-Ingen dikterar vad jag ska säga !
Johann Hari är en välkänd krönikör i den brittiska dagstidningen The Independant. När han sa vad han tycker om religiöst bigotteri och intolerans startade 
han kravaller i Indien och blev mordhotad.
Det handlar om ett nytt Rushdiefall. Det hela började med en krönika i vilken Johann Hari kraftigt försvarade åsikts- och yttrandefriheten som han tycker attackeras från många håll.
-Detta är vad som hände, skriver Hari. Min krönika tog fasta på en störande utveckling i FN.
-FNs ansvarige för Mänskliga Rättigheter har alltid haft som uppgift att undersöka regeringar som med våld fråntar sina medborgare den grundläggande mänskliga rättigheten till yttrandefrihet.
–Men det senaste året har en koalition av religiöst fundamentalistiska stater lyckats ändra hennes arbetsuppgift. Nu ska hon rapportera om 
«missbruk av yttrandefriheten » inklusive « förtal av religioner och profeter ». I stället för att försvara det fria ordet ska hon nu motsätta sig det, skriver Johann Hari och fortsätter.
-Jag skrev att det var ett tecken på hur religiösa fundamentalister- av alla slag- gradvis lyckats inskränka rätten att fritt diskutera deras tro. De hävdar att religiösa idéer är unika och inte kan diskuteras fritt. De ska i stället « respekteras »- underförstått att de inte får ifrågasättas. Så, när nu någon i FNs råd för mänskliga rättigheter försöker att diskutera stening av en « otrogen » kvinna, hängning av homosexuella, eller tvångsgifte mellan en tioårig flicka och en gammal gubbe, tystas de fysiskt med förevändning att det är « religiösa » frågor som det är « kränkande » att resa.
Johann Hari skräder inte orden när han går till storms mot den intolerans som tyvärr blir allt vanligare i öst som i väst.
-En religiös idé är inget annat än en idé någon fick lång tid tillbaka och hävdade att den kom från Gud. Den har ingen speciell status jämfört med andra idéer. Den är inte omgiven av elstängsel som ingen av oss kan krossa.
-Det var därför jag skrev : « Alla människor är värda respekt, men inte alla idéer. Jag respekterar inte idén att en man föddes av en jungfru, gick på vattnet och klev upp från de döda. Jag respekterar inte idén att vi ska följa en « Profet » som vid 53 års ålder idkade sex med en nioårig flicka och som beordrade avrättning av alla judar i en by som vägrade följa honom. Jag respekterar inte idén att Västbanken gavs till judarna av Gud och att palestinierna ska bombas och hunsas till att ge upp landet. Jag respekterar inte idén att jag en gång kanske var en get och en gång i framtiden kanske återuppstår som en gråsugga. När det krävs « respekt » för sådant så krävs det att man ljuger. Jag har för stor respekt för mänskligheten för att spela med i den charaden.
Farliga idéer brändes på bål av Inkvisitionen
Den hedervärda indiska dagstidningen The Statesman fattade tycke för Johann Haris krönika och publicerade den. Samma kväll samlades 4 000 ilskna muslimer utanför tidningens lokaler i Calcutta och krävde redaktörens och Johann Haris huvuden på ett fat. I stället för att avfärda fundamentalisternas upprördhet åtalade delstatsåklagaren redaktören för att « medvetet ha velat kränka religiösa känslor » och Hari kommer också att arresteras om han åker till Indien.
Hur skulle det se ut om vi marxister skulle väcka åtal eller ta fram slagträna varje gång en reaktionär kallar vår Kalle Marx för massmördare ?
I sin krönika går Hari inte bara till attack mot religiös fundamentalism utan också mot den fega hyschande diskussionen här i väst. Det blir allt vanligare med argument som säger att man måste se till den kulturella traditionen och omgivningen för att bedöma stening, hedersmord och andra barbarier. 
-Du bad om det, står det i mejl som Hari fått sig tillsänt. Det brukar man också säga till unga kvinnor i minikjol när de våldtagits. Respekten för andras idéer är ensidig. Kritik av religiösa idéer kan mötas med mordhot och fysiskt våld och det ska man försöka förstå. Alltså gäller det att införa en strikt självcensur över vad man skriver och säger. Gör man inte det då har man bett om bråk.
