Ingen bensin på elden!

Gästskribent: Bodil Andersson, intersocialist

Stopp för de galna brandmännen som sprutar bensin på elden. Finanscentra
och regeringar ägnar sig nu kampanjer åt för att rädda verksamheter som
uteslutande går ut på KONSTLAD OCH DESTRUKTIV kapitalbildning. Det
medför värdestegringar, men världskapitalet behöver egentligen genomgå
en så gigantisk värdesänkning, att den skulle gå under. Men brandkåren
kör nu in lågorna i väggar och tak, och resultatet blir med någon
fördröjning ”firestorm”, då brandpersonalen måste fly och byggena
brinner ned till grunden.

Nej, det finns inga omvägar. Vad som måste till, och det nu, är att
arbetslagen eller folk som jobbar under samma arbetsledare ta sats för
att organisera producentföreningar, inom eller utom facket. Mot
patrullen av bossar, vore beskedet: vi leder och fördelar arbetet fr o m
nu.

Varför? För att ställa ca 400 000 sådana producent- och
driftsföreningar på fötter, bara i det här landet (överslagsberäkning
från folkräkning och fackliga rapporter). Varför? För att öppna
räkenskaper, orderböcker, licenser, patent, budgetanslag, statskulder
till offentlig utställning. Varför? För att ta nästa samlade steg, som
samordnar alla överskott inom driftsenheterna till ett samhälligt
investeringsmonopol. Ägaransvaret förläggs på producent- och
driftföreningarna.

Vad vinner befolkningsmajoriteten – i USA, EU och andra länder – på det?
De kan via investeringsmponopolet sätta igång en omindustrialisering,
med kraftförsörjningen (energikrisen) som första delmål. Minimalisering
av olja och kärnkraft, och maximalisering av vatten-, sol- och
vindkraftverk. Detta vore nödvändigtvis förenat med en helt ny
produktstandard, både i drift och hemförbrukning. Står inte kapitalets
byggda omgivningar i vägen? Inte alla, men den stora merparten, och i
stället för utrensningen av vår levnadsstandard och hela befolkningar i
sina rovdrivande jaktsällskap, är det kapitalägarna och byråkratiska
innehavare som måste flytta på sig.
Alternativet till en sådan högfartssocialisering, som skulle ta 20
kanske 30 år på sig att realisera den social kapprustning – det
apolloprojekt – som med en revolutionering av kraftförsörjningen, med en
helt annan industriell standard av drift och på produkter, släpper fram
arbetets produktivkrafter; alternativet till det är den ytterst farliga
döende kapitalet, med krascher, resursuttömning, utskjutning av
befolkningsmiljarder i värdelöshet etc., och snarare förr än senare:
global urladdning om makten. Rädda innevånarna, vatten i stället för eld, låt inte
branden sprida sig: bygg ett bålverk av klasskampsoppositionell enhet.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, bankkris, börskrasch, producentföreningar, fackligt, arbetarkamp