Två läger – Två världar
Vår bloggkamrat i ” Spånbingen” har fått ett helt gäng nyliberala ”smedar” på halsen sen han ifrågasatt Börje Ekholms årslön på 15,4 miljoner och jämfört med vad en kommunalarbetare får nöja sig med. De glada herrarna i tankesmedjan Polaris visar upp en arrogans som skiner ikapp med deras insnöade syn på samhället. De ligger en hel epok efter. Deras epok slutade med Lehman Brothers bankrutt och subprimelånen som exploderade i finansens nylle. Men det har de inte upptäckt ännu. Men som sagt , debatten belyser mycket av de två världar som här möts: de som tror att en ny och bättre värld är möjlig och de som tror att i vi lever i den bästa av världar. Här följer alla debattinlägg: finns också på Rapport från en spånbinge
Fräcka kommunalarbetare! Att de inte skäms!
Så där ja! Det såg bättre ut. 10 kommentarer
-
En snabb genomgång om hur man jämför vinst/förlust inom den finansiella sektorn, och varför Börje Ekholm förtjänar sin lön: Referens-/Jämförelseindex visar hur en viss marknad har gått i genomsnitt. Genom att jämföra fondens-/förvaltarens utveckling med ett visst index går det att få en uppfattning om hur väl fonden/förvaltaren har utvecklats under en period i jämförelse med genomsnittet för den marknad som fonden placerar på. I Sverige så är den vanligast förekommande referensen OMX30, denna består av en viktning av de 30 största aktierna på OMX. Man pratar om att om man “slår” OMX30 så har man presterat bra. Detta säger man eftersom OMX30 klassas som den mest representabla indexet mot utvecklingen av den svenska börsen. Så, nu har vi konstaterat det. Varför snackar jag då om detta? Jo eftersom det är pga detta som Börje Ekholm får den lön som han fått. OMX30 har gått ner i värde med ~ 40 % under 2008, Investors röstberättigade aktie (Investor A) ~ 25 % (Ref.: DI). Således har Investor gjort en relativ vinst jämför med börsens allmänna utveckling. DETTA gör så att Ekholm förtjänar sin lön. För de som gjort valet att bara lägga sitt kapital i vanliga bankfonder kan jag bara gratulera till en ~ 40 %ig förlust. Pointeras i detta ska sägas att ett negativt resultat på ~ 25 % fortfarande är dåligt under 2008, trots den finansiella krisen. Men det är ungefär hur det gått för de inte hedgat bra, alternativt förstått (30-tals krisen) att större mängder “ruttna” bolån leder till finansiell kris. Däremot ska fonden SEB Asset Selection hyllas, som trots krisen gjort en positiv avkastning på 26,1 % under 2008. Mvh / Daniel – Tankesmedjan Polaris -
Hej du ironiska, anonyma bloggare! Åter igen, som jag skrev i mitt inlägg, kommunalarbetare har all rätt att klaga på sina chefers lönekuvert. De är ju ändå med och bekostar verksamheten genom kommunalskatten. Jag tycker däremot att det är konstigt när man har åsikter om privata bolags verksamhet. Någon annans egendom. Vill man klaga så är bolagsstämman den enda rätta vägen. Kan du inte hålla med om det? Som aktieägare så är man med och investerar/bekostar verksamheten och har således all rätt att ställa krav. Jag tror att många som uttalar sig om direktörslönerna inte har någon aning om vad arbetet innebär. Jag tror inte att du själv skulle vilja arbeta över 90 timmar/vecka och varje dag behöva vakta dina ord i media. För om du i media skulle säga någonting som tolkas en aning fel, så kan det få miljonbeloppskonsekvenser i form av aktiekursfall. Detta skulle uppröra ägarna till bolaget. Och vilka är ägarna? Jo, folket i form av aktieinnehav. Denna stora massa som även bestämmer direktörernas lön. Detta är anledningen till att jag tror att avundsjukan är en avgörande