Frankrike till fots

Våren är här.

I dag torsdag den 19 mars visade den franska arbetarklassen än en gång att den inte tänker acceptera att betala kapitalismens kris med sänkt levnadsstandard, högre arbetslöshet och sämre arbetsvillkor. Enligt de fackliga organisationerna var det närmare 3 miljoner som demonstrerade i de 229 demonstrationer som drog fram över landet. Till fots visade de arbetande vad de tycker om Sarkozys högerpolitik. Att det saknas en tyst majoritet som passivt stöder regeringen visar en opinionsundersökning som säger att 78 procent av befolkningen anser generalstrejken och demonstrationerna berättigade.

Det pyr i de franska arbetarhemmen och det råder ett allmänt missnöje och total avsmak för miljardrullningen till bankerna. Inte så långt innan finanskrisens början sa Sarkozy att statens kassa var tom och att han inte kunde öka de sociala bidragen. Kort därefter fanns det plötsligt 340 miljarder euro för att hjälpa de som orsakat krisen.

-Vi har varit dåliga med att förklara varför bankerna ska räddas , säger en minister. Men det räcker inte med förklaringar längre. Kapitalismen erbjuder ingen framtidsvision och har i tappat all legitimitet i miljoners ögon.

Den brittiska finansdraken Financial Times varnar på torsdagens förstasida att ”Frankrike riskerar ett klasskrig som kan underminera Nicolas Sarkozys reformpolitik och sparka igång en period av förödande oro på arbetsmarknaden, skriver tidningen och tillägger att en opinionsundersökning visar att ”Olivier Besancenot, den trotskistiska ledaren av extremvänstern, anses lika trovärdig som Nicolas Sarkozy”.

Det är deras kris. Vi ska inte betala den.

Inför dagens demonstrationer spelade den redan existerande sociala och fackliga kampen en viktig mobiliserande roll. På universiteten fortsätter studernterna och forskarna sin kamp trots att regeringen backat på flera punkter i den impopulära universitetsreformen. Arbetarna vid däckfabriken Continental i norra Frankrike blockerar sedan flera dagar tillfarten till fabriken och vägrar att acceptera de 3 000 avsked som planeras. Företagsledningen smyger sig in bakvägen med båt från flodsidan.

Det råder oro i regeringsleden. Inrikesministern Brice Hortefeu förklarade i kväll på TV att regeringen och presidenten ”står på det franska folkets sida i kampen mot den ekonomiska världskrisen”. Få lyckades nog hålla sig för skratt. Men idén bakom minister Hortefeus utspel är att ligga så lågt som möjligt för att inte provocera fram en situation som går dem ur händerna.

Arbetarna på Continental var med i tågen

Sarkozy självklar huvudperson

Det är bara ett par veckor sedan som två departement , Guadeloupe och Martinique gick segrande ur en mer än en månad lång generalstrejk ledd av en kollektiv strejkledning. Möjligheten att det kan gå så också i metropolen finns där, även om utsikten till det verkar liten på kort sikt. De fackliga organisationerna vill diskutera med regeringen, inte gå ut i en totalkonfrontation som en icke tidsbegränsad generalstrejk innebär. Men ledarna i CGT, CFDT och de andra fackcentralerna har stora öron och långa känselspröt. De vet vad som diskutaras på arbetsplatserna och vill helst slippa ett nytt maj-68 då de fackliga organisationerna under en tid ställdes åt sidan av de strejkande arbetarna.

I Paris var det ont om plats

I många städer slogs i dag rekordsiffrorna från mobiliseringen den 29 februari. Här följer en lista över de största bland de 229 tågen. Antalet deltagare är fackets uppgifter. Polisens uppgifter är så uppenbart felaktiga att alla skämtar om det. Redan deras räknemetod är felaktig. De räknar exempelvis inte de människor som går på trottoarerna. Men alla som deltagit i en demonstration i Paris vet att det går tiotusentals demonstranter på de ofta 10-15 meter breda trottoarerna.

Paris- 350 000, Marseille- 300 000, Bordeaux- 100 000, Toulouse- 90 000, Nantes- 70 000, Caen- 45 000, Lyon- 45 000, Rennes- 35 000 osv.

Dagens strejker och demonstrationer var inte en dagslända i vårsolen. De kommande månaderna kan Financial Times skräck för ”klasskrig” bli verklighet och Sarkozys regeringschef Fillon se sina sista dagar. Sarkozys smekmånad med väljarna är över. Hur långt det bär återstår att se.

I media: Radiotystnad i kvällens media. Svenskan och Dagens nyhters utrikesnyhter på weben har inte ännu upptäckt massdemonstrationerna. Det är den snälla tolkningen. Den elaka är att de inte anser det värt att nämna eftersom det inte fanns några svarthuvade idioter i svansen på tågen som roade sig med att krossa fönster och bilrutor. I TV samma kväll slogs alla rekord. Ena programmet sa att det var ”några tiotusentals demonstranter”. Låt oss för en gångs skull acceptera polisens siffror. Då är det inte ”några…” , utan mer än hundra tiotusentals demonstranter. I den andra kanalen sa man som bakgrund till krismötet i Bryssel att det var ”demonstrationer på flera platser…”. Tänjer man på begreppen kanske 229 demonstrationer ryms i begreppet ”flera”. Nej, skämt åt sidan. I TV valde man att medvetet ljuga om strejkens och demonstrationernas omfattning. Skriv och fråga dem varför.

Bloggare:Svensson,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 reaktion på “Frankrike till fots

  1. Pingback: Nyliberalism förhindrar lösningar | Svensson

  2. Har en fråga om möjligheten av att använda bilder från Frankrike i vår klubbtidning. Hittar ingen mailadress till Benny här (kan vara att jag har ett lindrigt synfel).

  3. Fantastiskt vilka reaktioner! Tänk om vi kunde vara lika på tårna här, då skulle Reinfeldt packa väskorna och åka ut till Bromma direkt!

Kommentera