Miljontals arbetare
stupade i kriget
mellan Europas kapitalister
Skriven av Benny&Göte
I dag är det en minnesdag då vi gärna böjer våra huvuden och stannar upp en stund – med eftertanke över det som egentligen är otänkbart.
För precis 90 år sedan, den 11 november klockan 11.00 upphörde det Första världskriget. En stor del av ungdomen i Europa hade förblött på slagfälten. Tjugo miljoner människor dog i ett meningslöst försök att erövra nya landområden som fast mark för att ta makten över nya marknader. Över 20 miljoner soldater invalidiserades eller skadades svårt. I det fattiga sociala träsk som kriget skapade kunde sedan den Spanska sjukan härja fritt och ta livet av 50 miljoner människor.
Ofattbart många män dog bara för att vinna eller förlora några kvadrameter av skyttegravslinjernas blodiga lera. Miljontals unga soldater frân Europas arbetarklass slutade som kanonmat i ett krig där de inte hade något att vinna – bara sina liv att förlora.
På Verduns ängar…
I förra seklets början sa den stolta europeiska arbetarrörelsen att den aldrig skulle acceptera krig mellan Europas länder. Den Andra Internationalens socialdemokratiska ledare med Karl Kautsky i spetsen förklarade krig mot krigen.
Strejk för att stoppa kriget glömdes bort i den nationalistiska krigsyran
Men när skotten i Sarajevo föll och krigshetsare i Europas borgarskap ropade på blod – och pengar – då visade socialdemokratin vad dess ryggrad bestod av. Andra motståndare mot kriget betvingades, som i Frankrike där Europas ledande antimilitarist socialisten Jean Jaurès mördades. ”Varje nation har med brinnande fackla ilat genom Europas gator”, var betecknande nog några av hans sista ord bara dagar innan franska borgerliga nationalister tog hans liv. I den tyska riksdagen röstade socialdemokratin ja till krigsbudgeten och det Första världskriget kunde starta med stöd från de socialdemokratiska arbetarledare som bara några månader innan hade sagt att generalstrejk och vapenvägran var svaret på borgarnas krigsiver. Så gick det som det gick. Socialdemokratin slöt i varje land upp bakom den egna härskande klassens krigsiver. Arbetare jagades ut för att döda kamrater från andra nationer. Proletärer i alla länder förenen Eder – för många kom den föreningen först i skyttegravarnas helvete …
Junkrar och knektar drev miljontals soldater i döden
En av de vackraste svenska visorna heter faktiskt ”Den vackraste visan om kärleken” och handlar titeln till trots om döden på de europeiska slagfälten. Den tonsattes av Lillebror Söderlund och texten skrevs av Ture Nerman. Videon nedan är skapad av ett av hans barnbarn och vi kan höra Farfar Söderlund live:
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Parisstudent.
Den skulle ha lyst över länderna
och bringat en vår på knä.
Och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.
Han skulle ha vandrat längs kajerna
med en blåögd liten Lucile
och sjungit om violer och kyssar
en vårljum natt i april.
Men den vackraste visan om kärleken,
den kom aldrig på pränt.
Den begravdes i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent.
Hos Marxistarkiv.se hittar du direkt en länk om Zimmervaldmanifestet – författat av Leo Trotskij som förenade de socialister i Europa som bröt med den socialdemokratiska Andra Internationalen och fortsatte att bekämpa kriget.
”På Västfronten intet nytt”. Ett ”måste” för varje människa…
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Första världskriget, Verdun, Andra Internationalen, socialdemokratin, antimilitarism, nationalism, sverigedemokraterna
Pingback: Lögner, historieförfalskning och tom retorik av Löfven inför EP-valet | Tommy Hanssons Blogg