För döva öron
Vi får många kommentarer till våra artiklar här på bloggen. Flest blir det när Palestina,Israel och judaism, islamism behandlas. Det som förvånar mest är antalet kritiker som aldrig verkar läsa vad som verkligen står i våra inlägg. I stället handlar det om att vi är « islamkramare », « antisemiter », « terroristkramare » för att inte tala om de liknelser med djurvärlden som återkommer ofta från en viss typ av kritiker.
Min ideologiska läromästare Trotskij målades ofta ut som en blodtörstig
jude i vidrig antisemitisk propaganda.
Men det här var bara inledningen till en liten berättelse jag tänkte förmedla härifrån Bryssel. Sedan flera årtionden går jag regelbundet till ett schackcafé i stans centrum. Där samlas folk från världens alla hörn. En gång räknade jag och några vänner att det var kring 40 nationaliteter som besöker cafét. Det är araber från många olika länder, judar från diasporan i Belgien, mycket folk från före detta Jugoslavien eftersom de har en lång schacktradition, polacker, ryssar, belgare naturligtvis och till och med en svensk, jag själv. Besökarnas ideologiska spektrum är självfallet stort, alltifrån kroatisk extremhöger, islamska fundamentalister, progressiva araber, djupt troende judar, vänstersionister och före detta kommunistiska judar, kristna, socialister, politiska idioter och några från yttersta vänstern. Allt detta hålls ihop av schackspelandet och de personliga vänskapsband som knyts under långa timmar över brädet. Mer omfattande politiska diskussioner blir det nästan aldrig och när de blir av känns luften snabbt explosiv.
Efter Israels angrepp i Gaza blev luften snart mycket laddad i vårt lilla universum och jag fick snabbt känna av att många aldrig lyssnar till vad som sägs. Idéerna är redan fixa och de förutfattade meningarna kitt i hjärnan. Jag spelar och pratar ofta med Simon, en gammal judisk man som överlevde koncentrationslägren. Kvar finns bara minnena, de pyskologiska ärren och de tatuerade siffrorna på underarmen. Vi har väl ibland käbblat lite över Israels politik , naturligtvis utan att komma överens, men utan några mer långtgående konsekvenser . De vänskapliga relationerna förblev intakta.
Tills härom dagen. Ett par araber, en belgare och en serb blev allt mer högljudda och argumenten gick heta om att « araberna är si » och « judarna är så ». Kort sagt ett mycket onyanserat luftande av klyshor. Det hela gick lite för långt i min smak och jag hade kanske vaknat på fel sida så jag började helt enkelt skälla ut hela gänget.
Arthur är en av de finaste människor jag känner. Judisk kommunist, motståndsman i Belgien under tyska ockupationen. Arthur överlevde också internering i ett tyskt koncentrationsläger.
-Lägg av med ert struntprat om folk hit och folk dit. Det finns skitstövlar i Israel och det finns skitstövlar bland palestinierna. Det är prat som ert som gjorde det möjligt för Europas härskare att skicka ut befolkning mot befolkning i två världskrig. Svinen fanns på andra sidan gränsen. Allt skitprat om olika nationaliteters karaktärsdrag förgiftar era hjänor.
Jag sa mer än så och säkert lite oredigt i min ilska över de dumheter jag tvingats lyssna till. Den gamla judiska mannen satt nära mig utan att säga något.
Till min häpnad fick jag dagen efter höra att han farit ut i vilda anklagelser mot mig efter att jag gått. Jag var en sketen antisemit är en dämpad sammanfattning av vad den gamle sa. Det gjorde mig mycket ledsen. Varför kan man inte lyssna till vad andra säger? Nästa gång jag jag träffar honom ska jag fråga om jag är antisemit för att jag kritiserar den israeliska regeringens politik ? Är jag antifransk för att jag kritiserar Nicolas Sarkozy ? Är jag antiamerikan för att jag i åtta år spytt galla över George W. Bush ? Kan man driva hem sådana spetsfyndigheter eller är det prat för döva öron ?
Kan man kritisera dessa herrar utan att beskyllas för rasism?
Det för mig så tillbaka till de som skickar vår blogg kommentarer som visar att författarna inte vill eller inte kan läsa innantill. När vi kritiserar Israels politik är vi antisemiter. När vi kritiserar den islamska fundamentalismen som något helt väsensfrämmande från socialistiska ideal då kramar vi terrorister. Kan ett desperat skrik ut i rymden göra nytta?
Kan man kritisera dem utan att kallas antisemit?
