k

Jan-Olov Karlsson, vice ordförande för Volvo Verkstadsklubb i Umeå talar vid Stormötet på Rådhustorget 29.11.08

Fotograf Eva P Jonsson

Arbetskamrater,

fackliga vänner,

Umeåbor!

Volvo har, som ni alla vet, på kort tid varslat 520 arbetare på vår fabrik. Inga tjänstemän är berörda.  Till det ska vi också lägga 100-talet visstidsanställda som måste sluta. Det är mer än var fjärde arbetare.

Från första dagen hade klubben ett förslag till åtgärdsprogram för att minimera antalet varslade.

• Vi har krävt olika former av äldreavgångar – Nej, svarar företaget, vi har inte råd
• Vi har krävt erbjudande om frivilligavgångar med ett generöst avgångsvederlag – Vi har inte råd, upprepar företaget
• Vi har krävt utbildningsinsatser – Vi har inga pengar för sådant, ekar företagets svar
• Vi har föreslagit arbetstidsförkortning, t.ex 6 timmarsskift för att dela på jobben – men företaget är bara intresserade om det inte kostar något för bolaget.

Kan någon förstå hur ett företag med en vinst på över 30 miljarder kronor de senaste tre åren, inte har en enda krona över för att bidra till en rimlig lösning på den kris som drabbar oss.

Det är till aktieägarna som man ska säga att det just nu inte finns pengar.

– Tyvärr, det blir ingen aktieutdelning eftersom vi måste använda pengarna till en väl tilltagen, men ändå rimlig engångskostnad för omstrukturering. Vi måste nämligen ta vårt arbetsgivaransvar för dem som har jobbat ihop vinsterna, dem vars dagliga fysiska arbete bidragit till Volvos storhet och styrka. Men hör vi Volvoledningen säga så? Nejdå.

En av anledningarna till att vi demonstrerar idag är alltså att

Vi kräver att Volvo och andra vinstrika företag ska ta sitt ansvar. Det är deras skyldighet, det är deras förbannade skyldighet mot de anställda.

Initiativet till dagens demonstration togs på vårt fackmöte för en tid sedan. Mötet samlade långt över 1000 medlemmar, kanske 13-1400.

Inför mötet hade en spontan namninsamling på några få dagar fått ihop närmare 1400 namnunderskrifter. Missnöjet med hur Volvo behandlar sina anställda är genuint.

En medlem ställde en fråga på mötet:

– Hur kan det komma sig att vi i Sverige, som vid skilsmässa har en lagstiftning som föreskriver bodelning, inte har motsvarande lagstiftning när man skiljs från sitt arbete.

Alltså, det som är juridiskt självklart, nämligen att en part i ett förhållande kan inte kasta ut den andre lottlös, om man tillsammans har bidragit till boets värden och tillgångar – är inte ens en fråga när det gäller att skiljas från sitt arbete

Den svenska lagstiftningen är i det närmaste unik när det handlar om att arbetsgivare kan säga upp anställda lättvindigt och utan kompensation.

Inom loppet av några veckor under hösten har förutsättningarna slagits i spillror för många arbetarfamiljer. Vi har många bland våra medlemmar på Volvo där båda riskerar att få gå från jobbet och kanske också från den nyköpta bostadsrätten eller villan. Taket i A-kassan innebär att inkomsten nära på halveras för en skiftarbetare. Då blir lånen för tunga.

När Nordeadirektören slutade sin anställning efter ett och ett halvt år utlöstes en fallskärmspension på 150 miljoner.  När en Volvoarbetare bryskt körs iväg från sitt arbete får han eller hon inte ett enda öre med sig.

Det här är fruktansvärt upprörande och utmanande Det som utmärkte klassamhället på brukspatronernas tid är sig mer än likt idag. Patronerna må ha bytt branscher, men arbetarföraktet är precis detsamma. Och det sipprar ner genom hela industriSverige, in i bolagsledningarna och ut på fabrikerna. Arbetarna ses utbytbara varor, en onödig kostnad som kan, och uppenbarligen får, avvaras vid första bästa tillfälle.

Idag demonstrerar vi mot de uppenbara klassorättvisorna. Men vi demonstrerar också för vår egen självaktning skull. Vi finner oss i detta!

Den finansiella härdsmältan har utlöst massvarslen inom Volvo och bakom det lurar ännu en fara. Vi kan misstänka, efter att ha lyssnat på höga Volvochefer, att det finns en strategi bakom att säga upp så många som möjligt från fasta anställningar – En chockdoktrin som innebär att utnyttja krisen för att i grunden ändra förutsättningarna. När det vänder uppåt i är det visstid och bemanning fullt ut. I ännu större grad än idag vill företaget göra oss till engångsartiklar. Jobben anpassas i högt tempo till detta ändamål, på de löpande banden blir de kortcykliga, enkla och monotona. Dessvärre har dörren för detta har öppnats i både lag och avtal.

Vår demonstration idag är därför också en stark uppmaning om att svensk fackföreningsrörelse måste bita ifrån och stänga den dörren.  Lagen om anställningsskydd måste förstärkas och ge starkare stöd för den enskilde när företagen inte tar sitt ansvar.

Vi kan hoppas att vår fackliga manifestation idag kan det vara den lilla snöboll som startar en lavin av fackliga och politiska aktiviteter över hela landet. För det är nu det behövs. Det är mycket som står på spel.

Det är nu vi ska visa att facket är en kamporganisation.

Det är nu medlemmarna har rätt att förvänta sig kraftfulla åtgärder.

Det är nu vi måste våga tänka längre än vanligt.

Jag ska avsluta med att våga tänka en sådan tanke.

Det går uppenbarligen att stifta undantagslagar för att rädda banker och finansinstitut. Det är av samhällsintresse sägs det. Är det inte en rimlig tanke att också kunna stifta en undantagslag för att rädda arbete. Det är också ett samhällsintresse, i högsta grad.  Alltså skulle följande korta tal vara fullt realistisk i riksdagen redan nästa vecka.

Fru Talman!

I den finansiella krisen kölvatten lurar massarbetslösheten. Den är förödande för den enskilde, för arbetarfamiljerna och för samhället.

Vi kräver därför ett rådrum för alla varsel om uppsägningar. Under rådrummet stiftas det en undantagslag på arbetsmarknaden som förbjuder uppsägningar under två års tid.

Under den tiden ska alla varsel i första hand lösas genom minskad arbetstid på arbetsplatsen. Kan företaget inte betala full lön ska staten betala mellanskillnaden, under förutsättning att det lokala facket ges full insyn i räkenskaperna och inflytande över hur arbetet ska organiseras.

Under de två år som rådrummet varar ska också en bred folkligt diskussion genomföras. Den ska handla om former för ägande så att människors behov och vilja ska styra vår framtid. I den diskussionen kommer frågan om ett gemensamt ägande av naturresurser och samhällsfunktioner att vara viktig, och även ett gemensamt ägande av banker och storföretag.

Fru Talman, vi har hållit kapitalisterna länge nog under armarna. Nu är det på tiden att vi börjar införa en demokrati som också omfattar ekonomins område och som tillvaratar arbetarnas värde och intressen.

Tack för ordet

Synpunkter: gotekilden@gmail.com

|Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo, Volvo Lastvagnar, Umeåuppropet, finanskris, Förstatliga Volvo

I pressen: SVD1,SVD2,SDS1,ETC,

Andra bloggare: Svensson,RödaMalmö,Mullvaden,Jinge,