faktor när människor uttalar sig om direktörslöner, inte ekonomiska resonemang. För att om man resonerade ekonomiskt så skulle det inte vara svårt att förstå att ett bolag aldrig skulle överbetala varken direktörerna eller arbetarna, i förhållande till deras bidrag i produktionen. Detta nämnde jag också i mitt inlägg. Egentligen så tycker jag inte att du direkt bemöter något av alla de argument som jag framför i mitt inlägg. Du hänger upp dig på vissa formuleringar och förlöjligar hela diskussionen. Återkom gärna när du har något mer konkret, kanske till och med konstruktivt, argument till varför Börje Ekholm inte förtjänar 14,3 miljoner kronor i lön. Mvh Stefan http://tankesmedjanpolaris.wordpress.com -
Den absolut mest fundamentala delen i vår ekonomi utgörs av äganderätten, och respekten inför denna. Ägarna gör det som ägarna behagar, krasst uttryckt. Därmed inte sagt att lönerna därmed kommer att sättas för lågt. Den fria konkurrensen och rätten för var och en byta arbete garanterar en lön som bland annat beror på arbetstagarens produktiva egenskaper. (Att du inte är bekant med begreppet marginalproduktivitet säger tyvärr mer om din egen förmåga än bloggaren i frågas.) Det handlar inte om att arbetare ska stå med mössan i hand och buga och bocka, men det handlar om att, återigen, respektera äganderätten. Varje anställning är i grunden ett frivilligt avtal, som aldrig skulle ingås om inte båda parter gynnades av det. När ska populärvänstern inse att ekonomin inte är en magisk hatt ur vilken man kan dra upp oändligt med resurser? Visst, vi kan i nominella belopp, betala arbetstagarna hur stora summor som helst, men blir vi därmed, i reala termer, rikare? Vänstern har en tendens att tro det. Vänstern snöar alltid, alltid, alltid, in på omfördelning av resurser, men ägnar inte en sekunds tankeverksamhet åt hur resurserna skapades från början. Gjorde de det skulle de snabbt inse att vissa personer faktiskt är värda sin ersättning. Mvh/ Peter – Tankesmedjan Polaris -
Oj, nu fick jag visst hela smedjan på mig! Det här blev så mycket att jag inte kan kommentera allt, men det dummaste kan jag väl välja ut. Sedan får bloggens övriga läsare chansen också. Stefan skriver: “Och vilka är ägarna? Jo, folket i form av aktieinnehav. Denna stora massa som även bestämmer direktörernas lön.” Det var ju dumt skrivet till exempel. För de största ägarna till Investor var familjen Wallenberg, senast jag kollade. Och även de kan väl råka gynna någon de tycker om. Stefan skriver också: “argument till varför Börje Ekholm inte förtjänar 14,3 miljoner kronor i lön.” Här sänkte du just hans ersättning med en miljon, men det kanske du har rätt till. Peter: “Vänstern snöar alltid, alltid, alltid, in på omfördelning av resurser, men ägnar inte en sekunds tankeverksamhet åt hur resurserna skapades från början. Gjorde de det skulle de snabbt inse att vissa personer faktiskt är värda sin ersättning.” Ja, men det är ju det jag menar. Arbetarna skapar resurserna med sitt arbete. Men får inte frukterna av det för att andra bestämmer i samhället. Jag har också arbetat åt Wallenberg. Visserligen inga 150-timmarsveckor, men jag tror inte min timlön var ens en tiondel av direktörernas. Ändå är det jag som får ont i kroppen, kanske inte orkar längre än till 60 års ålder och möjligen dör i förtid på grund av skiftarbete. Försök inte få detta till rättvisa, herrar smeder på era höga hästar. -