Hjääääälp !!!!!!
I Media: ETC,Offensiv,DN1,DN2,SVD1,SVD2,Fokus,Dagens Arena,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Palestina, Antisemitism, Rasism, Araber, Judar
Andra bloggar:Svensson,Alliansfritt Sverige,Esbati,Motvalls,
Pingback: - Vad står det på bössan? Om falskhet, lögn och Gaza — Mullvaden
Pingback: Dilsa Demirbag-Sten försvarar massmordet i Gaza | Svensson
Och när vi svenskar kritiserar vår svenska regering så är vi förstås ”självhatande svenskar”, i analogi med de proisraeliska anklagelserna mot de judar som ställer sig kritiska till Israels massmördande!
Argumentation är dyster och dessvärre inger det faktum att så många använder den – och tror på den, inte stort hopp.
Motsatsen, som nu attackerar judar och synagogor är lika eländiga.
De här galningarna, som det nu verkligen handlar om sådana, gynnar också den Israeliska regeringens sak. Dels hoppas denna få fler immigrerande judar på grund av sådana attentat, dels blir de ju ett gott belägg för behovet för judar av den Israeliska staten, och för dess apartheid- och aggressiva politik gentemot palestinierna, du urspungliga invånarna i området som numer kallas Israel.
Vem var fegast? Israel eller Hamas?
Nu när anklagelserna om krigsbrott verka ha fått fart måste man gå tillbaka och se vad Israel säger. Israels propagandister (betalda och icke-betalda) argument att de höga civila offren berodde på att Hamas gömde sig bland civila kan lätt avfördas med lite rätt tankegång och rätt fakta.
För den första vad skulle ni tycka om man hade fått ett tips om en mycket farlig person beväpnat med kniv i en galleria en lördagsförmiddag, alltså full med folk, och man skickade dit den nationella insatsstyrka full och tung beväpnat och de började skjuta urskillningslös inne i galleria med den kanske giltiga avsikt att skjuta ihjäl den farliga brottslingen innan han skadar någon? Skulle Ni tycka att polisen gjorde ett bra jobb? Alla rättänkande människor inser att det är jävlig fel metod utom några korkade fanatiker som stödde detta i Sveriges tidningar och TV-kanaler.
För den andra har alla folk som lever under ockupation rätt att göra motstånd med alla tillgängliga medel enligt FN stadgar, art. 51. Nu är det så att palestinierna inte har tillgång till flygplan, artilleri, pansarvagnar, eller andra vapen som en självständig stat skulle kunna anskaffa. Då tar dem vad som finns till hands, inklusive mycket dramatiska åtgärder.
För den tredje Palestina har inte heller en armé. Det finns inga förläggningar där militära enheter är samlade eller regemente. De har miliser, alltså vanliga civila med mer eller mindre militär utbildning och organisation. I fallet Hamas har de troligen någon form av officerskår med lön och dessutom en polisstyrka som också är vanliga anställda. Men största majoritet av de 15-20 000 medlemmar är folk som bor bland de andra. För att jaga dem måste man söka eller bomba i princip allt, för det vet man inte säkert var de sover, äter eller uppehåller sig. Detta visste Israel eller så är dem helt korkade.
Att Hamas inte byggde skyddsrum för den civila befolkningen är nästan skrattretande och visar också på vilken intellektuellt nivå ligger dem som försvarar den oförsvarliga. Gaza har under nästan två år varit belägrade, vilken i sig är en krigshandling, så att nästan ingen mat, inga mediciner, inget material kom in och inga pengar heller. Hur i helvete skulle man bygga skyddsrum när folk inte ens har mat eller vanliga bostäder! Belägring stöddes av USA och genomfördes av Israel i syfte att störta Hamas som kom till makten tack vare den enorma inkompetensen, stupiditeten och fanatismen i Washington och Israel.
En annan vidd spridd uppfattning är att Israel har en av världens bästa armé och soldater. Denna myt har också tagit skadad när de istället för att skicka in dessa ”rambo” valde att bomba på avstånd utan urskillning med tungt artilleri rakt in i en urban miljö. Om de hade varit så bra som de påstår sig att vara kunde de gå in och bekämpa milismän på gatorna, man mot man så att säga. Dessa 10-15 000 israeliska soldater valde fegt istället att hålla sig på avstånd och gjorde enstaka strandhugg in i städerna och alltid gick dem in med stridflyg och pansar som jämnade marken framför dem. De drogs sig snabbt tillbaka när deras förluster började stiga (deras förluster kan ligga på minst det dubbla de anger). Av de 22 dagar långa slakten, gick IDF in endast de 5-6 sista dagarna och när de insåg till sist att det var en omöjlig uppgift inledde de en vapenvila. Det pratas naturligtvis inte om det med faktum kvarstår att dessa speciella trupper och elitförband sket på sig när det gällde att slå på mer eller mindre jämlika villkor. Alltså om det var fegt av Hamas att inte gå ut på den öppna fälten för att bli utplånade med artilleri och stridsflyg, var det tveklös fegt av IDF att inte skicka deras infanteri för att slå ut Hamas milisen. De var helt enkelt för fega för det!
