet i en hast väldiga pengasummor. Vid sidan av det klingande kassaflödet får man också ett nära nog ovärderligt medialt inflytande.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har under den senaste tiden suttit i debatt med både folkpartiet och moderaterna. I morgon möter han Mona Sahlin. Jimmy Åkesson tycket att livet ”känns behagligt”

I det läget kan vi hoppas på att partiet går under i giriga pengastrider. Men det finns det inga garantier för detta. Dessutom kanske ett mindre taffligt partiledarskap kan slå sig fram i sådana interna fejder.

Det farliga med SD är inte att man fångar upp stämningar och röster som ifrågasätter att de etablerade partierna misslyckats med sina integrations- och invandringsstrategier. Det farliga är att partiet i sin ideologiska fabrik omvandlar rädsla och kritik till förakt, hat och rasism. Med de nya opinionssiffrorna i ryggen tycker partiledaren Jimmy Åkesson att livet nu ”det känns behagligt”. Partiet brölar och stampar i utmarkerna och ”laddar nu inför EU-valet”. De etablerade partiernas uppslutning ( v undantaget ) bakom den europeiska imperialismens EU-projekt bäddar för att SD:s bakåtsträvande nationalism ska få Jimmy Åkesson att ligga ännu bättre och ha det än behagligare efter EU-valet 2009 och inför då stundande riksdagsval.

Andra bloggar: Svensson,Proletärbella,DN,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 svar på ”Sverigedemokraterna brölar i utmarkerna…

  1. Håller med dig i mycket av det du skriver. Man kan tillägga att det finns en väldigt överlägsen attityd från de etablerade partiernas sida gentemot sd som kommer att slå tillbaka hårt mot dem själva.

    Jag menar framför allt diskussionen om vilket block sd tänker stödja om de blir vågmästare. Svaret är givet. De kommer inte att ge sitt stöd till något av blocken, utan kommer att sitta bredvid som åskådare och se på med ett leende när (s) och (m) ska försöka göra upp i sakfrågor. Plötsligt ska Ulvskog och Schlingman vara bästa kompisar i politiken. Alla förstår vad resultatet av detta kommer att bli. Massiv flykt från de båda partierna till sd. En mardröm naturligtvis men tyvärr snart en realitet om inte politikerna på allvar börjar agera.

  2. Det stavas Jimmie med -ie och inget annat.

    Vad gäller samarbete i riksdagen säger samme person för övrigt så här:

    http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/akesson/2008/03/17/hagglund_vill_halla_dorren_oppen

    ”Jag har sagt och skrivit det förr i olika sammanhang, men det kan vara klokt att i det här läget vara väldigt tydlig på en punkt: Sverigedemokraterna kommer efter valet 2010 inte att sätta sig i knäet på vare sig socialister eller borgare. Vi kommer inte att upprepa de misstag som andra liknande partier i Europa gjort när de valt att agera stöd åt olika regeringskonstellationer. Vi är inte ute efter rollen som litet stödparti åt andra. Finner man sig i den rollen en gång så kommer man med största sannolikhet också att bli kvar där. Vår ambition är högre och mer långsiktig än så.

    När vi går in i valrörelsen 2010 söker vi inte mandat för att stödja det ena eller det andra regeringsalternativet. Vi ber om stöd för att genomföra den politik vi beskriver i vårt eget valmanifest. Om vi efter 19 september 2010 hamnar i en förhandlingssituation har vi ingen anledning att nöja oss med mindre än att också vi, och i synnerhet våra väljare, får ut någonting. Vi har under partiets tjugoåriga existens lärt oss att vara tålmodiga och det är en egenskap vi kan få stor nytta av när vi träder in i riksdagen.”

    Inte heller är K-G Bergström sedan decennier tillbaka. Han är sosse och inget annat. Att han var medlem i m för länge sedan var en ungdomssynd. Hur tror du att han hamnade på (S)(V)T eller Norrländska Socialdemokraten?

    ”Det farliga är att partiet i sin ideologiska fabrik omvandlar rädsla och kritik till förakt, hat och rasism.”

    Knappast. Sd är kritiskt mot invandringspolitiken, alltså invandringskritiskt, och har en betydande andel väljare och politiker med invandrarbakgrund. Partiet tolererar sedan 1995 ingen politisk extremism, så du har inget att oroa dig för… förutom att sd kommer in i riksdagen 2010 och EU-parlamentet 2009. 🙂

    http://gruegranskar.blogspot.com/2008/01/sd-ett-parti-fr-invandrare.html

Lämna ett svar