Så, du ville diskutera just Investor. I ditt inlägg lät det som om du diskuterade generellt gällande direktörernas löner kontra arbetarnas dito. Men i Investors fall så har man 148st “arbetare”. Lite färre än vad du trodde, va? Jag är också mycket väl medveten om att familjen Wallenberg till största delen äger maktbolaget Investor. En upplysning till dig är att bolaget har varit noterat på Stockholmsbörsen sedan 1917, så det finns även andra ägare. Du missar åter igen poängen, eller väljer att inte svara. Det är också ett sätt att bemöta kritik. Dock ett väldigt märkligt sådant, då du först gav intrycket av att vilja diskutera frågan. Men nu inser jag att du bara vill jävlas, eftersom du kommer med mothugg utan någon som helst substans. Som sagt, återkom gärna när du har _ett_ vettigt argument, för hittills har jag inte hört något. Jag är inte intresserad av att höra språkliga anmärkningar, som exempelvis att jag skrev fel nominell lön i föregående kommentar. -
[…] Tags: debatt, lönesättning, verkstadsarbetare från Dalarna Det pågår en liten debatt här med en verkstadsarbetare från Dalarna som hade åsikter om ett av mina tidigare inlägg. Några av […]
-
Stefan: “Men i Investors fall så har man 148st “arbetare”.” Nej, jag förstår faktiskt inte vad du menar här. De får ju sina vinster från ägandet av andra företag som ABB, Astra Zeneca, Atlas Copco m fl. Och inga vinster uppstår av sig själva, utan någon måste producera de varor, tjänster, kunskap och vad det kan vara som företag säljer. Och där upprepar jag att det inte är rättvist att lönerna för någon direktör är tiotals gånger högre än för en arbetare och att de inte är satta av någon naturlagsstyrd marknad, utan av människor som har sina värderingar och intressen. Du väljer också att se det enskilda företaget som en helt avskild sfär, som inga andra än ägarna har något med att göra. Men företag är en del av samhället och därför är det inte mer än rätt att vi andra lägger oss i. Du kan ju argumentera mot det, så länge.
-
Det jag syftade på när jag skrev att vissa personer är värda sin ersättning, var givetvis entreprenören. Att enskilda människor, om de ges frihet, möjlighet och förutsättningar, kommer att skapa välstånd som sedan sprider sig insåg redan Adam Smith på sin tid. Det som gör ett samhälle rikt är nya idéer och drivkraften att förverkliga dessa, och detta står ofta (nästan uteslutande) den enskilda individen för. Att de anställda sedan dras med och i sin tur åtnjuter välstånd är en given konsekvens. Du skriver att ”det inte är rättvist att lönerna för någon direktör är tiotals gånger högre än för en arbetare och att de inte är satta av någon naturlagsstyrd marknad, utan av människor som har sina värderingar och intressen.”. Jag vill hävda att det är tvärtom. Visst är det så att värdet på lönen sätts på en marknad (om än inte en perfekt sådan), nämligen arbetsmarknaden. I stort sett samma prissättningsmekanismer spelar in på arbetsmarknaden som på vilken marknad som helst. Och bör så göra. Rent principiellt ligger det, som jag ser det, ingen orättvisa i att direktörer om så tjänar tusen gånger så mycket som en arbetare, givet att båda har getts liknande förutsättningar att uppnå samma status. Självklart är detta ett starkt antagande, men inte helt främmande för de förhållanden som gäller i Sverige. Visst är det så, att det står var och en fritt att studera, öppna eget eller vara anställd. Människor är inte lika, de har olika preferenser och förmåga, och det måste man respektera. Det som vi ska sträva efter är jämlikhet i förutsättningar, inte jämlikhet i resultat. Med vänlig hälsning Peter
-
“Tankesmedjan Polaris” låter som ett gäng gamla muffare som har kvar sina “jag hjärta att äga”-tröjor under sina corporate jävla kavajer. Inget att bry sig om. -
