Netanyahu kom, sågs och segrade
Nu skulle äntligen världens ledare sätta press på Benjamin Netanyahu och tvinga fram eftergifter så att den ”avbrutna fredsprocessen” kunde få ny luft under vingarna. Obamas sändebud Mitchell tillsammans med Georg Brown och Angela Merkel skulle dra åt tumskruvarna på den motstridige israeliska premiärministern.
Netanyahu fick fria händer av Mitchell
Så var det i alla fall tänkt enligt medias skriverier innan mötena ägde rum. Sällan har ledarskribenter och välbetalda ”mellanösternspecialister” hamnat så fel. För vad var det som egentligen hände i London och Berlin?
Det är mycket enkelt. Benjamin Netanyahu fick grönt ljus för Israels fortsatta kolonialiseringspolitik i utbyte mot några vaga ord om stopp för nybyggena under nio månader. Vaga är precis rätta ordet. För det första berör löftet inte de 2 500 husbyggen som redan är påbörjade och inte heller privata nybyggen vilka motsvarar 60 procent av alla nybyggen på Västbanken. Det bidde inte ens en tumme. För det andra, och det är den verkliga skandalen, verkar Obama ha gett Israel grönt ljus för nybyggen i östra Jerusalem.
-Vi protesterar mot alla nybyggen i östra Jerusalem men kräver inget byggstopp som villkor för att fredsförhandlingar med Palestinska Auktoriteten ska kunna återupptas, är enligt den Israeliska dagstidnigen Haaretz det buskap Netanyahu fick av Mitchell. Det är ett totalt lappkast jämfört med Hillary Clintons uttalande tidigare i sommras.
Kolla in budskapet ovan med bilden av Netanyahu
Benjamin Netanyahu lyckades med konststycket att få en uppmuntrande klapp på axeln av Obama utan att ge upp en millimeter i den expansionistiska agenda som är hans. Han kan åka tillbaka och försäkra sina extremistkollegor, med Avigdor Liberman i spetsen, att ingen kommer att tvinga Israel till att ge upp en kvadratcentimeter av den palestinska jord som erövrats i krig efter krig alltsedan 1948. För Likud och den övriga extremhögern i Israel är det inte ens en förhandlingsfråga. Hela Palestina, från Medelhavet till Jordanien, tillhör det judiska folket och ingen annan. Att det bor några miljoner palestinier där är bara en tillfällig och beklagansvärd historisk detalj.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Obama, Netanyhau, Mitchell, Merkel, Brown,
Pingback: Lästips en fredagskväll – Åsa Linderborg | Jinges Web och Fotoblogg
Vem hade förväntat sig något annat? Inte jag. Så jag undrar såååå vilka hållhakar Israel har på Västvärldens dominerande politiker.
Kerstin,
Jag tror inte att det finns några speciella hållhakar på politiker i väst.
Det handlar mer om två saker, kalla dem hållhakar om du vill.
1. Den moraliska skulden för Förintelsen ligger tung över västerlandet och används som ursäkt för mycket.
2. Israel är den viktigaste militära utposten i Mellanöstern för den västerländska imperialismen och kan därför tillåta sig många snubbor mot väst utan att det ändrar det grundläggande och ömsesidiga beroendeförhållandet.