-Om någon kan fås att tro på den absurda idén att en osynlig helighet dikterade Den Eviga Oföränderliga Sanningen till en specifik person vid en specifik tidpunkt i historien och att den som ifrågasätter detta är Ondskan själv, då kan man också enkelt övertygas om att kräva dödsstraff för journalister, fria kvinnor och homosexuella som ifrågasätter Sanningen,skriver Hari.
-Jag vägrar att be om ursäkt för vad jag skrivit, säger han. Det vore att svika alla som drabbas av den religiösa fundamentalismens intolerans.
Johann Haris modiga försvar av det fria ordet är också vår sak.
Johann säger att enda sättet att försvara sig mot attacker på yttrandefriheten är att garantera ännu större yttrandefrihet. Det är också vår åsikt.
–Ned med alla fundamentalister.
–Ned med all intellektuell terrorism.
Andra bloggare:Svensson,Röda Malmö,Proletärbella,Jinge,Esbati,Motvalls,
I media: DN1,DN2,SVD1,DN3,Dagens Arena,SVD2,SVD3,SSD,SSD2,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Religion, Fundamentalism, Islamofobi, Profeter, Fria ordet,
Rattelse angaende en bildtext:
Inkvisitionen brande inte folk pa bal. Det var knappt ens att inkvisitorerna fick anvanda tortyr och det drojde lange innan de fick den ”befogenheten” – inledningsvis var aven det forbjudet. Det varsta ”straffet” som kunde utdelas genom den medeltida inkvisitionen var uteslutning fran den katolska kyrkan.
Brannandet pa bal var nagonting som de sekulara makterna utforde gentemot ”fridstorare”. Myten om att inkvisitionen skulle branna folk pa bal har helt enkelt tillkommit dels darfor att Sverige och ovriga lander i den protestantiska varlden bedrev inte helt sanningsenlig propaganda for att framstalla motstandaren (under reformationskrigen) som moraliskt forkastlig och dels darfor att inkvisitionen relativt ofta fick ta hand om sitt arende forst, innan de sekulara makterna eliminerade den obekvama personen.
Hej Nisse,
Själv är jag ingen specialist på Inkvisitionen. Bilden var bara en dekorering. Texten handlar ju om modernare former av åsiktsförtryck.
Men så här står det i Wikipedia om Inkvisitionen. Sista stycket pekar på att antalet avrättningar var färre än som trotts. Men de förekom i inte så liten omfattning.
”I februar 1482 forekom den første autodafé (af portugisisk: auto de fe, der kommer af latinsk: actus fidei (=troshandling)), hvor 6 personer blev brændt levende. Det blev starten på 350 års forfølgelse af anderledes troende. Særlig berygtet blev Tomás de Torquemada, der var storinkvisitor i Spanien 1483-98.
Til trods for store folkelige protester lige siden slutningen af 1400-tallet fandt den sidste autodafé først sted i 1826 med henrettelsen af skolemesteren Cayetano Ripoll fra Valencia.
Nyere historisk forskning peger på, at den spanske inkvisition har været af væsentligt mindre omfang, end den fremtræder i mange myter. En undersøgelse omhandlende 44.000 spanske inkvisitionsprocesser i perioden 1540-1700 fandt således frem til, at færre end 2 % af de tiltalte blev idømt dødsstraf.[1] Den tilsvarende inkvisition i Portugal (oprettet 1531 – nedlagt 1821) havde en højere rate af dødsdomme, mens inkvisitionen i Pavestaten havde en lavere.[1]”
Bra skrivet. All religion, oavsett vilken religion, är opium för folket och rena amsagor. De är bara bra för att få folk med sig för olika maktsyften.
Spanska inkvisitionen och medeltida inkvisitionen var tva helt olika organisationer… den sistnamnda finns fortfarande kvar (tror den kallas kongregationsdomstolen nu; tva ”inkvisitorer” skickades till Norge harom aret) och hanterar alltjamt endast trosfragor (och var for ovrigt langt fore sekulara domstolsvasendet vad galler t.ex. ratten till forsvar och advokat, forbud mot kroppsliga bestraffningar, hard reglering av tortyr och att bekannelser inte fick torteras fram).
Den spanska inkvisitionen har vi snarare den datida statliga nationalismen i Spanien att tacka for, dar harskarna ville ha ett homogent och mera fogligt folk att harska over… sekulara syften forkladda i kyrkliga termer, med andra ord.
Kort sagt:
medeltida inkvisitionen = kyrkliga arenden, foredome for sin tid
spanska inkvisitionen = dalig (aven om propagandan overdrivit saken)
”Bra skrivet. All religion, oavsett vilken religion, är opium för folket och rena amsagor. De är bara bra för att få folk med sig för olika maktsyften.”