På den militära planen har Israel som var väntat inte lyckas med något. Det visar deras ofattbara inkompetens. Enligt en säkerhetskälla i Israel finns tunnlarna kvar eller kan byggas på nytt relativt snabbt, raketer avfyrades medveten efter den ensidiga vapenvila i en klar signal att de fortfarande finns, av de 15 000 Hamas milismän kanske 300-400 miste livet, kravet på att lyfta belägring har fört fram från tunga politiker, vilken är ett enormt nederlag för Tel-Aviv som håller på att förlora det starkaste kortet de hade för att få Hamas på fall: hunger i Gaza, Mubarak och Abbas har förlorat folkligt stöd p.g.a. sin agerande och nu försöker Mubarak rädda det som räddas kan, och sämst av allt: Nu har världen börja adressera grunden för konflikten: den illegala ockupationen! Notera hur Israels propaganda apparat försöker med alla medel tysta den frågan! Det förlorade dem också!
Att tro att man kan gå in tättbefolkade orter och skjuta vild med massiv eldgivning gav endast världens avsky för det stora antalet civila offer. Det sägs att andelen civila offer ligger runt 50 % men detta därför att man räknar som civila endast kvinnor och barn. Andelen borde ligga på ca 60-70 %. Alltså efter att ha lagt städer i ruiner så att folk inte kan leva där lyckades dem bli av med ca 300 milismän av en total på ca 15 000. Nu är det så att kanske VAR målet att lägga städerna i ruinerna. Alltså en gigantisk och brutal etnisk resning som överträffar många gånger om vad Serbien någon gång gjorde i Kosovo. Den gången bombades Serbien till återhållsamhet och Kosovo fick självständighet. I detta fall kan vi inte hoppas på något liknande om inte Ni sätter er i grunderna för konflikten och bloggar vidare om det. Tystnaden är bruten. Nu är det hög tid att föra fram vad det här handlar om. Ockupationen!
Mediakrig: Mediekonglomerat mot infoguerrilla
Israel fick vika sig denna gång för den massiva informationskampanj från tusentals bloggare, yuotubare, skribenter och demonstranter som trots den mediala blockaden lyckades föra fram sanningen och tvinga deras regeringar att agera. Detta är en triumf för det fria ordet och för de nya mediernas demokratiseringseffekt. Nu kommer dem att intensifiera deras försök att kontrollera Internet med olika lagar och deras säkerhetstjänster kommer att skanna det för att hitta de obekväma åsikterna. Det öppna nätet är ett stort hot mot deras monopol på ”sanningen”.
Ett annat misstag med den här slakten, som i medierna kallas Gazakriget, är att Israel har genom att bomba skolor där civila sökte skydd, sjukhus och otaliga civila bostäder och nu senast bomba Gaza stad med stridflyg och tungartilleri med otaliga civila offer öppnar dörren för alla slags vedergällningar mot sin egen befolkning. Det betyder att våldets spiral kommer att fortsätta och de barn som ser det kommer att bli framtidens krigare på båda sidor.
Om det hade varit vilken annan stat som helst som hade gjort sig skyldiga till detta skulle hela världssamfundet varit beredd att bomba förbrytaren. Varför ingenting händer i detta fall är ett klart tecken på hyckleriet i den officiella diskursen om terrorism, mänskliga rättigheter, ”skurkstater” och ”Ondskans Axel”. Allt detta blir en tom prat när man bombar en hel stad utan att någon höjer rösten. Inte de vanliga röster i alla fall som fördömde skarpt Ryssland, Serbien och andra när de utförde operationer i samma riktning. Den internationella lagstiftningen blev därmed också allvarig skadad.
