Monarkin
-vilande
politisk cell
Så här kan framtiden se ut. Vår svenska kronprinsessa gifter sig med sin Daniel Westling. Efter en tid tappar Victoria intresset för att regera. ”Hon vill ta hand om barnet som de väntar”, sägs det i Svensk Damtidning, och därför får Daniel ta över som regent och vi får en ny ätt på tronen. Kung Westling I.
Efter en tid i ett svårt politiskt tumult i landet – som följt på finanskrisen och tre års ekonomisk depression- väljer Kung Daniel att gå ut, backad av näringslivet, med ett tydligt och mycket brutalt politiskt program, där det framförallt är välfärden och arbetarrörelsens gamla erövringar som ifrågasätts.
Vansinnigt? Löjlig spekulation? Knappast.
I dagens Sunday Times kan vi läsa genom ett medvetet läckage till media från Jonathan Dimpley, nära vän och rådgivare till prins Charles att denne förbereds för att kunna vinna också ett politiskt ledarskap i landet. Den dag drottning Elisabeth inte längre håller i spiran. Monarkin förvandlas då från att ha varit en vilande politisk cell till ett hårdfört konservativt politiskt ledarskap. Den harmlösa ”sovande” cellen av monarkister briserar. I News Review skriver Dimpley att rådgivarna kring honom skulle se att prins Charles fick en roll som liknar presidentens i exempelvis Tyskland:
Han kommer att ärva en annan värld än den som var hans moders, hävdar han. Eftersom det tjugonde århundradets ideologiska klyftor har minskat, och detta driver dagens politiker till att konkurrera genom att paketera samma produkt, med endast marginella skillnader när det gäller innehållet, blir det omöjligt att se horisonten bortom nästa val. Det finns ett vakum när det gäller ledarskap och prinsen som känner den brittiska befolkningens puls väl skulle då kunna ta en roll, där han bryter monarkins traditionella tystnad genom att gå ut och erbjuda en försäkran om en trygg framtid
Sätt kungahuset i konkurs!
Vår nuvarande kung Carl Gustav har ibland yppat sig om den fina demokratin i kungadömet Brunei och behovet av skyddsjakt på varg. Men med monarkin som system kanske vi snart har en ägare till ett konkursfärdigt lyxgym på tronen – som när som helst kanske försöker skapa sig en tydlig politisk högerprofil.
Läs även andra bloggares åsikter om Kungahuset, monarkin, Daniel Westling, Kung Carl Gustav, Kornprinsessan Victoria, Prins Charles, drottning Elisabeth, republik
Äsch, Bernadottarna tar ju ingen på allvar. Jag tycker vi ska byta dynasti.
Gissa vem som är min idol? Jo Karl Marx! På EN punkt högg han alldeles i sten: förändra världen kunde han inte. Men beskriva och förklara den kunde han som ingen annan.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-svenska-samhallet
Låt oss nu rensa sinnet och försöka tänka fullkomligt enkelt, klart och rakt fram.
Jag moraliserar inte. Jag klandrar inte de välbärgade. Jag förstår dem fullkomligt. De slår krampaktigt, alltmera skräckslaget, vakt om sin egen välmåga och sina privilegier. Det är ingenting att säga om. Det har ingenting med ondska att göra. Det här är klasskamp! Motralisk indignation är ett vapen, inte en sanning.
Det finns bara ett enda sätt att förändra strukturen, nämligen att slå sönder den; krossa den.
Det kan inte längre ske på kollektiv, politisk, revolutionär väg. Kommunismen är död. På makronivå finns ingenting att göra. Inte heller över detta finns skäl att beklaga sig. Det är som det är, helt enkelt.
Däremot är det annat på mikronivå. Kollektivet kan tyglas, men aldrig individen. Vi KOMMER att få en revolution av helt nytt slag, nämligen genom ett autonomistisk, och just därför osårbart, decentrerat, ickehierakriskt uppror, småskaligt, utspritt överallt, som en obotlig cancer i samhällskroppen, i form av kriminalitet. Maffialedarna: de nya feodalherrarna!
Kapitalismen är dödsdömd. Obevekligt går vi från kapitalism till rövarsamhälle. Vi får tillbakagång. Precis som för två millennier sedan, då antikens Rom maldes sönder och ersattes av den tidiga feodalismen, medeltidens kulturella mörker. Det var samtidigt ökad frihet: livegenskap ersatte slaveriet, och det ekonomiska betrycket mildrades för de breda folklagren.
Historien upprepar sig!
Och det är ju bara alltför tydligt alltihop. Kriminaliteten växer som svamp, överallt i hela det försvarslösa samhället. Det vet vi ju alla. Och maktens herrar står lamslagna. Också det vet vi. Inte heller över detta skall man beklaga sig och moralisera. Det är som det är.
Historiens obevekliga gång enligt samhällsutvecklingens järnhårda lagar, som klarlades framför allt av Karl Marx.
Börjar förstås luta åt en helt annan tanke: Att Vickan hoppas att brorsan snart ska gifta sig och skaffa barn så att hon kan strunta i vad pappa kungen har för åsikter och gifta sig med sin drömprins, så icke-prins han är och överlåta kommande regerande åt brorsan, vilket troligen skulle glädja pappa kungen och mamma drottningen och dessutom rädda ätten Bernadotte på tronen.