Oppositionen har satt sig ner i drängstugan…

Oppositionen

har satt sig ner

i drängstugan…

Ledaren i dagens Aftonbladet är inte precis ett fältrop som manar arbetarrörelsen till strid. Stämningen i redaktionens skrivarstuga är lika uppgiven och mesig som i LO-borgen. Den politiska oppositionen har nådigt accepterat Reinfeldts begäran om ”borgfred”. Vi är på väg in i den värsta ekonomiska och sociala krisen sedan trettiotalets hundår. Men ändå har alltså oppositionens ledare med ett gemensamt suckande satt sig ner i drängstugan. Ja, till och med Vänsterpartiets Alice Åström makade in sig på en bänk i ett hörn. Margot Wallström har från glashuset i Bryssel dessutom konstaterat att moderatregeringen minsann skött sig bättre därnere än Göran Persson och hans regering.

”Koleraboden” på Grönbo gård. På övervåningen fick drängarna knöka ihop sig.

Aftonbladet behandlar som vanligt A-kassan som vilket trygghetssystem som helst. Här finns dessutom inte en enda idé om motstånd. Bara ett försynt konstaterande att Reinfeldt borde oroa sig för människors oro:

Regeringen har under våren glatt hävdat att det är våra ”starka sociala skyddsnät” som gör att Sverige inte behöver satsa lika mycket på krisbekämpning som andra länder. Är trygghetssystemen väl utbyggda kan hushållen i högre grad hålla uppe sin konsumtion, vilket dämpar konjunkturnedgången. Och det stämmer naturligtvis.

Sociala välfärdssystem fungerar i den bemärkelsen som stötdämpare i ekonomin och det är brist på sådana som gör att exempelvis USA och Storbritannien har tvingats satsa astronomiska summor i stimulanser…

… Problemet i Sverige är att trygghetssystemen inte är vad de har varit. De har försvagats av precis samma regering som nu försöker använda dem som ursäkt för att slippa bedriva politik…

Men Fredrik Reinfeldt borde oroa sig över människors oro. A-kassan i Sverige är i dag sämre än i många andra EU-länder och otryggheten leder till att människor sparar en större del av sina inkomster.

Sverige halkar efter. Det hade inte behövt vara så.

Självklart hade det inte behövt vara så! Men då hade det krävts fackligt och politiskt motstånd. Varje lokal fackklubb, varje lokal partiförening, kunde ha mobiliserats i ett fälttåg mot regeringen. Med kravet på en fullvärdig A-kassa. Små möten. Stora möten. I alla tänkbara sammanhang. På alla arbetsplatser. På alla torg. I alla köpcentra. Överallt kunde motståndet byggts upp. För att kulminera i en politisk strejk mot den borgerliga regeringen.

Men från oppositionens sida har vi bara sett uppgivenhet och undergivenhet. Motståndet har helt lagts i träda. Vi ska ha borgfred och oroa oss för att Reinfeldt inte oroar sig. Sedan ska vi vänta på valet 2010. Men för det första kanske Reinfeldt och hans borgerliga allians inte besegras. Den kanske håller stånd. För det andra predikas precis inga underverk vid en valseger för oppositionen. Lyssnade man noga på Mona Sahlins och Wanja Lundby Wedins försök till ”comeback” I maj fanns där inga konkreta vallöften. En ny regering skulle ”börja reparera” det som borgarna förstört. Med de svindlande underskott som väntar 2011 lär nog en sådan reparation ta ännu ett årtionde.

Likt den evangeliska väckelserörelsen en gång i tiden överlåter uppenbart Mona Sahlins socialdemokrati och Alice Åströms vänsterpartister tryggheten och framtiden åt högre makter. En av artonhundratalets portalfigurer för nyväckelsen var Lina Sandell som skänkt många svenskar ett hopp – ”därovan.” Inte minst minns vi sången Deruppe ingen död skall vara , kanske mer känd som sången om ”Lilla Svarta Sara”. Många av oss har som små kanske somnat till dessa innerliga rader:

Tryggare kan ingen vara,
Än Guds lilla barnaskara,
Stjärnan ej på himlafästet,
Fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar,
Uti Sions helga gårdar,
Över dem Han sig förbarmar,
Bär dem uppå fadersarmar.

Barngudstjänster har alltid varit viktiga för väckelserörelsen…

Jag ska inte ta ifrån någon tryggheten i dessa ord. Men när det gäller försvaret av trygghetssystemen på jorden kan vi inte överlåta detta vare sig till Herren eller till en osäker framtid om två, tre år där Mona Sahlin eventuellt ges en möjlighet att börja reparera allt förfall. Vi får tycka vad vi vill om himlen. Men på jorden krävs en arbetarnas enhetsfront.

Inte minst gäller detta A-kassan. För fackföreningsrörelsen är den dessutom i grunden något mycket, mycket mer än ett trygghetsförsäkring eller en keynesiansk stötdämpare i lågkonjunkturen. A-kassan nivå är en styrkemätare på klasskampen mellan arbetstagare och arbetsköparväldet, för att nu använda gamla men hållbara ord för en beskrivning av arbetsmarknad och politik. På DN-debatt, när den omöjliga förhandlingen om ett nytt Huvudavtal bröt samman, skrev poeten, författaren och Dalademokratens chefredaktör Göran Greider en lika insiksfull som bärkraftig analys. Bland annat dessa visa ord som borde diskuteras i varenda politisk drängstuga, eller i varenda skrymsle där den gamla arbetarrörelsen satt sig ner för att bara vänta och vänta. Vänta och vänta:

När Svenskt Näringsliv i förra veckan bröt upp från förhandlingarna om ett så kallat huvudavtal var det inte bara de ekonomiskt sämre tiderna som fyllde dem med självförtroende nog att ta det steget; där fanns naturligtvis också en förlitan på vad den försämrade a-kassan, i kombination med recessionen, sakta men säkert åstadkommer av disciplinering av löntagarna. Att arbetsgivarorganisationen då hamnar en bra bit till höger om den sittande regeringen tycks inte bekymra den, för även om Anders Borg går ut och försvarar arbetsrätten, så vet arbetsgivarna att alliansens a-kassepolitik ändå gör jobbet åt dem: arbetare och tjänstemän disciplineras i sina lönekrav.

LÄS MER: ARBETARINITIATIVET

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen:AB1,AB2,DN1,DN2,DN3,SD,ETC,

2 reaktion på “Oppositionen har satt sig ner i drängstugan…

  1. Det är allarmerande att arbetarrörelsen bara tror att trygghetsystemen ska hjälpa oss ur krisen..

    morgondagens försörjning är det som kanske är ännu viktigare.

    Dock sympatiserar jag med att bufferverkan av trygghetssystem vida överglänser marknadskrafternas möjligheter kring konjunktursvängningar…men det hindrar inte att om den kris vi sitter i just nu har andra orsaker att då hjälper inte gamla system!

    Att näringslivet är lika korkat hjälper inte arbetarrörelsen eller wanja rövardotter utan det behövs en ny arbetarrörelse som ser till medlemmarnas nya behov
    fri information,med garanterad tillgång till internet för alla.
    symetrisk bandbredd och eget ägande av sin personliga data.
    myndigheter och företag skainte äga folkets information eller kroppar..fatta detta och stöd piratpartiets ideer dom ligger mycket närmare den nya arbetarrörelsen än vad S gör

  2. Pingback: Margaux Leduc i Umeå | Svensson

Kommentera