Det här är en helt fantastisk debatt. En hel “tankesmedja” visar upp sitt kunnande. Inlägg efter inlägg förklarar hur duktiga “marginalproduktiva” chefer naturligtvis ska tjäna 15-20, ja tusen gånger mer än en vanlig löntagare eftersom de, just det, skapar värden i förhållande till belöningen och dessutom offrar 90 timmar i veckan för allas vårt bästa. Det är som att läsa ABC-uppsatser i ekonomi av frälsta nybörjare på handelshögskolan. Vart tog krisen vägen undrar jag? Finns det inget samband mellan de tiotals miljoner dollar i månaden som vissa av Universums herrar belönats med och den djupa kris som nu drabbar alla lönearbetare världen över? -Vänstern snöar alltid, alltid, alltid, in på omfördelning av resurser, men ägnar inte en sekunds tankeverksamhet åt hur resurserna skapades från början. Gjorde de det skulle de snabbt inse att vissa personer faktiskt är värda sin ersättning, kan man läsa i Peters kommentar ovan. Ja , varför inte titta lite på “vissa personers” ersättning och vad de “producerat”. *Martin Sullivan , direktör för AIG. Lön +bonusar 2007= 14 miljoner dollar. 2008 förlorade AIG 37 miljarder dollar och staten fick gå in med 150 miljarder dollar av skattebetalarnas pengar. *Angelo Mozilla, direktör för Countrywide, största agenten för subprimelån i USA. Lön +bonus 1998-2007 = 246.7 miljoner dollar. Countrywide förlorade 3.9 miljarder dollar 2007 och kastade 2008 in handduken efter att ha lurat hundratusentals familjer att skuldsätta sig upp över öronen. *Stanley O’Neal, direktör Merrill Lynch. Lön + bonus 2001-2007 = 157.7 miljoner dollar. Merrills förlust 2007 = 35.8 miljarder dollar. Nu står banken med mössan i handen och ber staten om pengar. *Richard Fuld, direktör Lehman Brothers. Lön + bonus 2007 = 47.7 miljoner dollar. 2008 går banken i konkurs efter enorma spekulationsförluster i bolånesektorn. Antagligen rekord i “marginalproduktivitet”. Den här listan kan göras längre än önskelistan i Tomtens verkstad. Den har en gemensam nämnare. Alla dessa “marginalproduktiva” herrar körde tillsammans det finansiella systemet i botten och nu hotar en världsomfattande depression med oändlig misär som följd, inte för herrarna ovan utan för deras offer. I er “tankesmedja” borde ni smida en plan över hur de på något sätt ska kunna gottgöra vad de orsakat. I “smedjan” känner ni säkert till Martin Wolf, Financial Times chefsekonom. Ingen ska anklaga honom för “vänsterism” eller något annat hemskt. En mer övertygad kapitalistideolog är svårt att hitta. FT kör nu en serie under rubriken “Future och Capitalism” , som diskuterar den djupa kris som de “marginalproduktiva” hjältarna i finanssektorn skapat. Om deras inkomster skriver Wolf bland annat: -Vi kommer att se stora ändringar i attityden till ojämlikhet. Omfattande belöning för exeptionell kompetens accepterades, som kompensation för kostsam inkomptens är det outhärdligt. Den epok som ni Polaris ännu hyllar är över , slut, finito, terminus och kommer aldrig igen. -Uppfattningar som härskat sedan 80-talets omfamning av marknaden ligger nu i spillror, skriver FT med ett sting av nostalgi i sin ingress till artikelserien. Men innan krisens verklighet och dess orsaker når in i Polaris smedja hinner nog Grönlands isar smälta.
-
Benny, du skriver att: “Det är som att läsa ABC-uppsatser i ekonomi av frälsta nybörjare på handelshögskolan. Vart tog krisen vägen undrar jag? Finns det inget samband mellan de tiotals miljoner dollar i månaden som vissa av Universums herrar belönats med och den djupa kris som nu drabbar alla lönearbetare världen över?”
