En lättsam historia
från bankirernas
undre värld
Kjell Pettersson & Göte Kildén
En nogsamt undangömd notis i Dagens Nyheter säger oss det mesta om tillståndet i dagens nyliberala värld.
Men har man väl råkat få syn på den blir det lätt att förstå varför liberalernas stora drake, den tidning som så innerligt hatar arbetare, valt att förpassa notisen till ett undanskymt skrymsle. Hanne Kjöller moltiger i frågan. I tidningen hittar vi inte ett spår av de ilskna och upprörda krevader som brukar brisera när hon siktat in sig på låginkomsttagare, trygghetssystem och arbetslösa
Här i diskretion på Blenheim Palace skulle bankdirektörerna fira miljarderna de fått…
Nå till skott, vad står det då i notisen.
Den lilla artikeln rubriceras ”Bankchefernas bubblande glädje”. I ”brödtexten” berättas sen varför det bubblas:
”Finanskrisen har inte gått ut över festhumöret på den brittiska storbanken Royal bank of Scotland. Bara några veckor efter att den krisdrabbade banken mottog ett akut mångmiljardstöd från de brittiska skattebetalarna pryds tidningarna med bilderna på festande bankchefer. Banken bjöd ett fyrtiotal chefer på ett hemligt champagneparty för att fira årets ”framgångar” uppger den brittiska tidningen Daily Mail. I rädsla som för att uppröra allmänheten hölls festen i hemlighet på bankens huvudkontor i Edinburgh. Men de festande cheferna kunde inte motstå frestelsen att dansa på gatan, vilket avslöjade champagnepartyt. Notan hamnade på 3,8 miljoner kronor”.
När vi jagar upp Daily Mail på nätet för att läsa mer hittar vi sensationellt nog nyheten om att ännu en runda i bankirernas champagnegalopp nu har avslöjats. I förrgår var det dags igen. Den här gången hade en liten krets av bankens inre kärna i Midlands, med damsällskap som det heter, smugit sig undan till Blenheim Palace, Winstons Churchills gamla aristokratiska slott, för att där i alla diskretion avnjuta en trerrätters med dans. I smoking och aftonklänningar började man först på den privata terrassen med utsikt över en vidsträckt ”english garden”.Av trädgårdsarkitekterna alltså arrangerad som ett vackert vilt landskap. Där finns bland annat en konstjord sjö med konstgjorda ruiner att vila ögonen på. I den svala kvällsluften bjöds på het rödvinstoddy. I det vackra Orangeriets (vinterträdgårdens) matsal serverades sedan kallrökt vildlax (vi förmodar från de skotska högländerna där banken har sina rötter) och krabba, följt av en enkel huvudrätt med kycklingfiléer,som fyllts med örter och rullats in i pancetta. Smaklökarnas rundades sedan av med chokladmousse och kaffe. Gästerna förnöjdes av en orkester och en generös vinlista.
Men fångades ändå på bild när de skulle smyga iväg till hotellsviterna…
Under aftonen var Orangeriets privata bar öppen samtidigt som det på småbord fanns belgisk choklad och kaffe. När gästerna framåt morgontimmarnas dansat färdigt och gratulerat varandra till den miljardgåva banken fått från socialdemokraten George Brown och de brittiska skattebetalarna behövde de bara lotsa sig några hundra meter över trädgårdsgångarna fram till sina femstjärniga hotellsviter. Notan ska enligt Daily Mail ha slutat på en halv miljon kronor. Kanske ändå överkomligt för ett sällskap på nittio personer. Eftersom det var klass på tillställningen. Knappt 6 000 kronor per person är då inte något överpris. Eller som Carl Bildt skrev i sin blogg vid finanskrisens inledning: ”
Till en början kan det vara plågsamt. Men i längden är det hälsosamt.”
Frågan som återstår är varför de svenska bankerna – Swedbank undantaget – ännu inte tackat ja till regeringens garantiprogram och dukat upp champagneglasen på Stureplan? Den ena förklaringen är kanske trots allt att de har kvar av de skattemiljarder som de fick hos bankakuten så sent som i början på 1990-talet.Det kanske vore väl hutlöst att redan nu tala om att alla dessa pengar rullat i väg. Den andra och mest naturliga är att man väntar på bättre villkor från Anders Borg.
När börjar festen på Stureplan?
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, finanskris, regeringen, England, Gordon rown, Anders Borg