Den internationella opinionen kan inte acceptera något annat än en totalt tillbakadragande från alla de ockuperade områdena i Palestina till 48 eller 67 års gränser, skapande av en sammanhängande palestinsk stat och skapande av säkra gränser för båda stater för att på en gång på alla sätta slut för den 60 åriga slakten. Israel och palestinierna måste pressas ekonomisk och politisk genom allmänhetens bojkott och klagomål. Regeringar i världen kommer inte att göra något åt saken. Det måste vara folket runt om i världen som bojkottar den starka parten, i detta fall Israel, att dra sig tillbaka till de erkända internationella gränserna och på så sätt möjliggöra en palestinsk stat som kan leva i fred med Israel inom erkända gränser. Innan Israel drar sig tillbaka kommer ingen fred att vara möjligt. Utan en palestinsk stat kommer alla möjliga desperata grupper och tendenser från ett förtryckt folk sedan 60 år till uttryck. Också åtgärder som ett folk i frihet, suveränitet och verklig demokrati inte skulle tillgripa.
Gaza kan inte fortsätta att vara belägrade av den sionistiska regeringen! Hamnarna, det territoriella vattnet utanför kusten och dess gasfyndigheter på bottenhavet måste vara i palestiniernas händer och så gränserna till alla frisinnade stater runt omkring så de kan föra in mat och allt vad de behöver för att leva som ett fritt folk.
Så småningom ska hela det palestinska området nå fullständigt självständighet. Det är den enda vägen till varaktig fred! Det finns ingen annan väg. Allt annat är bluff som inte leder någonstans! Vi måste komma ihåg att den nuvarande situationen har stort del av sitt ursprung i den långvariga belägringen av Gaza och mer grundläggande i den illegala ockupationen av Palestina sedan 60 år tillbaka.
Låt inte missledas av Hamas tjatet. Om det inte är dem kommer andra i deras ställe. Orsaken ligger i ockupationen så dess lösning! För den delen ska palestinierna själva välja sina ledare när de blir fria på riktigt och det måste omvärlden respektera. Det finns ingen demokrati utan verklig suveränitet och frihet!
En fri Palestina är den enda lösningen så vi slipper mer blod på båda sidor. Lämna alla ockuperade områdena, lämna alla bosättningar, kompensera de som har blivit bestulna på sina hus och mark, låt de som vill återvända till Palestina göra det! Kräv ömsesidig erkännande! Att Palestinierna erkänner Israel räcker inte. Israel måste erkänna Palestina som en fri stat också!
Kriget i Palestina inte över tills de stulna områdena återlämnas. Enda vägen till en varaktig fred är en totalt återlämnande av de ockuperade områdena i Palestina till FN- godkända gränser! Nu när världens folk har lyft sina blickar mot den här 60-årig lång konflikt är det tid att kräva att Israel drar sig tillbaka till de internationella erkända gränserna.
”Bandits with planes …
came through the sky to kill children
and the blood of children ran through the streets
without fuss, like children’s blood.”
(Pablo Neruda’s poem About the Nazis raids in Spain)
Robban,
Tack för en initierad och engagerad kommentar
Anledningen att inte 1948 års gränser gäller som accepterades av Israel men inte av Palestina är vad jag förstår att det var lagligt att erövra territorium med krig, t ex Karelen. Men att det förbjöds i Geneve konventionen 1949 och därför är det 1967 års gränser som gäller och det är också vad Internationella domstolens domare säger med 10 mot 0, därmed är bosättningarna och muren inom detta område olagliga. Varje år röstar 160 nationer i FN för att 1967 års gränser skall gälla och USA och Israel röstar emot, det är skamligt av båda främst USA.
Sedan är vad jag förstår inte lagligt att beskjuta civila på annans territorium som Hamas gör för att göra motstånd mot belägringen, men då undrar man ju hur gör man lagligt motstånd mot en belägring? Hur som helst är det mycket viktigt för Palestinierna att följa internationell lag i konflikten, det är deras enda chans till fred vad jag kan förstå. Ett fredsavtal innebär ju att båda parter respekterar varandra som stater.
Fast ur Israelisk säkerhets synpunkt kan en palestinsk statsbildning inom 1967 års gränser med öppna gränser mot land, hav, luft naturligtvis en stor fara om Palestinierna beväpnar sig till tänderna och senare anfaller Israel, då har vi ett krig mellan två stater och då kan ju Israel åter ockupera Palestina förstås, men det kan kosta väldigt många Israeliska liv förstås, det är många israeler som inte vill ta den risken, men alternativet av evig ockupation och belägring av palestinierna är heller inget alternativ.
Vi får hoppas att FN driver krigsbrotten på båda sidortill avgörande i Internationella domstolen, som dock har ej erkänts av Israel.