Nu har du fått hela resonemanget om bakfoten, Benny. Finanskrisen har ingenting med direktörernas höga löner att göra. Finanskrisen bottnar i politiska beslut som togs av Clintonadministrationen. Dessa beslut gick ut på att bevilja bostadslån till människor som inte var kreditvärdiga. Det var alltså dömt att misslyckas, eftersom dessa personer var väldigt känsliga för små ränteförändringar.
Med ditt resonemang börjar jag fundera på om du verkligen borde fördumma uppsatserna på grundutbildningen i nationalekonomi. Du kan ha något att hämta där.
Du nämner ju till och med sub prime lånen någonstans i kommentaren. Fortsätt på det spåret så kommer du rätt.
Det var ju inte direkt så att dessa bolag, som du nämner i din lista, tittade igenom resultat- och balansräkningen och konstaterade i efterhand att bolaget föll pga att VD:n fick för hög ersättning. “Ojdå… VD:n fick lite väl hög lön ser jag i mina papper. Nu kommer ju hela bolaget att gå åt helvete! Att vi inte hade lite bättre marginaler.”.Nicklas, ditt inlägg, är det ens värt att kommentera? Tog argumenten slut, eftersom personangreppen tog vid?
-
Frågan om hurivda ett privat företags VD är överbetald eller ej är ju helt oväsentlig. För precis som någon skrev ovan så är det ju naturligtvis endast ett företags ägare som det berör.
Det som är rent åt helvete i världen idag är däremot att stater ställer sig på rad för att kasta pengar på företag, som bevisligen inte är tillräckligt produktiva för att existera på en marknad. Ett typexempel är AIG.
I en värld där vi tillåter oproduktiva enheter att försvinna så kommer sådana företag som missköts (ex. anställer en dålig VD) att, om inte försvinna, så iallfall få stå tillsvars för sina egna dåliga beslut.
Kreativ förstörelse är sjävla grundpelaren i kapitalismen, och om vi fortsätter att jävlas med den så äre självklart att våran värld kommer att gå åt helvete. Men det är inte på grund av kapitalismens, utan brist på sådan.Vad gäller löner förresten, du som skriver bloggen. VD:ar är förmodligen en av få yrkesgrupper i Sverige vars löner någotsånär sätts i enlighet med supply and demand. Vad gäller de flesta andra så sätts de med hjälp av kollektivavtal. Om man kollar på de senaste avtalsförhandlingarna så är det rätt tydligt att gemene svensk fått mer i löneökning än dennes ökning i produktivitet och den förväntade inflationen. Slutsats: Skillnaden i löner mellan dig och VD:ar borde egentligen vara större.
-
Kaim: Det finns ingen logik i din slutsats eftersom du blandar ihop två saker. Möjligen om det började ta slut på folk som kunde ta VD-jobb, medan det fanns ett överföd på NC-operatörer. Eller om det gick att jämföra produktiviteten för alla olika yrkesgrupper. Men fortfarande är det en logik enbart på det teoretiska planet.
Nyliberalernas perfekta marknader finns bara i skolböckerna, medan löner i huvudsak är resultatet av en politisk och facklig intressekamp. Även för VD:ar. Annars skulle väl inte frågan gång på gång komma upp till diskussion.
Eller är det jantelagen som spökar i alla fall? -
Peter skriver: “Det som vi ska sträva efter är jämlikhet i förutsättningar, inte jämlikhet i resultat.”