Det har jag ofta hort sagas om socialism ocksa. 😉
Själv använde jag inte uttrycket ”opium för folket” därför att det är ett lösryckt citat från en text där Marx diskuterar religionens roll i samhället. Marx skrev att det var ett ”opium”, men i meningen att religionen för de fattiga och förtryckta i samhället är en tröst och hopp om ett bättre liv, jordeligt eller himmelskt och ett andligt plåster som gjorde det lättare att uthärda det eländiga jordelivet. Marx hade inte den minsta tanke på att förbjuda religion (hur nu det ska gå till) som man kan göra med opium. Däremot hade han en helt annan hållning till den roll som prästerskapet och den officiella kyrkan spelade. För dem hade inget till övers.
Nisses beskriving av Inkvisitionens organisering är säkert korrekt. Jag har ingen anledning att ifrågasätta den. Min text handlade ju om modern fundamentalism och hotet mot det fria ordet.
Intressant inlägg i debatten, minst sagt. Att FN blivit mer och mer korrupt för varje år som går är inte någon överraskning, men bra att det uppdateras ändå. Jag håller för övrigt med Haari när han säger att ”Alla människor är värda respekt, men inte alla idéer.”
Däri finns det dock ett problem. Olika människor vägrar respektera olika idéer. Islamisters respekterar inte religionsfriheten, socialister respekterar inte rätten till privat egendom, och kristna respekterar inte rätten till en egen kropp. Man kan fråga om tanken då är att aktivt motarbeta de icke respekterade idéerna i såväl handling som ord.
Om jag vägrar ens acceptera tanken på att staten har rätt till stora delar av min lön, så är egentligen våld den enda lösningen när de kommer för att ta den. Ett sådant samhälle vore ohållbart. Om man istället ser man det som ett temporärt problem som kan lösas demokratiskt genom långsiktig opinionsbildning, då? Det är nog en bättre lösning.
Att säga som Haris:
”-Ned med alla socialister.
-Ned med all intellektuell terrorism. ”
Till Johan har jag bara en kommentar. Jag vet inte var du hämtat att socialister är emot privat egendom. Du måste skilja på egendom och egendom. Att Kalle Svensson har jobbat ett helt liv , har sparat till ett eget hus och har kanske några miljoner i reserver är inget för vare sig socialister eller staten att lägga sig i, bortsett från vanlig beskattning som samhället accepterat som normal.
Däremot blir det annat när vi talar om miljardbelopp som enskilda beslutar över, hur de ska investeras, vad som ska produceras och var. När det gäller investeringar som bestämmer framtiden för alla i samhället och ibland hela bygder då ska inte den privata egendomen styra utan de sociala behoven som finns i samhället. De behoven ska inte direktör von Anka definiera. Det ska människorna själva göra via demokratiska beslut.
Precis, Johan. Det handlar om ekonomisk demokrati helt enkelt.
Att Marx talade om ”opium för folket” berodde på att opium vid den tiden var överklassens flykt från verkligheten.
Vad sa Marx?
Det är intressant att se vad Marx skrev själv. Jag har klippt lite citat för att visa vad han egentligen menade med ”Opium för folket”. De är kanske inte så lätta att förstå. Men de visar definitivt att han inte såg religionen som en enkel hjärntvätt utförd av kyrkan för att skapa lydiga fogliga medborgare.
Läs och begrunda:
”Grunden för kritiken av religionen är: Människan skapar religionen, religionen skapar inte människan. Religionen är sannerligen självmedvetandet och självkänslan hos människor som antingen inte har vunnit sig själva eller som därefter har förlorat sig. Men människan är ingen abstrakt varelse som håller till utanför världen. Människan är människornas värld, stat, samhälle. Denna stat, detta samhälle producerar religion, som är ett världens omvända samvete, eftersom det är en omvänd värld
***
Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium.
***
Upphävandet av religionen som folkets illusoriska lycka är ett krav på verklig lycka. Kravet, att illusionen om deras tillstånd upphävs, är ett krav på att upphäva ett tillstånd som kräver illusioner. Kritiken av religionen är därför ett embryo till en kritik av den jämmerdal vars halo religionen är.”
Ingenstans går det att finna idéer om fötryck av religionen eller förbud av densamma, som sedan blev stalinismens medicin mot opiumbruket.