Ena allt motstånd i kampen

I går fredag den 17 oktober intervjuades allas vår favoritbrevbärare i dagstidningen Le Monde. Olivier Besancenot arbetar som många vet som brevbärare i Paris samtidigt som han står upp som LCRs främsta förespråkare för att bilda ett nytt antikapitalistiskt parti i Frankrike.  Partiet som ännu saknar namn håller sin bildningskongress i januari nästa år. Innan dess arbetar hundratals grupper i förberedande diskussioner om program, namn, stadgar, politiska uppgifter och ideologisk framtoning. Just nu deltar inte mindre än cirka tio tusen aktivister i dessa diskussioner. Det finns hopp om att det nya partiet kan bli en viktig faktor i den kommande krisens upplösning i Frankrike. Framtiden får visa oss facit.

Vad nytt visar krisen ?

OB : En illusion har brustit. Den som presenterade kapitalismen som en horisont omöjlig för mänskligheten att överskrida. Sen ett par veckor pratas det om en systemkris, det vill säga att systemet varit nära att falla samman av sig självt. Jag glädjer mig inte speciellt över att vad vi varnat för blev verklighet, för det är sällan som kapitalisterna betalar räkningen för krisen-det gör i allmänhet folket. I dag är alla överens om allvaret och djupet i den internationella krisen. En kris som LCR ständigt varnat för sedan subprimekrisens start sommaren 2007. Det handlar inte om en i raden av börsskutt , utan om en kris som för första gången sedan 1980 drabbar systemets hjärta- USA och det internationella bankssytemet. Systemet drunknar i sitt eget blod.

Sätter inte krisen er analys om kapitalismens oundvikliga undergång ifråga ? Den verkar ju ännu stå emot…

OB : En del av arbetarrörelsen har levt med den profetian. Att historiens hjul rullar av sig självt. Jag har aldrig trott så. Jag tillhör en generation som insett att kapitalismen är mäktig att hela sig själv till priset av kriser, sociala och ekologiska katastrofer och krig. Kapitalismen har försökt skaka av sig alla problem genom att skapa en marknad utan tyglar. Resultatet är en « ren » kapitalism, lite i stil med vad Marx upplevde för 150 år sedan. Dagens anakronism är att Sarkozy hyllar den kapitalistiska småföretagaren när det är ett fåtal storbolag som dikterar utvecklingen genom att kombinera den finansiella och industriella aktiviteten.

Vad säger du om de europeiska regeringarnas massiva investeringar för att rädda banksystemet ?

OB : Det är en skandal att offentliga medel slösas på privata företag. Posten privatiseras (ett projekt på gång. min anm.) samtidigt som banken Dexia får kapital av staten. (Banken fick 9 miljarder euro för ett par veckor sedan. min anm.) Regeringen är kapabel att på några timmar hitta tiotals miljarder euro åt de som skapat krisen men inte ett öre till krisens offer, under förevändning att statens kassa är tom. Dessutom är denna manna över bankerna ingen lösning- de stora ekonomiska prövningarna väntar ännu i Frankrike, Europa och USA. Statsbudgeten är torpederad av allt större utgifter, ständiga finansiella gåvor och mindre inkomster. Det är säkert att vi står inför en djup konjunturnedgång.

Men är inte uppköpen av banker en nationalisering , som ni ju förespråkar ?

OB : Det har inget att göra med vad vi förespråkar eftersom det är inga nationaliseringar. I regeringens krisplan är det inte ens påtänkt att staten ska ha rösträtt i de banker som köps upp. Det är rena vansinnet. I stället för att investera i banker som håller på att ta ihjäl varandra i ett marknadskrig, föreslår vi att samla alla banker, statliga som privata, i en enda samhällsbank under de anställdas, konsumenternas och kundernas kontroll. Vi måste bryta in i den privata sektorn för att möta den stora majoritetens behov och avskaffa den lilla minoritetens kontroll över ekonomin.

Krisen verkar komma lägligt för er…

OB: Krisen kan tjäna till att visa att det är på tiden, nödvändigt och möjligt att skapa ett nytt samhälle. Det går att skapa hopp i denna djupa kris. Det finns tecken som gör att alla som drabbas av krisen kan se att ett nytt kapitel kan öppnas. Därav vikten att stärka en klart antikapitalistisk vänster som bygger de förtrycktas enhet med mål att sätta stopp för de aktuella åtgärderna (privatiseringarna, min anm.) i den offentliga sektorn, för inkomststoppen, förslag till söndagsöppet, pensionsreformer … utan att vänta till 2012(nästa presidentval. min anm.) Jag föreslår ett enhetsmöte mellan hela den sociala och politiska vänstern i syfte att stödja alla initiativ till motstånd.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, kris, Frankrike, Besancenot, LCR