Det låter ju vettigt, kan man tycka. Men förutsättningarna för att få en bra bostad, en bra utbildning, bra jobb och dessutom makt och inflytande är ju ganska olika beroende på var och av vem man råkar vara född. Det handlar inte bara om medfödda egenskaper utan är i högsta grad en social fråga. För min del är jag för en social utjämning, för att få ännu större frihet för människor att bli vad de vill och har talang till. -
Charlie, där tror jag faktiskt att du och jag i princip är helt överrens. Och det är ju just detta som skiljer (social)liberalism och socialism från andra mer konservativa sätt att se på samhället. Även om jag inte förespråkar någon sorts social utjämning, håller jag med om att frihet egentligen inte är frihet om man inte ges den praktiska möjligheten till självförverkligande. Men, om detta är uppfyllt, och jag håller även med dig om att det är långt dit, så tycker jag inte att vi ska stirra oss blinda på ojämlikheter i resultat. Människor är ju, som sagt, olika och skillnaden i resultat blir ju då, enligt mig, inte orättvis så länge alla får “a fair chance”.
I övrigt uppskattar jag debatten, alltid upplyftande med lite klassiskt höger-vänster tjöt!
Sen måste jag inflika att tankesmedjan Polaris egentligen inte har några politiska förtecken, utan varje skribent står helt och hållet för sina egna åsikter!
Mvh
Peter
Stefan,
-Finanskrisen har ingenting med direktörernas höga löner att göra. Finanskrisen bottnar i politiska beslut som togs av Clintonadministrationen , skriver du.
Det bekräftar precis vad jag tänkte. De tankar ni smider i smedjan ligger en epok efter i tiden. Ni har tydligen aldrig hört begreppen « kvartalskapitalism », « greed is good », bonusar och guldkantade fallskärmar som alla syftar på banden mellan deirektörernas löner och det sätt företagen drivs på.
Ingen har sagt att direktörernas nominella löner är den direkta orsaken till finanskraschen, att de varit den direkta ekonomiska orsaken till en banks eller ett annat bolags konkurs. Vad som däremot är allmänt tankegods, utom i er smedja, är att kopplingen mellan löner och bonusar till företagets kvartalsrapporter och kortsiktiga prestationer på aktiemarknaden ledde Universums herrar till större risktagande och kortsiktig spekulation. Resultatet känner vi.
Nej, för er är det Clintons politik som orsakat finanskrisen. Clinton avgick i november 2000 och sedan dess har vi haft både en it-krasch, spekulationsbubbla på råvaror och till sist subprimekraschen som fungerade som stubin för den påföljande allomfattande finanskrisen. Varför inte lika gärna förklara krisen med variationer i Månens omloppshastighet eller nyanser i tidvattnets cykler. Det skulle vara lika kausalt som ert clintonsyndrom.
Hela det teoretiska nyliberala bygget ligger i ruiner. Inte ens Alan Greenspan tror längre på marknadens gudomliga förmåga att hela sig själv. Finansdrakar som Financial Times och The Economist gör mea culpa rad upp rad ner för att de var hejarklacksledare i supporterklubben « Finansens hjältar ». Hela den kapitalistiska världsekonomin ifrågasätts och dess förespråkare har alla bekymmer i världen att legitimera detta absurda system som skapar dollarmiljardärer i hundratals och miljarder hungriga.
Öppna dörren och fönstren till er smedja så ni kan höra larmet och bruset från det levande livet utanför.
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB,Dagens,DN6,Arbete,DN4,AB2,DN5,DN6,Dagens Arbete2,SVD4,SVD5,SDS1,Dagens Arena,AB3,
Bloggare: Spånbingen,Polaris,Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Direktörslöner, Kommunal, Polaris, Spånbingen
Ingen är värd 15 miljoner i lön, så länge de som arbetar ihop det vi alla behöver för att överleva, mat, kläder och lite till, inte tjänar mer än bråkdelen av denna summa.
Jag kan gå med på att en företagschef som gör goda insatser, sliter hårt och har ett stort ansvar, ska få mer lön än killen på golvet, eller kvinnan på kontoret (vadå könsfördomar :-)), men ingen, ingen enda är värd 40-100 gånger mer än de som gör det jobb som måste till för att chefen ska vara värd något alls.
Sätt chefen på en öde ö, så får vi se vad han kan åstadkomma alldeles själv!
Pingback: Direktörernas girighet | Svensson